Politik

Nordkorea, regimen får allt svårare att hantera insmugglade USB-flashminnen som sprids på loppisar: Jangmadang

Nordkorea beskrivs så gott som alltid som “hermetiskt slutet”, något som faktiskt inte riktigt är sant. Det finns flera faktorer som medverkar till att landet långsamt men säkert luckras upp. Och mycket handlar om små minnespinnar som idag smugglas in i landet och sen säljs på loppmarknader där nordkoreaner har rätt att sälja sina egna varor. Och där det är lätt att distribuera insmugglade minnespinnar med teveprogram från Sydkorea, kina och västvärlden.

En annan bidragande orsak är det faktum att NordKorea idag faktiskt har sitt eget mobilnät. Givetvis är det nordkoreanska mobilnätet inte uppkopplat mot omvärlden, men det tillåter i alla fall nordkoreaner att kommunicera med varandra, något som tidigare var omöjligt.

Jieun Baek skriver i Foreign Affairs:

On a cold, clear night in September 2014, a man I’ll call Ahn walked up to the edge of the Tumen River on the Chinese side of the heavily guarded border between China and North Korea. At its narrowest points, the Tumen measures a little over 150 feet wide, and Ahn could easily see the North Korean side from where he stood. In two bags, he was carrying 100 USB drives filled with films, television shows, music, and e-books from around the world.
….
At the edge of the river that night, Ahn knew precisely what to do; he had made this kind of trip to the border many times before. With his senses on high alert, he scanned the area for guards. Once he felt certain that he wasn’t being watched, he placed his USB drives into a plastic bin, which he wrapped in a thick plastic bag. He then tied the package to a sturdy wire, grabbed one end, and hurled the bin into the air. It landed in the water, close to the North Korean bank of the river. There, a North Korean man whom I will call Ku stealthily waded in and grabbed the bin.

Men att få in USB-pinnarna i Nordkorea är bara början, för dom måste sen distribueras till slutanvändarna. Och det är där som Jangmadang kommer in. De loppmarknaden som har spridit över landet för att göra en primitiv kapitalism möjlig, eftersom regimen inte klarar av att försörja sin egen befolkning.

Insmugglade minnespinnar som sprids via jangmadang håller långsamt på att ge allt större delar av befolkningen tillgång till information om omvärlden. Kim Jongun sitter på en krutdurk, och det är den bakgrunden som har gjort honom så mån om att skaffa sig atomvapen.

Regimen kommer inte att försvinna, like litet som liknande regimer har försvunnit i Mellanöstern. Men man kan inte förhindra att befolkningen långsamt men säkert lär sig mer och mer om hur världen ser ut utanför landets gränser. Och det kommer att förändra Nordkorea. Precis hur får vi se om några decennier.