För de flesta av oss som flyger regelbundet så är själva flygresan ungefär som ett besök i Dantes Inferno.

Kommer flygplanet att bli försenat, kanske med flera timmar? Kommer man att hamna bredvid en synnerligen otrevlig resenär som uppenbarligen lider av någon smittsam sjukdom, kanske mässlingen, eller bredvid småbarn som, hur bedårande de än må vara, skriker sig igenom en 11 timmar lång flygning, när dom inte kräks i knät på en. Eller den medelålders personen, man eller kvinna spelar ingen roll, som utan hämning klämmer i sig gigantiska mängder alkohol, för att sen, eftersom hen sitter vid fönstret och en själv vid gången, ska ut på toan flygningen igenom.

Eller de två affärsmän som alltför högt och med lampan tänd, pratar sig igenom den nattflygning man hade hoppats få åtminstone någon timmes sömn på.

Men det är bara början på alla de bisarra människor man möter.

De äldre asiatiska damer som uppenbarligen talar engelska men som helt enkelt inte bryr sig, och när turbulensen är som allra värst helt sonika reser sig upp för att vingla nerför mittgången på väg till vem vet vad, trots alla flygpersonalens försök att få dom att sätta sig ner och spänna fast säkerhetsbältet.

Eller det damgäng som har varit i New York på en långhelg för att brutalshoppa och nu, när turbulensen sätter i över Atlanten, svarar med hysteriska skratt. Inte med rädda skrik utan med skrattsalvor. Planet kränger till och de flesta passagerare greppar tag i stolskarmen men från damavdelningen skallar de högljudda skratten.

Eller den kinesiske mannen som insisterar med att stå på knäna i sitt säte och titta bakåt, rakt in i ditt ansikte. Hela vägen till Los Angeles.

Eller det vanligaste. Mannen eller kvinnan som pular in en gigantisk väska i bagageutrymmet ovanför sätet för att sen gång på gång på gång, ställa sig upp och öppna locket till bagageutrymmet med en smäll för att börja rota i sin väska, hitta vad han letar efter, och sen smälla igen locket med en gigantisk smäll, som väcker alla passagerarna eller “gästerna” , som dom kallas idag, för att sen upprepa manövern igen ch igen och igen.

Eller den passagerare och hör rör dig sig uteslutande om män, som sitter i sätet framför dig och försöker pula in en väska under sin egen stol, där du har dina ben. Eller den som sitter bredvid dig och försöker ta över så mycket av ditt eget utrymme som möjligt.

Eller dom som har med sig mojänger som gör det omöjligt för dig att luta din stolsrygg bakåt.

Det finns inget slut på alla underliga människor man träffar på när man flyger.