#balancetonvoile #IranProtest Ça c’est le courage!!!#DM pic.twitter.com/MEGLgrdz90
— Dorothée Moureaux (@DoroMour) December 31, 2017
Ovanstående bild av en ung iransk kvinna som tar av sig den obligatoriska hijab-en och sätter upp den på en pinne har redan hunnit bli en ikonisk symbol för de pågående demonstrationerna mot den iranska regimen.
Demonstrationerna har hjälps på traven av appar som Instagram och Telegram, som regimen nu har börjat strypa, även om de fortfarande går att använda via proxyservrar.
Att det förekommer utbrett missnöje med ekonomin och de politiska förhållandena i Iran är ställt utom allt tvivel. Men idag befinner vi oss i en helt ny värld där det inte längre är möjligt för demonstrationer att störta en impopulär regim, vare sig i Iran, Kina, Ryssland, Syrien, eller för den delen i Donald Trumps USA. Så regimen i Iran sitter säkert.
Iran-experten Trita Parsi, citerad i Aftonbladet säger liksom många andra observatörer att demonsrationerna i början leddes av konservativa och var riktade mot reformistiska presidenten Rouhan, för att sen snabbt breddas: Iran-experten: De har förlorat kontrollen
Varför startade demonstrationerna i torsdags?
– Efter den första eller kanske två första dagarna har de konservativa förlorat kontrollen över det hela. Helt andra människor än de ursprungliga deltar nu och de riktar sig inte bara emot Rouhani utan hela systemet. Det var inte alls meningen.
Vilka är det som deltar i protesterna?
– Förvånande nog finns inte Gröna rörelsen, som stod bakom demonstrationerna 2009, med alls. Det tycks vara människor som annars aldrig varit i något politiskt centrum och som tenderar att inte rösta eller delta i politik på annat sätt.
Saeed Kamali Dehghan skriver i Guardian: Iranian protests are complex jigsaw puzzle, say observers. Demonstrations unprecedented since 1979 revolution, but reasons behind them are both economic and political
But the new protests, labelled by many on Twitter as “Eteraz-e-omomi” (or “the general strike” in Farsi) are posing more questions than answers, puzzling observers about how it all started, why it spread so quickly, and what it means for the future of the Iran. There are also big differences between this time round and the turbulence eight years ago.
A relatively small protest on Thursday in Mashhad, Iran’s second largest city, and also the main base for the opponents of moderate president Hassan Rouhani, unexpectedly gave impetus to a wave of spontaneous protests spreading across provinces. A source close to government officials told the Guardian that Rouhani’s administration believes the first protests were organised by his opponents, most notably supporters of his campaign rival, hardline cleric Ebrahim Raisi.
Martin Fackler skriver i New York Times: Rouhani Urges Calm in Iran as Protests Continue
The protests are the first major demonstrations in Iran since 2009, when people took to the streets to challenge the results of a presidential election that kept a hard-liner in power and was widely regarded as fraudulent. Mr. Rouhani, a moderate, came to power in 2013.
The recent unrest began as a protest over rising prices and other economic difficulties, and quickly grew into a nationwide outpouring of anger against the government, including over corruption.
Video shared on social media showed the police in Tehran firing water cannon to try to disperse demonstrators in Ferdowsi Square, Reuters reported, although the footage could not be independently confirmed.
Skulle jag gissa så kommer såna här demonstrationer att blossa upp med jömna mellanrum för att sen stoppas med en blandning av våld och att man stänger Internet.
En bild av den nya världen.