Politik

Trädgårdsgatan 8, Uppsala, en spökhistoria. Obs inte för de minsta

Uppsala domkyrka

Det måste ha varit kring 1987-1988 på sensommaren. Jag hade rest över till Sverige för att träffa mina föräldrar som då befann sig i deras sommarstuga invid Galvsjön i Hälsingland. Jag minns att jag tog tåget och att dom mötte mig i Bollnäs och sen körde mig utefter Galvsjön till stugan. Efter några veckor återvända jag till Uppsala på kvällen.
Promenerade till Stora Torget och köpte litet mat på Konsum till kvällen, öppnade dörren till Trädgårdsgatan 8 och tog den gamla gallerförsedda hissen upp till fjärde våningen. Låste upp och stoppade in maten i kylskåpet.

Låste ytterdörren och gick sen runt i våningen och vattnade blommorna.

Tittade litet på TV och gick se ut i köket och åt min middag, kollade mina väskor och beställde en taxi till kl 6:30 på morgonen och gick sen och la mig.

Drog ner den stora mörka rullgardinen och tänkte litet på resan som på den tiden gick via Chicago, och somnade nästan omedelbart.

Sov skönt i det tysta och öde huset. De flesta hyresgästerna var tydligen ute på sina lantställen. Trots att Trädgårdsgatan ligger nära den stora och ofta bullriga Drottninggatan så var det alldeles tyst.

Sov, sov, sov. Och sen helt plötsligt så vaknade jag. Visste inte varför, men kollade väckarklockan och såg att det var två på natten. Litet konstigt men OK, jag vände mig om för att somna om, inget problem.

Då jag hörde ett svagt knäpp. Jag lyssnade till men tänkte att det kommer säkert från grannarna eller också utifrån hissen. Försökte somna igen men då kommer ett klart knäpp. Sätter mig upp i sängen och hör ännu ett knäpp.

Det verkar som om det kommer inifrån våningen. Men det är omöjligt. Det finns två dörrar ut, bredvid varandra. En för tjänstefolket som jag använde och en för familjen. Båda var låsta inifrån med sjutillhållarlås. Och det fanns inga andra dörrar in till våningen.

Och jag hade gått runt i våningen och kollar. Våningen var tyst och tom.

Ett tredje knäpp, verkar komma närmare, från matsalen alldeles bredvid den lilla jungfrukammaren där jag ligger.

Konstigt. Och nu hör jag vad jag är säker på är ett steg. Någon går långsamt mot mitt rum i matsalen bredvid!

Jag är nu fullt vaken och kan för mitt liv inte förstå hur en tjuv har kunnat komma in i våningen. Det här kan bli farligt. Vad sjutton ska jag göra?

Mitt lilla rum, jungfrukammaren, ligger innanför en korridor som löper från matsalen till köket. Och mycket riktigt, det jag nu hör är hur någon försiktigt öppnar dörren till korridoren och tar några tysta steg mot min dörr. Som lyckligtvis är låst från insidan.

Jag sitter moltyst och bara väntar. Och mycket riktigt, jag ser till min fasa hur dörrhandtaget trycks ner och sen upp igen. Det är nu jag tänder lampan.

Personen står fortfarande kvar utanför dörren, alldeles tyst. Sen efter en evighet hör jag steg som avlägsnar sig bort mot matsalen.

Jag sitter kvar, vaken tills kl 5 när jag går upp, och försiktigt klär på mig och öppnar dörren. Tar några snabba steg till Köket och sen ut till hissen.

När mina föräldrar sen kommer tillbaks, efter det att jag har återvänt till USA; frågar jag dom om allt var som det skulle i våningen. Min mamma svarar undrande varför det inte skulle vara det.

Mysteriet förblir ett mysterium i många år.

Men 20 år senare, när jag för länge sen har glömt spökepisoden så ringer min mamma och berättat att när man renoverat huset så har man till sin stora förvåning upptäckt att när huset byggdes så byggde man in en smal trappa från källaren upp till vinden, som hade en dörr i varje våning bakom väggen till en garderob.

Byggarbetarna visade henne hur väggen var lös och hur man kunde öppna den både bakifrån och framifrån.

Något som kan förklara spökhistorien. Eller kanske inte.