Bilden som jag tog för några timmar sen visar ett läger på ett par dussin hemlösa som tältar på Fourth Street i San Francisco. Det är bara ett litet exempel på det massiva problem som San Francisco har med sina mellan 7,000 och 10,000 hemlösa.
Clara Hogan berättar om hur det blev så här:
Why San Francisco‘s Homelessness Problem Is Still Complicated
To begin to answer those questions, it’s helpful to look back at how we got here. Experts consistently point to a series of events in the 1970s and 1980s that led to modern-day homelessness—in particular, the Reagan administration’s massive cuts to low-income housing and social services. In 1978, for example, the federal government allocated $117 billion to affordable housing—that amount dropped to $25 billion in 1983 (numbers adjusted for inflation). This drastic disinvestment came at the same time as slashes to mental-health services, an influx of struggling veterans returning home and a rising cost of living that continued to devalue the minimum wage.
Alastair Gee skriver i brittiska Guardian om San Franciscos hemlösa: San Francisco or Mumbai? UN envoy encounters homeless life in California
Leilani Farha was being given a walking tour in central San Francisco. Near a thronged artisanal grocery store and a food-truck park, she saw something under a freeway that gave her pause.
A young homeless man sat on the ground. He wore two pairs of jeans and had a hood pulled over his long brown hair. Before him was a crockpot filled with burning paper, over which he was heating tortillas in a dirty skillet. As cars, cyclists and tech commuter buses rushed past, white smoke poured into the darkening air.
“The last time I saw cooking on a sidewalk,” Farha said, “was in Mumbai.”
Farha, 49, is a Canadian lawyer. She is also the United Nations special rapporteur on adequate housing, charged with probing deplorable living conditions and assessing compliance with international human rights law.
Stadens fäder är insatta i hur allvarligt problemet är, liksom de omkring 75 frivilligorganisationer som jobbar med att försöka hjälpa de hemlösa.
Problemet är bara att det behövs gigantiska resurser för att vända på trenden, och det är ingenting som skattebetalarna eller det stora lokala IT-företagen ser som något de är intresserad av.
Och när man till det lägger den massiva gentrifieringen som nu äger rum i staden, så drivs allt fler lågavlönade och pensionärer in i fattigdomen och ut på gatan.
Och så blir det som det blir.
Ett av grundproblemen är alla frivilligorganisationer, de skapar ett utrymme för att statsmakten INTE behöver ta ansvar för medborgarnas situation.
Dessutom framtvingar det ett beroendeförhållande av organisationernas godtycke, folk håller käft för att inte bli av med en eventuell bädd och mat.
Intressant, och sen har frivilligorganisationerna säkert heller inte mer än en bråkdel av den mångmiljonbudget som behövs.