Livet består av ett oändligt antal tillfälligheter. Ett paradexempel i historien är mordet på ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike den 28:e juni 1914 där man glömde om att informerat chauffören Leopold Lojka om att färdvägen för hetigparet skulle ändras, så denne svängde av misstag in på Franz Joseph-gatan, där Princip av en ren slump befann sig.

Och hade man inte glömt det så hade varken första eller andra världskriget startat. Kanske andra krig hade startat istället, det kan man aldrig veta, men inte dom krigen.

I mitt fall så handlar tillfälligheten, som min mamma som var sjuksköterska vid Akademiska Sjukhuset, berättat om flera gånger. en gång i början av Andra Världskriget så skulle en av de medicine studeranden som hon kände, Jan Waldenström, ge sig ut på studieresa till Norrland och behövde en sjuksköterska som skulle hjälpa honom med prover och annat. Waldenström, som min pappa kände och som kände pappa, i alla fall ytligt, skulle nämligen studera en sjukdom som Waldenström skulle bli världsberömd för att ha upptäckt, och som kom att gå under namnet Morbus Waldenström.

Och Morbus Waldenström var så funtad att man inte kunde diagnostisera den direkt utan endast indirekt. Detaljerna har jag glömt, men min mamma såg erbjudandet och tänkte på om hon skulle följa med. Nu gjorde hon inte det, och det var något hon ångrat senare i livet för den sköterska, en väninna till mamma, tog erbjudandet, följde med upp till Norrland och när dom kom tillbaks så var dom förlovade.

Vad som hade kunnat vara.

Det var i alla fall en historia som jag minns att min mamma berättade flera gånger, vilket är varför jag minns namnet.

Men sånt är livet, det består av ide tillfälligheter, det gäller att befinna sig på rätt plats på rätt tid. Och inte på fel plats vid fel tid. Det är ingenting som jag tror jag någonsin har hört någon historielärare påpeka.