Supermakter och superdatorer hänger ihop som led och långhalm. Så att Kina nu leder USA på den kända listan över världens kraftigaste superdatorer Top 500 Super Computers är en mycket stor sak.
Det visar att Kina nu har tillgång till större datorresurser än i USA på viktiga områden som IT, forskning och militären. Något som kommer att sätta sina spår i den globala supermaktspolitiken.
John Markoff skriver i New York Times: China Wins New Bragging Rights in Supercomputers
Bilden är klickbar.
Datorn existerar i olika dimensioner. Den definierades redan år 1936 av den brittiske datavetaren Alan Turing som vad som idag kallas en Turingmaskin. Det enklaste är om vi tänker på datorn som ett schackspel. Det centrala i ett schackspel är inte hur schackbrädet eller schackpjäserna ser ut eller hur stora de är eller av vilket material de är byggda. Det viktiga är hur många pjäser som finns, vilka valörer de har och hur pjäserna rör sig på brädet. Och givetvis hur många
rutor som brädet består av.
Man kan enkelt spela schack utan vare sig bräde eller pjäser om man bara har gott minne.
Men datorn har också en fysisk dimension. Den är byggd av elektroniska komponenter och det betyder att dessa komponenter måste lyda kvantfmekanikens lagar så som de utvecklades av bl.a. den tyske fysikern Werner Heisenberg 1927. En av huvudprinciperna är att man på grund av Heisenbergs osäkerhetsprincip inte kan förutse vilket resultat en kvantdator kommer att ge även om man känner till de data som den kommer att manipulera.
Trots att vi alltså kan diskutera hur kvantdatorer kommer att se ut och vad de kommer att kunna användas till så är det mycket långt kvar tills vi kommer att kunna bygga mer än en liten prototyp av en fungerande kvantdator.
Vilket är vad D-Wave Systems ett litet kanadensiskt datorföretag med $63 miljoner i riskkapital bl.a. från CIA och med kontor i Palo Alto påstår att dom har gjort.
Continue reading
Superdatorer är specialbyggda datorer som består av hundratals eller tusentals processorer som används för simuleringar inom forskning, atomvapenutveckling här i Silicon Valley, massavlyssning och liknande. Den här sajten håller koll på de snabbaste superdatorerna i världen
Superdatorer är vanligtvis inte tillgängliga för helt vanliga människor, utan är förbehållna militären och vetenskapliga forskningsinstitutioner som har råd att köpa in såna bjässar, och dessutom har den spetskompetens som behövs för att använda så komplicerade maskiner.
När ledarna för världens stormakter samlas så är det inte antalet bombplan, kryssningsmissiler eller ens storleken på budgeten som avgör vem som är herre på täppan. Det är vem som har mest superdatorer. Alltså de supersnabba datorer som FRA använder för att kolla att alla svenskar har rent mjöl i påsen, och som man använder för att göra avancerade simuleringar inom vetenskap, krigsindustri, väderlekstjänst, flygindustrin mm mm.
Men superdatorer kostar skjortan vilket gör det svårt för mindre företag och länder att dra nytta av superdatorteknologin.
Till nu, när, nya företag som Cycle Computing bygger virtuella superdatorer i Amazons datormoln och på det sättet gör det möjligt för vem som helst att hyra en superdator på några timmar. Vilket ofta är allt som behövs för att köra viktiga simuleringar på en mängd olika gebit.
Steve Lohr skriver i New York Times superdatorerna i datormolnen: Supercomputing Rented by the Hour – NYTimes.com
Den som har träffat dom som var med om McCarthyperioden i USA i början på 1950-talet, som jag har gjort, vet att dagens oro över Kinas växande makt i världen på intet sätt motsvarar den tidens masshysteri över Sovjetunionen och dess möjligheter att hota USA, speciellt genom förmenta landsförrädare.
Men trots det har oron definitivt vuxit över Kinas framgång på superdatorområdet, det område där USA hittills har varit helt dominerande.
Att Kina nu börjar framställa sina egna superdatorer med sina egna datorchips, som används inom militären, för utvecklingen av atomvapen, inom vetenskapen mm, har varit en bidragande orsak till de USA-dystopier som nu publiceras på löpande band hör i landet.
Men som Bob Davis skriver i en utomordentligt viktig och inträngande artikel i Wall Street Journal, så är det kinesiska superdatorprogrammet långt ifrån så offensivt och hotande som det har framställts i amerikanska medier: China’s Not-So-Super Computer Program – WSJ.com
Superdatorn på bilden är inte den kinesiska.
Superdatorer är hur stormakterna jämför sig själva. Det är som i en finsk bastu eller ett möte av den amerikanska kristna högern, alla drar upp sina snoppar eller sina automatgevär för att se vem som är mest macho eller står närmast gud.
USA har hittills varit den obestridliga herren på täppan men nu har Kina plötsligt visat upp sin första inhemska superdator, alltså en superdator som enbart är byggd med inhemska komponenter.
John Markoff skriver i New York Times om Kinas första inhemska superdator: China Unveils Supercomputer Based on Its Own Chips – NYTimes.com