För oändligt länge sen, när din farmor och mormor var unga och solen alltid sken och det inte fanns några datormoln, så skickade IT-företagen ut en ny produkt till sina kunder på ett antal stora tejprullar någon gång per år. Man lade helt enkelt tejprullen i ett stort kuvert och skickade det med posten! Tro det den som vill.
Sen efter några månader så skickade man ut en mindre tejprulle, ett s.k. fixpack med buggfixar, också den med posten. Och sen höll man på så med regelbundna fixpack-tejper till samma produkt, ibland i åratal.
Och Dev och Ops, alltså utvecklings- och operationsavdelningarna på IT-företaget samarbetade aldrig direkt, utan levde helt skilda och man antar lyckliga, fast kanske sett från dagens horisont aningen begränsade liv. Kom ihåg det här var på farmors och mormors tid.
Men idag driver de globaliserade datormolnen på utvecklingen och Agil Systemutveckling är Le Dernier Cri. Och genom att slå samman Dev och Ops avdelningarna till en integrerad DevOps-operation så kan man automatisera produktutvecklingen med verktyg som containerteknologin Docker, det kontinuerliga integrationsverktyget Jenkins, Puppet och integrationsverktyget Vagrant .
Och med hjälp av dessa verktyg kan man idag skeppa nya produktversioner flera gånger i timmen om man så vill. Det bara ryker om det, det går hur snabbt som helst. Och med Blue Green deployment och litet tur så märks det inte att webbsajten vi som kunder använder hela tiden ändras under våra fötter s.as.
Det är det som är den omskrivna DevOps-processen som gör dagens högautomatiserade startupindustri möjlig.
Scott Weiss skriver på Andreessen Horowitz: Distelli and the Rise of DevOps
Läs fortsättningen här!