För den som gillar film så är Alfred Hitchccks North by Northwest ett mästerverk som sällan har övertäffats.
Det samma gäller
https://www.imdb.com/title/tt5212822/
För den som gillar film så är Alfred Hitchccks North by Northwest ett mästerverk som sällan har övertäffats.
Det samma gäller
https://www.imdb.com/title/tt5212822/
Den som inte har sett Theodore Melfi and Allison Schroeders film Hidden Figures bör absolut göra det.
Den innehåller inget vapenvåld, inga svordomar, bara en historia om tre afroamerikanska kvinnor som jobbade på NASA under rymdkapplöpningen mot Ryssarna i början på 1960-talet. Tre kvinnor som råkade vara matematiskt begåvade och som utförde många av de kalkyler som behövdes för att de amerikanska rymdskeppen skulle fungera i rymden utan problem.
Läs fortsättningen här
En av de mest grundläggande mänskliga traditionerna är att berätta historier. Från Homeros Iliaden till Astrid Lindgrens sagor. Och Robyn Patersons skakande “Finding Mercy”. Hennes försök att hitta sin svarta barndomsvän “Mercy” som hon växte upp med i Rhodesia och sen förlorade kontakten med när hennes egen familj tvingades fly undan Mugabes terrorregim.
En mycket finstämd film som borde visas på SvT och påminna alla dagens svenskar som stödde Mugabe om vad dom ställde till med.
Men också oss alla som nu lever i skuggan av Trump-regimen i USA. Vi som tror att Trump-regimen bara kommer att vara i några år och att allt sen kommer att återgå till det normala.
Precis som i Zimbabwe.
När jag växte upp i folkhemmets Uppsala så minns jag hur vi bland alla filmer vi såg på matinéerna på Röda Kvarn, Skandia, Fågel Blå och Grand, också såg Leslie Howards fina Pimpernel Smith. En uppdatering av Baronessan Orczy klassiska Röda Nejlikan, om motstånd mot franska revolutionen, till Andra Världskriget.
Vem hade någonsin trott att man skulle få uppleva att rasistiska, för att inte säga ariska, hunner skulle inta Vita Huset och störta USA och världen i fördärvet.
Vad jag inte visste som barn var att Raoul Wallenberg såg Pimpernel Smith i Sverige och inspirerades av den, en av de få som lyckades se filmen eftersom den inte fick visas på svenska biografer på grund av påtryckning från Nazityskland.
Wikipedian skriver: “Pimpernel” Smith
When Pimpernel Smith reached Sweden in November 1943, the Swedish Film Censorship Board decided to ban it from public viewing, as it was feared that such a critical portrayal of Nazi Germany could harm Sweden’s relationship with Germany and thus jeopardise the country’s neutrality in the Second World War. Raoul Wallenberg did, however, manage to see it at a private screening, together with his half-sister, Nina Lagergren.[11]
She later recalled that on their way home after the screening, “he told me this was the kind of thing he would like to do.”[12] Since 1941, Wallenberg had made frequent trips to Hungary, and knew how oppressed the Hungarian Jews were. He travelled as a representative and later joint owner of an export-import company that was trading with central Europe and was owned by a Hungarian Jew.
En film i tiden.
Läs fortsättningen här
The NYT movie review of "The Girl on the Train" https://t.co/M7oMnQ0UIL pic.twitter.com/AOTHPMsoBB
— The New York Times (@nytimes) October 5, 2016
Paula Hawkins thriller från 2015 har blivit storfilm, regisserad av Tate Taylor och med Emily Blunt, Rebecca Ferguson, Haley Bennett, Justin Theroux m.fl.
Huvudpersonen, Rachel Watson är alkoholiserad efter en skilsmässa från maken Tom som har varit otrogen. Han tar pendeltåget till arbetet varje dag och fantiserar om förhållandet mellan sina grannar, Scott och Megan Hipwell. Men allt förändras när hon blir vittne till något från tågfönstret och Megan saknas…..
#BustTheRules. #Ghostbusters in theaters this Friday. https://t.co/0L6OVO1Yel pic.twitter.com/1CVyiqNp4g
— Ghostbusters (@Ghostbusters) July 11, 2016
Ghostbusters är en av mina absoluta favoritfilmer. En film som passade in i 1980-talet och som kom att bli en riktigt klassisk film.
Att den nu är tillbaks, och med kvinnor i huvudrollerna, passar in i tidens anda, även om den verkar ha retat några av de mer konservativa.
Tydligen kommer Ghostbusters nu också att bli en franchise, vilket är ledsamt. Det kan faktiskt bli för mycket av det goda.
Den nya Ghostbusters har Sverigepremiär den 27 juli.
Pressklipp:
DN
USABloggen på Twitter
Fler inlägg om Kalifornien
Det borde göras fler dokumentärer om Internet och de unga människor som
försöker förändra världen genom Internet-teknologi.
En av dessa var underbarnet Aaron Swartz som föddes 1986 i Chicago och som bl.a fyllda 14 år deltog i specifikationen till RSS 1.0. liksom Creative Commons-licensen och märkspråket Markdown. Han engagerade sig också mot och i kampanjen mot lagförslagen SOPA och PIPA. Swartz jobbade också på det företag som fick communitysajten Reddit att växa.
Läs fortsättningen här!
Det görs en mängd utmärkta dokumentärfilmer om dagens IT och teknologi-värld som vi måste se om vi är intresserade av världen som den ser ut idag.
När man säger “dokumentärfilm” så tänker många människor säkert på tråkiga filmer om ännu tråkigare ämnen. Men den lista över några av de allra senaste dokumentärfilmerna som James McNab listar på Medium.com är allt annat än tråkiga, det är spelfilmer som hjälper oss att förstå den värld vi lever i: 26 Tech Documentaries Worth Watching
När man går på Hackathon runt om i Silicon Valley så ser man utan minsta tvekan hur viktig Oculus Rift och Virtual Reality har blivit. En utveckling som befästs av att Facebook förra året köpte Oculus för $2 miljarder. Det är Oculus som tillverkar den visaren VR-verktyget Oculus Rift.
Lorne Manly skriver i New York Times om Virtual Verklighet nu befinner sig på tröskeln till ett riktigt genombrott: A Virtual Reality Revolution, Coming to a Headset Near You
I den nymediala globaliserade världen kan svenskar resa till USA på svåråtkomliga sportvisum för att spela datorspel, och när en svensk mediasensation bjuds in till USA och Steven Colberts Late Night Show så är det den för de flesta svenskar helt obekante PewDie Pie som har blivit mångmiljonär på att kommentera dataspel på YouTube.
Och när ett svenskt filmkollektiv tänker spela in en ny film med titeln Den Blomstertid Nu Kommer så använder man den amerikanska gräsrotsfinansieringssajten Kickstarter och får mer pengar än man hade drömt om.
Sebastian Folcker skriver i DN: Svensk långfilmsidé gör succé på Kickstarter
I en social revolution som kom helt oväntat i under de senaste åren, så fick den homofobiska amerikanska kristna högern stryka på foten för en ungdomsrevolution som inte kunde se någon orsak att diskriminera mot HTB-människorna i USA.
Ett tecken på de nya vindarna är Tom Hoopers film med Eddie Redmayne och svenska Alicia Vikander om Lili Elbe, den första moderna transpersonen. Född Einar Mogens Andreas Wegener i Danmark 1882 och död 1931 i Dresden mot slutet av Weimarrepubliken. Lili Elbe var en dansk konstnär som genomgick en könskorrigering och sen dog av komplikationer i samband med att hon fick en livmoder inopererad. Filmen är baserad på David Ebershoff roman med samma namn från 2000
Läs fortsättningen här!
Silicon Valley-ikonen fortsätter att fascinera. Och nu kommer en biografisk film med Michael Fassbender i titelrollen. Filmen är regisserad av Danny Boyle, producerad av Scott Rudin, och skriven av Aaron Sorkin, vars manus anpassades från Walter Isaacson Steve Jobs-biografi.
Steve Reisinger recenserar filmen i New York Times: Is Steve Jobs movie the first tech biopic to get it right?
Jag växte upp med hur mycket film som helst. Orsaken är enkel, när jag var 13 år så flyttade vi till Trädgårdsgatan 8 som var Uppsalas biogata, med hela tre biografer på en kort liten gatstump, Grand, Röda Kvarn och Skandia. Inte konstigt att man blev filmintresserad.
Varje lördag gick jag och mina kompisar på matinéer, först kl 13:00 och sen kl 15:00. Ibland hade vi bara några minuter på oss att springa till Fågel Blå som låg på Svartbäcksgatan strax norr om Stora Torget.
Man fick en biljett och ett paket Läkerol för en krona. Först var det engelska komedier som dominerade, men sen upptäckte jag den franska filmen.
Läs fortsättningen här!
Startupföretagen här i Silicon Valley är väldigt lik de självstående filmskaparna. Dvs de filmskapare som står utanför Hollywood, som måste kämpa för sin budget, som inte har filmstjärnor och som har en minimal chans att komma komma in på USA:s stora biografkedjor.
Även när man har hitta skådespelare och en kinematograf så är det inte bara att börja filma. Man måste ofta betala för att få filma på kända platser, och det finns tusen och en detaljer som en filmskapare måste lära sig.
Så hur ser det ut för USA:s fristående filmskapare?
Kerem Sanga skriver på IndieWire: The Secret to Indie Film Success? Stay Ambitious
Det finns två helt skilda typer av Amerikansk film. Å ena sidan Hollywood med sina stora filmstudior, med namn som Disney och Universal, med miljonbudgetar och stall av filmstjärnor. Studior som drivs av revisorer och som producerar filmer som sköts som vilka multinationella företag som helst, avsedda att gå med så stor vinst som möjligt. Hollywood har egentligen ingenting med film som konst att göra. Om man tjänar på att göra en film typ Jönsson-ligan så gör man inte bara utan att blinka, utan man gör ett ett dussin.
Och eftersom man har tillgång till USA:s och världens stora biografkedjor så kan man sen lätt få sina filmer framför miljoner människor. Och givetvis så har Hollywood också Oscarsgalan.
Men USA har också riktiga filmskapare. S.k. indie skapare som varken har tillgång till studior, stjärnor eller miljonbudgetar. Deras enda möjlighet att få sina filmer sedda är att visa upp dom på Sundance Film festival och andra liknande fristående filmfestivaler och sen med goda recensioner därifrån i ryggen förhandla om att få in sina filmer på biografkedjor i USA och världen.
Ben Fritz skriver i Wall Street Journal om hur villkoren för självständiga filmskapare nu förändras i USA: A Bad Summer for Indie Movies. ‘Me and Earl and the Dying Girl’ and other indie films are stumbling in theaters