Category Archives: Kungahuset

Skillnaden mellan USA och Sverige består inte enbart av den glödande kristendomen i USA. En annan fundamental skillnad är den lika glödande gräsrotsaktivismen här i USA som nästan helt lyser med sin frånvaro i Sverige. Medan USA är nerifrån och upp så är Sverige fortfarande som det var på Gustav III:s tid, uppifrån och ner.

Det var i början på förra året som jag först fick upp ögonen för den ohämmade hybris med vilken Victoria Bernadotte ville fira sitt bröllop. Poeter inbjöds att skriva kärlekspoem, Stockholms Stad satsade stort på Love Stockholm 2010 och fjäsk av rent bibliska eller i varje fall Nordkoreanska proportioner invaderade TV-rutan, utan minsta protest från brudparet.

Det var också i det sammanhanget som jag fick upp ögonen för Republikanska Föreningen, en förening som grundades 1997 och som alltså agerar för införandet av republik i Sverige. Jag hade funnit mina själsfränder.

Men Republikanska föreningen med idag något över 7 000 medlemmar, visade sig inte vara en aktiv gräsrotsorganisation av det slag som jag är van vid härifrån USA, som t.ex. Code Pink eller MoveOn.

Republikanska Föreningen genomför t.ex. inga demonstrationer eller andra aktioner mot kungafamiljen. Jag har förgäves föreslagit en demonstration under vaktavlösningen på inre borggården. Men man vill inte, som föreningens generalsekreterare Mona Abou-Jeib Broshammar skriver i ett mejl: springa på alla bollar som har med kungafamiljen att göra, utan driva republikfrågan utifrån kongressens önskemål.

Vilket betyder att föreningen tiger när Victoria vill ha fem och en halv miljoner kronor för Daniels “utbildning” och DN:s debattsidor flödar över med arga kommentarer. Man tiger.

Orsaken, som Holger skriver i ett inlägg på föreningens debattsida, är att föreningen trots sina 7 300 medlemmar endast har en halvtidsanställd och att på vissa enstaka medlemsmöten i Stockholm har vi varit upp emot 25 personer, men det vanligaste är ca. 7-8..

Jag har föreslagit att föreningens ledning får ett klart mål att nå upp till tio tusen medlemmar vid årsslutet och att man lägger ut en amerikansk valtermometer på föreningens omoderna hemsida för att stimulera rekrytering.

Jag har också föreslagit att man skapar en helt ny modern hemsida, sätter sprätt på sin Facebooksida och aktviserar det tråkiga Twitterflödet och att man dessutom sätter upp sin egen Youtubekanal med reklamvideon av typ “Därför är jag Republikan” med kända svenskar som kan tjäna som förebilder för dagens unga.

Men trots att det är så man gör här i USA så är det inte så man beter sig i Sverige. Föreningen har sitt eget kontor i Stockholm, man har en styrelse med åtta medlemmar med bl.a. en informatör och en PR-konsult. Styrelsen har antagit ett program där det står att man bl.a. Krut ska satsas på en grundlagsutredning, där riksdagen misslyckats ska istället föreningen sätta dagordningen. Två kampanjer kommer under året att fokusera på demokratiska alternativ till monarki. Jo och så ska man ta fram en ny logga.

Och föreningen är faktiskt inte helt osynlig, då och då delar man ut flygblad. Man kanske har en hemsida som ser ut som den gamla testbilden på TV när jag var liten, man kanske är osynlig på webben, men flygblad, de kan man.

Nu är det lätt att sitta här i USA och pracka ner på Republikanska Föreningen. Orsaken till att jag tar upp det är att den kulturkrock jag upplevde när jag förstod hur osvensk min reaktion var, också visar hur olika det svenska och amerikanska samhället faktiskt fortfarande är från varandra.

Republikanska Föreningen har alla de yttre attribut som en förening bör ha, styrelse, medlemmar, kontor, möten, hemsida, Twitter-flöde. Det är bara det att ingenting någonsin händer.

Och då slog det mig, Republikanska Föreningen är en modern, Cargokult, en grupp människor som har alla de prylar som ingår i en förening men som sen inte inser att prylarna inte är värda nått om de inte används.

Ungefär som de “demokratigrupper” som tolererades i Egypten i decennier just för att de aldrig gjorde någonting.

Och däri ligger skillnaden mellan dagens amerikanska gräsrötter som t.ex. Tepåseaktivisterna eller den Kristna Högern och Republikanska Föreningen. En sann kulturkrock.

Svenska medier har rapporterat om den vederhäftiga opinionsundersökning som klart visar att förtroendet för familjen Bernadotte, vars familjemedlemmar är de enda som enligt lag får inneha Sveriges högsta ämbete, nu fortsätter att dala.

Förtroendet för kungahuset sjunker

Aldrig tidigare har förtroendet för kungahuset varit så lågt. Bara lite drygt en tredjedel, 34 procent har stort förtroende för kungahuset. Det visar nya siffror från SOM-institutet i Göteborg.
Det som sänkt kungaförtroendet och stödet för monarkin är boken “Den motvillige monarken” som kom ut förra hösten.
Livsstilen sänker förtroendet
– Både kopplingarna till nazismen och livstilsfrågan sänker förtroendet. Det ser vi mycket tydligt, säger Lennart Nilsson på centrum för forskning om offentlig sektor vid Göteborgs universitet.

Med tanke på att familjen Bernadottes helt unika ställning i svenska media med mängder av “hovreportrar” som pumpar ut idel propagandabulletiner och SvT:s ställning som familjens sockersöta propagandakanal med hyllningsprogram som skulle få Nordkoreas Kim Jong-il att nicka igenkännande, så är det här anmärkningsvärt. Det är inte bara i Mellanöstern som man vill bli av med gamla koryféer.

Leif Oldenburg i tidningen Metro ger rojalisternas syn på familjen Bernadottes dalande siffror: Katastrofsiffror för kungahuset Metro

– En liten prins eller prinsessa ute på Haga skulle betyda otroligt mycket. Det funkade bra på 1950-talet och skulle säkert göra det igen, säger Åsa Malmberg, hovreporter på Hänt Extra. Kungahusets katastrofsiffror redovisas i en ny undersökning från

Som-institutet vid Göteborgs universitet. …Victoria, Daniel och deras framtida familj är kungahusets räddning, menar många: – Utan tvivel är Victoria kungahusets fixstjärna. Hon är oerhört proffsig och gör allting rätt. Victoria visar äkta känslor och är en person som unga människor kan identifiera sig med, säger Åsa Malmberg.

Det funkade alltså bra på 50-talet med prinsar och sagoprinsessor och det funkade också bra med diktatorer. Men som vi har sett de senaste månaderna så funkar det inte så bra längre, i alla fall inte i Mellanöstern.

Om Sverige ska bli demokrati måste dess högsta ämbete öppnas för alla svenskar punkt och slut. Jag tror själv inte att “skandalboken” har betytt speciellt mycket för varför allt fler svenskar inte längre vill ha monarki. Jag är övertygad om att Victorias vassa armbågar med det överdådiga bröllopet följt av bröllopsresan som slutade i mutanklagelser, styckningen av Hagaparken och nu senast, kravet på över fem miljoner kronor för Daniels “utbildning” spelar en minst lika stor roll.

DN har t.o.m. rapporterat om att rojalisterna satte in en torped för att försöka stoppa publiceringen av “skandalboken”:
Hot och smutskastning vapen mot “kungaboken”

– Man anlitade den förre polischefen Tommy Lindström för att få boken stoppad, säger Kristoffer Lind.

På ett möte hotade Lindström förlaget med att säkerhetspolisen, som kritiseras i boken, skulle avlyssna dem och starta smutskastningskampanjer mot förlaget under lång tid framöver.

– Lindström var anlitad av några ur kungens vänkrets. Mötet var obehagligt, säger Lind.

Ständigt stigande apanage, “kungabarnen” som nu är kring de 30 varken kan eller ens vill försörja sig själva, de fortsätter alla att leva på skattebetalarnas medel.

De evenemang där familjen deltar med utkommenderade skolbarn (“vifta mer ungar, skrik högre, dom ser er inte”) kunde lika gärna äga rum i Pyongyang som i Piteå. Dom är idag lika mycket avsedda till familjens självförhärligande via hysteriska hovreportrar som för att uträtta något som en aldrig så liten regional PR-byrå skulle kunna sköta betydligt billigare och effektivare.

Som Lord Acton sade: Power corrupts; absolute power corrupts absolutely. Hög tid att införa republik och låta Jasminrevolution ta sin gång även i Sverige.

Klicka på bilden.

Det är inte bara i Mellanöstern som de sittande dynastierna får det allt svårare att klamra sig fast vid makten. Även i Sverige börjar kritiken av en av världens äldsta dynastier, familjen Bernadotte, att växa.

SvT:s Anna Hedenmo har jämfört fjäsket, det fjäsk som familjen Bernadotte inte med ett ord har sagt sig ogilla, med den Nordkoreanska personkulten.

Liknelserna med Nord Korea är inte helt missvisande för det har nu visat sig att familjen Bernadotte, precis som vilken maffiafamilj som helst, ska ha lejt en torped för att hota utgivaren av Den Motvillge Monarken, Thomas Sjöbergs, Deanne Rauschers och Tove Meyers biografi över Carl XVI Gustav. Michael Syrén skriver i Expressen: Tommy Lindström hotade kungaboksförfattarna med Säpo

Endast auktoriserade panegyriker, fjäskböcker, får förekomma. Detta alltså i dagens Sverige!

Silvias senaste besök i New York är ett litet pikant exempel på hur familjen Bernadotte nu får allt större problem med att behålla sin kungliga glans i en värld fylld med digitalkameror, bloggar och sociala nätverk.

Huvudpunkterna i historien är välkända. Silvia var ute och shoppade på Madison Avenue i New York med sin yngsta dotter (som tydligen, trots att hon start fyller 29, fortfarande till 100% finansieras av skattebetalarna).

När de ser en fotograf stå utanför affären så vill Silvia inte bli fotograferad utan springer ut genom en sidoingång så snabbt att hon snubblar på några sopsäckar och stukar foten.

Så här skriver Hovet: Incident med Drottningen i New York

Vid ett besök i en affär under eftermiddagen måndagen den 4 april försökte Drottningen och Prinsessan att undvika en påstridig fotograf från svensk media. Fotografen tog inte hänsyn till deras vädjan om att inte bli fotograferade utan stod kvar i entrédörren till butiken. Drottningen upplevde fotografen som påstridig och valde då att gå ut genom en sidodörr till affären. Drottningen gick hastigt mot en parkerad bil för att undvika fotografen som sprang efter. Drottningen föll då olyckligt och skadade både sin fot och handled.

Fotografen tog inte hänsyn till deras vädjan om att inte bli fotograferade , vilket leder till frågan varför hon var så mån om att inte bli fotograferad? Det hör väl till rollen som drottning att man ska låta den svenska pressen ta litet bilder av en? Secret Service tilldelar f.ö. alla statschefer och deras närmaste familjemedlemmar skydd och Secret Service brukar sannerligen inte “vädja”. Dom går bara fram lyfter bort den dom inte gillar, med mycket bryska metoder. Hovets förklaring stämmer alltså inte.

Svenska tidningar talar om en modebutik, hovet talar om en “affär”, men vad heter butiken? Jo det visar sig att den heter Beretta Gallery och är en vapen och sportaffär: “.. display the full line of Beretta products: firearms, apparel, accessories, spare parts.” Beretta är inte ett modehus, det är ett vapenmärke!

Men det får man inte skriva om i den svenska pressen om man inte vill få en torped på halsen.

Så att Silvia valde att springa ut genom en sidodörr för att inte bli sammankopplad med en sport och vapenbutik kanske inte är så konstigt.

Fotografen, Pontus Höök, som sägs ska ha ofredat Silvia, skriver så här på sin blogg: /a swede in new york/: Mina egna ord

Mina egna ord … Jag har inte förföljt någon. Jag har inte sprungit efter någon. Jag har inte ofredat någon. Tillsammans med en reporter har jag under ett tjänsteuppdrag sett drottningen och prinsessan i en butik och ställt mig utanför, på allmän plats, för att försöka ta en bild när de kom ut ur butiken. De valde istället att lämna butiken via en sidoingång fyra meter ifrån mig springandes mot sin bil….

Det låter betydligt troligare än Hovets version.

Familjen Bernadotte i sin bubbla ångar på som om ingenting har inträffat de senaste hundra åren. Men det har det, inte bara Jasminrevolutionen i Mellanöstern men också i Sverige.

Motståndet mot den otidsenliga familjen Bernadotte och deras skattefinansierade lyxliv har ökat allteftersom skandalerna har avlöst varandra. Kungens kafeflickor, mutanklagelserna mot Victoria och Daniel för deras överdådiga bröllopsresa, betald med privata medel av Bertil Hult, styckningen av Hagaparken , ständigt nya krav på ökat apanage som nu senast: Hur kan Daniels utbildning kosta fem miljoner?.

Tre barn som helt lever på skattepengar upp i trettioårsåldern utan att förvärvsarbeta. Sånt gick kanske förr men är svårare att försvara idag när svensk PR sköts av PR-proffs och inte av ordensprydda kungligheter från anno dazumal.

Nu kommer vi aldrig att få reda på vilken slags bössa det var Silvia var på jakt efter i New York, kanske hon ville försäkra sig att kungen inte återvänder till sina kafeflickor. Men Jasminvindarna har redan börjat blåsa i Sverige och det är hög tid för hela familjen Bernadotte att abdikera så att Sverige äntligen till 100% kan bli en demokrati.

Som Expressen förtäljer så är C.G., i somliga snobbiga och rätt udda kretsar av någon underlig anledning känd som “kungen”, orolig för att “folk” börjar kritisera familjen Bernadotte för att de inte har lika många offentliga engagemang som tidigare. Johan T Lindwall skriver i Expressen:

Enligt Expressens uppgifter vill kungen ha svar på en rad frågor av Madeleine. Den viktigaste: Ska hon stanna i USA efter sommaren?
Kungen vill också veta om Madeleine planerar att delta i några officiella kungliga plikter. I april fyller han 65 år. Även sommaren är i nuläget helt oplanerad.
Kungen är rädd för att familjen ska utsättas för kritik om de inte har tillräckligt med många programpunkter i sin offentliga kalender. Han vill inte riskera att Madeleine utsätts för denna kritik och är därför mån om att hon tar ett beslut om sin framtid.
Han är helt enkelt orolig för att hon jobbar för lite.

För att tala klarspråk: Madeleines lyxliv i New York betalas av svenska skattebetalare och nu börjar C.G. med rätta oroas över att dom kanske inte kommer att fortsätta att sponsra ett liv av idel festande i en av världens dyraste städer i all framtid.

Han inser också att svenska skattebetalare inte kommer att betala för Madeleines exklusiva liv i New York utan att knorra i all framtid. Hon ska snart fylla 29 och hennes arbetslivserfarenhet är så nära noll man överhuvudtaget kan komma.

En orsak till krismötet på Drottningholm, till vilket alltså även C.G.s yngsta dotter har kallats hem, är att C.G. vill ha klara besked om Madeleine tänker bosätta sig permanent i New York eller återvända till Sverige till hösten. Om hon bosätter sig permanent i USA så vill tydligen G.C. att hon börjar tänka på att stå på egna ben.

Det brukar sägas att C.G. får ett gistet och dåligt målat dörrhandtag att se intelligent ut, men jag tror att han är underskattad. Han kanske är litet för klåfingrig på kaffeflickor och älgar, men han har en instinktiv känsla för Bernadottedynastins överlevnad. Victorias helt tondöva uppträdande i svåra ekonomiska tider, från det överdådiga bröllopet, den skandalomsusade bröllopsrensad, styckandet av Hagaparken, har helt klart oroat C.G.

C.G. har redan visat att han inte skyr några medel, även direkta hot, för att bevara sin egen ställning, som DN har påvisat i veckan: Hot och smutskastning vapen mot “kungaboken”

– Man anlitade den förre polischefen Tommy Lindström för att få boken stoppad, säger Kristoffer Lind.

På ett möte hotade Lindström förlaget med att säkerhetspolisen, som kritiseras i boken, skulle avlyssna dem och starta smutskastningskampanjer mot förlaget under lång tid framöver.

– Lindström var anlitad av några ur kungens vänkrets. Mötet var obehagligt, säger Lind.
…
Författarna har smutskastats på nätet, hotats och i vissa lägen varit tvungna att ha livvaktsskydd.

Så kan Sveriges statschef alltså uppträda i dagens Sverige utan att det blir några som helst lagliga efterverkningar. Låt oss alltså ta det igen: hot om illegal avlyssning och försök att stoppa utgivningen av en bok i direkt strid mot den svenska tryckfrihetsförordningen, som tydligen kommer direkt från SÄPO och Hovet, möts av ett totalt ointresse från åklagare och polis! Här i USA hade det tagits upp i Kongressen. Det här är sannerligen makabert.

C.G., som går i pension i vår, har också en annan orsak att oroa sig. Hans äldsta dotter, på vilken ättens fortsatta överlevnad vilar, på grund av den otidsenliga svenska grundlagen, har inte blivit gravid lika snabbt som rojalisterna och kanske Säpo, hade väntat sig.

Klockan tickar, fråga vilken barnmorska som helst:

Så här stor är chansen hos par som har samlag regelbundet: i genomsnitt blir 25% av kvinnorna gravida inom en månad, 60% inom sex månader, 80% inom ett år och 90% inom 18 månader.

Victoria gifte sig den 19/6 alltså för nästan precis nio månader sen. Och även om hon väntar med att offentliggöra en eventuell graviditet till fjärde månaden, som man brukar göra, så har redan hon missat 66% av chansen att någonsin bli gravid.

Skulle svenska folket acceptera ett adoptivbarn på tronen?

Samtidigt har Victorias och C.G.:s fräcka krav på nya anslag på 5.5 miljoner kronor som till stor det skall gå till Daniels fortsatta utbildning ,väckt en läsarstorm på DN.

Även om den svenska Republikanska Föreningen knappast kan jämföras med Jasmindemonstranterna i Mellanöstern och även om de direkta hoten kanske har fått dom på defensiven, så växer motståndet trots det mot familjen Bernadotte. Direkta hot brukat sällan fungera i längden. Nu senast startade norska republikaner en mycket fin Webbsajt för att införa republik i Norge. Kjempefint.

Familjen Bernadotte kommer uppenbarligen att kämpa med alla till buds stående medel för att stoppa en Jasminrevolution i Sverige. Men som vi redan har sett i Mellanöstern så räcker det alltså inte med hot och trakasserier. Dynastiernas och Kungadömenas tid är för alltid förbi.

Yes We Can.