Jessica Mitford, en av de berömda engelska Mitford-systrarna som bl.a. omfattade den Hitlerbeundrande Unity, bosatte sig här i San Franciscoområdet och skrev den uppmärksammade boken The American Way of Death som avslöjade den aggressivt profitdrivna amerikanska begravningsindustrin.
Nu har Katherine Jellison, historiker på Ohio University skrivit en intressant bok i samma genre: It’s Our Day. America’s Love Affair with the White Wedding, 1945–2005 som beskriver hur det amerikanska bröllopet har utvecklats och om de kommersiella intressen som formar den amerikanska bröllopsmytologin.
En spegelbok till Mitfords kan man kanske säga även om Jellisons bok är mycket snällare fast i slutändan lika kritisk.
Givetvis, i San Francisco gifter man sig litet annorlunda.
För det amerikanska bröllopet har, som Jellison redovisar, även det formats av målmedvetna kommersiella intressen.
Företag som Alfred Angeo och Modern Bride och bröllopsbutiker och bröllopsrådgivare har gjort allt de kan för att få det amerikanska bröllopsparet eller snarare deras föräldrar att lägga ner häpnadsväckande belopp på ett bröllop som skall demonstrera att man i alla fall låtsas som om man tillhör den övre medelklassen.
Bara en sån sak som att specialdesigna och sy upp en bröllopsklänning som endast skall bäras en enda gång för att sedan läggas i malpåse och lämnas i arv till eventuella döttrar som arvegods var något som länge var förbehållet överklassen men som genom skicklig marknadsföring alltså blev något som alla amerikanska familjer eftersträvade.
Sagobröllop som Grace Kellys och senare konstigt nog presidentdöttrar, Diana i England och fram till Carolyn Bessette och nu senast president Bushs dotter gav bröllopslobbyn en chans att skynda ut piratkopierade bröllopsklänningar som snabbt blev ett måste-ha för alla unga amerikanskor.
Bättre kan det inte bli. Grace Kellys Monaco-bröllop den 19:a Apri 1956.
Grace Kellys bröllopsklänning kan ses på Philadelphia Museum of Art.
I det republikanska USA lyckades bröllopsindustrin lansera myten om princessbröllopet genom att haka på filmer som Disneys Askungen och My Big Fat Greek Wedding.
America’s Love Affair with the White Wedding, 1945–2005
Jellison examines the ways the bridal business, the media, and consumers responded to new norms that expanded the notions of who was an appropriate white-wedding bride. She particularly examines the key influences that have sustained this cultural phenomenon for sixty years—the bridal-wear industry, celebrity weddings, movie weddings, and media coverage of the weddings-next-door—to show that the white wedding has become a unifying experience that crosses gender, class, and racial lines.
Den vita klänningen symboliserar givetvis att bruden är virgo intacta, något som Diana i England tvingades bevisa genom en läkarundersökning. Någon liknande undersökning av prins Charles krävdes inte, vilket kanske var tur det.
En av mina kompisar här gifte sig för ett par år sedan för första gången, fyllda 40 och priset blev $50 000, mest för att den ambitiösa bruden ville visa, eller i varje fall låtsas, att hon nu hade nått den övre medelklassen.
Men det kan kosta mycket mycket mer.
Arrangemangen tog månader och alla var rätt glada när det äntligen var över.
Bröllopsresan gick som så ofta till Hawaii, vilket är ungefär som att resa till Mallorca.
Men världen förändras och idag gifter sig de allt mer jämställda amerikanskorna allt senare och bröllopet är inte längre en inkörsport till ett hemmafruliv i förorten utan till en egen karriär. Konfektionssydda bröllopsklänningar köps nu allt oftare i helt vanliga butiker och säljs sedan på eBay.
Ännu ett tecken på att USA håller på att förändras.
Mikroblogga här. Vad gör du just nu? Läs fler inlägg om Kvinnor
[tags] American Wedding, Wedding, Bröllop i USA, It’s Our Day America’s Love Affair with the White Wedding, katherine Jellison, Amerikanska bröllop [/tags]
