Category Archives: Mellanöstern

Isfahan i Iran

När de ryska trupperna marscherade in i östra Tyskland i början av 1945 så var det med avsikten att bygga upp en Sovjetisktrogen lydstat som för alltid skulle säkra Sovjetunionens ställning i Centraleuropa.

Strax bakom de sovjetiska trupperna kom män som Wilhelm Pieck, Walter Ulbricht och Mischa Wolf, män som alltid skulle komma att gå Sovjetunionens ärenden och som på Stalins order skulle bygga upp ett nytt kommunistiskt Tyskland.

På samma sätt har George Bush försökt bygga upp ett USA-troget Irak, också han med Iranska medlöpare som Ahmed Chalabi för vilka ett nyliberalt och Israel-allierat Irak skulle stärka USA:s ställning i Mellanöstern.

Men precis som det i längden var omöjligt att hålla Väst- och Östtyskland åtskilda så börjar Bush-regeringen nu få det allt svårare att hålla Irak och Iran från varandra.

De två länderna har alltid haft starka band via den gemensamma Shiareligionen, band som nu skapar allt större problem för den amerikanska ockupationsarmén.

Michael Slackman skriver i New York Times om USA:s försök att skapa en Iran-fientlig lydstat i Irak: Iran’s Chance: U.S. Troubles in Iraq Create Opening for Regional Shift:

Faced with more than 100,000 American troops next door and a White House that pursued a policy of pre-emptive war, Iran’s leaders moved quickly to try to prevent the United States from gaining a permanent foothold.

“Iran’s policy in Iraq works to prevent the U.S. from feeling safe and secure,” said Talal Atrissi, a researcher and writer on Middle Eastern affairs based in Lebanon. “It works to prevent the formation of a pro-American Iraqi government, in favor of at least an Iraqi government that does not feel enmity toward Iran.”

While the United States sees in Iraq a venture that will affect its foreign interests for years to come, Iran sees an occupied neighbor with close religious, cultural, political and economic ties. Though Iran is Persian while Iraq is Arab, both have majority Shiite populations that have mingled, religiously and culturally, for centuries.

“We have been there for thousands of years,” said Reza Alavi, a historian and a former managing editor of the Harvard Middle Eastern and Islamic Review, who said his own grandfather — like many Iranian Shiites — was buried in the Iraqi holy city of Najaf.

Mr. Atrissi said: “The Iranian historic, religious, economic ties with Iraq make Iran keen on preventing the U.S. being the sole authority in Iraq. They feel a duty to preserve these ties, and to protect their national security, which is threatened by the U.S. presence in Iraq.”

In strategic terms, America’s failure to secure its position in Iraq has presented Tehran with a rare opportunity to recalibrate the balance of power in a neighborhood that had long been hostile to its aspirations.

Det här är en ovanlig artikel för den visar den amerikanska ockupationen som något annat än ett ojälviskt försök att sprida demokrati och frihet i ett förtryckt land.

Efter fyra år verkar den amerikanska regeringen äntligen ha förstått vad man har ställt till med. Frågan nu är om Bush, sin vana trogen, kommer att försöka lösa problemet genom att bomba Iran eller om han kommer att lära från historien och försöka söka en långsiktig fred med Iran.

Klicka på bilden

Representanthusets historiska resolution mot fortsatt krig i Irak och speciellt mot president Bushs eskalering är första gången på snart fyra år som kongressen inte fogsamt och utan protester har stött presidenten och hans katastrofala krig i Irak.

Även om krigsmotståndarna vann en klar seger så röstade hela 182 republikaner och two demokrater för fortsatt krig, vilket visar att presidenten fortfarande har ett synnerligen starkt stöd inom det egna partiet för ett fortsatt krig i Irak.

Trots att den här resolutionen inte är bindande och inte kommer att ha något som helst inflytande på det fortsatta kriget så är den synnerligen viktig för att inte säga historisk.

Trots all hysteriska angrepp på demokraterna för att vara patriotiska och rent av landsförrädare som ger presidenten som USA:s överbefälhavare en dolkstöt i ryggen så är demokraterna inte längre rädda för Bush. Såna här personangrepp har fram till idag stoppat all kritik av kriget, men nu har alltså dammen brustit och folk är inte längre rädda för den tidigare så hotfulle maffialedaren som idag endast är en skugga av sitt forna jag.

Jonathan Weisman skriver i Washington Post om den viktiga resolutionen:House Passes Measure Opposing Troop Surge

Capping four days of passionate, often angry debate, the House delivered President Bush its first rebuke since the Iraq war was launched nearly four years ago, voting 246 to 182 to oppose the administration’s planned deployment of 21,500 additional combat troops to Iraq.

Seventeen Republicans joined 229 Democrats to approve a resolution that expresses support for U.S. combat forces but opposes the additional deployments. Two Democrats opposed the measure.

Although nonbinding, both proponents and opponents predicted the consequences of the vote would be enormous as the debate came to a close yesterday with a crescendo. Democrats claimed it would begin to turn the political tide so decisively that the president will have to begin bringing U.S. forces home, while Republicans warned darkly that Islamic terrorists will be emboldened at the expense of not only American lives but also America’s way of life.

“The passage of this legislation will signal a change in direction in Iraq that will end the fighting and bring our troops home safely and soon,” proclaimed House Speaker Nancy Pelosi (D-Calif.). “Our troops are working together to secure our nation, and we in this House must work together to secure our nation as well.”

Det här är bara en första liten salva mot presidenten. Nu när fördämningarna har brustit så kan vi vänta oss ett ständigt växande kritik av det här alltmer vedervärdiga kriget. Folket har talat, äntligen.

Här är texten till resolutionen och här är Vita Husets reaktion.

Jag ser till min glädje att den här historiska nyheten även rapporteras i Sverige

Är George Bush verkligen beredd att gå till historien som mannen som startade tre storkrig: Afghanistan, Irak och nu Iran?

Alltfler nyhetsmedia här i USA, liksom nu senast Newsweek, börjar bli allt oroligare. Michael Hirsh och Maziar Bahari skriver om hur amerikanska specialförband i Irak tydligen försöker provocera Iran:Rumors of War:

Some view the spiraling attacks as a strand in a worrisome pattern. At least one former White House official contends that some Bush advisers secretly want an excuse to attack Iran.

“They intend to be as provocative as possible and make the Iranians do something [America] would be forced to retaliate for,” says Hillary Mann, the administration’s former National Security Council director for Iran and Persian Gulf Affairs.

U.S. officials insist they have no intention of provoking or otherwise starting a war with Iran, and they were also quick to deny any link to Sharafi’s kidnapping. But the fact remains that the longstanding war of words between Washington and Tehran is edging toward something more dangerous.

Economist som stödde Irakockupationen har också börjat oroa sig:

“WE ARE not planning for a war with Iran.” So said Robert Gates, America’s new defence secretary, on February 2nd. You cannot be much clearer than that. With a weak and isolated president, and an army bogged down in the misery of Iraq, the American Congress and people are hardly in fighting mood. Nonetheless, and despite Mr Gates’s calming words, Iran and America are heading for a collision. Although the risk is hard to quantify, there exists a real possibility that George Bush will order a military strike on Iran some time before he leaves the White House two years from now.

Problemet är att att den amerikanska regeringen ser Irans växande makt som ett direkt hot mot Israels – och därför USA:s ställning som Mellanösterns enda supermakt, och det kan därför hända att speciellt Dick Cheney verkligen försöker få igång ett bombkrig mot Iran,

Det enda positiva i dagens situation är att ingen längre tror på Bush-regeringens “bevis” mot Iran och det skulle därför bli svårt för Bush och Cheney att få igång ett anfall mot Iran.

Newsweek skriver om de hemliga kontakterna mellan Iran och USA (Se länken ovan) och hur de samarbetade i Afghanistan och Irak men hur Condi Rice sedan fick Bush att inkludera Iran i Bushs nu ökända “Ondskans Axel” och hur Bush-regeringen sedan vägrade att acceptera Irans initiativ om bilaterala förhandligar.

De närmaste två åren kommer att bli synnerligen farliga i Mellanöstern.

USA:s mest moderna bombplan, B2 Spirit

En allt bittrare intern strid om om och kanske också när USA skall bomba Iran verkar utkämpas i Washington just nu. På ena sidan står de neokonservativa hökarna under vicepresident Dick Cheney, och på den andra försvarsminister Robert Gates och, får vi förmoda, utrikesminister Condoleezza Rice.

För en vecka sedan verkade det som om Cheney och hans krigsivrare var på reträtt men med dagens amerikanska presentation av “bevis” på att Iran ligger bakom många av de amerikanska dödsoffren i Irak och i förlängningen de amerikanska motgångarna i landet så rycker tiden för en möjlig amerikansk aktion mot Iran nu allt närmare.

James Glanz skriver i New York Times om vad som är en de facto amerikansk krigsförklaring mot IranU.S. Presents Evidence of Iranian Weapons in Iraq

Today’s presentation of evidence is bound to generate skepticism among those suspicious that the Bush administration is trying to find a scapegoat for its problems in Iraq and, some political analysts and White House critics believe, is looking for an excuse to attack Iran. Tensions between the countries have been ratcheted up by disagreements over Tehran’s nuclear program, which Iranian officials say is focused on such peaceful uses as generating power, but which Washington asserts is being used to develop nuclear weapons.

During the briefing, the senior United States military officials were repeatedly pressed on why they insisted on anonymity in such an important matter affecting the security of American and Iraqi troops. A senior military official said that without anonymity, for example, the military analyst could not have contributed to the briefing.

The official also criticized recent news reports, saying they overstated the importance of today’s presentation, which had been previously announced and then delayed. The delay came about in part because officials in Washington had not been as persuaded as those in Baghdad that the original presentation was sufficiently strong. Officials here did not address that element of the internal debate.

Det är väldigt svårt att se vart man är på väg med de här “bevisen” som är en de fkto krigsförklaring, om det inte är att förbereda världen – och speciellt det amerikanska folket – för ett amerikanskt bombkrig mot Iran.

Samtidigt är det svårt, för att inte säga omöjligt att se hur försvarsminister Robert Gates och den amerikanska försvarsstaben skulle kunna gå med på något så rent sjukt som ett amerikanskt bomkrig mot Iran, ett krig som skulle öka presidentens och USA:s isolering och öka riskerna för att USA:s situation i Irak förvärras ännu mer. Gates har redan sagt att han inte planerar ett krig mot Iran, och det är svårt att se hur han skulle kunna överleva som försvarsminister om han nu plötsligt gjorde helt om och beordrade även ett begränsat bombkrig.

Men George Bush har alltid tänkt och handlat offensivt och ett amerikanskt bombkrig mot Iran är inte längre uteslutet. Vi får hoppas att Robert Gates förklarar sig och den senaste häpnadsväckande presentationen på Tisdag. Den enda förklaring som kan tänkas är att det här är George Bushs sätt att förhindra att Kongressen ökar pressen på honom att förhandla med Iran.

Situationen i Mellanöstern har plötsligt fått en ny dimension i och med att det har läckt ut att president Bush har beordrat amerikanska trupper i Irak att döda eller tillfångata iranska agenter som hittas i landet.

Det är minst sagt underligt att Irakkriget har pågått i över tre och ett halvt år utan att Bush-regeringen ens har nämnt något om dessa iranska agenter. Sedan när republikanerna förlorar kongressvalet och läget blir allt mer ansträngt så får man plötsligt höra om dessa iranska agenter som en förklaring till att kriget har gått snett.

Eskaleringen mot Iran verkar ha minst lika mycket med irans nuklerära ambitioner som med den påstådda inblandningen i Irakkriget, som man hittills har haft väldigt svårt att bevisa.

Först var det Saddam-lojalister som låg bakom gerillamotståndet. Sedan Al Qaida och nu alltså Iran.

Frågan som oroar bl.a. senator Joseph Biden som är ordförande i senatens utrikesutskott är om president Bush nu kommer att provocera fram en konfrontation med Iran genom att beordra amerikanska trupper i Irak att göra raider in på iransk område. Skulle det ske säger Biden så kommer det att resultera i en konstitutionell kris i USA.

Det verkar allt troligare att Bush och Cheney är beredda att vidta allt aggressivare åtgärder mot Iran under de närmaste månaderna.

David Stout skriver i New York Time som president Bushs senaste eskalering i Irakkriget:

De amerikanska insatser mot påstådda iranska agenter i Irak som hittills har skett, och som har lett till protester från den irakiska (obs) regeringen verkar mest vara avsedda att förhindra att Irak och Iran etablerar fredliga relationer och att Irak förblir beroende av USA.