Den amerikanska pressen är i dagarna full med artiklar om president Bushs nya eskalation i Irak, en eskalation som presidenten kommer att offentliggöra i ett tal till nationen på onsdag.
Planen är baserad på ett förslag som har sammanställts av Frederick Kagan på den neokonservativa tankesmedjan American Enterprise Institute och som kan läsar på den här länken: The full Phase I Report presented at the event .
Det här är alltså hökarnas svar på Bakerkommissionens rapport som förespråkade en diplomatisk lösning och ett tillbakagradande av de amerikanska trupperna.
Nu talar man istället om ‘seger’ och att man en stormakt på 300 miljoner människor skall kunna ‘stabilisera’ en liten stat på 25 miljoner med en liten fjuttig BDN på under 100 miljarder dollar. Och man kanske kan tillägga, med en av världens största oljefyndigheter:
Victory is still an option in Iraq. America, a country of 300 million people with a GDP of $12 trillion and more than 1 million soldiers and Marines, has the resources to stabilize Iraq, a state the size of California with a population of 25 million and a GDP under $100 billion. America must use its resources skillfully and decisively to help build a successful democratically
elected, sovereign government in Iraq.Victory in Iraq is vital to America’s security. Defeat will likely lead to regional conflict, humanitarian catastrophe, and increased global terrorism. Iraq has reached a critical point. The strategy of relying on a political process to eliminate the insurgency has failed. Rising sectarian violence threatens to break America’s will to fight. This violence will
destroy the Iraqi government, armed forces, and people if it is not rapidly controlled. Victory in Iraq is still possible at an acceptable level of effort. We must adopt a new approach to the war and implement it quickly and decisively. We must act now to restore security and stability to Baghdad. We and the enemy have identified it as the decisive point.
There is a way to do this.
Men som Michael Duffy påpekar i en mycket intressant artikel i Time Magazine: What a Surge Really Means. Can a couple more divisions in Iraq make a difference? Or is Bush’s idea too little, too late? så är det långt ifrån säkert att den här planen någonsin kommer att fungera.
Planen, när den offentliggörs på onsdag kommer att ha tre element: Det första kommer att vara ekonomisk hjälp till Irak för att skapa jobb och för att bygga upp den sönderslagna infrastrukturen. Den andra kommer att vara ett initiativ att skapa fred mellan Israel och Palestina, och den tredje kommer att bli den militära eskalationen i Irak på mellan 30 000 och 40 000 man för att säkra Bagdad och den Sunnidominerade Anbarprovinsen.
Planen har förändrats de senaste dagarna. Nu talar man inte längre om en tillfällig eskalering utan om en eskalering som kommer att tills man vinner, dvs den kommer antagligen att vara i minst två år. Och samtidigt som man nu talar om att försöka stifta fred i MellanÖstern så kommer man att fortsätta att vägra att förhandla med vare sig Syrien eller Iran, och man har skickat truppförstärkningar till Persiska golfen som lätt kan användas för att minera Irans hamnar.
För att planen skall lyckas måste kommer man att bli tvingade att krossa både den sunnimuslimska och shaiamuslimska gerillan, något som kommer att bli utomordentligt blodigt. Men så ser alltså planen ut.
Samtidigt är aktörerna på den amerikanska sidan nu helt andra än tidigare och
George Bush och försvarsminister Robert Gates kommer att ha en demokratisk kongress och en skeptisk nation emot sig. Om man inte kan redovisa några framgångar mot slutet av mars tror jag att hela offensiven kommer att kantra.
[tags] USA, Irak, Iran, Israel, Syrien, Mellanöstern, Palestina, Palestine, Kriget mot Terrorismen [/tags]