Category Archives: Mellanöstern

Bob Woodwards bok State of Denial: Jönsonligan i Irak

September 29, 2006 Published by: Lennart

Brendan Smialowski for The New York Time. Klicka på bilden

Som en ung journalist på Washington Post var Bob Woodward med och avslöjade Richard Nixons kriminella aktiviteter i Vita Huset under Watergateskandalen.

De senaste åren har Woodward skrivit ett antal uppmärksammade böcker om Bush-regeringen och dess Krig mot Terrorismen. Men till skillnad mot den lika berömde journalisten Seymour Hersh så har Woodward slutit en Faust-liknande pakt med Bushregeringen i utbyte mot tillgång till källor inom administrationen.

Men trots att Woodward måste gå försiktigt fram för att inte stöta sig med regeringen så innehåller hans senaste bok State of Denial en hel del politiskt sprängstoff.

Vi får en bild – enligt recensionen i New York Times (Se nedan) boken publiceras nästa vecka – av en helt paranoid Dick Cheney som ringer upp amerikanska tjänstemän i Irak klockan tre på natten med anvisningar om precis var de med säkerhet kommer att hitta gömda massförstörelsevapen.´

Porträttet av en president vars enda intresse är att få igång kriget och som sedan förlorade allt intresse för detaljerna stämmer så väl med vad andra har skrivit att man inte längre förvånar sig.

Donald Rumsfeld, ligans andra huvudmedlem framtonar också med all tydlighet som helt ointresserad av verkligheten och fångad i sin egen dogmatiska tankar om små och billiga amerikanska styrkor som aldrig hade den minsta chans mot gerillan i Irak. De amerikanska generalerna till slut visar sig vara fega byråkrater som endast är intresserade av att skydda sina pensioner. Det här är Jönssonligan i Irak, beväpnad med massförstörelsevapen.

Vi har en klassisk studie framför oss, en studie av hur en liten grupp dogmatiska fanatiker kunde få hela det amerikanska folket med sig på ett blodigt storkrig i Mellanöstern, ett krig som kommer att vara i många år till och som kommer att kräva hundratusentals dödsoffer innan det är över.

David E. Sanger har läst en förhandskopia av Woodwards bok och recenserar den i New York Times: Book Says Bush Ignored Urgent Warning on Iraq:

The White House ignored an urgent warning in September 2003 from a top Iraq adviser who said that thousands of additional American troops were desperately needed to quell the insurgency there, according to a new book by Bob Woodward, the Washington Post reporter and author. The book describes a White House riven by dysfunction and division over the war.

The warning is described in “State of Denial,” scheduled for publication on Monday by Simon & Schuster. The book says President Bush’s top advisers were often at odds among themselves, and sometimes were barely on speaking terms, but shared a tendency to dismiss as too pessimistic assessments from American commanders and others about the situation in Iraq.

As late as November 2003, Mr. Bush is quoted as saying of the situation in Iraq: “I don’t want anyone in the cabinet to say it is an insurgency. I don’t think we are there yet.”

Secretary of Defense Donald H. Rumsfeld is described as disengaged from the nuts-and-bolts of occupying and reconstructing Iraq — a task that was initially supposed to be under the direction of the Pentagon — and so hostile toward Condoleezza Rice, then the national security adviser, that President Bush had to tell him to return her phone calls. The American commander for the Middle East, Gen. John P. Abizaid, is reported to have told visitors to his headquarters in Qatar in the fall of 2005 that “Rumsfeld doesn’t have any credibility anymore” to make a public case for the American strategy for victory in Iraq.

[tags] USA, Mellanöstern, Irak, Bob Woodward, State of Denial[/tags]

Irak Mellanöstern USA allmänt

Vinner Bush Terrorkriget?

September 27, 2006 Published by: Lennart

Den snabbt uppblossade striden om den läckta terrorrapporten är utomordentligt farlig för demokraterna. Det är nämligen så att trots att allt fler amerikaner är skeptiska mot presidentens och främst försvarsminister Rumsfelds ledarskap i Irakkriget så är presidentens stöd i ‘Kriget mot Terrorismen’, som uppfattas som något helt annat än Irakkriget, massivt.

Kriget mot Terrorismen är Bushs absolut starkaste kort och över 60% av väljarna stöder honom när han avlyssnar deras telefoner, läser deras epost och river upp USA:s rättsstat för att sätta upp hemliga fängelser.

Bushs strategi att skrämma livet ut amerikanerna genom ständiga terrorhot har lyckats över all förväntning, och det är en spelhalva som presidenten har fått behålla alldeles för sig själv.

Att demokraterna nu har gett sig in på just den planhalvan några veckor före valet är att satsa allt på en konfrontation med presidenten på ett område där han håller alla korten. Han har redan visat hur elegant han kan returnera en av demokraternas serverar.

Orsaken till att det här är en sånt farlig taktik för demokraterna är att de inte kan erbjuda något alternativ till att döda terrorister över hela världen. De kan inte gärna föreslå förhandligar med Al Qaida , Iran, Hizbollah eller Hamas, som alla slås ihop som ‘terrorister’ av Bushregeringen.

Jag tror att Bush och republikanerna kommer att vinna valet på den här frågan. De kommer att kunna måla demokraterna som svaga och defaitistiska och det som gäller är hur som helst inte vad som står i rapporten utan vad George Bush säger står i rapporten. Den versionen kommer att förmedlas av Fox News och hundratals republikanska radiopratare och bli till dagsens sanning helt oberoende av vad som verkligen står skrivet originalrapporten.

Demokraternas enda chans att vinna den här striden är därför att koppla Kriget mot Terrorismen till kriget i Irak, vilket är orsaken till att presidenten har reagerat så snabbt som han har gjort. Vi får se om de kommer att lyckas.

David E. Sanger skriver om terrorstriden i New York Times : Study Doesn’t Share Bush’s Optimism on Terror Fight

Three years ago, Secretary of Defense Donald H. Rumsfeld wrote a memo to his colleagues in the Pentagon posing a critical question in the “long war’’ against terrorism: Is Washington’s strategy successfully killing or capturing terrorists faster than new enemies are being created?

Until Tuesday, the government had not publicly issued an authoritative answer. But the newly declassified National Intelligence Estimate on terrorism does exactly that, and it concludes that the administration has failed the Rumsfeld test.

Portions of the report appear to bolster President Bush’s argument that the only way to defeat the terrorists is to keep unrelenting military pressure on them. But nowhere in the assessment is any evidence to support Mr. Bush’s confident-sounding assertion this month in Atlanta that “America is winning the war on terror.’’

While the spread of self-described jihadists is hard to measure, the report says, the terrorists “are increasing in both number and geographic dispersion.”

It says that a continuation of that trend would lead “to increasing attacks worldwide’’ and that “the underlying factors fueling the spread of the movement outweigh its vulnerabilities.’’

On Tuesday evening the White House issued what it called a fact sheet lining up the intelligence estimate’s findings with President Bush’s own words in recent months, comparing, for example, the report’s account of the the spread of new terror cells independent of Al Qaeda to Mr. Bush’s references to “homegrown terrorists’’ from Madrid to Britain.

But there is a difference in tone between Mr. Bush’s public statements and the classified assessment that is unmistakable.

The report says that over the next five years “the confluence of shared purpose and dispersed actors will make it harder to find and undermine jihadist groups.’’

[tags] USA, Irak, Kriget mot Terrorismen [/tags]

Dataföretag Irak Mellanöstern USA allmänt

Terroriststriden i USA

September 26, 2006 Published by: Lennart

Läckorna från den hemliga underrättelserapport om islamsk terrorism som jag skrev om för ett par dagar sedan har fått George Bush att ta bort hemligstämpeln från- mycket små – delar av rapporten:Declassified Key Judgments of the National Intelligence Estimate Trends in Global Terrorism: Implications for the United States dated April 2006

Han har gjort det för att sätta åt demokraterna som har kritiserat rapportens slutledning om att Irakkriget har lett till intensifierad terroristaktiviteter i Mellanöstern.

Demokraternas utspel var utomordentligt dumdristigt eftersom det amerikanska folket stöder presidentens terrorbekämpning med bred marginal, trots att det betyder att han spionerar på deras epost och avlyssnar deras telefoner.

De små snuttar av rapporten som nu har offentliggjorts är mycket unika så till vida att man aldrig brukar offentliggöra några delar av så här hemliga rapporter förrän flera år senare när rapporten inte längre är aktuell.

Det är intressant att se att rapporten inte med ett ord nämner den amerikanska ockupationen av Irak eller den israeliska ockupationen av Palestina som bidragande orsaker till islamsk terrorism. Istället läggs huvuddelen av skulden på korruption och orättvisor i de muslimska länderna själva.

Man säger att Jihadrörelsen sprids på grund av ‘rädsla för västerländsk dominering’, men vad betyder det? Varför är man rädd för en sådan dominans? Det förklaras inte. Man skriver om ‘pervasive anti-US sentiment among most Muslims’, men varför har en sådan känsla växt fram hos muslimer? Igen, det förklaras inte. Det här rapporten verkar inte vara speciellt grundlig eller ens ärlig. Man kommer med påståenden som man inte ens bryr sig om att förklara.

Här är delar av rapporten (resten kan läsas på länken ovan):

The Iraq conflict has become the cause celebre for jihadists, breeding a deep resentment of US involvement in the Muslim world and cultivating supporters for the global jihadist movement. Should jihadists leaving Iraq perceive themselves,
and be perceived, to have failed, we judge fewer fighters will be inspired to carry on the fight.

We assess that the underlying factors fueling the spread of the movement outweigh its vulnerabilities and are likely to do so for the duration of the timeframe of this Estimate.

• Four underlying factors are fueling the spread of the jihadist movement:

(1)Entrenched grievances, such as corruption, injustice, and fear of Western domination, leading to anger, humiliation, and a sense of powerlessness;
(2) the Iraq jihad;
(3) the slow pace of real and sustained economic, social, and political reforms in many Muslim majority nations; and
(4) pervasive anti-US sentiment among most Muslims all of which jihadists exploit.

[tags] USA, Irak, Mellanöstern, Kriget mot Terrorismen [/tags]

Kriget mot Terrorismen Mellanöstern USA allmänt

CIA:s hemliga rapport om islamsk terrorism

September 23, 2006 Published by: Lennart

USA har inte mindre än 16 olika underrättelseorganisationer, CIA är bara en av de mest kända av dessa. Så när jag använder ‘CIA’ i titeln ovan så menar jag alltså alla de underrättelsetjänster som lyder under högste chefen för USA:s underrättelsetjänster John D. Negroponte som har titeln Director of National Intelligence (DNI). Inom parentes är han bror till den kände mediaprofessorn på MIT, Nicholas Negroponte

Redan för två år sedan påbörjade de amerikanska underrättelse tjänsterna en studie av terrorgrupper i den muslimska världen. Men det är först i år som rapporten fick sin slutgiltiga utformning som en s.k. National Intelligence Estimate (NIE).

En NIE är en grundlig och mycket inflytelserik specialstudie av ett viktigt strategiskt problem som den amerikanska regeringen brottas med. Alla amerikanska underrättelseorganisationer deltar alltså och rapporten godkänns sedan av den sittande DNI:n , i detta fall John D. Negroponte. Rapporten skickas sedan till beslutsfattarna inom den amerikanska regeringen.

Det är högst osannolikt att George Bush har läst den här viktiga rapporten, han läser endast korta översikter på ett par sidor. Men Dick Cheney, Donald Rumsfeld och Condi Rice har säkert läst den, och de, liksom vi, har all anledning att oroa oss över dess innehåll.

För trots att den här NIE:n alltså är topphemlig så är dess innehåll så sensationellt att medlemmar av George Bushs egen regering har läckt dess slutsatser till pressen.

NIE:n har titeln Trends in Global Terrorism: Implications for the United State och är ett försök att analysera vad det är som ligger bakom framväxten av allt radikalare antiamerikanska muslimska motstånds- och terrorrörelser.

Det första kapitlet har titeln Indicators of the Spread of the Global Jihadist Movement och säger klart ut att den amerikanska ockupationen av Irak är huvudorsaken till en tilltagande Jihadideologi i den muslimska världen.

Den här slutsatsen går alltså stick i stäv med Bush-administrationens officiella linje och det är antagligen huvudorsaken till att flera av de som har deltagit i utredningsarbetet har riskerat att tala med pressen. För rapporten säger att George Bushs och Tony Blair krig i Irak har fått rakt motsatt resultat mot vad de vill få resten av världen att tro.

De olika gerillagrupperna i Irak, Afghanistan och på andra platser lär sig av varandra och utvecklar hela tiden nya anfallsmetoder. Det här är ett allt brutalare krig där ingen av partnerna, vare sig gerillan eller USA, längre respekterar några som helst lagar och konventioner och där båda sidor utvecklar allt mer bestialiska tortyr- och våldsmetoder.

George Bushs älskade ‘Krig mot Terrorismen’ sprids hela tiden allt i allt vidare cirklar och som den här rapporten visar så är det just de amerikanska metoderna i Irakkriget som inflammerar den muslimska världen och gör det allt enklare för motståndsgrupper och rena terroristorganisationer att rekrytera villiga medlemmar. Dessa använder allt oftare Irak som en träningsplats där man ständigt kan utveckla nya anfallsmetoder och ny vapenteknologi.

Mark Mazzetti har intervjuat ett antal personer som har arbetat på den här topphemliga rapporten och han skriver i New York Times om vad den innehåller: Spy Agencies Say Iraq War Worsens Terror Threat

The report “says that the Iraq war has made the overall terrorism problem worse,” said one American intelligence official.

More than a dozen United States government officials and outside experts were interviewed for this article, and all spoke only on condition of anonymity because they were discussing a classified intelligence document. The officials included employees of several government agencies, and both supporters and critics of the Bush administration. All of those interviewed had either seen the final version of the document or participated in the creation of earlier drafts. These officials discussed some of the document’s general conclusions but not details, which remain highly classified.

Officials with knowledge of the intelligence estimate said it avoided specific judgments about the likelihood that terrorists would once again strike on United States soil. The relationship between the Iraq war and terrorism, and the question of whether the United States is safer, have been subjects of persistent debate since the war began in 2003.

National Intelligence Estimates are the most authoritative documents that the intelligence community produces on a specific national security issue, and are approved by John D. Negroponte, director of national intelligence. Their conclusions are based on analysis of raw intelligence collected by all of the spy agencies.

Analysts began working on the estimate in 2004, but it was not finalized until this year. Part of the reason was that some government officials were unhappy with the structure and focus of earlier versions of the document, according to officials involved in the discussion.

Previous drafts described actions by the United States government that were determined to have stoked the jihad movement, like the indefinite detention of prisoners at Guantánamo Bay and the Abu Ghraib prison abuse scandal, and some policy makers argued that the intelligence estimate should be more focused on specific steps to mitigate the terror threat. It is unclear whether the final draft of the intelligence estimate criticizes individual policies of the United States, but intelligence officials involved in preparing the document said its conclusions were not softened or massaged for political purposes.

[tags] USA,rends in Global Terrorism: Implications for the United State, CIA, John D. Negroponte, Irak, Mellanöstern [/tags]

Irak Mellanöstern USA allmänt

General Thurmans Ramadan

September 22, 2006 Published by: Lennart

Generalmajor James Thurman, Baghdads militärbefälhavare

Låt oss först sätta in General Thurman i hans rätta sammanhang. Man är ingenting i det militära om man inte vem man lyder under, och vem man basar över.

Högste befälhavare i Mellanöstern, Centralasien och delar av Afrika är General John Abizaid som leder Centcom det gigantiska Centralkommandot.

Under flera decennier var Eucom, det Europeiska militärkommandot, det viktigaste amerikanska militärkommandot. Det svenska försvaret samarbetar redan med Eucom genom att svenska soldater som deltar i ‘Kriget mot Terrorismen’ har rätt att vårdas på det stora amerikanska militärsjukhuset i Landstuhl i Tyskland

General Abizaid basar idag f.ö. också över svenska soldater i Afghanistan och fler lär det bli nu när den nya svenska regeringen träder till.

Under general Abizaid lyder general George William Casey Jr. som är chef för Multi-national Force Iraq och USA:s ÖB i Irak. Under Casey lyder Lt. Gen. Peter W. Chiarelli som är chef för Multi National Corps Iraq, Det är han som för det taktiska befälet i Irak och det är hans högkvarter som leder de amerikanska och irakiska arméförbanden i landet.

Ett av de viktigaste förbanden under general Chiarelli är Multinational Division Baghdad som leds av Major General James Thurman, mannen på bilden ovan. Multinational Division Baghdad består idag av den Fjärde Infanteridivisionen från det gigantiska Fort Hood norr om Austin i Texas och en del lättbeväpnade Irakiska förband. Fort Hood är f.ö. också bas för den mekaniserade Första Kavalleridivisionen.

Den amerikanska ockupationen av Irak är organiserad så att divisionerna i Iraq med jämna mellanrum byts ut i gigantiska trupprotationer, medan divisionsgränserna förblir desamma. General Thurmans infanterister tog över i januari i år och allt som allt leder han omkring 60.000 man, av vilka hälften är amerikanska soldater.

Ramadan, som börjar den 23:e september väntas bli mycket blodig i Baghdad. De amerikanska styrkornas oförmåga att återställa ordningen i Baghdad är det mest flagranta exemplet på USA-ockupationens totala misslyckande. Så länge som kriget fortsätter så faller landet sönder steg för steg och all återuppbyggnad är omöjlig.

Det är allt klarare att det kommer att bli slaget om Baghdad som kommer att avgöra vem som ‘vinner’ i Irak. Den stora operation Amaliya Ma’an ila Al-Amam eller ‘Operation Forward Together’ skulle driva ut gerillan från Baghdad men misslyckades totalt. Nu försöker general Thurman att bygga en gigantisk vallgrav runt staden för att förhindra att gerillan kan ta sig in eller ut ur staden.

Och General Thurman är optimistisk:

My last point is that the terrorists are failing. Terrorists failed to stop the elections. They failed to stop the recent seating of the Council of Representatives, which occurred on the 16th of March. And they have failed to incite civil war by the attack on the Golden Shrine in Samarra. In each case, Iraqis rose to the challenge and prevented the terrorists from succeeding. Iraqi and coalition forces continue to disrupt multiple terrorist cells that indiscriminately attack civilians, Iraqi security forces and the coalition.

Kriget i Irak får nu snabbt mot en blodig kulmen som kommer att spilla över till angränsande länder om man inte kan få slut på striderna. Vi kan bara hoppas att General Thurman hinner gräva färdigt sin vallgrav så han och Baghdadborna får fira en fredlig Ramadan.

[tags] USA, Irak, Baghdad, Ramadan, Mellanöstern [/tags]

Irak Iran Kriget mot Terrorismen Mellanöstern USA allmänt

Sensationella rykten om ett USA-angrepp mot Iran i oktober

September 21, 2006 Published by: Lennart

Just nu surrar Washington av sensationella rykten om att Bush-regeringen kan komma att anfalla Iran i oktober, strax före kongressvalen den 7:e november.

Klicka på bilden

Michael Duffy rapporterar i Time Magazine att den amerikanska flottans operativa kommando har beordrat en studie av existerande amerikanska planer för en blockad av två iranska hamnar i Persiska Golfen. Samtidigt har flottan beordrat en eskader av en Aegis-klass kryssare, två minsvepare och två minletarfartyg att vara redo att segla den 1:a oktober.

Det faktum att Time Magazine har de här ryktena på sitt omslag visar att det här skräcksenariet plötsligt tas på allvar i Washington.

Det finns två huvudscenarier: I det ena börjar Bush plötsligt bomba Iran någon gång i mitten på oktober i en överraskningsattack, i det andra blockerar han Irans hamnar i hoppet om att Iran då kommer att försöka bryta blockaden och därmed ge Bush den ursäkt han behöver för att bomba Iran ‘i självförsvar’.

Det finns flera förklaringar till varför just oktober månad är så farlig. I november kommer kongressvalen och många tror nu att republikanerna kan komma att förlora majoriteten i representanthuset. Det skulle göra en Bush-attack mot Iran betydligt svårare efter valet än före.

Ett nytt krig alldeles före valet skulle också få väljarna att ställa sig bakom presidenten, krig är fortfarande populärt inom breda grupper, speciellt eftersom det skulle beskrivas som ett försvar av Israel från ett iranskt atomkrig.

Men om Bush planerar att bomba Iran, varför har han då bett Admiral Michael G. Mullen, Chief of Naval Operations att förbereda minsvepare för persiska golfen? Jo om inte USA gör det så kommer Iran med stor säkerhet att försöka blockera golfen med minor, och då måste USA vara berett att eskortera tankbåtar från Kuwait och Irak genom minfälten.

Ett av målen i ett amerikanskt bomkrig mot Iran är att bomba sönder Irans atomanläggningar och döda så många atomforskaret som möjligt, ett annat är att få befolkningen att resa sig mot regeringen och genomföra en statskupt så att man kan få en USA-vänlig regering.

Hur troligt är det här scenariot? Ingen vet men Hizbollahs framgångar i Libanon har helt klart skakat både Israel och Bush-regereringen in i ryggmärgen. USA och Israel står idag inför ett strategiskt avgörande. Iran håller snabbt på att bli en regional stormakt som hotar Israel. Antingen förhandlar man eller också bombar man Iran. Och just nu är ett bombkrig alltså fullt möjligt.

A Pentagon official says that among the known sites there are 1,500 different “aim points,” which means the campaign could well require the involvement of almost every type of aircraft in the U.S. arsenal: Stealth bombers and fighters, B-1s and B-2s, as well as F-15s and F-16s operating from land and F-18s from aircraft carriers.

GPS-guided munitions and laser-targeted bombs–sighted by satellite, spotter aircraft and unmanned vehicles–would do most of the bunker busting. But because many of the targets are hardened under several feet of reinforced concrete, most would have to be hit over and over to ensure that they were destroyed or sufficiently damaged. The U.S. would have to mount the usual aerial ballet, refueling tankers as well as search-and-rescue helicopters in case pilots were shot down by Iran’s aging but possibly still effective air defenses. U.S. submarines and ships could launch cruise missiles as well, but their warheads are generally too small to do much damage to reinforced concrete–and might be used for secondary targets. An operation of that size would hardly be surgical. Many sites are in highly populated areas, so civilian casualties would be a certainty.

Whatever the order of battle, a U.S. strike would have a lasting impression on Iran’s rulers. U.S. officials believe that a campaign of several days, involving hundreds or even thousands of sorties, could set back Iran’s nuclear program by two to three years. Hit hard enough, some believe, Iranians might develop second thoughts about their government’s designs as a regional nuclear power. Some U.S. foes of Iran’s regime believe that the crisis of legitimacy that the ruling clerics would face in the wake of a U.S. attack could trigger their downfall, although others are convinced it would unite the population with the government in anti-American rage.

[tags] USA, Iran, Mellanöstern, Irak [/tags]

Iran Mellanöstern USA allmänt

Bojkotta eller handla med Iran?

September 21, 2006 Published by: Lennart

Iran Khodro Industrial Group eller IKCO är ett av de nya Irans multinationella företag. Man bygger bussar, bilar och lasbilar som säljs över hela världen.

Neil King Jr. och Marc Campion skriver i gårdagens tryckta upplaga av Wall Street Journal, sid A1. om en den ekonomiska aspekten av Bush-administrationens försök att driva igenom en handelsbojkott av Iran: ‘Embargo Politics.Nation’s Rich Trade With Iran Is Hurdle For Sanctions Plan. A Penalty Over Nuclear Issue Would Sting Europe, China, Russia more than US.

IKCO har just köpt 10.000 lastbilar från Kina för $350 miljoner och nu i september kommer man att börja sälja personbilar till Ryssland som man bygger i Iran tillammans med franska Peugot

USA har en minimal handel med Iran, man köpte för 99 miljoner och exporterade för 55 miljoner, medan de andra medlemmarna i Säkerhetsrådet handlade för 22 miljarder dollar.

Iran håller snabbt på att bli en del av världsekonomin och tillika en regional stormakt. Den amerikanska regeringen står därför inför ett svårt dilemma. President Bushs anfallskrig mot Irak har blivit till en bumerang som nu hotar att allvarligt försvaga USA:s ställning i det viktiga Mellanöstern.

Ingen kan ännu säga om George Bush kommer att starta ännu ett krig men alla inser idag att ett sådant krig skulle få katastrofala konsekvenser, inte minst för världshandeln.

Ekonomiska faktorer brukar få företräde över krig och IKCO och dess handel kommer förhoppningsvis att få samma effekt.

[tags] USA, Iran, Mellanöstern [/tags]

Mellanöstern USA allmänt

Kampen om skenrättegångar i USA

September 15, 2006 Published by: Lennart

Låtsas som ingenting, jag har en pistol i handen

President Bush, världens lilla solstråle, är fast besluten att driva igenom en lag som kommer att göra tortyr och skenrättegångar lagliga i USA. Lyckas Bush så kommer USA att bli det första västland sedan Nazityskland som tar avstånd från traditionell rättspraxis och börjar avrätta människor helt utan rättslig prövning.

Bush vill använda skenrättegångar av den typ som Stalin och Hitler använde för att snabbt och effektivt avrätta många av de muslimska fångar som idag hålls fängslade i hemliga fångläger.

Det skulle ge Pentagon rejält med blod på händerna och göra krigsförbrytare av många höga officera, vilket är vad Bushs, men inte Pentagon, vill, och t.o.m. en del republikaner börjar inte att om USA inför skenrättegångar mot muslimer så kommer resultatet att bli katastrofalt för amerikanska soldater världen över. T.o.m. den helt ineffektive förre utrikesministern Colin Powell har protesterat.

Men Bush är fanatiskt besluten att driva igenom de här rättegångarna så vi får se hur det här utspelas under de närmaste veckorna. Det är förbluffande hur Bush steg för steg försöker platsa som USA:s absolut mest skrämmande president genom tiderna. En man som kommer att pryda ett dussin skräckkabinett i generationer framåt. Och han har fortfarande över två kvar.

Men vad som än händer så är det gamla laglydiga USA för länge sedan dött och begravet. Världen står idag öga mot öga med ett alltmer totalitärt samhälle som kommer att bli ytterst farligt för världsfreden långt efter dagens katastrofala regering har avgått.

Och vi bör begrunda att Talibaner lsom tillfångatas av svenska trupper i Afghanistan kan komma att avrättas på det här sättet.

Carl Hulse skriver om presidentens planer om att lagstadga tortyr och skenrättegångar i USA i dagens New York TimesAn Unexpected Collision Over Detainees

Instead of drawing contrasts with Democrats, the president’s call for creating military tribunals to try terror suspects — a key substantive and political component of his fall agenda — has erupted into a remarkably intense clash pitting some of the best-known warriors in the Republican Party against Mr. Bush and the Congressional leadership.

At issue are definitions of what is permissible in trials and interrogations that both sides view as central to the character of the nation, the way the United States is perceived abroad and the rules of the game for what Mr. Bush has said will be a multigenerational battle against Islamic terrorists.

Democrats have so far remained on the sidelines, sidestepping Republican efforts to draw them into a fight over Mr. Bush’s leadership on national security heading toward the midterm election. Democrats are rapt spectators, however, shielded by the stern opposition to the president being expressed by three Republicans with impeccable credentials on military matters: Senators John McCain of Arizona, John W. Warner of Virginia and Lindsey Graham of South Carolina. The three were joined on Thursday by Colin L. Powell, formerly the secretary of state and the chairman of the Joint Chiefs of Staff, in challenging the administration’s approach.

…

On one side are the Republican veterans of the uniformed services, arguing that the president’s proposal would effectively gut the nearly 60-year-old Geneva Conventions, sending a dark signal to the rest of the world and leaving United States military without adequate protection against torture and mistreatment.

On the other are the Bush administration and Republican leaders of both the House and Senate who say new tools are urgently needed to pursue and interrogate terror suspects and to protect the covert operatives who play an increasingly important role in chasing them.

Republicans concede that the fight among themselves is a major political distraction, particularly given the credentials of the Republican opposition, led by Mr. McCain, the former prisoner of war in Vietnam who was tortured in captivity.

“It is a big problem,” said Representative Ray LaHood of Illinois, a senior House Republican. “These guys have a lot of weight and a lot of standing. McCain is a tough guy to beat on this.”

But Mr. Bush, who visited the Capitol on Thursday to rally House Republicans behind his approach, is also tough. He will no doubt do everything possible to get a deal, if not on the floor of the Senate then in conference between the House and the Senate. But the immediate result in political terms has been to create a battle among Republicans about core principles less than eight weeks before Election Day.

“This whole issue is going to send a signal about who America is in 2006,” Mr. Graham said.

[tags] USA , skenrättegångar, Guantanamo, tortyr[/tags]

Irak Iran Mellanöstern USA allmänt

Varför USA behöver Iran

September 14, 2006 Published by: Lennart

Allteftersom läget i Irak och Afghanistan förvärras så försvagas också Bush-regeringens strategiska position i Mellanöstern. Den amerikanska armén är nu sträckt till bristningsgränsen och tack vare Hizbollahs de facto seger i Libanonkriget så befinner sig även Israel i ett strategiskt dilemma.

Resultatet har blivit att Bush-regeringens planer på ett bombkrig mot Iran och kanske även Syrien har fått läggas på hyllan till förmån för en kompromiss som man hoppas kommer att leda till att Iran hjälper USA att stabilisera läget i Irak och håller oljepriserna relativt låga.

Vi vill ligga med på Göran Hägglund

Det här är en historisk kovändning som mycket väl plötsligt kan komma att förvandlas till ett blodigt krig. Men hittills verkar allt fler tecken tyda på att Bush-regeringens törst för fler krig har mattats något, i alla fall fram till novembervalet, som det nu f.ö. verkar som om republikanerna kan komma att vinna.

En amerikansk-iransk kompromiss skulle förstärka Irans och Shiamuslimernas ställning i Mellanöstern och samtidigt försvaga Israels och USA:s hegemoni i området.

Men USA har helt enkelt inte resurser nog att anfalla Iran samtidigt som Irakkriget går mot en allt blodigare klimax som endast Iran kan stoppa. Och ett amerikanskt-iranskt närmande skulle också kunna leda till en återskapande av de tidigare så goda relationerma mellan de båda länderna. Knappast ett önskescenario i Israel men storpolitiken har aldrig varit sentimental.

Tony Karon skriver om en möjlig Amerikansk-Iransk kompromiss i Time Magazine:Iran Nukes: Why a Compromise May Be in the Works
Tehran has ignored deadlines and ultimatums, but as long as it offers a diplomatic way out of the standoff, there’ll be little support for sanctions

Although Tehran has offered less than the West had demanded, it is making a smart calculation that the Europeans will resist heading down the path of confrontation as long as Iran is willing to offer a credible mechanism for addressing Western concerns over its uranium enrichment.

The visit to Tehran by Iran’s Prime Minister Nuri al-Maliki on Tuesday underscored some of the reasons why even Washington might gain from avoiding a confrontation with Iran at the present time. The prospects for U.S. success in Iraq have deteriorated steadily over the past three years, as the insurgency has raged and sectarian conflict has threatened to turn into full-blown civil war. Without cooperation from Iran, which is far closer than Washington is to the Shi’ite parties that dominate the new Iraqi government, the U.S. is unlikely to reverse the slide in Iraq.

And for the U.S., the idea of effecting a temporary suspension in Iran’s program through negotiations has substantial appeal — after all, most experts agree that even military strikes on its infrastructure would only achieve a temporary halt to the program, perhaps longer in duration but at a much higher cost.

A new compromise, however, may prove tricky for the Iranian leadership, because uranium-enrichment has been turned into matter of national pride by President Mahmoud Ahmedinajad. His populist appeals on the issue, in fact, have been designed to limit the diplomatic wiggle room available to his superiors and rivals in the Iranian power structure. But like the Europeans, Iran’s leaders appear to want to avoid a confrontation whose consequences could be unpredictable, so their domestic message would likely emphasize the temporary nature of any suspension, and the political rewards they would gain for doing so.

[tags] USA, Iran, Irak, Mellanöstern [/tags]

Irak Mellanöstern USA allmänt

Amerikanska truppnivåer i Irak

September 14, 2006 Published by: Lennart

Vid det här laget var det meningen att amerikanska trupper skulle börja dra sig tillbaks från Irak i god tid före de amerikanska kongressvalen i november.

Men som Yochi J. Dreazen och Philip Shishkin skriver i gårdagens Wall Street Journal, sid A1, Mideast Peril. Growing Concern: Terrorist Havens in Failed States så har Bush-regeringen blivit tvingad att förstärka trupperna i Irak så att man nu har 145000 man i Irak, eller 18000 fler än i juli.

Om man till det lägger de hemliga commandoförband på någonstans mellan 5000 och 10000 som inte räknas in i de officiella styrkorna, styrkorna i Kuwait som opererar tillsammans med Irakstyrkorna och de brittiska styrkorna, för att inte tala om den Irakiska armén så har USA över en kvarts miljon man i Irak.

För att ‘vinna’ kriget skulle man behöva minst det dubbla, plus en gigantisk ekonomisk hjälp.

Nu sprider sig kriget snabbt, till Libanon, Turkiet och nu senast till Syrien. Om inte de syriska säkerhetsstyrkorna hade lyckats stoppa attacken på den amerikanska ambassaden hade amerikanska – och kanske också israeliska – bombplan redan bombat Damascus.

Dreazen och Shishkin skriver att den afghanska gerillan har lärt sig modern gerillataktik från Irak och att alla de olika gerillagrupperna lär sig från varandra över hela Mellanöstern.

Eftersom den amerikanska regeringen aldrig har förstått vikten av att inte bara förstöra de länder man invaderar utan också bygga upp dom som har man skapat en grogrund för militanta grupper att frodas över hela Mellanöstern. Saudi Arabien planerar nu en gigantisk mur mot Irak för att hålla ute gerillagrupper som kan hota dess oljeindustri och i och med Pakistans vapenstillestånd med Talibanerna har läget i Afghanistan plötsligt förvärrats.

Bush-regeringen har för länge sedan förlorat kontrollen över Kriget mot Terrorismen som nu redan har nått Turkiet och Libanon. Samtidigt driver de alltid lika krigsglada neokonservativa – som Newt Gingrich, USA:s egen Lenin, på för ett nytt världskrig som för alltid skall etablera USA:s herravälde över hela världen.

[tags] USA, Kriget mot Terrorismen, Mellanöstern, Irak [/tags]

Mellanöstern

Israels tickande bomb

September 12, 2006 Published by: Lennart

Inom tjugo år kommer israels palestinska befolkning att bli en klar majoritet i Israel plus de ockuperade territorierna. Ingenting kommer att kunna ändra på detta faktum utom ett regelrätt folkmord av palestinierna.

Under många år gick Ariel Sharons politik ut på att manipulera Israels gränser så att den palestinska befolkningen steg för steg pressades tillbaks till ett allt mindre område. Den judiska befolkningen skulle på så sätt kunde kunna behålla sin majoritet inom israels gränser.

Men trots den allt brutalare ockupationen av Palestina så har det visat sig att Israel aldrig kommer att kunna åtnjuta en riktig fred så länge som man vägrar att sluta en riktig vin-vin fred med det palestinska folket.

I och med Hizbollas seger i Libanonkriget befinner sig Israel i ett svårt strategiskt dilemma. Man har plötsligt fiender på fyra fronter. Hizbollah, Hamas, Syrien och Iran.

När Israel etablerades levde Israels arabiska grannar på en ren medeltida nivå, vilket möjliggjorde etableringen av den moderna Israeliska staten. Men idag håller palestinierna och grannländerna på att hämta in försprånget och nationalistiska organisationer som Hamas och Hizbollah är idag minst lika effektiva och okorrumperade som sina israeliska motsvarigheter.

I den här situationen har både den israeliska och palestinska regeringeniinsett att man kanske kan vinna på att förhandla fram en fred. För Israel skulle en fred med palestinierna få slut på den allt dyrbarare ockupationen. För Palestina skulle det betyda möjligheten till ekonomisk utveckling och ett liv i fred i de snabbt krympande enklaver av Palestina som fortfarande finns kvar.(Se kartan ovan).

Vägen till genuin fred är lång och ligger säkert 50 eller 100 år i framtiden, men under tiden har Hamas och Hizbolla lyckats få den israeliska regeringen att inse att genuin fred endast kan skapas om Israel tar hänsyn till de ockuperade palestiniernas önskemål. Och det skulle vara ett mycket historiskt första steg.

Ilene R. Prusher skriver om den nya utvecklingen i Christian Science Monitor:Palestinians, Israelis more open to talk. A summer of conflict has shaken unilateralism and pushed new realities on Israeli and Palestinian leaders.

But now, many Israelis have come to question the very concept of unilateralism as an appropriate solution. Whether it was a wise gambit to withdraw soldiers and some 8,000 Jewish settlers from Gaza in the course of a week – largely without negotiating the process with Palestinian counterparts – has become a question that has taken on increasing pertinence.
Israel’s new Kadima Party, hardly half a year in power, built its vision on Sharon’s legacy of taking a unilateralist approach to increase Israel’s security and viability. Israel’s recent war with Hizbullah has served to decrease the popularity of unilateral moves, given that Israel decided to pull out of south Lebanon in May 2000, independent of any regional discussions or comprehensive peace plan.

“The mentality of unilateral disengagements, if you read the Kadima platform, is that Israel has the legitimate right to settle [the West Bank and Gaza], but demographically, it’s not good and we don’t want to have to rule over another people,” explains Reuven Hazan, an expert on Israeli politics at the Hebrew University of Jerusalem.

“That unilateral approach has been dealt a very harsh blow, both because Hamas took over Gaza and began to rocket nearby Israeli communities, and because we pulled out of Lebanon in the same way six years ago,” he says. “We now have a track record of unilateral disengagements which has failed miserably.”
Israel’s two unilateral moves – leaving Gaza last year and Lebanon in 2000 – seemed sensible at the time, he notes. By 2000, many Israelis were keen to get out of a deathtrap for their soldiers in a place where Israel says it has no territorial claims.

In Gaza, the decision was fueled primarily by demography. Studies showed that Jews would soon be outnumbered by Arabs in the territory under Israel’s control, when combining the population of Israel proper with the occupied territories.

[tags] Israel, Mellanöstern, Palestina [/tags]

Irak Mellanöstern Pentagon

Marinkåren förlorar Anbarprovinsen i Irak

September 11, 2006 Published by: Lennart

Överste Peter Devlin är underrättelsechef för den amerikanska marinkårens 1st Marine Expeditionary Force i Irak. Devlin har gjort sig ett namn som en av marinkårens mest vederhäftiga underrättelseofficerare. Det är viktigt för vad som följer för marinkåren har huvudrollen för den amerikanska ockupationen, speciellt i den stora Sunnibefolkade Anbar-provinsen i västra Irak.

Provinsen löper från Baghdad och hela vägen till gränsen med Saudi Arabien, Jordanien och Syrien. Den 16:e augusti skickade överste Devlin in en topphemlig underrättelserapport som sade att marinkåren har förlorat kontrollen över Anbarprovinsen som har tagits över av gerillan och grupper från Al Qaida. Detta samtidigt som Centcoms chef general John Abizaid och den amerikanska Irakarméns chef George W. Casey säger att de tror på en slutlig amerikansk seger.

Jag har tidigare skrivit om operation Amaliya Ma’an ila Al-Amam, den stora amerikanska offensiven för att säkra Baghdad, som verkar ha misslyckats. Det amerikanska högkvarteret i Baghdad gav ut förfalskade siffror för att visa att operationen hade varit framgångsrik, siffror som inte alls stämde med den irakiska regeringens egna siffror.

Bush-regeringens alternativ krymper snabbt i Irak och nu har t.o.m. Pentagon börjat läcka. Det är svårt att se någon annan väg ut än en regelrätt reträtt.

Allt fler kongressledamöter inser nu att kriget är förlorat och att Bush-administrationen och Pentagon har ljugit det amerikanska folket upp i ansiktet för att kunna fortsätta kriget. Den pensionerade marinkåröversten John Murtha bröt med Bush-regeringen för snart ett år just för att han har tillgång till hemlig information från marinkåren.

Nu kommer kriget att fortsätta i ytterligare två år enbart för att USA:s president inte vill förlora ansiktet. Men det är positivt att även Pentagon har börjat läcka. Slutet närmar sig sakta men säkert för den amerikanska ockupationen.

Thomas E. Ricks har mer detaljer i Washington Post :Situation Called Dire in West Iraq. Anbar Is Lost Politically, Marine Analyst Says

The officials described Col. Pete Devlin’s classified assessment of the dire state of Anbar as the first time that a senior U.S. military officer has filed so negative a report from Iraq.

One Army officer summarized it as arguing that in Anbar province, “We haven’t been defeated militarily but we have been defeated politically — and that’s where wars are won and lost.”

…..

Devlin reports that there are no functioning Iraqi government institutions in Anbar, leaving a vacuum that has been filled by the insurgent group al-Qaeda in Iraq, which has become the province’s most significant political force, said the Army officer, who has read the report. Another person familiar with the report said it describes Anbar as beyond repair; a third said it concludes that the United States has lost in Anbar.

Devlin offers a series of reasons for the situation, including a lack of U.S. and Iraqi troops, a problem that has dogged commanders since the fall of Baghdad more than three years ago, said people who have read it. These people said he reported that not only are military operations facing a stalemate, unable to extend and sustain security beyond the perimeters of their bases, but also local governments in the province have collapsed and the weak central government has almost no presence.

Those conclusions are striking because, even after four years of fighting an unexpectedly difficult war in Iraq, the U.S. military has tended to maintain an optimistic view: that its mission is difficult, but that progress is being made. Although CIA station chiefs in Baghdad have filed negative classified reports over the past several years, military intelligence officials have consistently been more positive, both in public statements and in internal reports.

[tags] USA, Irak, Mellanöstern, John Murtha, Col. Peter Devlin, 1st Marine Expeditionary Force,http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/09/10/AR2006091001204.html [/tags]

Det Röda USA Mellanöstern USA allmänt

USA fortfarande chockat: femårsdagen av 9/11

September 10, 2006 Published by: Lennart

Måndag den 11:e september, alltså idag svensk tid, är det precis fem år sedan Osama bin Laden angrep New York och Washington i den mest förödande terrorattacken i modern historia.

Även om de fysiska skadorna var avsevärda, nära tre tusen dödade, World Trade Center i New York och delar av Pentagonbyggnaden i Washington förstörda, så var det inte den fysiska utan den rent psykologiska effekten som var mest förödande.

Sverige har t.ex. klarat två liknande katastrofer, Estonia- och Tsunamikatastroferna utan att drabbas av den nationella psykos som det amerikanska samhället fortfarande lider av idag, fem år efteråt.

Varför tog amerikanerna den här attacken så hårt och hur har man kunnat låta George Bush göra katastrofen hundra- och tusenfalt värre? För om bin Ladens attack var ett myggstick mot världens absoluta supermakt så var Bushs svar förödande inte bara mot det amerikanska folkets fri- och rättigheter utan också mot Irak och Afghanistan, för att inte tala om USA:s goda rykte i världen.

Svaret verkar ligga i det faktum att amerikanerna alltid har känt sig trygga bakom sina två vida oceaner. Världen har funnits någonstans bortom haven men den har legat långt långt bort och för medelamerikanen har världen alltid slutat vid USA:s gränser.

Det värsta var kanske därför inte förstörelsen och de förlorade liven, utan det faktum att de unga arga männen kunde passera förbi alla de amerikanska gränsposteringarna, och anfalla utan att det mäktiga Pentagon, CIA och FBI kunde stoppa dom.

USA har alltid velat hålla världen på flera armslängders avstånd och det här attackerna visade plötsligt att världen ligger betydligt närmare än vad någon hade kunnat tro. Den brutala amerikanska reaktionen kan ses som ett försök att vrida klockan tillbaks till den tid då USA ännu var en ointaglig fästning som inte behövde bry sig om resten av världen om man inte ville.

USA är idag en svag skugga av sitt forna fria själv. Det är ett samhälle som lever i ständig skräck för nya terrorattacker, en skräck som skickligt underblåses av den maktfullkomliga Bush-regeringen genom ständiga terrorvarningar och det snabbt expanderande ‘Kriget mot Terrorismen’.

bin Laden kommer utan tvivel att ses som en av världens mest framgångsrika terrorister inte för att han förstörde ett par skyskrapor utan för att han lyckades få George Bush att slutföra krossandet av det fria amerikanska samhälle som både bin Laden och George Bush hatar med en glödhet intensitet.

Alla amerikanska medier kommer att vara fulla av artiklar om vad som hände för fem år sedan. Deborah Sontag skriver i New York Times om hur det ser ut på ‘Ground Zero’ idag, fem år senare: Broken Ground The Hole in the City’s Heart

Five years after Sept. 11, 2001, ground zero remains a 16-acre, 70-foot-deep hole in the heart of Lower Manhattan. High above it, a scaffolded bank building, contaminated during the attack, hulks like a metal skeleton, waiting endlessly to be razed.

The wreck that still stands tall and the pit that still sinks deep sum up the troubled history of ground zero. A site of horrific tragedy whose rescue and cleanup operation was a model of valiant efficiency, ground zero turned into a sinkhole of good intentions where it was as difficult to demolish a building as to construct one.

For all that has not yet risen from the ashes, there has been considerable sturm und drang, “like a novel, a cheap novel,” said Daniel Libeskind, the master planner for the site. The combination of big money, prime real estate, bottomless grief, artistic ego and dreams of legacy transformed ground zero into a mosh pit of stakeholders banging heads over billions in federal aid, tax breaks and insurance proceeds.

Only now, after a whirlwind of negotiations to resolve crises in advance of the fifth anniversary, is subterranean work substantially under way, raising the hope that reconstruction may proceed. Even so, many family members of victims are quick to point out that they still have nowhere to go to mourn their loved ones and only shaken faith that they will see a fitting memorial in the near future.

[tags] USA, New York City, Ground Zero, 9/11 [/tags]

Irak Mellanöstern Pentagon USA allmänt

Siffrorna ljuger i Irak

September 9, 2006 Published by: Lennart

För några månader sedan öppnade den amerikanska armen
i Irak en utomordentligt viktig storoffensiv i Baghdad som helt verkar ha gått den svenska pressen förbi.

Offensiven hette Amaliya Ma’an ila Al-Amam eller ‘Operation Forward Together’ och målet var att säkra Baghdad som ett första steg i att besegra gerillan och göra det möjligt för USA att dra tillbaka betydande styrkor mot slutet av året.

De amerikanska tidningarna har varit fulla av rapporter om hur antalet döda i Baghdad har halverats och det har verkat som om Vita Husets tro på en slutlig seger i Irak trots allt har varit korrekt.

Men nu kommer rapporter från den irakiska regeringen, ja det finns faktiskt en irakisk regering i Irak, att de amerikanska siffrorna är felaktiga och att de verkliga siffrorna visar att antalet döda i Baghdad bara har sjunkit med 17%.

Gerillan har försvunnit, de måste alla vara döda.

Så USA bygger upp den irakiska armén som infiltreras av gerillagrupper i väntan på att USA skall dra sig tillbaks. De amerikanska skattebetalarna, däribland jag, direktfinansierar alltså gerillagrupperna som får vapen och ammunition från USA.

Och för att försöka dölja för det amerikanska folket att den stora Baghdad-offensiven har misslyckats så har Generalmajor William B. Caldwell IV , den amerikanska arméns talesman i Irak, helt enkelt lagt fram felaktiga – många skulle säkert säga förfalskade – siffror. Det är så klantigt att man kan förstå varför det går så dåligt för den amerikanska armén i Irak.

Patrick J. McDonnell skriver om Pentagons påhittade siffror i Los Angeles Times:

In this besieged capital, it was a rare good-news story: Killings had plummeted by as much as 50 percent since U.S. and Iraqi forces hit the streets last month in a show of strength following the sectarian bloodbath of July.

“We’re actually seeing progress out there,” Army Maj. Gen. William B. Caldwell IV, the chief military spokesman here, said when making the announcement.

Not so fast.

Last week, Iraqi officials released new figures showing the city morgue had received more than 1,500 victims of violent death in August — still a significant drop of about 17 percent from the record of more than 1,800 killings in July, but hardly a great leap forward.

How the U.S. military arrived at the 50 percent figure remains a mystery. Commanders won’t release the raw data, saying such specifics could help the enemy.

…

At the conflict’s outset, U.S. officials used phrases such as “dead-enders,” Saddam Hussein “loyalists” and “foreign terrorists” in an attempt to label the armed opposition a marginal force.

Gradually, as it became clear that Iraq was in the midst of a protracted guerrilla war, the U.S. military rejected the title “resistance,” with its connotations of legitimacy, and settled on “insurgents” or “terrorists” as operative labels.

But the evolving nature of the battle here has thrown even those terms into question.

“The core conflict in Iraq (has) changed into a struggle between Sunni and Shi’a extremists,” the Pentagon wrote in an unusually frank report to Congress last month. “Death squads and terrorists are locked in mutually reinforcing cycles of sectarian strife.”

Trained and equipped by the U.S. government, Iraq’s security forces have been infiltrated by thousands of militiamen loyal to Shiite clerics and factions. There is widespread agreement among military commanders on the ground that Shiite militiamen are behind most death-squad killings.

[tags] USA, Irak, Pentagon, Mellanöstern [/tags]

Irak Mellanöstern Pentagon USA allmänt

Pentagon gör motstånd mot Bushs militärrättegångar

September 8, 2006 Published by: Lennart

George Bushs plan att ställa en grupp fångar i CIA:s hemliga fängelser inför militärrättegångar och sedan avrätta dom har oväntat stött på patrull. Intressant nog verkar det som om det är Condi Rice som ligger bakom det här vansinniga förslaget som för tanken till Stalins skenrättegångar mot Nikolai Bukharin, Alexei Rykov, Christian Rakovsky och Nikolai Krestinsky bland många andra.

USA har aldrig tidigare avrättat fångar i militära skenrättegångar och Pentagon vill inte vara med på det. T.o.m. en del republikaner tar avstånd från det här blodtörstiga förslaget som för alltid kommer att svärta ner den amerikanska officerskåren.

Det skulle också att leda till fler amerikanska förluster i ‘Kriget mot Terrorismen’ och Bush-regeringen skulle få det svårare att få EU med sig på tuffare tag mot Iran. Det är en helt vansinnig idé från en man som verkar försöka göra allt han kan för att svärta ner USA:s rykte i världen.

Det är ännu för tidigt att veta om militären kommer att kunna stoppa Bush men åtminstone vet vi nu att man inte kommer att gå med på det här helt utan motstånd.

Men det här förslaget visar också hur desperat och blodtörstig presidenten har blivit. Vi får hoppas att demokraterna vinner kontroll över Representanthuset i kongressvalet i november annars kommer de nästa två åren att bli utomordentligt farliga.

KATE ZERNIKE Pentagon Lawyers Challenge Detainee Plan

The Bush administration’s proposal to bring leading terror suspects to trial met stiff resistance Thursday from key Republicans and top military lawyers who said that some provisions would not withstand legal scrutiny or do enough to repair the nation’s tarnished reputation internationally.

Democrats, meanwhile, said they were inclined to go along with Senate Republicans who have been drafting an alternative to the White House plan, one that would allow greater rights to defendants. That left Republicans to argue among themselves about what the tribunals would look like.

…

In Congress, Republican leaders said the House would vote on the president’s proposal the week after next, and the chairman of the Armed Services Committee, Representative Duncan Hunter of California, argued in favor of the administration’s approach in a hearing on Thursday morning with military lawyers.

But the military lawyers argued back. And the Senate Republicans said there were still several areas of contention between them and the administration, chiefly, a proposal to deny the accused the right to see classified evidence shown to the jury.

“It would be unacceptable, legally, in my opinion, to give someone the death penalty in a trial where they never heard the evidence against them,” said Senator Lindsey Graham of South Carolina, who has played a key role in the drafting of legislation as a member of the Armed Services Committee and a military judge. “ ‘Trust us, You’re guilty, We’re going to execute you, but we can’t tell you why’? That’s not going to pass muster, that’s not necessary.”

[tags] USA, Guantanamo, Militärrättegångar, Skenrättegångar, Kriget mot Terrorismen[/tags]