Mellanöstern – Page 59

Vapenvilan bryts

August 19, 2006 Published by: Lennart

Att Israel nu ensidigt och helt utan förklaring bryter mot vapenvilan och FN-resolutionen i Libanon och, får vi anta, med Bush-regeringens godkännande, visar hur nära en katastrof världen nu står.

Att Bush-regeringen först vägrar att arbeta för en vapenvila och sedan när en äntligen uppnås helt sonika låter Israel bryta den är så kortsynt att vi har anledning att undra om Bush är riktigt klok.

För det här agerandet visar att inget land längre kan lita på några amerikanska löften överhuvudtaget. Det visar också att Iran inte längre har den minsta anledning att förhandla med USA eftersom Bush bara kommer att bryta fördraget och anfalla när det passar honom.

Det verkar nu som om kriget kommer att fortsätta och att Bush-regeringen har visat att man inte längre kommer att bry sig om någon FN-resolution överhuvudtaget.

Men det är så kortsynt att man undrar hur beslutsfattarna i Washington är funtade i huvudet. För om två veckor löper fristen ut för Iran att stoppa sitt atomprogram. Dagens händelser i Libanon gör varje form at Iranska eftergifter helt omöjliga eftersom de nu vet att inga fördrag med USA eller FN har någon som helst betydelse.

Condi Rice bör nu avgå med omedelbar verkan. Om hon inte gör det så kommer hon att gå till historiens som USA:s motsvarighet till Joachim ‘von’ Ribbentrop , Hitlers blodtörstige utrikesminister.

ROBERT F. WORTH och JOHN KIFNER kriver om de nya angreppen i New York Times:Truce Strained as Israelis Raid Lebanon Site

The raid took place overnight under the cover of sonic booms from Israeli jets flying overhead, which occur often over Lebanon. But this time they masked the sound of helicopters bringing in the commando unit and two Humvee vehicles. Villagers said the soldiers were dressed in Lebanese Army uniforms.

The success of the effort was a matter of dispute. One Israeli special operations officer was killed and two commandos were wounded, one seriously, but an Israeli Army spokesman in Jerusalem said the “objectives had been attained in full.”

Villagers said otherwise. “They failed completely,” said Sadiq Hamdi, 36, a scrap-iron dealer. “They were still on the road when the Hezbollah came upon them. They did not take 1 percent of what they were trying to do.”

The Israeli Army said it would continue such raids until “proper monitoring bodies are established on the Lebanese borders,” another task for the United Nations forces in Lebanon. On Friday, a top Israeli commander warned that Israel would halt any resupply efforts and vowed to kill the Hezbollah leader, Sheik Hassan Nasrallah.

[tags] USA, Libanon, Israel , Mellanöstern[/tags]

Bloggosfären Bloggteknologi Mellanöstern USA allmänt

Videobloggar förändrar Mellanöstern och världen.

August 19, 2006 Published by: Lennart

Fram till nyligen har bloggar varit rätt menlösa påfund där privatpersoner med skrivklåda, som jag, sitter och utgjuter oss om vad det kan vara som intresserar oss.

Tryck på startknappen på bilden för att starta videon

Den tiden är nu förbi och tack vare videon från Youtube kan vi ge våra bloggar en enorm genomslagskraft. Det här är mycket viktigare än man kanske kan tro för vi kan visa helt ocensurerade videon från krigsskådeplatser, eller från varsomhelst. Men de flesta av oss är inte vana att se så otillrättalagda videon och jag tror att effekten på oss alla kommer att bli enorm.

Så följ med till bombningarna i Libanon så som arabvärlden har sett dom på Al Jazeera och Youtube

Den första videon är en helt vanlig nyhetsrapport från bombningen av Beirut.

Inget märkvärdigt med den utom att såna här videon har visats runt om i det muslimska Mellanöstern. Despoterna i Mellanöstern kan inte längre kontrollera vad deras innevånare kan se. Och det betyder att de på sikt kommer att bli tvingade att införa demokrati.

För så sent som tio år sedan hade vi som mest kanske sett några korta välredigerade filmsnuttar på TV1 eller TV2. Idag kan vi se massvis med ocensurerade videon direkt från krigsskådeplatsen. De flesta kommer kanske att hålla låg teknisk kvalitet men det gör ingenting för de kommer att tala från hjärtat på ett helt annat sätt än de tillrättalagda och välbalanserade Teverapportage som vi är vana vid.

Som den välkända amerikanska bloggaren Ana Marie Cox skriver i Time Magazine så använder också amerikanska soldater idag YouTube för att blogga om sin syn på kriget: The YouTube War American soldiers are telling their story of the Iraq war in homemade videos. And the picture isn’t any brighter

Tryck på startknappen på bilden för att starta videon

Den andra videon, ‘To Lebanon With Love’, är en mycket välgjord propagandafilm , gjord med mycket små resurser och spridd över hela världen. Den visar att TV1 och TV2 och kanske t.o.m. CNN kommer att få konkurrens från fristående videofilmare.

Välkommen till min TV-station! Jag lovar många fler videon i framtiden, fast kanske litet minde hjärtgripande än de här.

[tags] USA, YouTube, Mellanöstern, videobloggar [/tags]

Det Röda USA Mellanöstern USA allmänt

Al Qaeda, Hamas och Hizbollah

August 19, 2006 Published by: Lennart

Jag tillbringade som jag skrev gårdagen på ett antal vingårdar uppe i Sonomadalen norr om San Francisco.

Jag hade tillfället att diskutera Mellanöstern med en mycket kunnig Pakistansk kompis som också följer utvecklingen i Centralasien, med speciellt utgångspunkt från sitt eget Pakistan. Tack för en mycket givande diskussion Syed!

Han visade på en mycket viktig kontrast mellan Al Qeda å den ena sidan och Hamas och Hizbollah å den andra. Den första, som i själva verket består av olika kriminella grupperingar – är en terrorgrupp utan något som helst sociala program.

Al Qeda bygger inte skolor, man samlar inte in pengar till fattiga muslimer, man ställer inte upp i demokratiska val. Det är en ren och skär kriminell organisation som mest kan liknas vid de kriminella knarkligorna i Centralasien och Sydamerika.

Hamas och Hizabollah år andra sidan är något helt annat. De är religiöst konservativa sociala organisationer som nästan på pricken liknar den amerikanska Kristna Högern.

Precis som den så har de ett mycket starkt socialt engagemang. De bygget skolor och sociala institutioner och hjälper de fattiga. Och som vi kan se så leder de just nu uppbyggnadsarbetet i Libanon. Och de deltar i demokratiska val. Jag har vänner inom den Kristna Högern här i USA och det är precis så som den fungerar.

De islamska gruppernas militära delar är en viktig del av deras organisation men de är inte terrororganisationer som Al Qaeda. Och de skiljer sig milsvida från de afghanska talibanerna.

Och det här är viktiga kontraster som Bush-regeringen helt suddar ut. Om USA skall kunna vinna sitt Krig mot Terrorismen så måste man, som 21 pensionerade generaler och säkerhetsexperter påpekar i ett öppet brev, börja förhandla med sina motståndare.

Man måste, kan man tillägga, börja skilja agnarna från vetet. Rena terrorgrupper som Al Qaeda måste bekämpas med renodlade polismetoder, precis som knarksmugglarna. Men sociala organisationer i Mellanöstern som vinner val kan inte bombas och dödas, det är helt vansinnigt och kommer bara att radikalisera hela Mellanöstern. Här måste man engagera sig med ekonomiska och politiska medel om man inte helt vill förlora inflytande.

Är det så konstigt att länderna i Mellanöstern kanske kommer att ta samma väg till demokratin som amerikanerna gör? Om inte situationen i Mellanöstern skall urarta i ett renodlat religionskrig så är det viktigt att vi också möblerar om i vårt eget hus och inte tillämpar en dubbelstandard mellan ‘oss’ och ‘dom’.

En intressant diskussion i solskenet mitt i hjärtat av det kaliforniska vinområdet.

[tags] USA, Hizbollah, Hamas, Al Qaida [/tags]

Irak Iran Mellanöstern USA allmänt

Moskéerna töms i Irak

August 18, 2006 Published by: Lennart

I dagens Irak är moskéerna knytpunkten för det sociala och religiösa livet. Men med inbördeskriget ett faktum så har antalet moskébesökare fallet dramatiskt de senaste månaderna. Hela den sociala infrastrukturen håller nu på att rivas upp och det är frågan om det irakiska folket kommer att kunna hålla ut mycket längre.

Kriget närmar sig snabbt ett klimax. Om republikanerna behåller majoriteten i kongressvalen i november så kan vi komma att få uppleva ännu ett oprovocerat amerikanska bomkrig, denna gång mot Iran.

Men det är mer troligt att president Bush helt enkelt tvingas att börja dra tillbaks trupperna från Irak snart efter valet. Det står idag klart för alltfler amerikaner att Irakkriget är en katastrof och att presidenten inte har en aning om vad han skall ta sig till. Precis som I Vietnam så börjar den dagliga kinesiska vattentortyren av nya massmord i Irak att tära på det amerikanska folket. Om demokraterna bara inte vore så totalt vettskrämda av republikanerna så skulle de t.o.m. kanske ha en viss chans att vinna tillbaks represetanthuset i november.

EDWARD WONG skriver om den nya utveckligen i New York Times: Fearful Iraqis Avoid Mosques as Attacks Rise

Exploding sectarian violence has undermined the mosque’s traditional role as a gathering place, further unraveling the country’s communal fabric. Mosque attendance has plummeted, according to clerics and government officials, as tens of thousands of Iraqis like Mr. Ali choose to pray at home out of safety concerns. Gatherings at Friday Prayer are sometimes one-tenth the size of what they once were, and parents no longer send their children to mosques for spiritual lessons.

As a result, sales of CD’s with religious lectures have boomed, while satellite channels showing bombastic clerics are more popular than ever.

The decline in mosque attendance is a noticeable reversal of a trend that began right after the American invasion of 2003, when religious freedom flowered and worshipers, especially long-oppressed Shiites, flocked to mosques.

Now, however, mosques have become a frequent flash point in the widening Sunni-versus-Shiite warfare.

[tags] USA, Irak, Iran, Mellanöstern[/tags]

Iran Mellanöstern USA allmänt

Hizbollah leder återuppbyggnadsarbetet i Libanon

August 16, 2006 Published by: Lennart

Det kommer att krävas miljardbelopp för att bygga upp Libanon efter de fruktansvärda israeliska bombningarna. Pengar och en väl fungerande återuppbyggnadsorganisation.

Långt innan resten av världen ens har börjat inse vidden av katastrofen i Libanon är krigets segerherrar, Hizbollah, redan på plats med tusentals frivilliga och omfattande ekonomisk hjälp till de mest drabbade.

Utrustade med mobiltelefoner och den senaste kommunikationsteknologin befinner de sig redan ute i byarna och kan hjälpa hundratusentals drabbade libaneser med att bygga upp sina liv och sina hem.

Pengarna kommer från donationer och från Iran vars inflytande nu ökar dramatiskt i det hårt drabbade Libanon. Om Hizbollah var starkt före kriget är de idag ofantligt mycket starkare. Som den enda arabiska organisation som någonsin har gått in i ringen mot den fruktade israeliska armén och förblivit stående efter matchens slut har Hizbollah idag vunnit en aktning och uppskattning i den muslimska världen som är svår att överskatta.

Nu bygger man snabbt och effektivt upp det sönderslagna Libanon. Är det någon som vågar gissa hur många nya rekryter man redan har värvat för att ersätta de som dödades i de israeliska bombraiderna? Och var är de amerikanska hjälparbetarna och de amerikanska biståndspengarna som skulle kunna hjälpa till att göra Libanon demokratiskt?

JOHN KIFNER skriver om Hizbollahs återuppbyggnadsarbete i dagens New York Times: Hezbollah Leads Work to Rebuild, Gaining Stature

A major reason — in addition to its hard-won reputation as the only Arab force that fought Israel to a standstill — is that it is already dominating the efforts to rebuild with a torrent of money from oil-rich Iran.

Nehme Y. Tohme, a member of Parliament from the anti-Syrian reform bloc and the country’s minister for the displaced, said he had been told by Hezbollah officials that when the shooting stopped, Iran would provide Hezbollah with an “unlimited budget” for reconstruction.

In his victory speech on Monday night, Hezbollah’s leader, Sheik Hassan Nasrallah, offered money for “decent and suitable furniture” and a year’s rent on a house to any Lebanese who lost his home in the month-long war.

“Completing the victory,” he said, “can come with reconstruction.”

…

While the Israelis began their withdrawal, hundreds of Hezbollah members spread over dozens of villages across southern Lebanon began cleaning, organizing and surveying damage. Men on bulldozers were busy cutting lanes through giant piles of rubble. Roads blocked with the remnants of buildings are now, just a day after a cease-fire began, fully passable.

In Sreifa, a Hezbollah official said the group would offer an initial $10,000 to residents to help pay for the year of rent, to buy new furniture and to help feed families.

In Taibe, a town of fighting so heavy that large chunks were missing from walls and buildings where they had been sprayed with bullets, the Audi family stood with two Hezbollah volunteers, looking woefully at their windowless, bullet- and shrapnel-torn house.

…

Hezbollah’s reputation as an efficient grass-roots social service network — as opposed to the Lebanese government, regarded by many here as sleek men in suits doing well — was in evidence everywhere. Young men with walkie-talkies and clipboards were in the battered Shiite neighborhoods on the southern edge of Bint Jbail, taking notes on the extent of the damage.

[tags] USA, Hizbollah, Libanon, Mellanöstern[/tags]

Irak Iran Mellanöstern Pentagon USA allmänt

Vem vann i Libanon?

August 15, 2006 Published by: Lennart

Den amerikanska administrationen får allt svårare att förklara vad det är som man har åstadkommit på den nyaste fronten i Kriget mot Terrorismen. Den totala seger som Bush-administrationen hade hoppats på och som man hade gjort allt för att vinna, har förvandlats till något som bara kan betraktas som en strategisk seger för Hizbollah. När Time Magazine har en stort uppslagen artikel med titeln Who Really Won the War?
Analysis: Everyone is claiming victory. But there’s a lot more left of Hizballah’s fighting ability than Israel and the U.S. had hoped då kan man se att USA och Israel inte lyckades vinna den storseger man hade hoppats på.

Megan K. Stack skriver i Los Angeles Times om hur Hizbollah alltmer framstår som krigets verklige vinnare, åtminstone i Mellanöstern: A Defiant Hezbollah Rises From the Rubble After holding its own against the powerful Israeli army, the militia is unlikely to disarm :

Israel meant to break Hezbollah with its monthlong offensive, but instead the militant organization has been strengthened politically in Lebanon, analysts say. The movement has a fresh boost of popularity, at least for now, and a renewed sense that it is entitled to keep its armed militia outside the control of the Lebanese army, they say.

Hezbollah’s newfound clout has come at a staggering cost to Lebanon’s infrastructure, economy and civilians, hundreds of whom died under the rubble of Israeli bombs. The fragile central government, which the U.S. administration strove to present as an example of democracy taking root in the Arab world, also has suffered from the month of fighting.

…

If anything, analysts say, the war has worsened Lebanon’s underlying instability, bolstering Hezbollah at the expense of more moderate, secular figures in government.

“Most of the government really thought that Hezbollah could be trimmed by the Israelis, and that would give them less of a problem,” said Judith Palmer Harik, a Hezbollah expert. “But it didn’t work out that way, and now there’s nothing they can do, in my opinion, to get Hezbollah away from doing what it wants.

“This is a victorious group. Do they want to be disarmed at this point?” Harik said. “That is such a nonstarter.”

Det faktum att en grupp på omkring tre tusen gerillasoldater har kunnat hålla en av världens starkaste arméer stången har ändrat på hela den strategiska maktekvationen i Mellanöstern och blivit en stor motgång för George Bushs Krig mot Terrorismen.

Allteftersom läget i Irak och Afghanistan förvärras så nalkas snabbt den dag när den amerikanska regeringen måste börja förhandla med sina motståndare, främst då Iran.

Det är svårt att veta hur läget kommer att utvecklas men ingenting tyder på att den amerikanska regeringen ännu har insett hur katastrofalt läget faktiskt är.

Zalmay Khalilzad, USA:s ambassadör i Irak och landets verklige beslutsfattare, är en av de mest objektiva och väl insatta männen kring Bush, och inte ens han kan frigöra sig från tanken att kriget i Irak är ett krig mellan USA och terrorister och att det är att krig som USA kan ‘vinna’. Scott Johnson har pratat med Khalilzad i NewsWeek

Was it a mistake making Iraq a “central front” in the war on terror?
Now that we’re here, losing Iraq would put the region and the world at greater risk from Al Qaeda. Strategically it’s important that we do everything we can to have a good outcome here… There is a struggle in Iraq, yes, but this struggle is very much connected to the rest of this region, and successful transformation of this country will have a positive impact. And a negative outcome will have a negative impact, there’s a lot at stake. There’s not an adequate understanding of what’s going on here. We recognize Al Qaeda is here, that’s the most understood part. You [also] have Iran here, you have Syria, you have other Arabs, and you have the whole region playing here.

So you believe in the idea that to defeat terror you have to fundamentally change the Middle East?
We need to succeed in ways that Iraq becomes an asset in the war on terror. It’s part of the broader transformation of this region. You have to work on the Arab-Israeli conflict. You have to improve conditions so that the factors that produce Islamic extremism, which in turn leads to some becoming terrorists, those are dealt with. That’s not going to be done quickly. It’s not weeks or days. The problem of terrorism is a result of a dysfunctional system, it’s a crisis of a civilization that is producing this, a crisis within Islam, and it’s going to take a lot of effort by Muslims in their own countries with their friends from abroad. What happens in Iraq, what happens in Afghanistan will shape this region. We have to help these problems.

Frågan är nu hur Bush-administrationen kommer att ställa sig till det iranska atomprogrammet. Iran är Libanonkrigets stora segerherrar och det är långt ifrån säkert att de kommer att vika sig för USA:s och EU:s krav att de avbryter sitt eget atomprogram.

Vad händer då, kommer Bush-regeringen och Israel att försöka återta initiativet genom att bomba de iranska atomanläggningarna? Ingen vet men faran är överhängande att USA och Iran snart kommer att stå öga mot öga, kanske t.o.m. senare i år. Bush-adminstrationen brukar aldrig blinka, man föredrar att slå till först. Vi får hoppas att man har lärt sig något från motgången i Libanon och ger gammal hederlig diplomati en chans.

[tags] USA, Libanon, Israel, Irak, Kriget Mot Terrorismen,Zalmay Khalilzad [/tags]

Mellanöstern USA allmänt

Krigets nästa fas i Libanon

August 14, 2006 Published by: Lennart

Den amerikanska pressen är eniga om att trots FN-resolutionen så kommer kriget att fortsätta i Libaon.

Libanonkriget ingår idag som ännu en front i den amerikanska regeringens ‘Krig mot Terrorismen’ och utvecklingen i Libanon kommer direkt att bero på hur Bush-administrationen tänker konfrontera Iran och dess atomprogram.

Men som Pat Lang skriver i Christian Science Monitor The vulnerable line of supply to US troops in Iraq så är USA:s strategiska alternativ starkt begränsade. Fortsatt amerikansk ockupation av Irak kräver säkra kommunikationsleder som dock lätt kan saboteras av Iranska gerillaförband. Den amerikanska armén i Irak har förvandlats från en ockupationsarmé till en gisslan till Iran på samma sätt som de amerikanska diplomaterna på den amerikanska ambassaden i Teheran för en generation sedan. Det kan tilläggas att Pat Lang är väl insatt i den amerikanska säkerhetspolitken eftersom han har tjänstgjort som Mellanöstern-analytiker på USA:s militära underrättelsetjänst Defense Intelligence Agency.

Med allt färre strategiska alternativ kvar och med det katastrofala Libanonkriget under bältet är det inte klart hur Bush-administrationen skulle kunna stoppa Iran från att utveckla atomvapen om den iranska ledningen skulle vilja trotsa USA och EU.

Molly Moore och Edward Cody skriver om krigets nästa fas i Washington Post

Israeli military officials also said aerial and naval blockades in Lebanon “will remain in effect until a system is established to monitor and prevent the smuggling of weapons into Lebanon.”

The Lebanese government and Hezbollah agreed to the cease-fire Saturday. Prospects for an lasting halt in the fighting appeared shaky as Hezbollah’s leader said his militia would keep fighting Israeli troops as long as they remained in southern Lebanon, and Israeli officials insisted they would not withdraw their soldiers until an international force and the Lebanese army took control of the border area. Assembling an international military force in Lebanon is expected to take at least two or three weeks.

Israel pummeled the southern suburbs of Beirut on Sunday with bombardments that rattled the city, while Hezbollah fired 220 rockets — one of its largest volleys yet — into Israel, killing an 83-year-old man and pelting the port city of Haifa with strikes. The ground combat in southern Lebanon was also some of the most violent of the 33-day war as Israeli forces struggled to dominate as much territory as possible before the cease-fire deadline at 8 a.m. Monday. At least 17 people were killed Sunday in Lebanon.

[tags] USA, Libanon, Israel, Defense Intelligence Agency, Iran, Pat Lang, Christian Science Monitor [/tags]

Iran Mellanöstern Pentagon USA allmänt

Efter Libanon, Iran?

August 14, 2006 Published by: Lennart

Hur blodigt och brutalt Libanonkriget än har varit så är det trots allt en biattraktion. Den stora showen är Iran och dess atomprogram och Seymour Hersh skriver om Bush-administrationens Iranplaner i the New Yorker.

Med facit i hand har Israels krig i Libanon varit en ohöljd katastrof som visar hur svårt det är att krossa en gerillarörelse utan om man inte är beredd på att samtidigt utföra ett regelrätt folkmord.

Seymour Hersh är en av USA:s mest kända och insatta journalister. Han har tillgång till ett stort nätverk av säkerhetsexperter runt om i världen, och hans artikel måste läsas av alla som är intresserade av hur Bush-regeringen ser på Iran och Mellanöstern.

Seymour Hersh

Israels oförmåga att krossa Hizbollah i Libanon kommer, som Hersh skriver, att få konsekvenser för Bush-regeringens planer på ett möjligt preventivt krig mot Iran. Kan man verkligen bomba sönder Irans atomprogram om Israel inte kunde krossa det lilla Hizbollah? Och hur kommer världen att reagera på ännu ett amerikanska bomkrig?

A Pentagon consultant said that the Bush White House “has been agitating for some time to find a reason for a preëmptive blow against Hezbollah.” He added, “It was our intent to have Hezbollah diminished, and now we have someone else doing it.” (As this article went to press, the United Nations Security Council passed a ceasefire resolution, although it was unclear if it would change the situation on the ground.)

Israel’s campaign in Lebanon, which has faced unexpected difficulties and widespread criticism, may, in the end, serve as a warning to the White House about Iran. “If the most dominant military force in the region—the Israel Defense Forces—can’t pacify a country like Lebanon, with a population of four million, you should think carefully about taking that template to Iran, with strategic depth and a population of seventy million,” Armitage said. “The only thing that the bombing has achieved so far is to unite the population against the Israelis.”

Om Iran inte viker sig för USA och slutar sitt atomprogram så kommer Bush-administrationen att få välja mellan en två lika farliga alternativ. Det ena är att göra ingenting och det andra är att försöka bomba sönder de iranska atomanläggningarna.

Ingen kan idag säga vilket alternativ man kommer att välja.

[tags] USA, Iran, Libanon, Seymour Hersh [/tags]

Irak Iran Mellanöstern

Condi Rice mot George Bush

August 13, 2006 Published by: Lennart

Det israeliska bombkriget i Libanon har öppnat sprickor mellan Condi Rice och George Bush. Rice har börjat läcka om sitt missnöje med Bushs brutala politik till den amerikanska pressen, som bl.a. HELENE COOPER har rapporterat i New York Times

Condi Rice och utrikesdepartementet skulle föredra en genomgripande långsiktig politisk lösning i Mellanöstern istället för en brutal militär lösning som bara kommer att leda till nya krig.

Det har lett till allvarliga motsättningar mellan UD och Vita Huset som ser Libanonkriget som ännu en front i kampen mot Iran och Syrien. Man har två och ett halvt år på sig till Bushs mandatperiod är över att störta regeringarna i Syrien och Iran och man är helt ointresserad av diplomatiska lösningar, annat än om de är dikterade till en krossad fiende.

Och det betyder att Bush-regeringen ser FN-resolutionen som ett steg på vägen mot fortsatt krig mot Hizbollah, Palestinierna, Syrien och framför allt Iran.

Insight in the News, en konservativ tidskrift här i USA har goda källor inom regeringen:

Aides for Mr. Cheney have argued that the United States should have targeted Hezbollah and Syria during the war against Iraq in 2003. They said despite U.S. intelligence warnings Hezbollah was allowed to dominate Lebanon and build a formidable force along the Israeli border.

“There was talk of taking care of Hezbollah and Syria, but Condi and [then-Secretary of State Colin] Powell said ‘no way. We don’t need another front,'” an official said.

Mr. Bush’s support for Israel has also struck a chord with most Americans. A Los Angeles Times/Bloomberg poll reported that 59 percent supported Israel in the war against Hezbollah and only 13 percent of respondents backed an immediate ceasefire.

But the sources said Mr. Bush has been dismayed by the Israeli failure to defeat Hezbollah. They said several high-ranking Republicans have expressed amazement at the plodding Israeli advance into Lebanon.

“One Jewish friend of Bush actually called up a senior Israeli official and began yelling, ‘What the hell’s going on here,'” a source said. “‘Are you going to fight or what?'”

[tags] USA, Condi Rice, Iran, Libanon, Palestina, Israel [/tags]

Böcker Mellanöstern

A.B.Yehoshuas bok 'A Woman in Jerusalem'.

August 12, 2006 Published by: Lennart

Det har alltid förvånat mig att svenskar som har vigt hela sitt liv åt staten Israel och dess folk, människor som Per Ahlmark och Cecilia Wikström för att bara ta två paradexempel, aldrig verkar vara det minsta intresserade av själva samhället, språket, kulturen eller folket.

Avraham “Boolie” Yehoshua

Det var precis samma sak med de svenska Sovjet- och Kinakramarna som jag växte upp med i Uppsala, och jag träffar ofta Bush-kramare som beter sig på precis samma sätt. Och ja jag vet att både Ahlmark och Wijkström är flitiga besökare i Israel, men deras besök verkar aldrig sätta några spår i form av artiklar om israelisk litteratur, musik eller om samhället i största allmänhet.

De påminner om den store engelske Kinakännaren Arthur Waley som kunde allt om Kina men som aldrig besökte landet. En känd anekdot har honom vända om på vägen dit eftersom han visste att han skulle bli desillusionerad. Han levde hellre med sin egen idealiserade bild av Kina än att uppleva verkligheten.

Och det är precis likadant med dagens svenska Bush-kramare.

Roni, en israelisk kompis har gjort precis samma jämförelse mellan israeliska medborgare och de amerikanska Israelivrarna, speciellt de från den Kristna Högern.

Men bortom kriget och ockupationen är Israel ett samhälle som alla andra och en av israels mest välkända författare, den 71-årige Avraham “Boolie” Yehoshua har skrivit en intressant roman, ‘A Woman in Jerusalem’ som tar upp frågan om ett samhälle kan militariseras och brutaliseras och ändå behålla sin själ. Kan man bete sig hur som helst mot palestierna utan att förlora sin egen mänsklighet?

Per Ahlmark och Celilia Wikström skulle inte ha några tvivel men Avraham Yehoshua visar i sin bok, som jag ännu inte har läst, hur individuella israeler alltmer har blivit tvungna att ta ställning till frågan om ändamålen verkligen helgar medlen.

Det här är frågor som allt fler amerikaner nu också får ta ställning till om sitt eget land, efter Abu Ghuraib och Guantanamo.

Economist recenserar ‘A Woman in Jerusalem’
i sitt senaste nummer under titeln: A master Israeli novelist asks what is left if man loses his humanity?

Mr Yehoshua, who with Amos Oz is one of Israel’s two master novelists, has long been described as the Hebrew Faulkner. Indeed, the plot of his eighth novel uses a bold and often funny improvisation on William Faulkner’s 1930 classic, “As I Lay Dying”, to explore guilt, penance and public relations in Israel’s underbelly.

The hero is the (unnamed) human-resources manager of a major Jerusalem company, a bakery that has flourished by victualling the Israeli army and trucking extra supplies of bread to the West Bank when times are so hard that Palestinians can afford little else and their local bakeries have been closed on suspicion of being a security risk.

When the company’s 87-year-old proprietor learns that a muckraking local weekly is about to run a scathing article about a company employee, a beautiful Russian with a long swan-like neck and delicate Tartar eyes, who was killed by a suicide-bomber and whose body remains unclaimed, he directs the human-resources manager to find out what happened and to make amends, no matter what the cost. And so begins a tragi-comic saga, a sequence of ludicrous if well-meant mishaps, as the manager mounts an improbable expedition to return the beautiful Yulia Ragayev’s body to her native Soviet village.

…..

How can a nation that is so heavily militarised stop itself from becoming coarsened by violence? How can Israel keep its humanist ideals? Beneath the surface there are signs that Mr Yehoshua is deeply worried about Israel’s moral future: not just in the face of war against Hizbullah, for example, but in its very own soul.

En bra och insiktsfull roman med andra ord; en mänsklig bok full med levande människor. Och det är just de små människorna som idealisterna och fanatikerna aldrig har något till över för. Så läs boken och upplev litet av det verkliga israeliska samhället!

[tags] Israel, A Woman in Jerusalem, Avraham Yehoshua, literatur [/tags]

Mellanöstern USA allmänt

Bush-regeringen trappar upp bomkriget mot Libanon

August 11, 2006 Published by: Lennart

Bombkriget i Libanon kommer snart att trappas upp på ett synnerligen allvarligt sätt. Bush-regeringen kommer snart att att leverera dödliga M-26 klusterbomber till Israel. Dessa bomber är avsedda att döda allt mänskligt liv runt själva nedslagsplatsen genom att ut kasta hundratals mycket små artillerigranater.

En enda av dessa bomber kommer att döda hundratals libanesiska civila och förvandla nedslagsplatsen till en dödszon. Många av klustergranaterna ligger sedan kvar som landminor och gör räddningsinsatser mycket svåra.

Allteftersom bombningarna i Libanon intensifieras så ökar samtidigt riskerna för att kriget sprids. Även om Israel och Bush-regeringen kommer att kunna utplåna allt liv i södra Libanon är det knappast troligt att man kommer att bli mer framgångsrik än man har varit i Irak.

Richard Holbrooke som var USA:s FN-ambassadör under president Clinton skriver i Washington Post om hur situationen i Mellanöstern alltmer liknar den före Första Världskriget: The Guns Of August

DAVID S. CLOUD skriver om Bush-regeringens eskalering av bombkriget i New York Times:

Israel has asked the Bush administration to speed delivery of short-range antipersonnel rockets armed with cluster munitions, which it could use to strike Hezbollah missile sites in Lebanon, two American officials said Thursday.

The request for M-26 artillery rockets, which are fired in barrages and carry hundreds of grenade-like bomblets that scatter and explode over a broad area, is likely to be approved shortly, along with other arms, a senior official said.

But some State Department officials have sought to delay the approval because of concerns over the likelihood of civilian casualties, and the diplomatic repercussions. The rockets, while they would be very effective against hidden missile launchers, officials say, are fired by the dozen and could be expected to cause civilian casualties if used against targets in populated areas.

Israel is asking for the rockets now because it has been unable to suppress Hezbollah’s Katyusha rocket attacks in the month-old conflict by using bombs dropped from aircraft and other types of artillery, the officials said. The Katyusha rockets have killed dozens of civilians in Israel.

The United States had approved the sale of M-26’s to Israel some time ago, but the weapons had not yet been delivered when the crisis in Lebanon erupted. If the shipment is approved, Israel may be told that it must be especially careful about firing the rockets into populated areas, the senior official said.

Israel has long told American officials that it wanted M-26 rockets for use against conventional armies in case Israel was invaded, one of the American officials said. But after being pressed in recent days on what they intended to use the weapons for, Israeli officials disclosed that they planned to use them against rocket sites in Lebanon. It was this prospect that raised the intense concerns over civilian casualties.

Så här skriver Richard Holbrooke i Washington Post:

This combination of combustible elements poses the greatest threat to global stability since the 1962 Cuban missile crisis, history’s only nuclear superpower confrontation. The Cuba crisis, although immensely dangerous, was comparatively simple: It came down to two leaders and no war. In 13 days of brilliant diplomacy, John F. Kennedy induced Nikita Khrushchev to remove Soviet missiles from Cuba.

Kennedy was deeply influenced by Barbara Tuchman’s classic, “The Guns of August,” which recounted how a seemingly isolated event 92 summers ago — an assassination in Sarajevo by a Serb terrorist — set off a chain reaction that led in just a few weeks to World War I. There are vast differences between that August and this one. But Tuchman ended her book with a sentence that resonates in this summer of crisis: “The nations were caught in a trap, a trap made during the first thirty days out of battles that failed to be decisive, a trap from which there was, and has been, no exit.”

Preventing just such a trap must be the highest priority of American policy. Unfortunately, there is little public sign that the president and his top advisers recognize how close we are to a chain reaction, or that they have any larger strategy beyond tactical actions.

[tags] USA, Klusterbomber, Israel, Libanon, Mellanöstern [/tags]

Irak Mellanöstern USA allmänt

Slaget om Baghdad

August 5, 2006 Published by: Lennart

Den amerikanska strategin i Irak har sedan minst ett år varit att träna den irakiska armén att överta mer och mer av säkerheten i landet.

Förväntningarna har varit stora att allt eftersom den irakiska armén blir mer stridsduglig så kommer USA att kunna dra tillbaks en del av sina stridskrafter från landet. Men som Dexter Filkins påpekar i New York Times så har den här strategin inte fungerat och den amerikanska försvarsledningen har nu tvingats att skicka 3700 soldater från arméns 172:a Strykerbrigad beväpnad med pansarbilar till Baghdad för att försöka återställa lag och ordning i staden.

De amerikanska förlusterna har gått ner den senaste tiden mest för att man har dragit ner på patrulleringen. Men nu visar det sig att den Irakiska armén helt enkelt inte klarar av att säkerställa lag och ordning i landet. En orsak till det är säkert att man inte har fått det logistiska stöd och den tunga utrustning man behöver.

Amaliya Ma’an ila Al-Amam, den stora irakisk-amerikanska offensiven för att återta Baghdad som startade för två månader sedan blev ett stort fiasko och nu måste den amerikanska armén sättas in för att säkra huvudstaden.

Det här betyder att hela den amerikanska strategin i Irak har misslyckats och att man måste börja om från början med att träna den irakiska armén. Och det kommer antagligen att ta flera år. Det betyder i sin tur att USA:s handlingsförmåga visavi Iran har begränsats. Den amerikanska armén i Irak framstår mer och mer som gisslan åt Iran.

Här är Dexter Filkins:

The failure of the Iraqis to halt the slide into chaos in Baghdad undercuts the central premise of the American project here: that Iraqi forces can be trained and equipped to secure their own country, allowing the Americans to go home.

A review of previously unreleased statistics on American and Iraqi patrols suggests that as Americans handed over responsibilities to the Iraqis, violence in Baghdad increased.

In mid-June 2005, Americans conducted an average of 360 patrols a day, according to statistics released by the military. By the middle of February this year, the patrols ran about 92 a day — a drop of more than 70 percent. The first Iraqi brigade took over a small piece of Baghdad early last year. Now, Iraqi soldiers or police officers take the leading role in securing more than 70 percent of the city, including its most violent neighborhoods. They control all of Baghdad’s 6,000 checkpoints.

Even after the attack on the Askariya shrine in Samarra on Feb. 22 unleashed a wave of sectarian violence, the American patrols remained at a level lower than in the past. At the end of July, Americans were patrolling Baghdad 89 times a day — a quarter of their patrols in mid-June last year.

Thirteen months ago, Baghdad had about 19 daily violent events, like killings. Today, the daily average is 25 — an increase of more than 30 percent. Many of these attacks cause more than one death; some cause many more, like the rampage by Shiite gunmen in western Baghdad last month that left as many as 40 people dead.

On Thursday in Washington, senior American military commanders pointedly warned that Iraq was heading toward civil war.

To stop the slide, the United States has decided to double the number of American troops in the city, to about 14,200 from about 7,200.

[tags] USA, Irak, Baghdad, Iran [/tags]

Mellanöstern USA allmänt

Har Israel förlorat sitt strategiska värde?

August 4, 2006 Published by: Lennart

USA har länge betraktat Israel som en av sina viktigaste strategiska tillgångar. Det kanske var så för en generation sedan när ekonomierna i det muslimska Mellanöstern befann sig på medeltiden, men är det fortfarande så?

Allteftersom det islamska Mellanöstern moderniseras och tar sin plats i världssamfundet så måste USA förr eller senare balansera Israels strategiska värde mot det strategiska värdet av länder som Iran och Egypten.

Charles Krauthammer har skrivit om det i en intressant artikel i Washington Post Israel’s Lost Moment.

Israels bomkrig i Libanon inte bara stöds utan uppmuntras och leds av Bush-regeringen. Orsaken är inte svår att se. Det alltmer katastrofala läget i Irak och Afghanistan och Irans snabba frammarsch som Mellanösterns nya supermakt betyder att Bushregeringen behöver en klar seger i ‘Kriget mot Terrorismen’. Och Bush är inte alls noggrann med hur många civila som dödas på kuppen.

Men som Krauthammer skriver så har Israel schabblat bort sina chanser i Libanon genom att inte sätta in överväldigande styrkor för att snabbt krossa Hisbollah, kosta vad det kosta vill. Resultatet är att Bushregeringen blir allt mer otålig på Israels bristande framgångar.

Om Israel inte snabbt lyckas krossa Hizbolla så kommer det att betyda att Israels strategiska värde för USA minskas och det skulle uppfattas som en katastrof för Bush-regeringen. Libanonkriget har plötsligt blivit den viktigaste fronten i Bush-regeringens ‘Krig mot Terrorismen’. Det är en front där man plötsligt kan förlora hela kriget och Israels ställning som en stationär hangarkryssare mitt i Mellanöstern på kuppen.

Det är därför som den amerikanska regeringen ser mellan fingrarna på de stigande civila förlusterna i Libanon. Men för varja dag som kriget varar så ökar riskerna för att Libanon kommer att utvecklas till ett nytt Irak. Det skulle bli utomordentligt allvarligt för USA:s strategiska position i Mellanöstern och samtidigt devaluera Israels position som USA:s viktigaste allierade. Det här är ett krig som USA inte har råd att förlora, kosta vad det kosta vill.

The United States has gone far out on a limb to allow Israel to win and for all this to happen. It has counted on Israel’s ability to do the job. It has been disappointed. Prime Minister Ehud Olmert has provided unsteady and uncertain leadership. Foolishly relying on air power alone, he denied his generals the ground offensive they wanted, only to reverse himself later. He has allowed his war cabinet meetings to become fully public through the kind of leaks no serious wartime leadership would ever countenance. Divisive cabinet debates are broadcast to the world, as was Olmert’s own complaint that “I’m tired. I didn’t sleep at all last night” (Haaretz, July 28). Hardly the stuff to instill Churchillian confidence.

His search for victory on the cheap has jeopardized not just the Lebanon operation but America’s confidence in Israel as well. That confidence — and the relationship it reinforces — is as important to Israel’s survival as its own army. The tremulous Olmert seems not to have a clue.

Professor Paul Rogers har en bra artikel om Bush-regeringens strategi i Libanon som är värd att läsas. Paul Rogers är professor i fredsstudier vid Bradford University i England och en av de allra bästa fristående säkerhetspolitiska bedömarna i världen idag.

[tags] USA, Israel , Libanon[/tags]

Irak Mellanöstern USA allmänt

Vali Nasr och det Shiamuslimska mellanöstern.

August 4, 2006 Published by: Lennart

Jag har skrivit om den amerikanska Mellanösternspecialisten Vali Nasr och hur George Bushs invasion av Irak hjälpte Shiaislam och Iran bli Mellanösterns nya stormakt. Peter Waldman har en stort uppslagen förstasidesartikel om Vali Nasr i dagens Wall Street Journal. Rising Academic sees sectarian split inflaming Mideast. Vali Nasr says ‘Shiite Revival’ is met by Sunny Backlash. Resurgent Iran leads way.Can Mullahs be moderated?’

USA:s problem i Mellanöstern är att precis som Folkpartiet så ser man uteslutande Mellanöstern genom Israels och Förintelsens perspektiv. Det är inte så konstigt eftersom de allra flesta av USA:s utrikespolitiska experter har mycket starka band till Israel. Många inom det neokonservativa kotteriet kring Bush är dessutom barn eller barnbarn till flyktingar från Förintelsen. För dom är Israel lika viktigt som det är för dagens Folkpartister.

Men Vali Nasr tillhör en ny klass av akademiker här i USA. Han är född i Iran och ser Mellanöstern från ett helt nytt perspektiv. Och det perspektivet lägger inte i första hand an på Israel och vikten av att Europa skall sona för Förintelsen. Det utgår istället från dagens Mellanöstern och den schism mellan Shia- och Sunniislam som nu har förvärras genom Bush-regeringens invasion av Irak.

George Bush ville demokratisera Mellanöstern och gjorde det också genom att kasta en brandfackla in i en krutdurk som redan var dränkt i all Mellanösterns olja.

Demokratiseringen av Irak frigjorde den irakiska majoritet som hade förtryckts av Saddam Hussein och som omedelbart närmade sig sina trosfränder i Iran. So Bush slog hål på den dam som skyddade Mellanöstern från Iran, och när den dammen brast så utökades Irans inflytande över hela Mellanöstern. Det i sin tur har lett till den nya fronten mellan det Shiamuslimska Hizbollah och Israel i Libanon och Israels direkta inträde i Bush-regeringens ‘Kriget mot Terrorismen’ i Mellanöstern.

Vali Nasr

Val Nasr anser att USA:s traditionella allians med Sunniregimer över hela Mellanöstern ses med stor fientlighet av Shiamuslimska grupper och att USA:s vägran att ens tala med Iran i längden är ohållbar. För som Vali Nars säger, USA bör inte bara oroa sig för Shiaislams uppgång utan också för den våldsamma reaktionen på denna uppgång som kan komma från militanta Sunnimuslimer. ‘Om vi inte vill tala med Iran måste vi bara beredda att ha trupper i Mellanöstern under en mycket lång tid’ säger Vali Nasr.

Allt fler inom kongressen och även Vita Huset lyssnar idag på Vali Nasr, som är lärare i Naval Postgraduate School i Monterrey nere vid Stillahavskusten inte många mil härifrån. Men även om de neokonservativa har förlorat en hel del makt i Washington så vägrar Condi Rice och männen kring Dick Cheney fortfarande att se på Iran i något annat än rent militära termer. ‘Vi har inget att tala med dom om’ säger presidentens pressekreterare.

Men som Vali Nasr säger, så kan man krossa Hizbollah men det ändrar inte på det faktum att 45% av alla innevånare i Libanon är Shiamuslimer.

Och jag misstänker själv att när diktatorer som Hosnei Mubarak i Egypten faller från så kan det leda till att militanta Sunnigrupper i Egypten tar makten, och de kan bli precis lika fientligt inställda till Israel som till Iran.

[tags] USA, Hisbollah, Iran, Vali Nasr [/tags]

Irak Mellanöstern USA allmänt

USA:s toppgeneraler om Irak

August 3, 2006 Published by: Lennart

USA:s två toppgeneraler, chefen för USA:s generalstab Peter Pace och chefen för Centralkommandot John Abizaid har just vittnat i Senatens militärutskott.

Vad de hade att säga var inte positivt.. Efter tre års amerikansk ockupation så är Irak nu på väg mot inbördeskrig. Även om den amerikanska ockupationsarmén kan hålla sig kvar i Irak så är det inte längre – tydligen – en fråga om att USA kan vinna “Kriget Mot Terrorismen’ i Irak. Det enda som Donald Rumsfeld kunde säga var att om USA retirerar så kommer den irakiska gerillan att anfalla USA på närmare håll. Att USA är en ockupationsmakt i Irak verkar inte Rumsfeld ens reflektera över.

Det står nu klart att USA – ock världen – står inför en omfattande katastrof i ‘Kriget Mot Terrorismen’. För samtidigt med det pågående inbördeskriget i Irak så har Pentagon idag, som Wall Street Journal rapporterar, beslutat sig för att skicka en brigad med stödförband på hela 11000 man från USA:s elitdivision 82:a fallskärmsdivisionen för att stoppa den senaste Talibanoffensiven i Afghanistan.

Det är helt overkligt att båda fronterna i George Bushs ‘Krig mot Terrorismen’ nu knakar i fogarna. USA står inför ett historiskt strategiskt nederlag och man verkar inte ha någon backupplan. Man vägrar fortfarande att hålla överläggningar med vare sig Iran eller Syrien och man verkar ha givit Israel carte blanche att krossa allt motstånd i Palestina och Libanon oavsett hur stora de civila förlusterna blir.

Det mest förbluffande är hur rent undermålig den amerikanska politiska ledningen är. Man verkar inte ha en aning om att krig och fred hänger samman och att det pågående kriget bara gör det svårare att vinna freden. Hur kommer freden att se ut? Vare sig Bush eller Condi Rice har någonsin uttalat sig om det.

Istället verkar man tro att man kan vinna kriget genom att döda alla fiender och sedan diktera en fred till de överlevande.

DAVID STOUT har mer i New York Times

WASHINGTON, Aug. 3 — Two senior American military commanders said today that the wave of sectarian bloodshed in Iraq has heightened the danger that the country will slide into all-out civil war.

“I believe that the sectarian violence is probably as bad as I’ve seen it, in Baghdad in particular, and that if not stopped, it is possible that Iraq could move towards civil war,” Gen. John Abizaid, the commander of United States forces in the Middle East, told the Senate Armed Services Committee.

A similarly sobering assessment was offered by Gen. Peter Pace, the chairman of the Joint Chiefs of Staff, who said he can envision the present situation “devolving to a civil war.”

“But that does not have to be a fact,” General Pace added. In the long run, he said, peace in Iraq depends not just on American forces helping the Iraqis secure their own country but on Iraqis of different heritages deciding that they “love their children more than they hate each other.”

General Abizaid, too, said he remained hopeful. “Am I optimistic whether or not Iraqi forces, with our support, with the backing of the Iraqi government, can prevent the slide to civil war?” he asked rhetorically. “My answer is yes, I’m optimistic that the slide can be prevented.”

But the tone of the hearing, coinciding as it did with the continuing carnage in Iraq and the Israeli conflict with the Hezbollah militia in Lebanon, was not one of optimism. Nothing in the testimony of the commanders, or in that of Defense Secretary Donald H. Rumsfeld, pointed to an early withdrawal of United States forces.

“We can persevere in Iraq, or we can withdraw prematurely, until they force us to make a stand nearer home,” said Mr. Rumsfeld, appearing before the panel after sharp criticism of his earlier intention not to go to Capitol Hill. “But make no mistake: they’re not going to give up whether we acquiesce in their immediate demands or not.”

[tags] USA, Irak, Kriget mot Terrorismen, Palestina, Libanon [/tags]