Category Archives: Mellanöstern

Att Israel nu ensidigt och helt utan förklaring bryter mot vapenvilan och FN-resolutionen i Libanon och, får vi anta, med Bush-regeringens godkännande, visar hur nära en katastrof världen nu står.

Att Bush-regeringen först vägrar att arbeta för en vapenvila och sedan när en äntligen uppnås helt sonika låter Israel bryta den är så kortsynt att vi har anledning att undra om Bush är riktigt klok.

För det här agerandet visar att inget land längre kan lita på några amerikanska löften överhuvudtaget. Det visar också att Iran inte längre har den minsta anledning att förhandla med USA eftersom Bush bara kommer att bryta fördraget och anfalla när det passar honom.

Det verkar nu som om kriget kommer att fortsätta och att Bush-regeringen har visat att man inte längre kommer att bry sig om någon FN-resolution överhuvudtaget.

Men det är så kortsynt att man undrar hur beslutsfattarna i Washington är funtade i huvudet. För om två veckor löper fristen ut för Iran att stoppa sitt atomprogram. Dagens händelser i Libanon gör varje form at Iranska eftergifter helt omöjliga eftersom de nu vet att inga fördrag med USA eller FN har någon som helst betydelse.

Condi Rice bör nu avgå med omedelbar verkan. Om hon inte gör det så kommer hon att gå till historiens som USA:s motsvarighet till Joachim ‘von’ Ribbentrop , Hitlers blodtörstige utrikesminister.

ROBERT F. WORTH och JOHN KIFNER kriver om de nya angreppen i New York Times:Truce Strained as Israelis Raid Lebanon Site

The raid took place overnight under the cover of sonic booms from Israeli jets flying overhead, which occur often over Lebanon. But this time they masked the sound of helicopters bringing in the commando unit and two Humvee vehicles. Villagers said the soldiers were dressed in Lebanese Army uniforms.

The success of the effort was a matter of dispute. One Israeli special operations officer was killed and two commandos were wounded, one seriously, but an Israeli Army spokesman in Jerusalem said the “objectives had been attained in full.”

Villagers said otherwise. “They failed completely,” said Sadiq Hamdi, 36, a scrap-iron dealer. “They were still on the road when the Hezbollah came upon them. They did not take 1 percent of what they were trying to do.”

The Israeli Army said it would continue such raids until “proper monitoring bodies are established on the Lebanese borders,” another task for the United Nations forces in Lebanon. On Friday, a top Israeli commander warned that Israel would halt any resupply efforts and vowed to kill the Hezbollah leader, Sheik Hassan Nasrallah.

Den amerikanska pressen är eniga om att trots FN-resolutionen så kommer kriget att fortsätta i Libaon.

Libanonkriget ingår idag som ännu en front i den amerikanska regeringens ‘Krig mot Terrorismen’ och utvecklingen i Libanon kommer direkt att bero på hur Bush-administrationen tänker konfrontera Iran och dess atomprogram.

Men som Pat Lang skriver i Christian Science Monitor The vulnerable line of supply to US troops in Iraq så är USA:s strategiska alternativ starkt begränsade. Fortsatt amerikansk ockupation av Irak kräver säkra kommunikationsleder som dock lätt kan saboteras av Iranska gerillaförband. Den amerikanska armén i Irak har förvandlats från en ockupationsarmé till en gisslan till Iran på samma sätt som de amerikanska diplomaterna på den amerikanska ambassaden i Teheran för en generation sedan. Det kan tilläggas att Pat Lang är väl insatt i den amerikanska säkerhetspolitken eftersom han har tjänstgjort som Mellanöstern-analytiker på USA:s militära underrättelsetjänst Defense Intelligence Agency.

Med allt färre strategiska alternativ kvar och med det katastrofala Libanonkriget under bältet är det inte klart hur Bush-administrationen skulle kunna stoppa Iran från att utveckla atomvapen om den iranska ledningen skulle vilja trotsa USA och EU.

Molly Moore och Edward Cody skriver om krigets nästa fas i Washington Post

Israeli military officials also said aerial and naval blockades in Lebanon “will remain in effect until a system is established to monitor and prevent the smuggling of weapons into Lebanon.”

The Lebanese government and Hezbollah agreed to the cease-fire Saturday. Prospects for an lasting halt in the fighting appeared shaky as Hezbollah’s leader said his militia would keep fighting Israeli troops as long as they remained in southern Lebanon, and Israeli officials insisted they would not withdraw their soldiers until an international force and the Lebanese army took control of the border area. Assembling an international military force in Lebanon is expected to take at least two or three weeks.

Israel pummeled the southern suburbs of Beirut on Sunday with bombardments that rattled the city, while Hezbollah fired 220 rockets — one of its largest volleys yet — into Israel, killing an 83-year-old man and pelting the port city of Haifa with strikes. The ground combat in southern Lebanon was also some of the most violent of the 33-day war as Israeli forces struggled to dominate as much territory as possible before the cease-fire deadline at 8 a.m. Monday. At least 17 people were killed Sunday in Lebanon.

Bombkriget i Libanon kommer snart att trappas upp på ett synnerligen allvarligt sätt. Bush-regeringen kommer snart att att leverera dödliga M-26 klusterbomber till Israel. Dessa bomber är avsedda att döda allt mänskligt liv runt själva nedslagsplatsen genom att ut kasta hundratals mycket små artillerigranater.

En enda av dessa bomber kommer att döda hundratals libanesiska civila och förvandla nedslagsplatsen till en dödszon. Många av klustergranaterna ligger sedan kvar som landminor och gör räddningsinsatser mycket svåra.

Allteftersom bombningarna i Libanon intensifieras så ökar samtidigt riskerna för att kriget sprids. Även om Israel och Bush-regeringen kommer att kunna utplåna allt liv i södra Libanon är det knappast troligt att man kommer att bli mer framgångsrik än man har varit i Irak.

Richard Holbrooke som var USA:s FN-ambassadör under president Clinton skriver i Washington Post om hur situationen i Mellanöstern alltmer liknar den före Första Världskriget: The Guns Of August

DAVID S. CLOUD skriver om Bush-regeringens eskalering av bombkriget i New York Times:

Israel has asked the Bush administration to speed delivery of short-range antipersonnel rockets armed with cluster munitions, which it could use to strike Hezbollah missile sites in Lebanon, two American officials said Thursday.

The request for M-26 artillery rockets, which are fired in barrages and carry hundreds of grenade-like bomblets that scatter and explode over a broad area, is likely to be approved shortly, along with other arms, a senior official said.

But some State Department officials have sought to delay the approval because of concerns over the likelihood of civilian casualties, and the diplomatic repercussions. The rockets, while they would be very effective against hidden missile launchers, officials say, are fired by the dozen and could be expected to cause civilian casualties if used against targets in populated areas.

Israel is asking for the rockets now because it has been unable to suppress Hezbollah’s Katyusha rocket attacks in the month-old conflict by using bombs dropped from aircraft and other types of artillery, the officials said. The Katyusha rockets have killed dozens of civilians in Israel.

The United States had approved the sale of M-26’s to Israel some time ago, but the weapons had not yet been delivered when the crisis in Lebanon erupted. If the shipment is approved, Israel may be told that it must be especially careful about firing the rockets into populated areas, the senior official said.

Israel has long told American officials that it wanted M-26 rockets for use against conventional armies in case Israel was invaded, one of the American officials said. But after being pressed in recent days on what they intended to use the weapons for, Israeli officials disclosed that they planned to use them against rocket sites in Lebanon. It was this prospect that raised the intense concerns over civilian casualties.

Så här skriver Richard Holbrooke i Washington Post:

This combination of combustible elements poses the greatest threat to global stability since the 1962 Cuban missile crisis, history’s only nuclear superpower confrontation. The Cuba crisis, although immensely dangerous, was comparatively simple: It came down to two leaders and no war. In 13 days of brilliant diplomacy, John F. Kennedy induced Nikita Khrushchev to remove Soviet missiles from Cuba.

Kennedy was deeply influenced by Barbara Tuchman’s classic, “The Guns of August,” which recounted how a seemingly isolated event 92 summers ago — an assassination in Sarajevo by a Serb terrorist — set off a chain reaction that led in just a few weeks to World War I. There are vast differences between that August and this one. But Tuchman ended her book with a sentence that resonates in this summer of crisis: “The nations were caught in a trap, a trap made during the first thirty days out of battles that failed to be decisive, a trap from which there was, and has been, no exit.”

Preventing just such a trap must be the highest priority of American policy. Unfortunately, there is little public sign that the president and his top advisers recognize how close we are to a chain reaction, or that they have any larger strategy beyond tactical actions.

USA har länge betraktat Israel som en av sina viktigaste strategiska tillgångar. Det kanske var så för en generation sedan när ekonomierna i det muslimska Mellanöstern befann sig på medeltiden, men är det fortfarande så?

Allteftersom det islamska Mellanöstern moderniseras och tar sin plats i världssamfundet så måste USA förr eller senare balansera Israels strategiska värde mot det strategiska värdet av länder som Iran och Egypten.

Charles Krauthammer har skrivit om det i en intressant artikel i Washington Post Israel’s Lost Moment.

Israels bomkrig i Libanon inte bara stöds utan uppmuntras och leds av Bush-regeringen. Orsaken är inte svår att se. Det alltmer katastrofala läget i Irak och Afghanistan och Irans snabba frammarsch som Mellanösterns nya supermakt betyder att Bushregeringen behöver en klar seger i ‘Kriget mot Terrorismen’. Och Bush är inte alls noggrann med hur många civila som dödas på kuppen.

Men som Krauthammer skriver så har Israel schabblat bort sina chanser i Libanon genom att inte sätta in överväldigande styrkor för att snabbt krossa Hisbollah, kosta vad det kosta vill. Resultatet är att Bushregeringen blir allt mer otålig på Israels bristande framgångar.

Om Israel inte snabbt lyckas krossa Hizbolla så kommer det att betyda att Israels strategiska värde för USA minskas och det skulle uppfattas som en katastrof för Bush-regeringen. Libanonkriget har plötsligt blivit den viktigaste fronten i Bush-regeringens ‘Krig mot Terrorismen’. Det är en front där man plötsligt kan förlora hela kriget och Israels ställning som en stationär hangarkryssare mitt i Mellanöstern på kuppen.

Det är därför som den amerikanska regeringen ser mellan fingrarna på de stigande civila förlusterna i Libanon. Men för varja dag som kriget varar så ökar riskerna för att Libanon kommer att utvecklas till ett nytt Irak. Det skulle bli utomordentligt allvarligt för USA:s strategiska position i Mellanöstern och samtidigt devaluera Israels position som USA:s viktigaste allierade. Det här är ett krig som USA inte har råd att förlora, kosta vad det kosta vill.

The United States has gone far out on a limb to allow Israel to win and for all this to happen. It has counted on Israel’s ability to do the job. It has been disappointed. Prime Minister Ehud Olmert has provided unsteady and uncertain leadership. Foolishly relying on air power alone, he denied his generals the ground offensive they wanted, only to reverse himself later. He has allowed his war cabinet meetings to become fully public through the kind of leaks no serious wartime leadership would ever countenance. Divisive cabinet debates are broadcast to the world, as was Olmert’s own complaint that “I’m tired. I didn’t sleep at all last night” (Haaretz, July 28). Hardly the stuff to instill Churchillian confidence.

His search for victory on the cheap has jeopardized not just the Lebanon operation but America’s confidence in Israel as well. That confidence — and the relationship it reinforces — is as important to Israel’s survival as its own army. The tremulous Olmert seems not to have a clue.

Professor Paul Rogers har en bra artikel om Bush-regeringens strategi i Libanon som är värd att läsas. Paul Rogers är professor i fredsstudier vid Bradford University i England och en av de allra bästa fristående säkerhetspolitiska bedömarna i världen idag.