Politik

Category Archives: Mellanöstern

USA och Hamas seger

Published by:


Trots Bush-administrationens intervention
på Fatahs sida i valkampanjen i det ockuperade Palestina (något som Bush-regeringen aldrig skulle tolerera i USA) så vann alltså Hamas i fria val. Hamas seger har stått på förstasidan i alla ledande amerikanska tidningar, precis som i Sverige.


Det är dock viktigt att komma ihåg
att det republikanska och demokratatiska partiet tävlar om att vara Israels största och mest generösa vän, och Palestinerna har överhuvudtaget inga vänner i Washington.


Den Kristna Högerns dramatiska framgångar i USA
de senaste åren har stärkt Likudpartiets redan starka ställning i kongressen och idag har den amerikanska regeringen ett minimalt manövreringsutrymme i Palestina, ens om man skulle vilja utnyttja det. Den Kristna Högern ser idag på Palestina på precis samma sätt som de israeliska bosättarna. Som f.ö ofta kommer just från USA. De finansieras ofta av personer som den åtalade Jack Abramoff och neokonservativa som Richard Perle och den emotionellt ostabile John Bolton, George Bushs skandalomsusade FN ambassadör. De anser att landet tillhör Israel och att palestinierna måste drivas ut, med vapenmakt om de inte ger sig av frivilligt. Eller kanske t.om. med vapenmakt även om de ger sig av frivilligt. Det är en ny utveckling, för för 25 år sedan var de kristna amerikanerna oftast rena och skära antisemiter.


Israel har alltid haft USA:s ojämförligt mest effektiva
lobbyverksamhet i Washington och med kongressvalen senare i år så kommer republikanerna inte att ge demokraterna den minsta chans att komma mellan dom och Israel. USA:s hjälp till Israel har alltid varit generös och är idag större än någonsin.


Samtidigt är valutgången i Palestina givetvis genant för Bush-regeringen
som inte längre kan säga att vad som finns kvar av Palestina inte är demokratiskt. Juan Cole har en mycket bra kommentar i Salon.

 

Muslimer, mormoner och den amerikanska drömmen

Published by:


När Kemal Attaturk reformerade det gamla
ottomanska Turkiet efter första världskriget så fick Islam stryka på foten för den västerländska sekulariserade livsstilen. Det var ett steg in i det moderna västerländska världssamhället och få trodde då att Islam någonsin skulle göra en comeback i Turkiet. Men som de flesta vet så är det just det som har skett och Islam är idag utomordentligt stark i just det sekulariserade Turkiet.

På samma sätt har har Iran gått från ett sekulariserat västerländskt samhälle till ett strikt orthodox Islamsk stat.

Efter valen i Irak och Palestina ser vi samma trend. Mulsimska rörelser vinner valen, vilket inte bör förvåna någon amerikan, för vi har precis samma trend här i USA där det republikanska partiet blir alltmer likt ett ortodoxt muslimskt parti. Och USA har t.om. sin alldeles egen mulla i Pat Robertson en man som hör mer hemma i Kumlabunkern än i en kyrka.

Så varför vinner muslimerna? Orsaken tror jag är enkel. Den amerikanska drömmen har alltid varit rent materiell. Pengar, villa, mer pengar, större villa, SUV, stadsjeep. Men samtidigt blir det amerikanska samhället allt osäkrare. Det sköra sociala skyddsnät som fanns rivs upp. Det är ditt liv, regeringen och dina medmänniskor har inget ansvar för dig.

Det är inte ett dumt liv. Vi lever längre och bättre än någonsin tidigare. Men vi blir också alltmer isolerade från vår omgivning. Och resultatet har blivit en allt starkare religiositet, för religionen skänker social gemenskap.

 

Irankrisen från USA:s horisont

Published by:


Den växande Irankrisen bevakas just nu
mycket noggrant av amerikanska medier. Irans planer att utveckla sitt egen atomprogram, och som de flesta tror, sina egna atomvapen har lett till spekulationer om att USA och Israel kan komma att bomba Iran inom de närmaste månaderna.

Irans senaste uttalanden verkar helt kompromisslöst men det är ännu för tidigt att säga om landets regeringan kan komma att backa och godta den ryska lösningen, där atombränslet förädlas i Ryssland för att sedan skeppas till Iran.


Israel skramlar med sina vapen
men det skulle vara konstigt om man inte gjorde det. Och det betyder inte något för Israel inte är förmöget att anfalla Iran på egen hand. Det är ett mycket viktigt militärpolitiskt faktum.


Men det finns en intressant vinkel på Irankrisen
som nu uppmärksammas mer och mer här i USA, och det är att den amerikanska regeringens alternativ är mycket mer starkat begränsade än de flesta hittils har trott.


David E Sanger har en synnerligen intressant artikel
i New York Times, Why Not a Strike on Iran? som säger att trots att USA har den militära kapaciteten att bomba Iran så skulle de politiska konsekvenserna av en sådan attack bli politiskt förödande för USA. Och Bush-regeringen verkar inse denna politiska realitet.

 

Afghanistan går åt helvete

Published by:


Osama bin Laden har börjat korrespondera
med Bush, narkotikan flödar och Afghanistan går år helvete.


Om det är en sak som man får lära sig
krigshögskolan West Point så är det: starta aldrig ett tvåfrontskrig. USA klarade det, med nöd och näppe, under Andra Världskriget, men det är något som man aldrig skall företa sig som man vill bli framgångsrik som stormakt. Fråga Hitler och Schleiffen.


Plötsligt har situationen i Afghanistan
allvarligt förvärrats och de amerikanska tidningarna har börjat ringa alarmklockorna. Griff Witte och Kamran Khan har en artikel i dagens Washington Post: Attacks Strain Efforts On Terror Alliance Is Tested By Incidents Along Afghan Frontier om hur USA:s luftkrig mot den Afghanska gerillan i Pakistan med obemannade Predatorplan beväpnade med Hellfiremissiler nu möter allt större motstånd från den pakistanska befolkningen.


Harold Ford Jr som är demokratisk kongressledamot från Tennessee
har skrivit en
artikel i Washington post om att situationen i Afghanistan faktiskt är farligare för USA än den i Irak :Contrary to conventional wisdom, Afghanistan stands at a more difficult and precarious junction than does Iraq.

With a smaller U.S. military presence, Afghanistan is bracing for a larger NATO role in administering services and policing provinces and borders. This transition comes just as the insurgency in Afghanistan is gaining momentum.

 

Det stundande Irankriget

Published by:



B2 Stealth Bomber


Låt mig börja med litet mild kritik mot SvD:s Bitte Hammargren
. I en annars bra artikel om den växande Irankrisen gör hon som de flesta reportrar i svenska tidningar; hon hänvisar till en artikel i en amerikansk tidning utan att ge närmare detaljer: “Två iranskfödda forskare konstaterar i en debattartikel i New York Times att presidenten kanske skulle välkomna sådana bombningar”. Men den här artikeln ligger på webben och det finns ingen anledning att inte hänvisa direkt till författarna – Dariush Zahedi and Omid Memarian och deras artikel: A Firebrand in a House of Cards.

Dariush Zahedi undervisar i political science på Berkeleyuniversitetet utanför San Francisco här i Kaliforninen och Omid Memarian är journalist och bloggare. Han har även sin egen websajt på farsi och engelska . Igen en länk i Bitte Hammargrens artikel hade varit på plats.


Åsikterna verkar gå isär
om vad som kommer att hända i Mellersta Östern under de närmaste månaderna. En skola säger att USA och EU kommer att driva igenom ekonomiska sanktioner mot Iran – och nöja sig med det. En annan skola säger att USA och Israel kommer att angripa Iran under våren.


Jag sällar mig till den senare skolan
eftersom jag tycker mig förstå hur beslutsfattarna i Washington tänker. Jag tror att ett omfattande luftangrepp på Iran förr eller senare är ofrånkomligt. USA och Israel kommer aldrig att tillåta att någon stat i Mellersta Östern kan hota Israels ställning som områdets enda regionala supermakt. Militant kristen tro spelar en avgörande roll för många inom Bush-regeringen, inklusive George Bush och utrikesminister Condi Rice. För dom är just staten Israel ankaret i deras personliga tro. Och dagens republikanska parti skulle inte överleva utan Den Kristna Högern för vilket staten Israel också är fundamentet i deras livssyn.

 

Notis: Israel efter Sharon

Published by:

Den amerikanska tankesmedjan Hudson Institute har haft en intressant diskussion om Israel efter Sharon som är intressant.


Det är viktigt att komma ihåg att

Hudson Institute är mycket Bush- och Israel-vänligt men trots det tror jag att diskussionen är värd att läsas.


Ett exempel på hur Bush-vänlig Hudson Institute verkligen är

är att Dick Cheneys f.d. stabschef Scooter Libby nu har knutits till institutet. Eftersom Libby mycket väl kan komma att få fängelse för de brott han otvivelaktigt har begått i Vita Huset så är den utnämningen mycket märklig.

 

Palestina, Israel, Likud och framtiden

Published by:

Den som har bloggat ett tag vet att om man vill få litet mer sidvisningar än vanligt så skall man blogga om något som folk bryr sig om. Sex och kändisar är alltid bra: “Min heta kärleksnatt med Tiina Rosenberg” drar alltid läsare. Två av Sveriges mest populära bloggar skrivs tydligen just om sex av några tonåringar. Vi skall förbigå dom i tystnad.

Den amerikanske författaren Colin McEnroe skrev en gång en bok som var avsedd att bli så populär som möjligt. Den hade titeln: “How To Lose Weight through Great Sex with Celebrities (the Elvis Way)”.

I Sverige bryr sig ingen vare sig om att banta, Elvis eller gud som här i USA. Ja kanske om att banta med tanke på att feta svenskar jag såg under mitt senaste besök.

Men av någon underlig anledning är just Israel och Palestina det absolut hetaste ämnet i den svenska bloggosfären. Det är litet svårt att riktigt förstå varför. Sverige har inte det ringaste inflytande över vare sig Israel eller Palestina, och det är fritt fram för alla Svenska entusiaster att bosätta sig i antingen Israel eller Palestina om de så vill. So what’;s the problem?

En orsak tror jag är att situationen i Israel-Palestina håller på att förändras i allt snabbare takt. Precis som tidigare i Sydafrika så kommer den Israeliska befolkningen snart att vara en minoritet i Israel-Palestina, medan den Palestinska befolkningen snabbt växer. Och Israel har precis samma problem med en åldrande befolkning som Sverige.

Samtidigt har arabvärlden långsamt börjat modernisera. USA:s inflytande i världen minskar och det är idag långt ifrån säkert att USA i längden kommer att kunna hålla sitt militära paraply över Israel. Det är därför som Sharon försöker förändra Israels gränser så att han kan behålla en majoritet i de Israeliska områdena.

Allt det här betyder att den enda fråga som gäller idag är “hur kommer freden att se ut?” Och här tycker jag att Likubloggarna har misslyckats kapitalt. Istället för att likt innevånarna i Nordirland gräva ner sig och ständigt älta alla gamla oförätter bör vi idag dra ett streck under historien och istället börja tala om hur freden och framtiden skall se ut.

 

Härdsmälta i Irak – och USA

Published by:


Det finns ett viktigt begrepp
som förklarar vad som just nu håller på att hända på Irakfronten här i USA – A Perfect Storm. A Perfect Sorm är när ett antal smärre relaterade händelser alla inträffar samtidigt och utvecklas till en gigantisk storm. Ett antal små gnistor som tillsammans skapar en gigantisk eldstorm t.ex.


Det var Cindy Sheehan som startade stormen.
Cindy är en av de många amerikaner som har förlorat barn i Irak. Men medan andra amerikanska föräldrar med döda barn har hållit tyst, har Cindy gett uttryck för sin förtvivlan genom att resa ner till George Bushs ranch Crawford i Texas med en enkel begäran. Hon ville att Bush skulle förklara för henne varför hennes son måste dö.


Det var en enkel begäran,
men Bush, som var på en fem veckors semester mitt under kriget vägrade att träffa henne. Han hade viktigare saker att göra, som att cykla och ta det lugnt. Och det tillsammans med Cindys stora vältalighet och nyhetstorkan under augusti ledde till att plötsligt hade den amerikanska fredsrörelsen fått ett ansikte att förknippa med allt dödandet i Irak.


Ensam hade Cindy inte kunnat vända amerikanerna mot kriget.
Men med de senaste händelserna i Irak, oförmågan att hålla det amerikanska schemat för den nya författningen, och presidentens totala oförmåga att förklara varför USA ens är i Irak på ett trovärdigt sätt, har lett till att vi nu har en perfekt storm mot Irakkriget här i USA.

Vissa, som Andrew F. Krepinevich i Foreign Affairs talar fortfarande om att USA kan vinna i Irak.

Men andra, inklusive Chuck Hagel , en republikansk senator och självaste Henry Kissinger , har nu vänt sig emot hur Bush hanterar kriget.

 

Arabvärldens röst: El Jazeera

Published by:


Vem formulerar de termer och det språk
med vilket vi diskuterar och förstår vår omvärld. Vem konstruerar det ramverk inom vilket vi för våra diskussioner om vår egen och världens framtid?

Den italienske marxisten Antonio Gramsci är känd för att han insåg att det är den som äger kommunikationsmediera som definierar vårt språk. Och de koncept och de termer som inte existerar i språket är koncept och termer som vi alltså inte kan använda.


Vi lever idag i en amerikansk mediavärld,
och det är amerikanska medieförtag som till en stor del bestämmer vår weltanschauung.

Men den amerikanska mediadominansen har på senare tid utsatts för konkurrens i Mellanöster.

För första gången har arabvärlden sin egna moderna TV-kanal som kan framföra en arabisk syn på arabvärlden.

Hugh Miles har skrivit en ypperlig bok om denne nykomling, al Jazeera.

Hugh Miles är mycket välkvalificerad för uppgiften för han är född i Saudi Arabien och talar flytande arabiska.

I många år har USA och även Sverige sett Mellanöstern ut ett europeiskt och inte minst israeliskt perspektiv.

Speciellt Israel har lagt ner stora pengar på att tyda och förklara arabvärlden för USA och Europa.

Men nu håller alltså arabvärlden på att få sin egen röst, och det är givetvisvis utomordentligt viktigt om arabvärlden skall kunna utvecklas till ett modernt demokratiskt samhälle.

 

Mobiler vid Klagomuren i Jerusalem

Published by:

Blir världen mer eller mindre religiös? Den som hade hoppats att religiositeten skulle gå samma väg som Marxismen har all anledning att oroa sig av utvecklingen på många håll i världen, inte minst här i USA.

Men det kanske ändå finns hoppfulla tecken. Ett sådant har just rapporterats i Washington Post.

Mobiler vid Klagomuren i Jerusalem eller ‘Al Quds’ som det heter pÃ¥ arabiska, är kanske inte vad vi skulle vänta oss, men tydligen används de även där, vilket kanske visar att det finns hopp även för Mellanöstern.

 

Vem vinner Kriget Mot Terrorismen?

Published by:

Det är nu ungefär fjorton år sedan Osama bin Laden startade sin terrorkampanj med en attack i Aden i Yemen. Under tiden sedan dess har olika terrorgrupper utfört 18 attacker av vilka fyra har varit riktade mot USA och Europa.

De här 18 attackerna har tillsammans dödat över 4160 människor eller i genomsnitt 231 per attack. Eftersom mer än hälften av alla dödsoffren kommer från angreppen på New York och Washington år 2001, så visar det sig att det genomsnittliga antalet dödsoffer i alla andra attacker är 71.

Med tanke på att det här kriget redan har varat i fjorton år med i genomsnitt litet mer än en attack per år, så är det här knappast ett krig som terroristgrupperna har någon chans att vinna.

Som den senaste attacken i London visar så har terroristerna lyckligtvis inte de resurser som skulle behövas för att utföra en riktig disruptiv terrorkampanj mot ett specifikt samhälle, minst av allt ett samhälle i Europa eller USA.

De verkar idag ha resurser för omkring en attack per år med mellan 50 och 100 dödsoffer.

Allteftersom åren går blir världen också bättre på att förbereda sig för sådana här attacker, även om de givetvis aldrig helt kan stoppas, som William Agrell påpekat i DN de aldrig helt kan stoppas..

 

USA och Mellanösterns demokratisering

Published by:

The Economist har en artikel om Mellanösterns demokratisering.

De senaste veckorna har det förekommet en hel del rapporter i amerikanska medier om att de neokonservativas strategi att exportera frihet med bajonetter kanske trots allt är en bra ide.

Problemet i Mellanöstern är att USA inte är helt ärlig när man talar om att demokratisera området. De amerikanska målet är att säkra Israels strategiska position som Mellanösterns dominerande militärmakt. Detta är något som båda partier är ense om, och alla andra mål kommer att vara underordnade detta huvudmål.

USAs intresse av demokrati i Mellanöstern är baserat på antagandet att ett demokratiskt Mellanöstern skulle bli ett pro-israeliskt Mellanöstern, eller i alla fall ett Mellanöstern som kommer att tolerera Israel och finna sig i dess militära dominans av området.

Jag tror inte att dessa antaganden är realistiska. Jag tror heller inte att det kommer att bli möjligt att tvinga nya tankesätt och politiska former på Mellanöstern, i alla fall inte så snabbt som man verkar tro.

Det är egentligen ironiskt att västvärldens mest religiösa stat, USA, skulle tro att det inte går att förena modern tekknologi med en traditionell religion.

Det tog USA 100 år, från 1863 till 1965 att avskaffa apartheidsystemet i sydstaterna. USA har hittils inte lyckats få upp viljan att avskaffa det medeltida måttsystemet. Varför tror vi att länderna i Mellanöstern skulle reformera sig själva snabbare än USA?

Jag tror att det ligger en stor dos hycklande i de neokonservativas politik i området. Men det betyder inte att Mellanöstern inte bör reformeras. Dagens försök att göra så via ett modernt korståg tror jag är dömt att misslyckas. Betydligt intressantare är då Internets och den moderna kommunikationsteknologins inflytande på regionen.

Här bör vi kunna jämföra Internets inflytande på tre områden. 1) Det Röda USA, 2) Mellanöstern och 3) Kina.

Hur stort inflytande har Internet egentligen? Jag tror knappast att det har något som helst inflytande i Mellanöstern än, men det kommer helt klart att få ett större och större inflytande. Har Internet gjort Kina mer demokratiskt? Det verkar inte så. Har det påverkat Det Röda USA något? Om något så har Det Röda USA blivit mer religiöst och mer utvecklingsfientligt de senaste åren. Om den amerikanska kristna högern går att förena med modern teknologi, varför inte en radikal och icke-demokratisk Islam?

Så på sikt så kommer Mellanöstern att förändras, men det kan komma att ta 100 år eller mer. Och det finns alltså ingen egentlig anledning att tro att den nya teknologin nödvändigtvis kommer att göra Mellanöstern mer demokratiskt.

Det kan också gå i precis motsatt riktning. Mycket beror också på om det blir EU eller USA som vinner kampen om vilken utländsk makt som kommer att bli den dominanta i området.

Vi vet helt enkelt inte i vilken riktning det kommer att gå.

LRB | Saree Makdisi : Diary

Published by:

London Review of Books har publicerat några av Saree Makdisis dagboksanteckningar från Palestina som kommer att ingå i hans kommande bok Palestine without a Road Map.
Saree är engelsklärare på UCLA och han skriver mycket bra och skakande om ett av jordens absoluta helveten.


The resumption of negotiations between the new Palestinian leadership and the Israeli government has generated a sense of optimism that one hesitates to dismiss out of hand. Yet previous rounds of negotiation, beginning with Oslo, served only to consolidate Israel’s grip on the West Bank, Gaza and Jerusalem, while making life even more difficult for the Palestinians. In the same way, the lull that followed the death of Arafat in November was seen by many as a time of hope, but it was then that the people of Jayyus, near Qalqilya, learned that more of their land would be expropriated in order to make possible the expansion of the Israeli colony of Zufim, in the ‘seam area’ between the Green Line and the barrier. Their olive groves were bulldozed in December. Blind optimism that overlooks these ‘facts on the ground’ is no better than despair.

Irankrisens tidsramar

Published by:

Le Monde diplomatique Iran: the wrong threat
“> har bra information om hur tidsramarna ser ut i Irankrisen.

Man beräknar att Iran kommer att ha atomvapen omkring år 2008. Det skulle betyda att ett krig, om det nu kommer, antagligen skulle komma nästa år eller året efter.

Det skulle ge USA tid att stabilisera läget i Irak innan man angriper Iran. Men som jag bloggade om igår, ett angrepp mot Iran kan aldrig innefatta en ockupation eller ens invasion. Det enda man realistiskt kan hoppas på är ett anfall med kryssningsmissiler och bombplan.

Om ett sådant anfall skulle bestå av en enda raid eller av en flera månaders lång bomboffensiv är svårare att förutse.

Antagligen skulle man begränsa sig till en storoffensiv på kanske 24 timmar mot begränsade mål följd av ett eller ett par mindre bombardemang när man väl har utvärderat effekterna av det första anfallet.

Jag tror själv inte att den internationella reaktionen skulle bli speciellt stor.
i Sverige skulle Moderaterna och Folkpartier ställa sig bakom attacken.

Irans möjligheter till motangrepp skulle vara mycket begränsade.

Men jag tror att en av huvudorsakerna till att republikanerna kommer att stödja en attack mot Iran omkring år 2007 är att gör dom det så vinner dom nästa presidentval.

Demokraterna, som redan har utpekats som “soft on defense” skulle omedelbart komma i samma dilemma som John Kerry. Är dom för eller emot att USA och Israel försvarar sig mot Irans massförstörelsevapen? Republikanerna skulle då som nu ha initiativet och det är svårt att se hur t.ex. Hillary Clinton skulle kunna vinna under sådana omständigheter.

USA finansierar guerillan i Irak

Published by:

Det låter konstigt men det är faktiskt sant. Den amerikanska ockupationen av Irak är den första ockupationen i historien där ockupationsmakten finansierar sina egna motståndare.

Det kommer idag artiklar på löpande band om den gigantiska, rent hämningslösa korrumptionen i Irak. Den senaste artikeln står att läsa i Christian Science Monitor, som är en litet udda amerikansk tidning som ges ut i Boston men som läses över hela världen. Tidningen är udda därför att den ägs av ett kyrkligt samfund. the Church of Christ, Scientist .

Men trots att tidningen ägs av ett samfund så är den inte religiös, och den har ofta mycket bra artiklar. Som alltså den här, om den offantliga korrumptionen i Irak.. USA kan aldrig drivas ut ur Irak, men ockupationen verkar kämpa mot sig själv genom att de miljardbelopp som idag är i omsättning och som bl.a. flyter direkt till guerillan.

Det här är en av orsakerna till varför de amerikanska trupperna snarast bör dras tillbaks från landet. Det finns idag så rent bisarrt stora summor i omlopp i landet att risken för att en välfinansierad guerillarörelse skall sprida sig från Irak är mycket stora.