Teatergatan Broadway i New York har fått ett problem med robotar. Inte vilka robotar utan biljettrobotar, automatiserade dataprogram som på några sekunder köper upp alla biljetter som finns till en viss populär föreställning och som sen, efter att ha lagt på några tusen procent, i sin tur säljer ut dom till allmänheten:
Lin-Manuel Miranda berättar i New York Times:
Stop the Bots From Killing Broadway
Trots att New York City har en särställning som USA:s mest ikoniska stad med Wall Street, Madison Avenue, banker, transport, sjöfart och en ledande position på de flesta områden inom den amerikanska ekonomin, så finns det ett område som man fortfarande inte har lyckats etablera sig som en världsledare och det är IT-industrin. Trots många och långa försök.
Steve Lohr skriver i New York Times om hur man nu försöker fokusera på att hitta spännande uppstartsföretag som man sen kan odla: New York City Casts a Net to Catch the Next Big Start-Up
En av de mest tragiska händelserna i den svenska skolans historia skedde 1996, över tre decennier sen Apple och IBMs persondator förde in datorn i miljoner människors hem.
Några helt okunniga förmågor kom på att man skulle införa ett datakörkort som skulle lära alla människor, inte bara skolbarn, hur man använder datorer. Och eftersom man ansåg att en dator är ett verktyg för sekreterare så fick man lära sig hur man använde Microsoft Office för att utföra enklare sekreterarsysslor.
Och på det sättet gick två generationer förlorade. Unga människor som hade kunnat lära sig programmera och få välbetalda jobb.
Ingen hade brytt sig om att läsa Seymour Paperts Mindstorms: Children, Computers, and Powerful Ideas. En Piaget-inspirerad bok som visade hur viktig datorprogrammering är för barns intelluella utveckling.
Men nu, som Kate Taylor och Claire Cain Miller skriver i New York Times, så kräver New Yorks progressive borgmästare Bill de Blasio att alla New Yorks skolbarn ska lära sig datavetenskap och dataprogrammering: De Blasio to Announce 10-Year Deadline to Offer Computer Science to All Students
Den traditionella amerikanska prydheten som går tillbaks till 1600-tales puritaner, har bitit sig fast i dagens amerikanska samhälle och kommer säkert aldrig att riktigt försvinna.
Något som syns nu när New Yorks progressive borgmästare Bill de Blasio försöker stoppa de barbröstade kvinnor som går omkring på New Yorks ikoniska Times Square och tigger pengar från turisterna.
James C. McKinley. skriver i New York Times: Topless in Times Square: A Legal View
De gamla telefonautomaterna i New York har för länge sen tjänat ut sin roll och står allt oftare vandaliserade och övergivna, precis som i Stockholm, Berlin eller Beijing. Ett tecken på en svunnen tid när alla människor ännu inte hade en liten behändig mobil i fickan.
Jag kan inte erinra mig att jag någonsin har använt en telefonautomat. Men jag minns att telefonautomater har spelat en roll i en av Inspector Morse-mysterierna, och även i Dial M For Murder om jag minns rätt.
Amerikanska collegeungdomar brukade för länge sen också pula in sig telefonautomater för att se hur många av dom som fick plats därinne.
Men det var länge sen och nu är det i alla fall för sent att tänka på att använda en telefonautomat, för som Matt Flegenheimer skriver i New York Times så kommer staden nu att ersätta de otidsenliga telefonautomaterna med WiFi Hotspots: Pay Phones in New York City Will Become Free Wi-Fi Hot Spots Continue reading
Den amerikanska trubaduren Woody Guthrie kan kanske jämföras litet grann med vår egen Fred Åkerström. Dom var båda rejält till vänster på den politiska skalan, och i Woody Guthries fall betydde det att han avskydde den kände populärkompositören Irving Berlins nationalistiska landsplåga God Bless America. Woody Guthries svar blev den nu klassiska This land is your land, som blev en av USA:s mest kända visor. Trots sitt vänstermotiv och totala avsaknad av religion.
Och trots att han förknippas med den amerikanska västern, med Kalifornien och de vida stäpperna, så bodde Woody Guthrie många år i New York och två av hans hans barnbarn har nu, som Lawrence Downes skriver i New York Times, och som vi kan se på videon ovan gått i hans fotspår från hyreslägenhet till hyreslägenhet i dagens New York: This Land Is His Land. Roaming Through Woody Guthrie’s New York
När jag var liten så minns jag att stadsbuden hade ett kontor på S:T Eriks Gränd alldeles nedanför Domkyrkan i Uppsala. Till min totala förvåning och förvirring så ser jag att kontoret fortfarande ligger kvar.
Det finns också stadsbud och t.om. cykelbud i den tunga trafikens New York. Mycket har skrivits om dom och nu finns det också en intressant video om dom.
Tror inte att jag skulle palla som cykelbud, men det finns alltså dom som gör det.
Pressklipp:
[tags]Cykelbud i New York, Stadsbud Uppsala,Uppsala Stadsbudskontor AB, Stadsbud i New York, Pizza i New York [/tags]
Den brittiske journalisten och författaren Hari Kunzru är uppväxt i Essex men numera bosatt i London. Kunzru debuterade 2002 med The Impressionist (Imitatören), som följdes av leela.exe (Transmission) 2005 och Gods Without Men 2011.
Nu har Kunzru vandrat runt i New York och spelad in stadens unika ljud. Resultatet har blivit en intressans e-bok. Om vilken han berättar i videon ovan.
[tags]Twice upon a Time, Listening to New York, Hari Kunzru[/tags]
Bilden har ingenting med falska buddistmunkar att göra.
Plötsligt dyker det upp helt nya grupper i samhällets ytterkanter. Tiggare från Rumänien, människor som säljer falskt guld längs Sveriges motorvägare, prostituerade från Baltikum, ensamkommande flyktingbarn. Nästa grupp, som redan har dykt upp i New York och litet här och var i världen, är falska buddistmunkar som tigger pengar. Något som riktiga buddistmunkar inte gör.
De här “munkarna” kommer från Asien, klär sig som buddistmunkar, men är alltså helt vanliga tiggare.
Joseph Goldstein och Jeffrey E. Singer skriver i New York Times: f He Walks and Talks Like a Monk, but Has His Hand Out …
Panhandlers Dressed as Monks Confound New Yorkers
Times Square på Manattan.
Att försöka bygga upp en kopia av Silicon Valley är något som många
städer har försökt men inte så många har lyckats med. Ingen stad har satsar mer på att bygga up en världsledande IT-industri än New York, som med rätta set IT som New Yorks framtid.
Men som Jenna Wortham skriver i New York Times så kan man trots miljonsatsningar inte visa på några speciella framgånger. Och med framgånger menar man då startupföretag som har börsintroducerats eller köpt upp för miljardbelopp: Despite Big Ambitions, New York’s Tech Scene Is Still Starting Up
New Yorks nye borgmästare Bill de Blasio är en demokrat vars hjärta klappar för de mindre bemedlade. Som de över en miljon lågavlönade New York-bor som tvingas jobba helt utan sjukledighet och som nu tack vare en ny lokal lag får rätt att ta ut fem dagars betalda sjukledighet.
I den svenska pressen målas New York ofta ut som svenskarnas favoritstad framför andra. En sjudande, sprudlande, spännande miljonstad där det är kul redan när man landar på Kennedy-flygplatsen och som många svenskar skull vilja flytta till om de bara kunde. I vissa tidningsartiklar får man intrycket att hela Stockholm skulle läggas öde om det bara var fritt att flytta till New York.
Men det är alltså inte alltid så idylliskt mångmiljonstaden som man kanske tror om man läser resebyråernas lockannonser.
Rachel L Swarns skriver i New York Times: New York’s Paid Sick Leave Law Quietly Takes Effect
Om vi får tro den svenska pressen, och vem gör inte det, så skulle hälften av alla stockholmare, om inte fler, säga upp sig med omedelbar verkan och kasta sig på New York-planet om de bara fick chansen att bo och jobb i the Big Apple som staden ibland kallas, antagligen av äppelälskare. Populärare än Stockholm, Paris, London, Berlin, så verkar New York vara varje svensks våtdröm, en stad med enbart positiva sidor och inga som helst problem. Som t.ex. att polisen i New York under många år har trakasserat stadens icke-vita minoriteter bl.a. genom att kroppsvisitera dom.
Jag kan inte minnas att det har uppmärksammats i den svenska pressen, i alla fall inte som det borde.
Men som New York Times skriver på ledarplats, så har New Yorks progressiva borgmästare nu äntligen stoppat de här övergreppen: A New Day for New Yorkers
Resebyråbranschens ständiga kannonadliknande trumvirvlar för New York känner inga gränser. Och tack vare den här bloggen så vet jag också varför. Som en vänlig läsare påpekade för ett tag sen: tack vare billigt direktflyg så kan den som vill, ta ut några kläm- och röda dagar kring veckoskiftet och hoppa på direktplanet från Arlanda till New York för en långhelg av shopping på Femte Avenyn. Finns det nått häftigare?
Nu skriver DN att varannan Stockholmare vill flytta till New York om dom bara kunde. Hallå, ursäkta men hur vet man det?
Och om varannan Stockholmare föredrar ett liv i New Yorks betongdjungler, vilket jag mycket starkt tvivlar på måste jag säga, så verkar DN aldrig ens ha tänkt på att fråga vart varannan New York-bo föredrar att flytta?
Säkert till det halvtomma Stockholm, om nu en halv miljon Stockholmare köar upp på Ellis Island i New York med sitt pick och pack, så kommer ju bostadspriserna i Stockholm att falla katastrofalt. Vi kommer att kunna få en tolvrummare på Strandvägen för några hundra tusen och en fin lya på söder för några tiotusen spänn. Hela Östermalm kommer att bli ett nytt Tensta. Hela Stockholm kommer att svämma över med invandrade New Yorkbor som är trötta på trängseln och oväsendet i gamla tråkiga New York.
Vi ser vad vi vill se och inte verkligheten när vi besöker USA och andra länder. New York är den spännande och häftiga världsmetropolen med shopping på Femte Avenyn i affärer som Louis Vuitton, Tiffany, Gucci, Adidas, Prada, Bottega Veneta, Armani, Versace, Tommy Hilfiger, Cartier, och hur många mer affärer som helst, mysiga restauranger, Broadway-pjäser, mer shopping, museer som MOMA och Guggenheim, och det bästa är att man kan vara hur känd som helst i Sverige, vilket man givetvis är, men i New York är man anonym.
Ja det är en bild av New York. En annan, som givetvis inga svenska besökare är det minsta intresserad av, är hur det är att vara vanlig jobbare i New York.
Michael Barbaro och Michael M. Grynbaum skriver om ett klassiskt fackföreningsinitiativ i New York Times som syftar till att ge New York-jobbare fem, läs fem, betalda sjukdagar per år: Deal Reached to Force Paid Sick Leave in New York City
Den svenska bilden av New York är som en sockersöt Elsa Beskow-saga, om man nu kan tänka sig Tant Brun, Tant Grön och speciellt Tant Gredelin shoppande på Femte Avenyn.
Skulle dom göra det idag så skulle Tant Brun med rätt stor säkerhet bli stoppad av polisen och tvingad att genomgå en förnedrande och mycket närgången kroppsvisitering. Helt utan orsak.
Välkommen till turistparadiset New York!
David Kravets skriver på Wired om en ny app som medborgarrättsorganisationen American Civil Liberties Union har släppt och som gör det möjligt att dokumentera alla New York-polisens övergrepp på gatorna i New York: ACLU Phone App Lets You Shoot the Cops