Politik

Category Archives: Personer

Vem sjutton är George Soros?

Published by:



Klicka på bilden

I en värld full av inkompetenta politiker, våldsmän och fundamentalistiska dårar så är George Soros en av ‘the good guys’ som står på änglarnas sida. Född i Ungern år 1930 och uppväxt under nazism och kommunism så har han inte som sin landsman Edward Teller blivit hårdhöger utan progressiv; en man som värnar om progressiv politik och det öppna samhället.

Han har studerat under den store filosofen Karl Popper, tjänat miljardbelopp som investerare och nu på äldre dar blivit Bush-administrationens allra största motståndare.

Hans Open Society Institute har spelar en viktig roll i kampen mot kommunismen, men också bl.a. för romernas, alltså zigenarnas, mänskliga rättigheter.

Soros insåg tidigt hur Bush-regeringens neokonservatism, högerextremism och fundamentalism hotade det öppna samhället i USA och han har hjälpt till att finansiera motståndet mot Bush-fundamentalisterna här i USA, bl.a. genom finansiell hjälp till progressiva organisationer som MoveOn och America Coming Together.

 

[tags] USA, George Soros, The Age of Fallibility [/tags]

Vem sjutton är Amy Goodman?

Published by:

Amy Goodman på Stephen Colberts show. Klicka på pilen för att se videon.

Det är knappast förvånande att den svenska Alliansen vill göra sig av med Public Service till förmån för företagsägda medier. Den amerikanska förebilden av högerdominerade och regeringsunderdåniga medier som Fox News, Sinclair Broadcasting group och den allestädes närvarande hårdhögerdominerade och regeringstrogna pratradion måste få Timbrotyper som Cecilia Stigö Chilò att falla i ideologisk extas.


Med en sådan mediekultur skulle Fredrik Reinfeld aldrig behöva oroa sig för att någon skulle snoka i hans ministrars privata förehavanden.

Men det finns faktiskt fortfarande fria och regeringskritiska medier i USA , och en av de främsta företrädarna för dessa är den 49:åriga Harvardutbildade Amy Goodman vars radioprogram Democracy Now är en viktig motvikt mot de alltmer kvävande amerikanska högermedierna.

 

[tags] USA, Amy Goodman, Democrary Now [/tags]

USA:s tragiske general

Published by:

I många år var Colin Powell, son till fattiga invandrare från Jamaica, USA:s mest respekterade general. Det faktum att han var afroamerikan hjälpte säkert till, liksom det faktum att han till skillnad från de flesta andra amerikaner i det officiella livet hade en ärlig, moderat och lågmäld framtoning som det amerikanska folket fann oemotståndligt.

Jag har själv träffat många amerikaner för vilka Colin Powell var den ende i Washington som de sade sig kunna lita på. Hade han velat hade han t.o.m. kanske kunnat bli president.

Powell blev säkerhetsrådgivare åt Ronald Reagan, USA:s generalstabschef, och sedan, under George Bush, utrikesminister. Och som utrikesminister förrådde han hela det amerikanska folket genom sitt nu ökända framträdande i FN där han ljög världsförsamlingen upp i ansiktet och hjälpte till att starta Irakkriget, ett krig som han själv var emot.

Varför gjorde han något så vansinnigt, något som för alltid förstörde hans goda rykte och som kom att störta inte bara USA utan hela Mellanöstern i ett storkrig?

Karen DeYoung har skrivit en biografi över den tragiske generalen Soldier: The Life of Colin Powell, som just har publicerats och hennes enkla svar är att Powell var soldaten som alltid hade lärt sig lyda order och som aldrig riktigt insåg att han som utrikesminister inte längre var en soldat uten en politiker som nu måste tänka själv.

Hade Powell avgått i protest hade Bush och Blair fått det betydligt svårare att starta kriget och Powell hade gått till historien som en hjälte istället som nu som en tragisk man som ljög i FN.

 

[tags] USA, Colin Powell, Der Spiegel, Soldier: The Life of Colin Powell, Karen DeYoung [/tags]

Noam Chomsky, är inte han död?

Published by:

Venezuelas President Hugo Chávez är i stan, ja i New York, och som den showman han är har han hamnat på tidningarnas förstasidor. Hans bejublade framträdande i FN fick generalförsamlingen att applådera som om han vore en mindre rockstjärna. Applåder, kan man tillägga, som helt undgick USA:s president när han talade om sina ‘fredliga avsikter’ i Mellanöstern.

Men Hugo Chávez hade fel när han viftade med en av den kände USA-kritikern Noam Chomskys böcker från FN-podiet och sade att det var ledsamt att han aldrig hade träffat Chomksy medan denne var i livet.

Men MIT-professorn Noam Chomsky, som är nestorn bland USA:s lingvister är ännu i livet och Chávez uttalande har plötsligt fått hans böcker att skjuta upp på webbokhandeln Amazons tio i topplista.

Även om Chomsky är en av världens mest framstående lingvister så är hans politiska insatser bäst glömda. De är mest av en polemisk natur och deras politiska inflytande i USA har aldrig varit mer än marginella.

Marc Santora tar upp tråden i New York Times A Scholar Is Alive, Actually, and Hungry for Debate

 

[tags] USA, Noam Chomsky, Hugo Chávez [/tags]

Vem sjutton är Larry Lessig?

Published by:

När vi ser tillbaks på tiden mellan den 13:e oktober 1994 – den dag som Jim Clarke och Marc Andreesen släppte Netscapebläddraren och webben föddes för miljoner människor – och idag så kommer vi att inte bara att se hur webben snabbt spred sig över världen utan också hur de traditionella medierna digitaliserades.

Stanfordprofessorn Larry Lessig, han är juridikprofessor med Internet och de nya medierna som specialitet, är en av de viktigaste tänkarna om den nya medievärlden och hur den kommer att påverka oss och samhället.

Lessig är mycket orolig för att de traditionella medieföretagen försöker förhindra att de nya medierna skall slå rot och därmed hota deras egen finansiella position.

 

[tags] USA, Medievärlden, Larence Lessig[/tags]

Bush och Hitler, likheter och kontraster

Published by:

Jag har börjat läsa Ian Kershaws magistrala Hitlerbiografi i ett försök att förstå vart USA är på väg och hur Kriget mot Terrorismen kan komma att sluta.



Jag är fullt medveten om att Bush och Hitler inte har mycket gemensamt, men kontraster kan vara lika intressanta som likheter.

Hitler var en djupt störd och extrem rasist och hysteriker, en produkt av den lägre medelklassens Fin-de-siècle Österrike. Bush är en rätt typisk produkt av den amerikanska överklassen som växte upp i en atmosfär av överflöd och ansvarslöshet.

Hitler var ateist, Bush har blivit pånyttfödd kristen. Hitler var en av världens mest effektiva demagoger medan Bush verkar lida av någon slags talfel. Han behärskar inte ens det engelska språket. Ingen av dom kunde skriva, som Hitler bevisade med Mein Kampf. Och båda har varit helt ointresserade av hur världen utanför ser ut. Varken Hitler eller Bush hade rest utanför sitt lands gränser. Av de två är det patetiskt nog Hitler som framstår som den mer kulturellt intresserade. Bush har inga intellektuelle vänner, känner inga konstnärer, inga musiker, inga författare.

Hur kunde två så olämpliga och okunniga och fanatiska män få makten i länder som var de mest utvecklade och mest sofistikerade i sin tidsålder?

I början av 1914 var Tyskland sin tids supermakt. Den tyska vetenskapen, teknologin och kulturen var världsledande. Man hade fler filosofer, konstnärer, musiker, författare, uppfinnare, forskare än något annat land. Så hur kunde ett sådant samhälle släppa fram en så liten och begränsad och tarvlig man som Hitler och hur har det amerikanska samhället, vår tids supermakt, kunnat producera en så begränsad man som Bush?

Att den okultiverade busen Hitler kom till makten berodde på Första Världskriget och Wall Street-kraschen 1929 som traumatiserade Tyskland på samma sätt som Bin Ladens terrorattack mot New York och det efterföljande Irakkriget.

Både Hitler och Bush har sökt och funnit sin popularitet i krig även om Bush till skillnad från Hitler skolkade från sitt krig – i Vietnam.

Krig fyller helt klart ett djupt psykologiskt behov för båda männen och när kriget inte går som de vill så står de där alldeles handfallna. Irakkriget måste fortsätta av samma orsak som kriget på östfronten måste fortsätta för Hitler.

För Bush spelar Iran idag samma roll som Sovjetunionen spelade för Hitler, och resultatet av det expanderande kriget i Mellanöstern kan komma att bli lika katastrofalt för Bush som fälttåget i Ryssland blev för Hitler.

 

[tags]Hitler, Bush, Iran, Irak, Libanon, Ian Kershaw[/tags]

Vem sjutton är Eliot Spitzer?

Published by:

Det finns vissa personlighetstyper här i USA som är väldigt amerikanska och som vi inte har några riktiga motsvarande till i Sverige. En av de mest typiska är den omutlige åklagaren som ställer maffialedare och korrumperade politiker inför rätta.

Den specielle federale åklagaren Patrick J. Fitzgerald som utredde korruptionen inom vice president Dick Cheneys stab är ett paradexempel. En annan är Rudy Guiliani. Ledsen, men Krister van der kvast är inte riktigt samma sak.

Demokraten Eliot Spitzer i New York är säkert dagens mest kände och rampljushungrige åklagare och nu har Washington Post-journalisten Brooke A. Masters skrivit en biografi över Spitzer: Spoiling for a Fight: The Rise of Eliot Spitzer på 353 sidor. Kimberley A. Strassel har recenserat den i Wall Street Journal, 28/7/2006, sid. w4.

Som Strassel skriver så lärde sig Spitzer, som har en personlig förmögenhet, tidigt hur viktigt det är att välja sina offer med stor skicklighet. Helst företagsledare, finansmän och investeringsbankirer där man kan få folket med sig. Sedan gäller det att samla in tonvis med bevis som han sedan har kunnat läcka till pressen med jämna mellanrum. Och det är också viktigt att visa upp de arresterade i handbojor på väg till arresten.

När man går igenom alla Spitzers fall i New York så inser man hur genomsyrad med korruption affärsvärlden i New York är. Bl.a. så upptäckte Spitzer i det s.k. Music Royalty Settlement (2004)-fallet att musikindustrin som idag försöker stoppa fildelning hade lurat sina egna artister på $50 miljoner dollar.

 

[tags] USA, Eliot Spitzer,The Passion of Eliot Spitzer , Kimberley A. Strassel, Brooke A. Masters [/tags]

Den amerikanska prinsessan

Published by:

Amerikaner har alltid varit fascinerade av kungligheter, kanske mest för att USA från första början tog avstånd från allt vad kunligheter heter. Så det är inte så konstigt att amerikanska – och speciellt kaliforniska – medier har rapporterat om att USA nur har sin egen prinsessa i form av den 14-åriga Jazmin Grace Rotolo, som bor i södra Kalifornien och som är dotter till prins Albert av Monaco.

Det faktum att flickan föddes utanför äktenskapet verkar inte ha upprört amerikanerna alltför mycket, kanske mest för att många amerikaner ännu minns hur Grace Kelly för många år sedan invaderade Monaco helt utan massförstörelsevapen och möttes av folkets jubel. Det var en helt annan tid och USA var på den tiden ett helt annat land.

Scott Gold, Lance Pugmire and Susannah Rosenblatt har mer i Los Angeles Times

 

[tags] USA, Monaco, Prins Albert [/tags]

USA, USSR och Alexander Zinoviev

Published by:

När jag började läsa de ryska dissidenterna så var logikern Alexander Zinoviev, eller Александр Александрович Зиновьев som han egentligen hette, en av de stora mästarna. Hans magistrala roman Зияющие высоты alltså ‘Gapande höjder’, är en fantastisk uppgörelse med livet i det groteska Sovjetiska samhället. Varför skriver ingen sådana böcker om den Kristna Högerns USA som om möjligt är ännu mer groteskt?

Som Magnus Ljunggren skrev i sin runa i SvD:

“Gapande höjder” berättar om byn Ibansk där alla invånare heter Ibanov – en kontamination av det vanligaste ryska efternamnet och vulgäruttrycket för att ha samlag. Zinovjev visar här och i en rad följande studier hur detta samhälle är uppbyggt i celler, format i kollektiv, alla med samma hierarkiska trappsteg och inre beroendeförhållanden. Avståndet mellan de högst belägna cellerna och dem längst ned är oerhört.

Arbetet där nere betalas dåligt, i gengäld är medborgarna garanterade anställning och minimal bostad. Ibanskbons starkaste incitament blir att klättra – för att till exempel erövra en större bostadsyta. Den som inte tillhör någon cell stämplas som parasit, ja kriminell.

 

[tags] Alexander Zinoviev, Sovjetunionen[/tags]

Google Finance

Published by:

Google Finance är en ny finansportal från Google som jag själv kommer att använda. Genom att använda dynamisk Web 2.0. Ajax-teknologi och länka in relaterad information från nyhetskällor och även bloggar (!) så har man åstadkommit en intressant konkurrent till Yahoo Finance, en annan finansportal.

På Google kan man också skriva in företagets namn direkt utan att behöva leta upp dess aktie-förkortning.

Även om det här fortfarande är en betaversion så är den värd ett besök.

Ondska och Moralitet. Marion Dönhoff, Leni Riefenstahl och Hanna Reitsch.

Published by:


Det här är ett inlägg som jag skrev
på min tidigare blogg för snart två år sedan men jag vill gärna spara det för jag tycker att det är viktigt. Hur reagerar vi på världen omkring oss och speciellt på ondska? Det är ofta svårt att förstå hur liknande människor kan inta helt olika ståndpunkter inför ondska.

I sin självbiografi Killing Time skriver Berkeleyfilosofen Paul Feurabend , som själv genomlevde den tiden, hur österikarna reagerade på Hitlers inmarsch i Österrike 1938:


“För vissa människor,
en liten minoritet, var Anschluss slutet på civilisationen. För andra betydde det en befrielse från katolicismens totalitära tyranni….” (sid 36). Jag kan tillägga att det är så som jag själv och hela det progressiva USA reagerar på dagens Bushregim, som slutet på civilizationen.


Det är lärorikt att se
hur tre märkliga och sinsemellan diametralt olika tyska kvinnor reagerade på Hitler och Tredje Riket.


Marion Dönhoff

växte upp i en adlig familj på storgodset Friedrichstein i Östpreussen. Hon var resolut antinazist och har skrivit en med rätta berömd bok om sin barndom i Östpreussen. Hon förlorade många nära anförvanter i kuppförsöket mot Hitler den 20 juli 1944, och har skrivit en gripande bok om dem.


Hon lyckades fly under dramatiska omständigheter
bara några dagar innan de ryska trupperna anlände vid Friedrichstein 1945.


Leni Riefenstahl

som dog 2003, fyllda 101, var en av 30-talets stora filmskapare, helt i Hitlers tjänst. Hon såg inga moraliska problem i Nazismen utan utnyttjade de möjligheter som den gav henne för att skapa film. Hennes två filmer Olympia och Triumph des Willens har blivit klassiker.

 

Sayonara Lester Crawford!

Published by:

Ibland får man oväntade glädjebud. En av Bush-regeringens många katastrofala utnämningar, Lester Crawford, som lyckligtvis endast tjänstgjorde som chef för den viktiga Federal Drug Administration i två månader avgick igår , till allmän lättnad. Han var en absolut katastrof som bl.a. gjorde allt han kunde för att förhindra att morgonen-efter pillret blev allmänt tillgängligt här i USA.

 

John Brown, en amerikansk terrorist

Published by:

Vi tänker ofta på terrorism som ett helt nytt fenomen som började med Osama bin Laden. Men terrorism har funnit i olika schatteringar i århundraden. Anarkismen som florerade i slutet av 1800-talet är bara ett av många exempel på terrorism.

Sternligan som mördade Folke Bernadotte är ett annat exempel.

Intressant nog har terrorismen också florerat i USA, och då speciellt personifierad av John Brown , som levde 1800-1859.

John Brown är en utomordentligt viktig och intressant amerikan som spelade en viktig roll i upprinnelsen till det amerikanska inbördeskriget 1861 – 1865 och speciellt till avskaffandet av slaveriet.

När USA utvidgades på 1850-talet så uppstod en häftig strid om de nya delstaterna skulle tillåta slaveriet eller inte. Slavägarna använde våld för att besegra de ofta obeslutsamma slavmotståndarna. Bl.a. slog sydstatssenatorn Preston Brooks Senator Charles Sumner medvetslös mitt i senatskammaren i Washington. 800 slavpartisaner angrep den lilla anti-slavstaden Lawrence i den nya delstaten Kansas. Det var i det här läget som John Brown beslöt sig för att ingripa. 1856 angrep han och hans söner slavstaden Pottawattamie i Kansas och mördade fem slavägare.

Senare samma år, i Oktober, försökte John Brown och 20 av hans anhängare inta vapenarsenalen i Harpers Ferry i norra Virginia. De misslyckades och John brown hängdes.

Men Browns aktivism mot slavägarna hjälpte till att provicera fram det inbördeskrig som var det enda som slutligen kunde få slut på slaveriet.

John Brown har indirekt kommit in i den svenska kulturen med melodin Halta Lottas Krog, som sjungs till samma melodi som “John Brown’s Body”

 

Frågetävling: Vilken amerikansk minoritet?

Published by:

Foto Det Progressiva USA. Amerikansk minoritet. 13/8/2005.


Min älste son har varit uppe
Mount Rainier utanför Seattle. Ja han besteg inte själva toppen, för det behövs bergsbestigarutbildning. Men han körde upp till den nationalpark som ligger vid berget.

Där uppe såg han en grupp från en berömd amerikansk religiös minoritet.

Den här gruppen är mycket synlig i östra USA. Man ser dom också då och då man är ute och flyger. Efersom de syr sina egna kläder så märks de omedelbart bland de jeansklädda amerikanerna.


Så vad heter dom, de här människorna?

Jag såg en grupp förra sommaren utanför Westminster Abbey i London.

De är den sista resten av de superreligiösa grupper som flydde Europa för att bygga vad de trodde skulle bli ett perfekt moraliskt samhälle.

 

Farväl till alla katter

Published by:

P.G. Wodehouse som har skymtat i den här webkrönikan litet då och då var en människa som inte kunde foga in sig i det viktorianska samhälle han föddes i.

Istället skapade han sin egen värld som han sen levde i livet ut. Och det var ett långt liv, han dog 1975 i Remsenburg på Long Island i New York vid 94 års ålder.

Han påminner mycket om Steve Wozniak, mannen som grundade Apple tillsammans med Steve Jobs. Wozniak är barnet som aldrig växte upp.

På många sätt tillhörde Alan Turing och Kurt Gödel också samma personligshetstyp. Jag myntar härmed termen vuxenbarn för dessa utomordentligt begåvade men barnlika – inte barnsliga individer.

Wodehouse värld, till vilken han välvilligt släppte in alla som ville läsa hans böcker, består av det engelska överklasssamhället på 20- och 30-talet.

Men egentligen är det en beskrivning av Edens Lustgård som den skulle ha sett ut om den existerat i England i början av förra århundradet och om Adam hade burit damasker, ‘spats’.

Det är intressant att jämföra den med Det Röda USAs paradis. Istället för en värld där alla män bär damasker är det senare paradiset en värld där inga män bär kondomer.

Wodehouses värld befolkas av stränga fastrar och mostrar som liknas vid mastodonter som vrålar till varandra i urtidens träskmarker. Unga rikemänssöner och döttrar som lever förslösade liv och så förståss det magnifika Blandings Castle.

En värld av utomordentligt orginella – trevliga och varma personer som liksom kommer in och tar sin plats i ens liv och som man sedan aldrig vill skiljas från.

Wodehouse har skrivit en underbar historia, ‘Goodbye to all Cats’ , om en ung man, Freddie Widgeon, som reser ner till ett typiskt engelskt slott på landsbygden för att träffa sin hjärtas älskade. Hon och hela hennes familj älskar katter, ja mer kommer jag inte att säga, men hisorian är klassisk.


“Do you know”, said a thoughtful Bean, “I’ll bet that if all the girls that Freddie Widgeon has loved and lost were placed end to end – not that I suppose one could do it – they would reach halfway down Picadilly. ” Futher than that” said the Egg, some of them were pretty tall”….