Category Archives: President Obama

Det här är en historisk utveckling som ytterligare intensifierar den förbittrade stämningen mellan de allt mer oresonliga och radikaliserade republikanerna och demokraterna.

När vi observerar dagens USA så ser vi en nation som snabbt håller på att delas mitt itu. nästan 150 år efter slutet på det amerikanska inbördeskriget. Det republikanska partiet har nu blivit så radikalt att det helt enkelt vägrar att samarbeta med den sittande presidenten, och gör allt man överhuvudtaget kan för att sabotera och förhindra presidenten från att driva igenom sina egna lagförslag och regera nationen.

Ingenstans är det mer tydligt än i senaten med sitt filibuster-konceptet, som stärktes så sent som 1975. Det betyder att regeringspartiet måste ha 60 av 100 röster i senaten för att presidentens lagförslag ens ska nomineras och antas för omröstning.

Under senare åren har demokraterna i senaten, som har en tunn majoritet på 53 säten mot 47, föredragit att undvika filibusters genom att inte ens försöka få lagförslag som republikanerna ogillar till omröstning. Filibuster-regeln gäller dock inte för den federala budgeten.

Men republikanerna har nu blivit allt mer oresonliga och har stoppat ett växande antal av presidentens utnämningar, se bilden ovanför. Harry Reid, demokraternas majoritetsledare i senaten, har upprepade gången hotat att utlösa en politisk atombomb genom att helt enkelt slänga ut hela filibuster-regeln, något demokraterna kan göra med en enkel majoritet. Och något man skulle ha gjort för länge sen.

BBC skriver: Senate votes to change rules to curb filibusters

Continue reading

Only the Paranoid Survive: How to Exploit the Crisis Points That Challenge Every Company skrev Intels Andy Grove i en nu ikonisk bok som saluförde tesen att en VD hela tiden måste gardera sig mot kosmiska katastrofer inom företaget. VD får aldrig bli självbelåten, lat, frånvarande. Marknaden kan plötsligt förändras och hela företagets affärsmodell kan plötsligt bli föråldrad. Nya och hittills okända konkurrenter kan komma in på scenen.

President Obamas makalösa politiska krasch har förvånat de flesta. Hans kovändningar i Syrien, den globala massavlyssningssandalen och nu hans viktigaste politiska reform, Obamacares totala haveri, verkar alla bero på att Obama ointresse för praktisk politik. Att han aldrig har brytt sig om att sätta sig in i hur hans reformer genomförs. Eftersom han helt saknar administrativ erfarenhet så verkar han tro att om han bara säger att nu ska vi driva igenom en sjukvårdsreform så kommer allt att fungera precis som han har bestämt. Ingenting kommer att gå fel allt kommer att fungera.

Och när han varje dag får rapporter på sitt skrivbord i Vita Huset med intima avlysssnade sängkammarsamtal från sina allierades ledare, så ställer han sig aldrig frågan om inte det här kan komma att skada USA om det läcker ut.

Michael D Shear skriver i New York Times om hur Obamas kris nu alltmer likas vid George W Bushs Katrina-kris: Health Law Rollout’s Stumbles Draw Parallels to Bush’s Hurricane Response

Continue reading

Det är inte lätt att vara VD, det krävs en mängd ofta motstridiga egenskaper. Man måste vara visionär och kunna peka med hela handen, men man måste samtidigt vara detaljorienterad och kunna omge sig med män och kvinnor som man kan lita på. Och vara öppen för kritik från sina medarbetare. Och man måste kunna ta en långsiktig vy och driva igenom sin politik även när man möts av hårdnackat motstånd.

Obama för A+ för sin förmåga att peka med hela handen. Men han verkar sakna nästan alla andra av de många kvaliteter som en president och VD måste ha. Han byter lätt fot vid första tecken på motstånd, han kompromissar med sina motståndare långt innan han behöver göra det, och värst av allt, hans stab är medioker och han själv inte alls engagerad i sin egen politik.

Peter Baker skriver i New York Times hur allt fler observatörer i USA nu börjar inse presidentens kriser till stor del kan tillskrivas hans brist på detaljkunskaper och frånvaron av intresse för den egna politiken. Hans ursäkt är alltid att han ingenting visste. Inte om den katastrofala sjukförsäkringssajten eller om massavlyssningen, två kriser som för alltid kommer att definiera hela hans presidentperiod: Where the Buck Stops, Some See a Bystander

Continue reading