Maidan-torget i Kiev.
Economist omslag förra veckan.
Putins invasion av grannlandet Ukraina representerar något som de flesta européer hade trott var omöjligt i dagens fredliga Europa. Men det kan lika gärna ses som
ännu ett tecken på att den demokrati som byggdes upp efter Andra Världskriget nu håller på att erodera, inte bara i Ryssland, utan även i USA och många andra länder.
I USA t.ex. bygger republikanska delstater nu upp allt mer drakoniska ID-kontroller för att förhindra att demokratiska väljare ska kunna rösta i årets kongressval. Och här i Silicon Valley är stämningen idag en helt annan mot de hittills så omhuldade IT-företagen som nu alltmer ses som typiska representanter för ett allt aggressivare riskkapital. De politiska partierna tappar medlemmar och öppen korruption även i Sverige skapar ett växande politikerförakt. Samtidigt som Kina verkar klara sig hur bra som helst utan demokratisk rättigheter. Och USA och även lilla Sverige bygger upp en massavlyssning som forna diktaturer aldrig ens hade kunnat drömma om.
Economist hade en mycket intressant omslagsartikel om demokratins växande problem i förra veckans nummer:
What’s gone wrong with democracy. Democracy was the most successful political idea of the 20th century. Why has it run into trouble, and what can be done to revive it?
The protesters who have overturned the politics of Ukraine have many aspirations for their country. Their placards called for closer relations with the European Union (EU), an end to Russian intervention in Ukraine’s politics and the establishment of a clean government to replace the kleptocracy of President Viktor Yanukovych. But their fundamental demand is one that has motivated people over many decades to take a stand against corrupt, abusive and autocratic governments. They want a rules-based democracy.
It is easy to understand why. Democracies are on average richer than non-democracies, are less likely to go to war and have a better record of fighting corruption. More fundamentally, democracy lets people speak their minds and shape their own and their children’s futures. That so many people in so many different parts of the world are prepared to risk so much for this idea is testimony to its enduring appeal.
Yet these days the exhilaration generated by events like those in Kiev is mixed with anxiety, for a troubling pattern has repeated itself in capital after capital. The people mass in the main square. Regime-sanctioned thugs try to fight back but lose their nerve in the face of popular intransigence and global news coverage. The world applauds the collapse of the regime and offers to help build a democracy. But turfing out an autocrat turns out to be much easier than setting up a viable democratic government.
Economist skriver vidare att när en ny demokratiska regering trädet till så klarar den ofta inte av att städa upp efter den totalitära regimen, vilket ofta betyder att det nyligen demokratiserade landet snabbt hamnar tillbaks där det var. Vilket är vad som hände i stora delar av den arabiska våren, och även i Ukrainas Orangea Revolution för tio år sedan. Janukovitj avhystes från sitt uppdrag 2004 av stora gatuprotester, bara för att bli omvald till presidentposten med hjälp av stora mängder av ryska pengar 2010, efter att de oppositionspolitiker som ersatte honom visade sig vara precis lika hopplösa som han själv hade varit.
I det här sammanhanget har New York Times ett bra video-reportage från Maidan
Så hur ska vi se demonstrationerna på Maidantorget i Ukraina och Vladimir Putins ursinniga reaktion? Som en handling som enbart är begränsad till Östeuropa, eller som en del av något större? Mycket beror på hur väst reagerar. Vi vet idag att om England och Frankrike inte igen och igen hade böjt sig för och kompromissat med Hitler så hade Andra Världskriget aldrig brutit ut.
Det är något som DN:s ypperlige Peter Wolodarski klart förstår i sin senaste ledare om Ukraina: Peter Wolodarski: Farligt schackspel med Vladimir Putin
Continue reading
