På 60-talet, när jag gick på Allmänna Linjen på gymnasiet på Skrapan i Uppsala så läste vi språk: engelska, fyra års franska och två års tyska. Tyskan kom mest som en eftertanke och begränsades till gramatik plus att vi läste Erich Kästners Emil och detektiverna.
När jag sen börjde arbeta med IT i Silicon Valley så blev det många affärsresor till Tyskland, där jag till min förvåning upptäckte att jag förstod mer av tyskan än jag hade trott.
Under åren har jag ibland upptäckt tyska böcker som jag har lyckats tragla mig igenom, som Marion Gräfin Dönhoff tragiska och sentementala Kindheit in Ostpresussen om hennes barn- och ungdom på slottet Friedrichstein, från vilket hon 1945 tvingades fly undan de snabbt annalkande sovjetiska trupperna.
Marion Dönhoff var också perifert inblandad i 20 Juli-kuppen mot Hiter, och blev sedemera en av Tyslands främsta journalister.
Idag läser jag Der Spiegel och lyssnar på Deutsche Welle och har fått upp ögonen för något som jag tidigare endast vagt har anat, nämligen att om man kan litet tyska så får man insikt i en annan tankevärd än den amerikanska och svenska.
Det är inte så att den tyska tankevärlden nödvändigtvis är mer intessant eller viktig än vad man hittar i den svenska eller amerikanska pressen, det är bara det att den den tyska pressen och literaturen ofta har andra infallsvinklar än den svensk-amerikanska.
Det är inte konstigt att det har blivit så, Tyskland har trots allt en historia som ofta skiljer sig markant från den svenska.
Så glöm inte tyskan när du planerat din framtida karriär. Det finns också många bra tyska källor på YouTube.
