[print_link]
För snart sex år sen började jag blogg och idag har min lilla WordPressblogg snart 10 000 inlägg, oräkneliga bilder, videon, gästkommentarer osv.
Rent kvantitativt räknat bör de slå alla andra svenska bloggar med flera hästlängder.
Och där har vi problemet. För de webbhotell som privatbloggare har råd att hyra in såg på kör små billiga serverdatorer som den minsta avbildningen på Amazons EC2-moln, nämligen Amazon Instance Type
1.7 GB memory
1 EC2 Compute Unit (1 virtual core with 1 EC2 Compute Unit)
160 GB instance storage (150 GB plus 10 GB root partition)
32-bit platform
Tänk nu efter ett tag, Webbhotellen lovar ofta obegränsad eller mycket stor bandvidd, flera hundra megabytes diskutrymme och en driftsäkerhet på 99.99%, allt för några hundringar i månaden. Hur kan dom tjäna pengar på det när t.o.m. den minsta serverdator kostar flera tusen i månaden? Och till det kommer bandvidd, ström, hyran för datacentret, supportpersonal mm mm? Det är nått som inte stämmer här.
99.99%s uptime betyder t.ex. att bloggen bara är onåbar 9 sekunder per dag. Om du vill veta hur ofta din blogg har problem så installera det ypperliga svenska programmet Pingdom så får du snabbt reda på sanningen. I mitt fall hade jag ingen aning om att min blogg hade så många driftstörningar. Jag får vara glad om jag kommer upp i 99%, dvs att bloggen är nere i 14 minuter per dag. En gång nu i januari var den nere i 24 timmar.
Den enda orsaken till att det överhuvudtaget finns folk som vill göra något så otacksamt som att driva webbhotell är att de flesta av oss bara kör små webbsajter med dussintalet läsare och att vi uppdaterar ett par gången i veckan.
Men om vi som jag uppdaterar upp emot fem ggr per dag och ibland får ett par tusen läsare, som när jag skriver om sex eller lyxvillor i USA, så klarar inte severn av belastningen och bloggen kraschar.
Till det kommer ett begrepp som kallas multi-tenancy, dvs du får inte din egen kopia av databasen MySQL utan du får dela den och servern med andra. Det är precis som med din Internetuppkoppling hemma. Om du har en kille i kvarteret som laddar ner flera spelfilmer per dag så stannar din din uppkoppling av.
Så när jag började klaga på mitt amerikanska webbhotell så svarade dom mycket vänligt att “inser du att din databas är på över tre Gigabytes”?
Whao, så jag har ansat och tuktat min blogg och nu skurit ner den så mycket jag har kunnat, men den är fortfarande för stor.
Nu finns det givetvis webbhotell för företagen, såna som används av DN, SVD, SVT. New York Times osv, men där får du betala företagspriser.
Är det bättre om man ligger på Blogger som Ali Esbati eller på WordPress.com som Carl Bildt och och låter Google eller WordPress data center handla belastningen? Jag vet inte men jag tror inte det.
Problemet är att det inte finns något mellanläge. Jag har sagt till mitt annars utmärkta webbhotell att jag gärna betalar det dubbla eller fydubbla för en egen, starkare server men det passar inte in i deras affärsmodell. Jag är för stor för dom och för liten eller för fattig för företagshotellen.
Ett problem som jag inte har sett belysts vare sig i USA eller Sverige.
Axplock från den nordiska pressen:
Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Dagbladet.no.
[tags]Bloggar, Bloggteknologi, Bloggosfären, Bloggar i USA, Amerikanska bloggar, Bogs, United States blogs, Twitter, Mikrobloggar, Bloggy.se[/tags]
