Som vi alla vet så gick Olof och Lisbet Palme ut på mordkvällen den 28 februari 1986 för att gå på biografen Grand och se Bröderna Mozart. Och mot all logik bestämde sig Palme för att inte begära livvaktsskydd under utflykten.
Så här ofta hade Palme livvakter med sig under februari månad
Men bara några timmar före sin död så hade han uttryckt sig såhär under en intervju i hemmet i Gamla stan.
Det som fastnat i mitt minne är fotografen Johns kommentar när han ska ta några bilder av Olof Palme. Olof ställer sig vid fönstret varvid John kommenterade detta med:
– Är det här kanske lite farligt?
Palme flyttar sig in i rummet.
– Ingen vet vad som finns därute, svarade Palme.
Vad Palme menade får vi aldrig veta.
Detta blev de sista bilderna som togs av statsministern.
Efter 34 års frustration så har åklagaren Krister Peterson och hans Palmegrupp nu efter tre års intensivt arbete lyckats visa att det var den s.k. Skandiamannen Stig Engström som mördade Olof Palme. Man har gjort det genom att minutiöst kartlägga precis vilka som befann sig på mordplatsen i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan i Stockholm klockan 23:21 fredagen den 28 februari 1986.
Palmegruppen baserar sin analys på Thomas Pettersons bok “Den osannolika mördaren : Skandiamannen och mordet på Olof Palme”.
Livet består av ett oändligt antal tillfälligheter. Ett paradexempel i historien är mordet på ärkehertig Franz Ferdinand av Österrike den 28:e juni 1914 där man glömde om att informerat chauffören Leopold Lojka om att färdvägen för hetigparet skulle ändras, så denne svängde av misstag in på Franz Joseph-gatan, där Princip av en ren slump befann sig.
Och hade man inte glömt det så hade varken första eller andra världskriget startat. Kanske andra krig hade startat istället, det kan man aldrig veta, men inte dom krigen.
Jag sitter på tåget, med min tunga ryggsäck, omgiven av andra resenärer. Det är tidigt på morgonen, varenda plats är tagen, folk står i korridoren, tåget kränger, rycker och svänger. Var befinner vi oss? Uppenbarligen i något tredjevärldsland, men i vilket? Svaret kanske färvånar men det är Silicon Valley och tåget är pendeltåget Caltrain och jag är på väg in till jobbet i San Francisco. En resa på två timmar i varje riktning dörr till dörr. Läs fortsättningen här
I ett skakande inslag av Malou Efter 10 berättar fadern om sina känslor för sin 11-åriga dotter Ebba som mördades i terrordådet på Drottninggatan i Stockholm den 7 april 2017. Känslor som varje förälder i sina värsta mardrömmar känner igen.
Att föräldrar, släktingar och vänner kommer fram och berättar om sina känslor för brottsoffer är vad vi väntar oss efter svåra olyckor eller brottsfall.
Det är det naturliga, det mänskliga. Men i morden i Bjärred så är det ingen som vill minnas de två flickorna Agnes och Moa. Ingen farbror eller morbror, ingen farmor eller mormor, inga kusiner, inga lärare, grannar, läkare. Ingen enda person har ett ord till övers för de mördade flickorna. Utom en pianolärarinna som har kontaktat journalisten Elisabet Höglund, den enda svenska journalist som har intresserat sig för morden.
Det måste ha varit kring 1987-1988 på sensommaren. Jag hade rest över till Sverige för att träffa mina föräldrar som då befann sig i deras sommarstuga invid Galvsjön i Hälsingland. Jag minns att jag tog tåget och att dom mötte mig i Bollnäs och sen körde mig utefter Galvsjön till stugan. Efter några veckor återvända jag till Uppsala på kvällen.
Promenerade till Stora Torget och köpte litet mat på Konsum till kvällen, öppnade dörren till Trädgårdsgatan 8 och tog den gamla gallerförsedda hissen upp till fjärde våningen. Låste upp och stoppade in maten i kylskåpet.
Låste ytterdörren och gick sen runt i våningen och vattnade blommorna. Läs fortsättningen här
Min son och något uttråkade sondotter och en massa telefontrådar. Själv minns jag mina far och morföräldrar och givetvis mina föräldrar. Skulle dom ha något att säga mina barn och barnbarn om dom kunde träffas? Har jag själv något vettigt att säga dom för den delen? Läs mer här
I vad som måste vara ett av de märkligaste och mest vedervärdiga mordfallen i Svensk kriminalhistoria där två välutbildade medelålders jurister mördar sina två unga döttrar och sen tar sina egna liv så tiger pressen, media, grannar, släkt och vänner medan journalisten Elisabeth Höglund envist gräver vidare. Alla verkar vilja glömma de två småtjejerna som mördades av sina föräldrar. Hur dom var, hur dom levde, vad dom gillade, den glädje de måste ha skänkt sina skolkamrater och sin omgivning. Allt tigs ihjäl. Hittills i alla fall.
Men Elisabet Höglund gräver som sagt vidare, förföljd av de mest motbjudande Internettroll som tänkas kan, och hennes grävande ger en annan bild av Bjärredmorden än den som föräldrarna själva har givit i det brev de lämnade efter sig och som polisen har hittat
De uppmärksammade familjemorden i Bjärred har hittills omgärdats av en nästan total tystnad. Två flickor, 11 och 14 år gamla som mördades av sina föräldrar som sen tog sina egna liv. Orsaken ska, enligt ett brev som föräldrarna lämnade efter, enligt polisen, att föräldrarna var eniga om att mörda sina döttrar, 11 och 14 år gamla, för att sedan ta sina egna liv “för att att föräldrarna inte såg någon framtid av god livskvalitet, på grund av döttrarnas sjukdomsbild”. Läs fortsättningen här
Jag har skrivit en del om Bjärred, mest för att det är ett så helt unikt och ofattbart mord.
Att två välutbildade föräldrar ska mörda sina två unga döttrar ger nog de flesta svenskar kalla kårar. Men en annan orsak som jag intresserat mig för Bjärred.morden är att det är långt ifrån säkert att vi vet vad som egentligen låg bakom morden. Morden själva kan det inte finnas något som helst tvivel om. Men motivbilden kan mycket väl vara fel. Läs fortsättningen här
Den första maj 1945, några timmar efter det att hans älskade ledare hade begått självmord, lät Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels förgifta sina fem döttrar och en son för att sen låta Hitlers SS-vakt skjuta ihjäl honom själv och hans fru. Ett familjemord som ända sedan dess har stått som ett epitet för den ofattbara Nazistregimen.
Att något liknande, om än i mindre omfattning skulle kunna ske mitt i det svenska folkhemmet, och utfört av två välutbildade jurister i medelåldern på mycket underliga grunder har utan överdrift skakat Sverige.
Hela historien är märklig och ofattbar, som jag redan har redovisat i tidigare inlägg.
“I mars 2016 hölls den första elevhälsokonferensen. Det gällde 14-åringen och närvarande var skolans rektor, en specialpedagog, en mentor, skolpsykolog och en av föräldrarna” skriver Aftonbladet Så levde Bjärred-familjen före morden. Utan att förklara varför bara en av föräldrarna, med stor säkerhet fadern, var närvarande vid en så viktig möte.
Alla kan få ME/CFS, både barn och vuxna, men vad som orsakar sjukdomen är oklart. Många som får den har haft en eller flera bakterieinfektioner eller virusinfektioner och efter det aldrig återhämtat sig, även om själva infektionen har läkt ut. Studier har visat att endast var tionde som har ME/CFS tillfrisknar helt, men hos många sker en viss förbättring med tiden.
Men varför två barn i samma familj båda med kort mellanrum skulle ha fått flera bakterieinfektioner eller virusinfektioner är svårt att förstå om sjukdomen inte är genetisk.
Enligt medicinsk expertis hade flickorna alltså en en på tio tillfrisknar helt. Något som om något decennium skulle kunna fördubblas. Läs fortsättningen här
Som jag redan har skrivit så är det svårt att få något riktigt grepp om vad som orsakade de fruktansvärda familjemorden i Bjärred i Skåne.
Men att något mycket ovanligt hade hållit på en längre tid i den röda tegelvillan i Bjärred står klart.
En familj med två högpresterande skattejurister, Oskar vid Lunds Universitet och Hanna vid Skattemyndigheten i Malmö, med två döttrar på 14 och 11 år, som beter sig på ett mycket besynnerligt sätt.
Fadern anmäler till skolan, precis när vet vi inte, att hans äldsta dotter, är i behov av kontinuerlig hemundervisning. Tydligen på grund av att hon lider av någon slags . Det verkar vara fadern som för sin familjs talan med skolan, som snart går på faderns linje efter att ha fått ett sjukintyg av en läkare. Läs fortsättningen här
Förra tisdagen skulle en framgångsrik skattejurist i Skåne hålla ett seminarium i Lund. Ett av årets stora evenemang. Han var en mycket plikttrogen och noggrann man, en man man kunde lita på, social, ordningsam och strukturerad. Och ofta med ett leende på läpparna, åtminstone om man får tro de bilder som finns på honom på nätet.
Men förvånansvärt nog så kom han aldrig till sitt eget seminarium. Så man fick improvisera och starta utan honom. Och för den som varit med om liknande så är det ofta inte lätt att improvisera framför öppen ridå s.as.
Mannens chef ringer till honom, till hans fru, även hon en framgångsrik skattejurist, som
ännu inte har återgått till sitt jobb efter julhelgen, men får inget svar.
Slutligen, kl 15:00, så larmar mannens chef polisen som beger sig till adressen. Där alla gardiner är neddragna och familjens båda bilar står utanför tegelvillan.
Polisen knackar på och när ingen svarar så slår man helt sonika in ett fönster och kliver in i villan. Där man helt oväntat finner finner de båda makarna och deras två döttrar, 14 och 11 år döda. Läs fortsättningen här
