Vem hade trott att den gamla anrika och menlösa Svenska Akademien kunde dölja så många skandaler. Och nej det handlar inte alls bara om “kulturprofilen”. Det handlar oändligt mycket mer. Som Anders Johansson beskriver i Aftonbladet: Akademiens lägenheter – till sig själva och släktingar
Läs fortsättningen här
Category Archives: Sverige
Påkörd på ICA i Falkenberg, vad händer när vi inte talar samma sociala språk?
På ICA i Falkenberg för att handla litet mat upptäcker jag att jag inte följer de sociala regler som gäller i dagens Sverige. Eller i varje fall inte på ICA i Falkenberg. Jag har inte det rätta kroppsspråket, uppträdet inte som man väntar sig, rör mig inte på samma sätt som alla andra. Och det får konsekvenser.
Läs den skakande fortsättningen här
Goethes den unge Werther och Peter Wolodarski och hans märkliga våndan om att namnge “kulturprofilen”
Der 22. November in der Weltliteratur – Johann Wolfgang von Goethe: Die Leiden des jungen Werthers. #tiwoli https://t.co/Sicw8LNyNi pic.twitter.com/0rZfxkLE51
— Tiwoli (@TiwoliChirp) November 22, 2017
Peter Wolodarski som Goethes Werther
När en ansvarig utgivare, låt oss ge honom ett fiktivt namn så att ingen kan fundera ut vem det handlar om, “Utgivarprofilen”, skriver artiklar om varför han inte kan avslöja namnet på “kulturprofilen” så är det ett klart tecken på att han har tappat greppet.
Peter Wolodarskris senaste artikel om varför han ännu inte kan namnge “kulturprofilen” i DN trots att Nationalencyklopedin, Wikipedia, Expressen, Twitter och 18 kvinnor har pekat ut honom, är en märklig studie i våndan som mest påminner om den unge Werthers lidanden.
Läs mer här
Blir “kulturprofilsskadalen” början till slutet för DN som vederhäftig nyhetskälla?
Under de senaste månaderna har DN satsat hårt för att ändra riktning från att rapportera nyheter till att att avslöja skandaler. Det är en logisk följd av att allt fler människor läser nyheterna på de sociala nätverken. Och inte sjutton läser kidsen Svenskan eller SvD. Så skandaler är en logisk ny inriktning. Inte skandaler som Aftonbladet och Expressen utan riktiga skandaler.
Men problemet blir att man inte ständigt kan producera skandaler, och efter ett tag blir läsarna uttråkade på ännu en skandal.
Själv tror jag att DN:s senaste skandal med den anonyme “kulturprofilen” kan vara början till slutet för DN som inflytelserik tidning.
Läs fortsättningen här
En novemberlördag i Falkenberg, snålblåst, höghus, påpälsade människor
Ett gängmord på Skrea Stand eller bara någon som rökte en cigarett för många?
I Falkenberg på senhösten gäller det att ha koll på kläderna. En tjock men kort vinterjacka med huva och djupa fickor som kan hålla det mesta. En liten ryggsäck med behövliga dokument och så förstås vantar. Men sen måste man kunna knäppa upp jackan när man kommer in, och gräva upp plånbok och kreditkort när man ska betala. Och sen sätta på sig alltihop igen när man ska ut. Har inte riktigt koll på momenten och verkar säkert lätt förvirrad.
Läs fortsättningen här
Dags för Sara Danius att avgå som Svenska Akademiens Ständiga Sekreterare
undefined https://t.co/NCQjGnQ9yg
— USABloggen (@USABloggen) November 25, 2017
DN:s artikel om sexuella övergrepp på Svenska Akademien är bara en aspekt på alla de problem som virvlar kring på den mossbelupna och ingrodda Akademien. Mycket tyder också på att Sara Danius försöker bevara så mycket av dagens struktur som möjligt, och till varje pris hålla “kulturprogilens” namn hemligt, istället för att öppna böckerna, slänga ut dagens trotjänare, pensionera alla överåldriga ledamöter och börja om från början med en helt ny och genomskinlig styrelse. Och kanske viktigast, skära av banden till kungafamiljen.
Läs fortsättningen här
Frågor till Sara Danius om “kulturprofilen” och hur Svenska Akademien ska kunna återfå sitt anseende
By Frankie Fouganthin – Own work, CC BY-SA 4.0, Link
Hej Sara,
Mot bakgrunden av vad som hänt inom Svenska Akademien undrar jag och säkert många med mig följande:
- Kommer Svenska Akademien att lägga fram en offentlig rapport om “kulturprofilen” och hans aktiviteter, inklusive alla övergrepp, sedan 1980-talet? Kommer man då även att offentliggöra hans namn?
- Kommer man att polisanmäla “kulturprofilen” för hans många övergrepp eller kommer man att uppmana brottsoffren att själva göra det? Kommer Svenska Akademien att bistå brottsoffren om och när dom polisanmäler övergreppen?
- Kommer Svenska Akademien att rapportera om vilka kunskaper som varje enskild medlem i Svenska Akademien har haft om “kulturprofilen” och dennes övergrepp?
- Kommer Svenska Akademien att kräva tillbaks de miljonbelopp som betalats ut till “kulturprofilen”?
- Kommer Svenska Akademien att utreda i vilken utsträckning som jäv förekommit mellan namngivna medlemmar i Svenska Akademien och “kulturprofilen”.
- Kommer Svenska Akademien att förhindra medlemmar i Svenska Akademien från att delta i sin framtida verksamhet om jäv förekommit?
- Kommer Svenska Akademien att redovisa vilka aktiviteter man har i Paris som nödvändiggör att Akademien äger en våning där? Kommer man att göra detsamma för den våning man tydligen har i Stockholm?
Med vänlig hälsning,
Lennart
Kulturprofilen, Radioprofilen, #metoo och Pressetiken, vi befinner oss i en ny värld.
På plats i Sverige är det intressant att följa de helt bisarra turerna kring alla de olika “profiler” som har terroriserat sina omgivningar under de senaste åren utan att någon har vågat anmäla dom.
Men låt mig börja med Lena Mellins förskräckta utrop i gårdagens Aftonbladet, Pressens etiska regler gäller inte längre. Vilket är rätt förmätet, för pressens “etiska regler: har alltid gått ut på att skriva så braskande rubriker som möjligt om “Känd Dramatenskådespelare anhållen för ….”, “Svensk kung fast för…” i hopp om att sälja så stor upplaga som möjligt, och samtidigt göra det så enkelt som möjligt för den som vill att lura ut vem det gäller.
Hade det inte varit mer etiskt att överhuvudtaget inte skriva ett enda ord om kändisar som åtalas eller misstänks för att ha begått brott?
För det brukar ta mig under fem minuter att hitta vilken den senaste profilen är. Som Radioprofilen
Läs fortsättningen här
Mina overkliga äventyr i polarnatten i Falkenberg i november!
SAS 936 från San Francisco till Köpenhamn är fullt till det absolut sista sätet. Vem sjutton reser till Köpenhamn i andra halvan av november? Men det gör man tydligen och de flesta verkar vara svenskar. Hela första klass verkar vara fylld med fotomodeller, dom enda som har råd med första klass. Jag har en pytteliten fönsterplats i turistklass som jag har betalat extra för. Men trots det kan jag inte sova på natten.
Nåja, vi inte bara startar i tid, vi landar i tid. En flygning som är en av de mest turbulenta jag varit med om. Inte skräckinjagande turbulens, men turbulens minst halva tiden. Och SAS-kaptener sätter inte på turbulensskylten i onödan, som amerikanska piloter brukar göra. Man samtalar inte heller med passagerarna som man brukar göra i USA. Som den fantastiske piloten som sa att “ni behöver inte oroa er för turbulensen, den sköter vi, det är därför vi är här”. Skandinaviska kaptener är tystlåtna och frånvarande.
Läs den rafflande fortsättningen här
Sun Zi, He Qufei, David Stahel och min avbrutna karriär som krigshistoriker.
När jag växte upp i välfärdssamhällets Uppsala så fick jag en kompis på Skrapan på Trädgårdsgatan i Uppsala. Hur vi träffades minns jag inte, men vi höll ihop i 3-4 år. Han hette Gregor och hans morfar och mormor bodde i en villa i exklusiva Kåbo. Hans morfar var överste tror jag och ägde biografen Grand. Hans pappa var också militär, kapten tror jag, och villan var full med militära grejer, bl.a. minns jag stora krigsfartyg av trä och flera hundra snidade tennsoldater. Så att jag halkade in på krigshistoria var kanske inte så svårt att förstå.
Läs fortsättningen här
Hur IT-proffs tar semester i dagens globaliserade värld.
Att ta en månads semester är mycket ovanligt i Silicon Valley där det ofta ses som en merit att kunna säga att man har så mycket att göra att man helt enkelt inte kan ta de futtiga tre veckornas semester man har rätt till efter några år. Och gör man det så blir det ofta i tre delar, fem dar i taget. Bara så att man inte ska behöva vara borta från företaget längre än några dar i taget.
Men tiderna förändras och tack vare en bärbar dator och några av de senaste dataprogrammen så är det inget som helst problem med att jobba var man vill i världen. Något jag testade förra hösten och det gick hur bra som helst.
Läs fortsättningen här
#CropsOnMars Hackathon, ännu en helg, ännu en hackathon i San Francisco
Great to see teams from @MinervaSchools here for #CropsOnMars #hackathon #AgTech at @hellocovo with @autogrow and @SVForum pic.twitter.com/xZGH2Fwiy4
— Autogrow (@autogrow) November 4, 2017
Två veckor kvar till Sverige-semestern och ännu en hackathon i San Francisco. Den här handlar om att odla grödor på Mars. Sen blir det ännu en workshop om Blockchain i slutet av veckan, följd av endagars konferens om Blockchain i San Francisco, och sen är det dags att börja packa.
Men gillar fortfarande Hackathon, man träffar alltid en massa intressanta människor med intressanta ideer om att skapa nya lösningar till urgamla problem.
På semester i Falkenberg med omnejd november/december om någon vill mingla
Kommer att vara på semester i Falkenberg med omnejd några veckar kring månadsskiftet november/december. Ska bli kul även om det kanske är den minst populära tiden att ta semester i Sverige. Åtminstone får man ha stranden för sig själv.
Hur som helst, det ska jag. Och om någon som läser den hör bloggen skulle befinna sig i närheten så säg gärna till. Min e-postadress finns under “Kontakt” på masthuvudet.
Hur Instagram, Hollywood-taggen #metoo och tiotusentals svenska kvinnor gjorde revolt mot sexuella trakasserier
Nästa kvinna att kliva fram är alltså Cissi Wallin. Vem blir den nästa tro?! Vad är det som händer? Omskakande det som vi nu bevittnar.. 😱😓 pic.twitter.com/Y1Mcn4IW3v
— Nemo Hedén (@nemoheden) October 16, 2017
Feminismen kom från USA på sextiotalet, som ett direkt resultat av p-pillret några år tidigare. Sverige blev på kort tid världens mest likställda samhälle och alla levde lyckliga i övertygelsen att bättre kunde det knappast bli.
Men mycket, på tok för mycket, sopades under mattan, bl.a. av medier som inte ville stöta sig med “folkkära” artister och journalister som drog in miljonbelopp till medieföretagen och deras ägare samtidigt som dom utförde groteska sexuella trakasserier av helt unga kvinnor som inte kunde försvara sig.
Vad som har hänt de senaste dagarna är ingenting annat än en ny revolution som kommer att försvaga medierna och pressens möjligheter att mörklägga nyheter de inte vill släppa ut för att det skadar dom själva.
Pressen har länge förklarat att hur gärna de en skulle vilja avslöja män som utfört sexuella trakasserier så tvingas dom av sina egna “pressetiska regler” att hålla tyst. Som Aftonbladets Lena Melin ideligen har påmint om de senaste dagarna.
Läs fortsättningen här
#MeToo, från Harvey Weinstein till “folkkäre” Martin Timell
Precis varför det tog Hollywood flera decennier att avslöja Harvey Weinstein kommer vi aldrig att få veta. Men när den mäktiga mogulen en gång hade fallit så spreds #MeToo-taggen blixtsnabbt över världen. Ända långt bort till Sverige.
Där svenska journalister med Aftonbladets Lena Mellin i täten förklarade varför de svenska press-etiska reglerna gör det omöjligt att avslöja namnet på någon som anklagas för sexuellt ofredande, speciellt i den egna tidningen, och ofta även på någon som blivit fälld för sexuellt ofredande. Vilket ofta betyder att personen i fråga fritt kan fortsätta med mer ofredanden i år och decennier.