Vladimir Putins asymmetriska hybridkrig och Obamas fortsatta vägran att formulera en genomgripande amerikansk politik med en bred koalition för Syrien och Mellanöstern har nu vänt upp och ner på hela området. Från att ha haft en helt dominerande ställning i Mellanöstern verkar Obama i skrivande stund beredd att helt sonika lämna över till Putins Ryssland.
Han kritiserar medan Putin agerar och det finns inga tecken på att Obama kommer att göra mer, inte ens för att rädda de CIA-tränade styrkor som Putin nu krossar med sina bombanfall.
Problemet är att Obama aldrig har insett att även om det kan vara riskabelt att intervenera i Syrien så är det minst lika riskabelt att inte göra det. Som vi kan se på flyktingströmmen i EU. Och i framväxten av ISIL. Om man till det lägger märkliga Obamas beslutsvånda så är det lätt att se varför det har gått som det har gått i Syrien. Är man en supermakt så har man också ett ansvar. Något som Obama helt enkelt inte förstår.
Så vad vet vi?
Anne Barnard och Neil MacFarquhar skriver i New York Times: Vladimir Putin Plunges Into a Caldron: Saving Assad
