Politik

Category Archives: Tyskland

SJ Nattåg till Berlin sommar möjliggör ny version av Hitchcocks En Dam Försvinner

Published by:

Ända sen jag var i tidiga tonåren och bodde i Uppsala var Uppsala Central med Norr och Sydpilen infarten till äventyret.

Kanske inte riktigt lika stora avstånd som Sibirien, men man mina morföräldrar bodde i Lund och dig reste man med tåg och farbröderna och tanterna förvånades över att jag kunde läsa Pelle Svanslös utantill.

Men Norr-  och Sydpilen något av det mest spännande som fanns. Man blev med ens medveten om de stora avstånden i Sverige. Det var inte riktigt likadant med buss 38 till Lutis men närapå. För att inte tala om Stockholm Central.

Men när man hörde DIN DONG och man hörde hur marken börja skaka och den snöinhöljda sydpilen dundra in på Uppsala central och trötta resenärer försöka dra upp fönstret på första klass så visste man att äventyret var så gott som fullbordat.

Hitcocks en Dam Försvinner skapades av  Ethel Lina White, Sidney Gilliat och Frank Launders med Hitchcocks del av den fantastiska filmen begränsad till ett minimum. Men oavsett det så är filmen skapad på en liten scen där allt  där allt flyter perfekt.

Jag har själv åkt SJ-tåg, mest från fjärde perrongen i Uppsala till Norra stationen i Stockholm och därifrån vidare till Kinesundervisningen på norr. Och med förmaningen från svenska Maoiststudenter va, Taiwan, hur vågar du resa dit. Ska du inte hellre resa tilll Peijing!

Men det gick bra och jag åkte tåg kors  och tvärs som en skottspole över hela den lilla ön.

Den penderlesa jag känner mig mest bekväm med idag  är Cal Train i Silicon Valley fylld med IT- arbetare som alla skulle charmas av hur IT – industrin har gått framåt där dom sitter och chattrar på sina mobiler.

Så Uppsala till Berlin i sommar alltså, låter som en nostalgi i filmens tecken och SJs regi.👍👍👍👍👍👍

 

 

 

Germanistik och tysk kultur för dig som söker jobb

Published by:

På 60-talet, när jag gick på Allmänna Linjen på gymnasiet på Skrapan i Uppsala så läste vi språk: engelska, fyra års franska och två års tyska. Tyskan kom mest som en eftertanke och begränsades till gramatik plus att vi läste Erich Kästners Emil och detektiverna.

När jag sen börjde arbeta med IT i Silicon Valley så blev det många affärsresor till Tyskland, där jag till min förvåning upptäckte att jag förstod mer av tyskan än jag hade trott.

Under åren har jag ibland upptäckt tyska böcker som jag har lyckats tragla mig igenom, som Marion Gräfin Dönhoff tragiska och sentementala Kindheit in Ostpresussen om hennes barn- och ungdom på slottet Friedrichstein, från vilket hon 1945 tvingades fly undan de snabbt annalkande sovjetiska trupperna.

Marion Dönhoff var också perifert inblandad i 20 Juli-kuppen mot Hiter, och blev sedemera en av Tyslands främsta journalister.

Idag läser jag Der Spiegel och lyssnar på Deutsche Welle och har fått upp ögonen för något som jag tidigare endast vagt har anat, nämligen att om man kan litet tyska så får man insikt i en annan tankevärd än den amerikanska och svenska.

Det är inte så att den tyska tankevärlden nödvändigtvis är mer intessant eller viktig än vad man hittar i den svenska eller amerikanska pressen, det är bara det att den den tyska pressen och literaturen ofta har andra infallsvinklar än den svensk-amerikanska.

Det är inte konstigt att det har blivit så, Tyskland har trots allt en historia som ofta skiljer sig markant från den svenska.

Så glöm inte tyskan när du planerat din framtida karriär. Det finns också många bra tyska källor på YouTube.

Vollker Ulrichs Ascent och Downfall, blir vi någonsin kvitt Hitler?

Published by:

Det är antagligen ofrånkomligt att varje ny generation försöker förklara hur en fattig självlärd gatumålare lyckades överleva första Världskriget som ordonnans på västfronten, för att sedan efter krigslutet 1919 på några korta år förvandlade det krossade Tyskland till Europas starkaste militärmakt. Och sen greppad av hybris gick för långt , mördade miljoner och störtade hela Europa i fördärvet.

Varför gjorde ingen revolt mot den lille hysterike korpralen förrän det var på tok försent? Och varför har ingen lyckats fånga det ofångbara i hans destruktiva personlighet? För varje generation blir de ofrånkomliga Hitler-biorafierna tjockare och less intressanta.
H.R. Trevor-Ropers The Last Days of Hitler från 1947 på 267 sidor är forfarande den bästa, trots oräkneliga nya och allt tjockare volymer.

Nu senast har vi Volker Ullrichs två tegelstenar på 1040 respektive 848 sidor. Men trots alla försök så har Ullrich inte lyckats komma närmare den Ariske ledaren som skulle skapa ett tusenåriskt världsherravälde för alla arier, ett herravälde som dock endast varade 13 korta kaotiska år. Ian Kershaws Hitlerbiografi på två feta volymer en generation tidigare än Ullrich och Joachim Fests Hitlerbok på endast en volym på 864 sidor från 1974 är välskrivna men liksom Ullrichs bok alltför tjocka.

Jag kan företälle dagens tyskar förflyttade tillaks i tiden till våren 1945 ställe sig frågan varför hitler, men för dagens tyskar är Hitler helt ointessat. Visst som utbildad bör vi känna till fenomenet Hitler, men ingen av oss har tid att grotta eller snarare bunkra ner oss i fuhrer-bunkern.

En rappt skriven 300-sidors bok skulle räcka. Och Timur Vermes satoriska roman “Se vem som har kommit tillbaks” om en värld där Hitler plötsligt uppenbarar sig i dagens Berlin är bättre och mer intresant än den längsta tegelsten.

Den store lille hysteriske ledargestalten har nämligen ingenting att säga dagens människor, som liksom alla ungdomas måste ha rätten att forma sina egna liv.

Jag är medveten om att vi kan ta med oss flera tusen volymer på en enkel iPad på Stockholmspendeln, men det ändrar inte på saken att få av oss har tid att läsa magistrala verk av döda människor, hur gräsliga de än må ha varit.