[print_link]
Demokratidemonstranter i Wisconsin.
USA är fortfarande en av världens rikaste länder men problemet är att en allt större del av landets rikedomar koncentreras hos de allra rikaste, som utgör en procent av befolkningen.
Som professor William Domhoff vid University of California at Santa Cruz skriver: Wealth, Income, and Power
In the United States, wealth is highly concentrated in a relatively few hands. As of 2007, the top 1% of households (the upper class) owned 34.6% of all privately held wealth, and the next 19% (the managerial, professional, and small business stratum) had 50.5%, which means that just 20% of the people owned a remarkable 85%, leaving only 15% of the wealth for the bottom 80% (wage and salary workers). In terms of financial wealth (total net worth minus the value of one’s home), the top 1% of households had an even greater share: 42.7%.
Det här är något som ekonomen Robert Reich vid Berkeley-universitetet här i Kalifornien också tar upp på sin utmärkta blogg.
Så när Olle Wästberg skriver i sitt nyhetsbrev att
91 procent av den prognostiserade ökningen i underskottet kommer från “social security, medicaid, medicare”, till program för tidigare soldater samt den ökade statsskuldsräntan. Men politikerna ägnar sig främst åt de resterande nio procenten.
De sociala programmen går främst till äldre och är fredade. Likaså försvaret. Man rör inte offentliga pensioner, men skär på de små stipendierna för college till fattiga barn, på grundläggande infrastruktur och på grundutbildning.
Mycket stora fredade sektorer gör besparingspolitik helt irrationell och försvagar det kongressen har kontroll över – den centrala statsförvaltningen.
Så är det inte hela sanningen. För i det nya fattig-USA som håller på att växa fram så är det det redan fattiga som måste dra åt svångremmen än mer för att de allra rikaste ska kunna fortsätta att leva sina lyxliv.
Det är också sant att USA paradoxalt nog är betydligt mindre intresserad av att privatisera institutioner som t.ex. posten än man är i Sverige.
Wästberg pekar på en artikel av den inte helt okände Niall Fergusson i Newsweek om hur amerikanerna vägrar att sälja ut sina tillgångar till utbölingar: Sale of the Century. The deficit debate remains fixed on tax hikes and spending cuts, but there is another option.
The mystery is why freedom-loving Americans are so averse to privatization—a policy that has been a huge success nearly everywhere it’s been tried. From Margaret Thatcher’s Britain, where the word “privatization” was coined, to present-day China, selling off government-owned industries has not only improved the fiscal position of governments; it has usually enhanced the efficiency with which the sold assets are managed.
USA kunde sälja ut så gott som hela sin infrastruktur med hamnar, motorvägar och sina eftersatta gasledningar (som i alla fall har börjar explodera i brist på underhåll).
Men det kommer knappast att hända. Istället kommer man att fortsätta ungefär som man har gjort de senaste åren, dvs utan någon genomgripande sanering av det vad som finns kvar av den företagsplundrade amerikanska ekonomin.
På sikt garanterar det här att USA kommer att sjunka ner till andra-klass status medan mer snabbfotade länder tar över och jag själv fortsätter att skumpa fram bland väghålen på de tidigare så stolta amerikanska motorvägar..
Nu har dock demokratidemonstrationer även startat här i USA Wisconsin Protests: Labor Protests Draw Thousands Across The Country så det är inte omöjligt att den makalösa högervågen vi har sett sedan 1980-talet kan vara på väg att svänga.
Axplock från den nordiska pressen:
SvD – Senaste nytt
[tags]Collective Bargaining, Collective Bargaining Rights, Labor Protests, Labor Protests Across Country, Labor Unions, Scott Walker, Wisconsin Governor Scott Walker, Wisconsin Labor Protests, Wisconsin Protests, Wisconsin Solidarity, Politics News, Per Wästberg USA-ekonomin[/tags]