
När man forskar inom humanioran handlar det ofta om att läsa gamla dammiga inkunabler i original. Inkunabel heter 善本 på kinesiska och man får inte röra vid själva originalmanuskripten utan istället läsa fotografiska kopior. Även om skrifterna finns översatta till modern kinesiska så förekommer det kopierings och redigeringsfel, så ingen filolog med självaktning läser en modern kopia, som dessutom ofta är försedd med, ve och fasa, interpunktion, som är ungefär som att läsa min ungdoms illustrerade klassiker istället för originalen.
Så man använde sig av mikrofilmskopior som man läste i gigantiska mikrofilmsläsare, som man fortfarande kan hitta på svenska och amerikanska bibliotek.
Med datorerna och webben kom möjligheten att läsa inkunabler på datorn, vilket många gör. Men iPad med dess gnistrande retina eller näthinneskärm förändrar allt. Först av allt så behöver man inte sitta med en tung bärbar dator i knät, eller ännu värre, på en hård forskarstol på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala eller på 故宮博物院 i Kina.