Webben kom som bekant på 90-talet med buller och bång, som teven fyra decennier tidigare. Och precis som tidigare så fylldes webben snabbt av de etablerade medierna, och ett gäng medborgarskapade bloggar. Som dock aldrig fick något större inflytande.
Sen helt plötsligt befann vi oss i år 2016 och hela det demokratiska samhället hotades av en explosion av webbaserade falska nyheter, som nu fick en viral spridning som aldrig förr. Läs fortsättningen här
Webbläsarna har stagnerat och inte utvecklats lika snabbt som tidigare. Men nu kommer en ny generation uppstickare med namn som Brave, Cliqz och Vivaldi, som är baserade på öppen kod-projekt som Läs fortsättningen här!
Att kolla på Google Maps har vi kunnat göra i fler år vid det här laget. Men när spionorganisationerna spionerar från luften så letar dom efter olika mönster. Som t.ex.när CIA letade efter sovjetiska robotbaser på 60 och 70-talet. Den fuktionen har hittills saknats på Google och Bing Maps, men nu har en grupp forskare på Carnegie Mellon University, känd för sin AI-forskning skapat en prototype som gör det möjligt för oss alla att experimentera med mönster-sökning.
Ett tag såg det ut som om Twitter skulle förlora sin unika ställning som nyhetskanal. Ungdomen lockades till de nya chatt-apparna och begränsningen på 140 tecken verkade alltmer arkaisk. Men under Jack Dorseys ledning har Twitter ryckt upp sig och det ryktas nu om att 140-gränsen snart kommer att höjas rejält.
Själv använder jag Twitter när jag bloggar och vad jag gör är helt enkelt att göra ett sök på Twitter, t.ex. på Svalbard Svalbard, och vips får jag den allra senaste informationen från världens ledande medier, med inbakade bilder. Något som gör det enkelt att se vad som är nytt. Plus dataflödet innehåller också ögonvittnesrapporter från människor som befinner sig på platsen. Läs fortsättningen här!
Sen webbens första stapplande steg på 1990-talet så har vi vant oss vid att webben är gratis. I alla fall för det mesta. Men den modellen kan mycket väl vara på väg ut, som Chris Dixon och Benedict Evans tar upp på riskföretaget Andreessen Horowitzs podd ovan.
Hotet är de reklamblockerare som nu blir allt populärare, speciellt efter det att Apple har infört för annonsblockering i sin senaste uppdatering för iOS 9.
Hur vi presenterar och konsumerar information på webben är en fråga av fundamentalt intressen för alla människor. Som många i min generation så växte jag upp på Svensk Uppslagsbok och Encyclopedia Brittannica, som länge var hur man presenterade information till allmänheten. Men uppslagsböckerna var aldrig vad dom gav sig ut för att vara, något jag själv upptäckte när jag fick jobb på en uppslagsbok här i USA. Det var inte alls experter som skrev mer än kanske en procent av artiklarna, resten skrevs av lågbetalda redaktörer som inte kunde mer om sina ämnen än de som skriver dagens Wikipedia.
Så när webben kom så konkurrerade Wikipedian snabbt ut de då helt otidsenliga uppslagsböckerna. Och vad som gjorde Wikipedian så viktig är att den är helt öppen och innehåller alla redaktionella kommentarer och diskussioner, något som de auktoritära Svensk Uppslagsbok eller Nationalencyklopedin aldrig skulle tänka på att inkludera.
Men Wikipedian har även den problem, mest för att den inte har någon redaktionskommitté som kan lägga ut ämne på entreprenad och radera förlegade artiklar. Och givetvis för att det finns esoteriska ämnen som aldrig blir behandlade för att de lekmän som skriver Wikipedian inte kan nog för att kunna skriva om dom.
Vilket leder oss till Webbens mest framgångsrika informationssajt.
Plötsligt får du stopp på diskbänken och det gäller att hitta en rörmokare. Men det är inte så lätt att hitta en bra rörmokare, som du kan lita på.
Nu har Google just introducerat en tjänst som har byggts in i dess webbläsare.
Allt du behöver göra är att, som jag, skriva in “clogged toilet” och upp hoppar en lista på rekommenderade och certifierade rörmokare nära där jag bor.
Den öppna kodrörelsen har verktyg som deras föräldrar inte ens kunde drömma om. Som kodhotellet GitHub som alla programmerare som överhuvudtaget finns använder. Som datormoln som Amazons AWS eller Bluemix som jag själv jobbar med. Som öppen kod-språk som Python, Ruby, Go, Node.js osv.
Och sen frågesajten Stack Overflow. Stack Overflow är en resurs som man inte ens kunde drömma om före år 2008 när Jeff Atwood och Joel Spolsky startade sajten. Själv använder jag sajten varenda dag och för det allra mesta så hittar man svaret på så gott som alla programmeringsfrågor man överhuvudtaget kan ha.
Det är inte bara NSA och FRA som spionerar på dig när du googlar på webben.
Google är som bekant reklamfinansierat och säljer den information som dom samlar in om dig och var du befinner dig till annonsörer, som sen kan sälja den vidare.
Det kan lätt bli mycket obehagligt på sätt som de flesta inte inser. Det är nämligen det här som kallas “meta information” och det är genom den informationen som FRA och NSA bygger upp en detaljerad bild av dig och din familj. Och det tar förvånansvärt lite information för att kunna identifiera precis vem du är och var du kommer att befinna dig på vissa tider med nära nog total träffsäkerhet.
Information som alltså kan hamna i händerna på människor som inte direkt har ditt bästa i tankarna.
Men det finns sätt att minimera risken, bl.a. genom att använda säkra sökmotorer som DuckDuckGo.com,PrivateLee.com,Qrobe.it och sist med inte minst Ixquick som är baserad i Nederländerna och som därför inte behöver vara rätt för att NSA kommer och knackar på dörren. Och som Molly Wood nämner i videon ovan.
Bilden från Stortorget i Malmö är klickbar
hemsidor
En gång i webbens barndom ungefär samtidigt som folk över hela världen började lära sig HTML och snida på sina egna hemsidor, så började ett växande antal entusiaster att sätta upp sina egna webbkameror.
Det öppnade en hel värld och jag minns hur jag av en slump hittade en webbkamera i Umeå som jag kunde röra på med ett musklick. Så jag satt här i Silicon Valley och kunde svänga på kameran och zooma den, det var helt fantastiskt.
Man skulle ha trott att den hör teknologin med tiden skulle ha utvecklats i rasanda fart och att man idag skulle ha webbkameror överallt i t.ex. Sverige. Men den utvecklingen har helt stannat upp. Det finns färre webbkameror idag än det gjorde för tio-15 år sen, trots att priset har sjunket och att bredbandet har vuxit.
Mark Graham och Stefano De Stabbata, Oxford Internet Institute har ett intressant program: Information Geographies som kartlägger vem som producerar och reproducerar, som har tillgång till, och vem och vilka platser som representeras av informationen i vår moderna kunskapsekonomin.
Kartan använder sig av den välkända sajten Alexa och ger en synnerligen intressant bild av vilken sajt som är populärast i de olika världsdalarna.
Om vi kan deklarera på webben, kontakta de flesta myndigheter på webben, låna böcker på biblioteket på webben, handla på webben, bli kära och gifta oss på webben, läsa tidningar och lyssna på radio och titta på teve på webben, varför kan vi då också inte skapa nya lagar på webben?
Det finns ord som är så groteska att de borde förbjudas i lag. Ett av dom är disintermediation, som betyder att man tar bort mellanhänderna och säljer direkt på webben.
Det här är knappast något nytt, näthandel har förekommer i minst ett decennium, men näthandel är inte alltid detsamma som den mer radikala disintermediation-trenden. Amazon kan skära ut bokhandlare men jobbar trots det hand i hand med bokförlagen.
Vad disintermediation handlar om är att också bortrationalisera bokförläggarna. (mer om det senare i artikeln).
