Etta på New York Times best-säljar-lista är en helt undermålig attack-bok mot president Obama, ett tecken i tiden om hur impopulär presidenten har blivit, inom båda partierna.
För den stockkonservative Obama är frågan om homoäktenskap en fråga som han har försökt undvika på sitt vanliga invecklade sätt. Han är personligen emot könsneutrala äktenskap men har samtidigt upphävt Pentagons förbud mot att öppet homosexuella ska få dö för sitt land men han anser samtidigt att varje delstat ska få sätta sina egna lagar i frågan. Något som North Carolina nu håller på att göra genom en lag som förbjuder könsneutrala äktenskap i delstaten.
Skrällen kom dock i Söndags när Joe Biden, Obamas egen vicepresident på TV förklarade att han inte hade något emot homoäktenskap. Resultatet blev en snabb ripost från Vita Huset som fick Biden att backa.
Ännu värre blev det dock idag, måndag när Obamas utbildningssekreterare sa precis samma sak, i vad som nu har blivit en öppen palatsrevolution mot den stockkonservative Obama som aldrig kan tala ur skägget och som aldrig kan fatta ett klart beslut.
President Obama har alltså hållit sitt State of the Union-tal, som är något som alla presidenter av hävd gör varje januari till senaten och representanthuset i representanthusets kammare i Kapitolium.
Årets tal får ses som Obamas avspark inför den valkampanj som antagligen kommer att bli den bittraste i USA:s historia.
Washington är lamslaget, republikanerna har ett enda mål och det är att till varje pris, kosta vad det kosta vill, besegra Obama och demokraterna i årets kongress och presidentval
Efter George Bush kom Barack Obama som en liberal förnyare i sann europeisk anda. Trodde man i alla fall.
Idag är bilden av Obama en helt annan i USA. Han har visat sig vara betydligt mer konservativ än han visade under valkampanjen, fortsatt George Bushs krig mot terrorismen, visat begränsat entusiasm för Jasminrevolutionen i Mellanöstern, vänt sig mot palestinsk självständighet, ställt sig avvisande mot HBT-människornas kamp för likaberättigande i USA, och i allmänhet svikit sina liberala och progressiva gräsrötter som få andra presidenter i USA:s historia.
Men utanför USA så behåller Obama sin liberala fernissa och Stig Fredrikson ger den svenska bilden på Obama i Svenska Dagbladet, en bild som drastiskt skiljer sig från den amerikanska: Cirkusen i Washington skadar USA | Näringsliv | SvD
President Obama är i Silicon Valley, men inte för att låta sig inspireras av den lokala IT-industrin utan för att samla in pengar till sin återvalskampanj, och det är de rika han vill träffa. Efter ett kort framträdande på LinkedIn för att visa att han är folklig så kan den som lägger ut $38 500 får äta middag med Obama plus ett foto på sig själv med presidenten. (Se nedan)
Innan USA:s näste president är utsedd kommer de två huvudkandidaterna var och en att lägga ut en miljard dollar eller mer, ett tecken på hur USA inte längre är förmöget att modernisera och nu tyvärr helt håller på att spåra ur.
Det mest troliga just nu är att republikanen Mitt Romney blir republikanernas kandidat mot Obama som nu allt mer liknar en republikan än en demokrat.
President Obamas försök att återta initiativet från de segervissa republikanerna genom sitt valfläsktal om American Jobs Act visar hur trängd Obama och demokraterna har blivit. Republikanerna har för länge sen tagit pulsen på Obamas och sett att de har att göra med en osäker, defensiv och överförsiktig man som liksom Jimmy Carter saknar den tuffhet som behövs för att vara president.
Obama kan lova hur mycket valfläsk som helst, utan samarbete från republikanernas så kommer ingenting att ske och republikanernas enda mål idag är att besegra Obama och själva inte Vita Huset. De är lika intresserade av att samarbeta med Obama som rebellerna i Libyen är att samarbeta med Gadaffi.
I hear hurricanes ablowing, I know the end is coming soon, I fear rivers overflowing, I hear the voice of rage and ruin. Så sammanfattade det kaliforniska rockbandet Credence Clearwater Revival på 1960-talet sin dystopiska framtidsversion. Idag, när de senaste opinionssiffrorna ger den käcke och fräcke Texasguvenrörer Rick Perry ledningen över Mitt Romney, världens efter Bosse Ringholm absolut tråkigaste man, samtidigt som president Obamas opinionssiffror dalar, så finns det all anledning att man ställer frågan, kan Rick Perry besegra Obama och bli USA:s näste president?
A new Wall Street Journal/NBC News poll of 1,000 adults, taken Aug. 27-31, found that 44% of Americans approve of the job Mr. Obama is doing as president, with more than half, or 51%, disapproving for the first time since his inauguration. Some 73% say the country is headed in the wrong direction, a level of pessimism not seen since late 2008, as the financial crisis struck. More than 70% of people surveyed said the economy hasn’t yet hit bottom. Most Americans still say the president inherited the nation’s economic maladies from President George W. Bush rather than caused them, although that number is slipping.
Trots att en sittande president brukar ha ett övertag inför sin andra mandatperiod i amerikanska presidentval så pekar allt mer på att Barack Obama verkligen bara kommer att sitta i fyra år. Huvudorsaken är givetvis den allt allvarligare amerikanska ekonomiska krisen, den värsta och längsta sedan den stora depressionen på 1930-talet.
Presidentkampanjen har plötsligt börjat med en rivstart här i USA med två republikanska kandidater som pucklar på Obama med rallarsvingar som ger en försmak av den kommande presidentkampanjen. En presidentkampanj som kommer att bli den mest högljudda, den mest hätska som USA har sett sen 1800-talet, om ens då.
Texasguvernörer Rick Perry som startade sin kampanj i lördags har redan dränkt ut Michele Bachmann och Mitt Romney med rallarsvingar mot Obama som går hem som inom den viktiga Tepåserörelsen och Den kristna Högern. Perry säger t.ex. att en av orsakerna till att han, som själv har tjänstgjort i USA:s flygvapen, ställer upp är att han tänker: Perry running to restore military ‘respect’ for presidency
“One of the reasons that I’m running for president is I want to make sure that every young man and woman who puts on the uniform of the United States respects highly the president of the United States,” he said.
The line is a reversal of the usual pledges of respect for the military from politicians, and Perry seemed to suggest that Obama lacks the qualities of a commander-in-chief in being able to command the troops.
underförstått, Obama respekteras inte av dagens militärer, eftersom han inte har tjänstgjort i det militära.
Sen, i en eskalering som t.o.m. fick gamla garvade republikanska valstrateger som Karl Rove att kippa efter andan, anklagade Perry chefen för den amerikanska central banken för “förräderi”, ifall han inte skulle följa tepåserepublikanernas politik. Eftersom chefen för USA:s centralbank av hävd har varit oberoende från Vita Huset och Kongressen så är uttalandet i sanning häpnadsväckande, och visar att Perry och tepåserepublikanerna verkligen siktar på en ny amerikansk revolution.
The Queen of Rage, den högerextrema Minnesotapolitikern Michele Bachmann är alltså politikern för dagen här i USA. Kvinnan som mycket väl kan komma att bli republikanernas presidentkandidat.
Hon är tepåserepublikanernas ledare och bland hennes främsta mål är att införa abortförbud och öppet krig mot USA:s HBT-befolkning.
But it is her views on social issues that helped secure her win in Iowa, one of the most socially conservative states in the country outside of the south. Before joining Congress, she prayed outside abortion clinics. She is one of the most outspoken critics of homosexuality, co-owning with her husband, Marcus, a clinic in Minnesota where, according to an ABC report by an undercover team, counsellors encourage gay people to pray to get rid of homosexual urges. In a speech in 2004, Bachmann said of homosexuality: “It’s a very sad life. It’s part of Satan, I think, to say this is gay. It’s anything but gay.”
Han är en helt annan slags kandidat än alla hittillsvarande lättviktiga republikanska presidentkandidater, med namn som Mitt Romney, Michele Bachmann, Tim Pawlenty, Ron Paul, Herman Cain, Newt Gingrich, Rick Santorum, och Jon Huntsman.
Igen av dom har någon större chans att besegra Obama och endast den helt omöjliga Michele Bachmann kommer ens att kunna vinna den Kristna Högerns och Tepåserepublikanernas gunst. Och utan deras tillstånd så släpps idag ingen republikan ens in på arenan.
Men Rick Perry är som sagt något helt annat. Framgångsrik guvernör av en av USA:s största delstater, tepåserepublikan och medlem av Den Kristna Högern är han dessutom en lärjunge till den republikanske mästerstrategen Karl Rove . Alla som känner honom är ense om att han är USA:s i särklass farligaste motståndare, en mänsklig stridsvagn beväpnad med massförstörelsevapen.
Amerikanska president- och kongressval är ofta dramatiska, högljudda, bråkiga, stökiga och väldigt underhållande.
Men för att imitera Ture Sventon: “för att vara så oerhört intressanta så är amerikanska president- och kongressval egentligen förvånansvärt ointressanta”. För sanningen är att trots dramat och stöket så är skillnaderna mellan de två amerikanska politiska partierna, när det kommer till kritan, vanligtvis förvånansvärt små.
Men nästa års presidentval kan mycket väl komma att bli unikt, ett val som kan komma att forma USA i decennier framöver. En orsak är givetvis den oerhört svåra ekonomiska kris som har drabbat USA och som landet inte verkar kunna ta sig ur. En annan är tepåserörelsen, på högerkanten som har introducerat något helt nytt i amerikansk politik.
Economist skriver tepåserörelsen “Queen of Rage”, Michele Bachmann och påpekar att hon står för en ytterlighetspolitik som är unik, t.o.m. för USA, men att ingen verkar oroa sig över hennes extrema politik, mest på grund av hennes starka personliga utstrålning: The Republican nomination: Bachmann and the good book | The Economist
In next week’s New Yorker, Ryan Lizza has a dispassionate profile of Mrs Bachmann that explores, among other things, the candidate’s religious beliefs. She recommends Christian books and films that suggest non-Christians are trouble, that the government may be poisoning the water supply, and that America’s civil war was a theological battle that pitted the victimised Christian South against the godless North. She is a fan of Nancy Pearcey’s book, “Total Truth: Liberating Christianity from Its Cultural Captivity”, which argues that only systems built on “Biblical truth” are correct. She says she was profoundly affected by Francis Schaeffer’s film series “How Should We Then Live?”, which again promotes the idea that the inerrant bible is the final authority, while also condemning the influence of the Italian Renaissance, the Enlightenment, Darwin, secular humanism, and postmodernism.
Om det här stämmer så skulle det inte vara första gången som en karismatisk politiker har skördat framgångar trots ett politiskt program som borde ta fått de flesta väljare att ana djupaste oråd.
Det finns många orsaker till att supermakten USA spårade ur, men en av de främsta var ohämmad hybris, man trodde på sin egen propaganda om att man verkligen var världens enda supermakt, med oändliga resurser.
Vilken annan nation i världshistorien har haft en valkampanj som varar i nära två år och som kostar, enligt de senaste beräkningarna, två miljarder dollar, speciellt med tanke på att skillnaderna mellan de enda två partier som USA har faktiskt inte är sådär enormt stor?
Den svenska pressen börjar redan nu börjar följa USA-valet, ett val som bjuder på bröd och skådespel men få försök att reformera det urspårade supermakten och dess växande ekonomiska, strukturella och politiska problem: Republikanerna inför presidentvalet i USA Lång väntan på det stora undret.
Scenen för tankarna till Nixon eller Bush-åren. President Obama på besök i San Francisco och Silicon Valley för att samla in donationer för sin återvalskampanj. Plötsligt börjar en grupp politiska aktivister demonstrera mot övergreppen mot den WiliLeaks-misstänkte soldaten Bradley Manning, bara någon meter framför presidenten.
För att göra presidentens förödmjukelse total så lägger tidningen San Francisco Chronicle sen ut en video av protesten, något som verkligen retar upp Obama för ingen, absolut ingen får videofilma presidenten vid tillställningar som den här, allra minst när han blir förolämpat av demonstranter.
Carolyn Lockhead skriver i San Francisco Chronicle om hur Obama nu hotar med att portförbjuda tidningen från alla framtida president-framträdanden i Kalifornien: SF Chronicle video prompts White House threat
The White House threatened Thursday to exclude The San Francisco Chronicle from pooled coverage of its events in the Bay Area after the paper posted a video of a protest at a San Francisco fundraiser for President Obama last week, Chronicle Editor Ward Bushee said.White House guidelines governing press coverage of such events are too restrictive,
Bushee said, and the newspaper was within its rights to film the protest and post the video.
The White House press office would not speak on the record about the issue.
Så kan det gå. De unge politikern som gick till val på förändringar och förnyelse blir för varje dag som går allt mer lik George Bush.
Samtidigt skriver Jameel Jaffer och Larry Siems i New York Times om hur Obama borde belöna de amerikaner som vägrade att delta i Bush-regeringens tortyr i Guantanamo och Abu Ghraib:Honoring Those Who Said No to Torture – NYTimes.com
There are many things the Obama administration could do to repair some of the damage done by the last administration, but among the simplest and most urgent is this: It could recognize and honor the public servants who rejected torture. In the thousands of pages that have been made public about the detention and interrogation program, we hear the voices of the prisoners who were tortured and the voices of those who inflicted their suffering. But we also hear the voices of the many Americans who said no.
Alla löften om förändringar och förnyelse i USA visade sig enbart vara tom retorik. Kriget Mot Terrorismen fortsätter och president Obama kommer precis som president Bush att gå till återval på fortsatt krig. Dr. Jekyll och Mr Hyde, en synnerligen skrämmande förvandling.
Men mer i skymundan finns det också också en annan synnerligen bisarr och inte så litet skrämmande aspekt av det amerikanska samhället, en aspekt som inte riktigt passar in i bilden av det varma demokratiska USA, nämligen masshysterin.
McCarthy-periodens kommunisthysteri är mest känd, tätt följd av den minst lika farliga islamofobin som gav oss Guantanamo, Kriget Mot Terrorismen, massavlyssningen och tortyren i Abu Ghraib.
Den här frågan har nu blivit så farlig för Obama i upprinnelsen till nästa års presidentval att han känner sig tvingad att göra något han hittills har vägrat, nämligen offentliggöra ursprungsversionen av sin födelseattest. Han har tidigare släppt en kortare version.
Michael D Shear skriver i New York Times om hur Obama nu har tvingats svara birther-rörelsen och speciellt Donald Trump, en känd fastighetsmäklare och byggherre som har flirtat med att ställa upp i presidentvalet: Obama’s Long-Form Birth Certificate Released – NYTimes.com
President Obama on Wednesday posted online a copy of his “long-form” birth certificate from the state of Hawaii, hoping to finally end a long-simmering conspiracy theory among some conservatives who asserted that he was not born in the United States and was not a legitimate president. The birth certificate, which is posted at the White House Web site, shows that Mr. Obama was born in Honolulu, Hawaii, and is signed by state officials and his mother.
Nu har det funnits masshysteri även i andra länder. Nazismen och kommunismen i Sovjet under Lenin och Stalin och i Kina under Mao är kända exempel. Men det här är ett område där USA har utmärkt sig som få andra samhällen.
Frågan är varför och jag kan faktiskt inte besvara frågan. Det liksom ligger i den amerikanska kulturen. Göran Rosenberg har skrivit om det amerikanska frihetsidealet som frihet från ansvar och jag tror att det är så nära man kan komma. Frihet från att befatta sig med den globala uppvärmningen, med miljövård, med de fattiga i samhället, med någonting som påverkar den ohämmade nästan hedonistiska konsumtionen, kosta vad det kosta vill.
