Den fjärde juni 2009 höll president Obama ett historiskt tal i Kairo; ett retoriskt fulländat tal som han hoppades skulle leda till att förbättra USA:s skamfilade ställning i den muslimska världen och speciellt då i Mellanöstern: The following is a text of President Obama’s prepared remarks to the Muslim world, delivered on June 4, 2009, as released by the White House.
Trots USA:s massavlyssning och gigantiska underrättelsetjänst så hade presidenten inte den ringaste aning om att medan han höll sitt tal så höll den arabiska vårens första tvekande skott på att bryta igenom asfalten i de diktaturer som sedan länge varit USA:s och nu president Obamas närmaste allierade i Mellanöstern
Obama har hittills inte visat någon förståelse för den Arabiska Våren. Han har som alla amerikanska presidenter föredragit diktaturer som, eftersom dom har varit pro-amerikanska, har beskrivits som “moderata” och därmed har undgått de ständiga demokratilektioner som diktaturer som inte har varit pro-amerikanska, som t.ex. Kina, har fått stå ut med.
Pragmatik före idealism, något som länge har varit en grundsten i den amerikanska utrikespolitiken.
