John Bolton var en av president Bushs allra gräsligaste följeslagare och hans korta tid som USA:s FN-ambassadör en av FN:s lågvattenmärken. Sedan den tiden ha Bolton funnit en tillflykt i American Enterprise Institute, en av USA:s många tankesmedjor på högerkanten.
Men Bolton har faktiskt skrivit en mycket bra artikel i New York Times om hur USA och EU kan besegra IS, som jag inte har sett någon nämna hittills.
Kul i poolen i den gröna zonen i Bagdad
Trots alla högtidliga löften om att USA skulle sätta Irak fri vid det kommande årsskiftet, så har Obama-regeringens avsikt alltid varit att USA skulle behålla omkring 50 000 trupper, en ambassad som kommer att bli större än hela Vatikanen och tusentals rådgivare, diplomater, osv. Så skulle det bli och vad irakierna tyckte hade inget med saken att göra. Trodde man i alla fall.
Sam Dagher skriver i Wall Street Journal om hur den irakiska regeringen konsekvent vägrade att vika sig och till sist tvingade Obama att tidigare i veckan beordra en fullständig amerikansk reträtt utan några som helst kvarvarande permanenta amerikanska baser i Irak: Maliki Takes Hard Line on American Withdrawal – WSJ.com
President Obamas påtryckningar på den irakiska regeringen för att amerikanska trupper ska få stanna i landet och behålla sina baser när tidsfristen för de sista trupper att lämna landet i slutet av december i år löper ut, har blivit allt intensivare.
Bl.a. har Obama-regeringen nu lovat att sälja stridsflygplan till den irakiska regeringen:som Wall Sytreet Journals Adam Eentous och Ben Lando i Baghdad och Nathan Hodge i Washington skriver:
The complex intersection of U.S., Iraqi and Iranian interests has led the U.S. to bet that a strong Iraq will serve regional stability and keep Tehran’s ambitions at bay. Mr. al-Maliki and his Shiite-dominated government have cordial relations with the theocratic Shiite regime in Tehran, even though the two nations fought bitterly during the 1980s.
Officials said lawmakers would likely support an expanded package for Iraq, but they expect tough questions to be asked first. U.S. weapons meant for fragile allies have ended up in unfriendly hands in the past, as with Iran in the wake of the 1979 Islamic revolution.
Tim Arango skriver i New York Times om att de båda regeringarna har ett hemlig överenskommelse om att amerikanska trupper kan stanna och att de därför kommer att få behålla sina baser i landet: In Shadow of Death, Iraq and U.S. Tiptoe Around a Deadline – NYTimes.com
President Obama tänker inte frivilligt lämna Irak, trots en officiell överenskommelse med den irakiska regeringen, så mycket står klar efter den trumeld från Washington om ökat hot från Iran och att nu måste Irakierna banne mig bestämma sig.
Det är lite svårt att se varför Obama nu helt har övergått till George Bushs linje om permanenta amerikanska baser och fortsatt truppnärvaro i Iran, speciellt eftersom USA inte har råd med en så stor militärbudget, men Obama är fast besluten och tänker uppenbarligen inte tolerera några irakisk opposition i den här frågan.
Elisabeth Bumiller skriver i New York Times om inkommande försvarsministern Leon Panettas Irak-besök, det senaste exemplet på det växande trycker från Washington: Panetta Says Iranian Arms in Iraq Are a â��Concernâ�� – NYTimes.com
Trots sin glödande retorik om den nya politik som han skulle lansera för USA så har Obama gjort precis tvärt om. På kort tid har han blivit en nästan exakt kopia av George Bush, genom att nu sätter en nästan oemotståndlig press på Irak att tillåta fortsatt amerikanska trupp närvaro och ännu viktigare, mer eller mindre permanenta amerikanska baser i landet.
Reuters skriver om den växande amerikanska pressen på Irak: http://news.yahoo.com/u-says-time-short-iraq-request-troops-stay-230821282.html
Continue reading
Det finns stora ledare med strategiska visioner som ändrar historiens förlopp och som sen med all rätt lever vidare i historieböckerna – och det finns små opportunistiska ledare som får vara glada för en mindre fotnot i dammiga historieböcker i dåligt besökta antikvariat. Trots sin uttalade kristna lära, eller kanske just på grund av den, så verkar det som om Obama kommer att falla i den senare kategorin.
Obamas tal till nationen om Irak, som han gav medan jag befann mig på planet till Sverige och därför först nu kan kommentera, kommer aldrig någonsin att jämföras med t.ex. Nikita Chrusjtjovs avslöjanda om Stalins brott .
Den opportunistiska Obama vågar inte stöta sig med republikanerna, han vågar inte säga sanningen om den kriminella amerikanska invasionen av Irak, bara tala elliptiskt om
From this desk, seven and a half years ago, President Bush announced the beginning of military operations in Iraq. Much has changed since that night. A war to disarm a state became a fight against an insurgency. Terrorism and sectarian warfare threatened to tear Iraq apart. Thousands of Americans gave their lives; tens of thousands have been wounded. Our relations abroad were strained. Our unity at home was tested.
Juan Cole skriver på sin blogg om besvikelsen över Obamas tal:Obama hands Iraq to Iraqis, Sort of; al-Maliki Declares Independence | Informed Comment
At least, the president acknowledged the human cost of the war, for both the Iraqis and the Americans. …
The natural place for Obama to go from here was to a thorough debunking of the Republican war propaganda. Instead, the president almost seemed eager to put the war behind him and behind us, and to more or less let the Republican Party off the hook for driving the US over a cliff.
Instead, Obama shifted attention to the apolitical subject of American soldiers’ valor and the increasing readiness of Iraqi troops. Bad novelists often neglect actually to resolve the outstanding issues raised in their art in favor of a melodramatic ending that tugs at the heart strings.
USA är dålig på att göra upp med sitt eget förflutna. Man har ännu inte gjort upp med vare sig McCarthyperioden eller slaveriet och Obama ger nu det republikanska partiet en frisedel för det Krig mot Terrorismen vars mantel han själv har axlat.
Nate Silver skriver i New York Times om hur det Demokratiska partiet nu verkar gå mot ett historiskt nederlag i årets kongressval: The Gallup Generic Ballot Gives G.O.P. 10-Point Lead – NYTimes.com
The poll stealing the headlines this morning is from Gallup, and for good reason: it gives the Republicans a whopping 10-point lead on the generic ballot. This is, in fact, an all-time record for the Republicans: Gallup has been conducting this survey for almost 70 years, and Republicans have never managed to have quite that large of an edge before.
Trots att de här siffrorna kan ifrågasättas så befinner sig Demokraterna i en sits som inte är helt olik den sits som de svenska socialdemokraterna under Mona Sahlin befinner sig i. Båda partierna leds av svaga ledare som inte kan entusiasmera och övertyga och fånga tidsandan genom sin politik.
Genom att inte öppet erkänna de krigsbrott som begicks under invasionen och i hela kriget Mot Terrorismen, bl.a. i Abu Ghraib, så förpassar Obama sig själv till en liten finstilt fotnot i historien. En man som lovade så mycket men som som sen uträttade så litet. En man som hade kunnat ändra på USA:s historia men som nu istället alltmer blir en fotnot till George Bushs kriminella regim.
Länkar:Centcom
[tags] Irak, USA i Irak, Amerikanska trupper i Irak, Irak, Iraq Obama, Obamas Iraktal, Obama Iraq speech [/tags]
Axplock från den nordiska pressen:
SvD – Mest kommenterat: För lite om svenska valet på tv i Irak , Dagen.se – Stora nyheter: Katolska kyrkan i Irak varnar för inbördeskrig
Löpsedlarna är i det närmaste jublande och entydiga: SA står fast vid irakisk tidtabell. Inte så att Obama ljuger, det är bara att när det handlar om internationell storpolitik så gäller det att läsa den där pyttelilla texten längst ner på kontraktet.
Amy Goodman intervjuar journalisten Jeremy Scahill på Democracy Now om vad som verkligen kommer att ske: End of Iraq Combat Operations or Beginning of Downsized, Rebranded Occupation Relying Heavily on Private Military Contractors?
It’s the largest embassy of any country in the history of civilization. I mean, it’s a city unto itself. And it necessitates, Hillary Clinton believes, between 6,000 and 7,000 private security operatives. … the State Department also has plans to remake some US bases into what they call “enduring presence posts,” EPPs.
And so, you’ll have these outposts around the country that are essentially ‘what is essentially unfolding here is a downsized and rebranded occupation, Obama-style, that is going to necessitate a surge in private forces. The State Department is asking for MRAP vehicles, armored vehicles, for Black Hawk helicopters and for these paramilitary forces. So, yes, you can say that officially combat has ended, but in reality you’re continuing it through the back door by bringing in these paramilitary forces and classifying them as diplomatic security, which was Bush’s game from the very beginning.
Så Obama kommer av allt att döma att dra tillbaks alla amerikanska trupper före midnatt den 31 december 2011 som han har lovat. Frågan är bara vad man menar med “trupper” och “baser”. Det mest troliga är alltså att USA trots alla Obamas löften ändå kommer att ha en mindre styrka på mellan säg 10 000 och 25 000 privata säkerhetsvakter, träningsenheter och underrättelsepersonal kvar i landet. Och med en ambassad som enligt Vatikanen är lika stor som Vatikanen så är det inte speciellt förvånande.
Det är helt klart något helt annat än den långsiktiga ockupation som George Bush och de neokonservativa hade i tankarna, men ändå inte den 100% reträtt som den svenska pressen verkar tro. Världen är alltid mer komplicerad än man tror.
Axplock från den nordiska pressen:
DN.se – Nyheter – Toppnyheter,SvD – Senaste nytt,SvD – Senaste nytt,SvD – Senaste nytt
[tags] Irak, Obama Irak, Obama Iraq, USA i Irak, Amerikanska trupper i Irak, USA och Irak[/tags]
[print_link]
“>
Ännu ett blodbad i Irak, långt ifrån det sista i vad som skulle bli ett kort litet kristet grabbkrig för George Bushs och hans patetiske kompis Tony Blair.
Hur mycket har kriget kostat, hittills? Matthew Duss, Peter Juul, och Brian Katulis har gjort en sammanställning på den inflytelserika amerikanska tankesmedjan Center for American Progress: The Iraq War Ledger A tabulation of the human, financial and strategic costs :
• Total deaths: Between 110,663 and 119,380
• Coalition deaths: 4,712
• U.S. deaths: 4,394
• U.S. wounded: 31,768
• U.S. deaths as a percentage of coalition deaths: 93.25 percent
• Iraqi Security Force deaths: At least 9,451
• Total coalition and ISF deaths: At least 14,163
• Iraqi civilian deaths: Between 96,037 and 104,754
• Non-Iraqi contractor deaths: At least 463
• Internally displaced persons: 2.6 million
• Refugees: 1.9 million Financial costs
• Cost of Operation Iraqi Freedom: $748.2 billion
• Projected total cost of veterans’ health care and disability: $422 billion to $717 billion
De här siffrorna är antagligen så nära sanningen som vi kan komma just nu. Men trots att det verkar som om president Obama faktiskt kommer att dra tillbaks de amerikanska styrkorna mot slutet av nästa år, så fortsätter kriget alltså. Den stora vinnaren, Iran, som nu kan komma att bli nästa mål för ett möjligt amerikanskt krig.
Jag måste erkänna att jag har svårt att tro att Obama kommer att starta något så vansinnigt, men Irakkriget visat återigen sanningen i George Santayanas observation att att den som struntar i historien lärdomar själv tvingas återuppliva den. Winfield Scott, USA:s 75:årige ÖB vid starten av den blodiga amerikanska inbördeskriget varnade för hur blodigt och utdraget kriget skulle bli. Ingen trodde honom, trupperna skulle vara hemma till Julen.
Axplock från den nordiska pressen:
DN.se – Nyheter – Toppnyheter, DN.se – Världen, SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt, SvD – Startsidan, Expressen: Nyheter, Expressen: Nyheter, Dagbladet.no – nyheter, VG RSS
[tags]Afghanistan, Kriget mot Terrorismen, Pentagon Afghanistan, Obama Afghanistan, USA Afghanistan, Admiral Mullen, Basil Henry Liddell Hart, Charles deGaulle, David Kilcullen, Donald Rumsfeldt, J.F.C. Fuller, Obama, Obama Afghanistan, Paul Wolfowitz, Pentagon, Stanley A. McChrystal, The Accidental Guerrilla,MQ-1 Predator, MQ-9 Reaper, Improvised Explosive Devices, IED, Creech Airforce base, Irak, Kriget i Irak[/tags]
[print_link]
Huvudorsaken till att president Obama kom fram från under den soffa han hade gömt sig efter sitt första möte med Israels Binjamin Netanyahu för ett år sen sägs vara den rapport som chefen för USA:s Centralkommano, den i högerkretsar avgudade general David Petraeus, lade fram för senatens militärutskott den 16:e mars i år. Ett framträdande för vilket Petraeus nu får utstå stark kritik av Israels vänner i USA.
Men precis vad var det som Petraeus sade?
Robert Wright har skrivit en mycket läsvärd artikel i New York Times Against ‘Pro-Israel’ med en länk till Petraeus framträdande i kongressen:
STATEMENT OF GENERAL DAVID H. PETRAEUS, U.S. ARMY COMMANDER U.S. CENTRAL COMMAND BEFORE THE SENATE ARMED SERVICES COMMITTEE ON THE POSTURE OF U.S. CENTRAL COMMAND 16 MAR 2010 FOR OFFICIAL USE ONLY UNTIL RELEASED BY THE SENATE ARMED SERVICES COMMITTEE . Här är Petraeus ord:
Insufficient progress toward a comprehensive Middle East peace. The enduring hostilities between Israel and some of its neighbors present distinct challenges to our ability to advance our interests in the AOR. Israeli-Palestinian tensions often flare into violence and large-scale armed confrontations.
The conflict foments anti-American sentiment, due to a perception of U.S. favoritism for Israel. Arab anger over the Palestinian question limits the strength and depth of U.S. partnerships with governments and peoples in the AOR and weakens the legitimacy of moderate regimes in the Arab world. Meanwhile, al-Qaeda and other militant groups exploit that anger to mobilize support. The conflict also gives Iran influence in the Arab world through its clients, Lebanese Hizballah and Hamas. Militant Islamist movements.
Så här har vi det. Som Robin Wright skriver i sin artikel så är det generalens plikt att identifiera hot mot amerikanska trupper och det har han nu alltså gjort.
Tyvärr har Obama nu krupit tillbaks under sin soffa i Vita Huset och lämnat fältet fritt för nya bosättningar i Östra Jerusalem och på Västbanken. Så amerikaner kommer att få fortsätta att offra sina liv för nya bosättningar på palestinskt område.
[tags]Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud, Netanyahu, Obama Netanyahu, Petraeus Obama, Petraeus Israel[/tags]
De senaste dagarna har bjudit på ett rent historiskt skådespel i Israel och Washingthon.
USA:s lilla klientstat Israel, som är helt beroende av USA:s militära och ekonomiska hjälp, har på ett spektakulärt sätt saboterat president Obamas försök att återuppta fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina mitt under vicepresident Bidens besök i Israel.
Efter att Biden, Hillary Clinton och Obamas chefsstrategy David Axelrod alla nu har kritiserat Israel och begärt att Netanyahu stoppar de nya bosättningarna, så svarar Netanyahu nu ikväll, måndag, “make me”, eller för att uttrycka det litet mer diplomatiskt “fuck off”.
Det här är märkligt nog, ingen sittande amerikansk president har någonsin behandlats såhär av en klientstat och konsekvenserna för Obama om han återigen lägger sig platt för Netanyahu som han gjorde för ett år sen, kommer att bli vittgående. Ingen utländsk makt kommer längre att respektera honom.
Mark Perry skriver i Foreign Policy om hur general David Petraeus, chefen för Pentagons viktiga Centralkommando som inbegriper större delen av arabvärlden, nu försöker få Obama och Vita Huset att förstå att Israels bosättningar och ständiga övergrepp mot den palestinska civilbefolkningen hotar USA:s ställning i arabvärlden och att USA till yttermera visso får betala för den israeliska ockupationen med amerikanska liv i Kriget mot Terrorismen: Petraeus Asks that Palestinians be Considered Middle Eastern and Not European – Politics Prevail over National Interest
On January 16 … a team of senior military officers from the U.S. Central Command… arrived at the Pentagon to brief JCS Chairman Michael Mullen on the Israeli-Palestinian conflict. The team had been dispatched by CENTCOM commander David Petraeus to underline his growing worries at the lack of progress in resolving the issue. The 33-slide 45-minute PowerPoint briefing stunned Mullen. The briefers reported that there was a growing perception among Arab leaders that the U.S. was incapable of standing up to Israel, that CENTCOM’s mostly Arab constituency was losing faith in American promises, that Israeli intransigence on the Israeli-Palestinian conflict was jeopardizing U.S. standing in the region, and that Mitchell himself was … “too old, too slow…and too late.”
Det här mötet på Pentagon har rapporterats från flera håll och rapporterna verkar vara autentiska.
Det är tydligen på grund av påtryckningar från Pentagon som den vanligtvis så försiktige Obama den här gången vågade kritisera Netanyahu, något han avstod från för ett år sen när Netanyahu likaledes vägrade att gå med på Obamas fredsinitiativ.
Ethan Bronner skriver i New York Times om hur Netanyahu nu häpnadsväckande nog synar Obamas bluff om de 1600 bostäderna i Östra Jerusalem: Israel Affirms Plan to Build in East Jerusalem
American anger at Israel deepened Monday when a demand that Israel put off a plan to build new Jewish housing in East Jerusalem was met with a speech by Prime Minister Benjamin Netanyahu asserting that Jerusalem construction was not a matter for negotiation.
Det här är en kosmisk katastrof för Obama. Netanyahu har hans ballar i sina händer och trycker på allt han kan. Obama tvingas nu gå till strid inte bara mot Israel utan också mot den mäktiga AIPIAC-lobbyn i Washington, en av USA:s allra mäktigaste lobbyorganisationer som i sin tur har mycket starka band med Den Kristna Högern.
Obama har bara sig själv att skylla. Han verkar vara helt rudis på det utrikespolitiska området och har aldrig formulerat en klar plan för vad det är han verkligen vill åstadkomma i Mellanöstern.
Robert Dreyfuss skriver i The Nation om Obamas spektakulära misslyckande i Mellanöstern: US-Israel Showdown?
Obama didn’t deliver. He never stated the end goal. Now, he has another chance. His new opportunity was handed to him last week when Netanyahu’s government slapped visiting Vice President Biden in face by announcing, during a high-stakes, delicate trip, a plan to build 1,600 new Jewish homes in occupied East Jerusalem. In the aftermath of that event, the entire Obama administration has been mobilized against Israel. The key question is not whether Obama and Co. will slam Israel rhetorically, as they’ve done, buy whether there will be concrete consequences for Israel and whether the Obama team will finally relaunch the all-but-dead peace process by declaring the president’s own vision of the terms that Israel, the Palestinians, and the Arab states must agree to.
Ian Black skriver i Guardian om motsättningarna mellan Washington och Netanyahu: Israeli-US crisis worst since Sinai withdrawal | World news | guardian.co.uk
* News Israel’s ambassador to the US, Michael Oren, has said the row over new housing in East Jerusalem has triggered the worst crisis in US-Israeli relations in 35 years, despite attempts by Binyamin Netanyahu to project a sense of “business as usual”. The question is whether the US will move beyond criticism to take punitive action if its demands are not met. Israel is the largest recipient of US foreign aid “ $2.4bn annually, rising to $3bn in 2011 “ much of it for the military. No US president since George Bush Sr has tried to make aid to Israel contingent on the country’s adherence to international law. Oren, a historian before taking up Israel’s most important diplomatic post, reportedly characterised the crisis as the most serious since a 1975 confrontation between Henry Kissinger and the prime minister, Yitzhak Rabin, over a US demand for a partial Israeli withdrawal from Egypt’s Sinai peninsula.
Ett tecken på hur svårt sårad Obama redan är av Netanyahu-fejden är att t.o.m. den vanligtvis så Israeltrogne Thomas L Friedman i New York Times kritiserar Netanyahu: Op-Ed Columnist – Driving Drunk in Jerusalem – NYTimes.com
I think that ‘ rather than fuming and making up ‘ would have sent a very useful message for two reasons. First, what the Israelis did played right into a question a lot of people are asking about the Obama team: how tough are these guys? The last thing the president needs, at a time when he is facing down Iran and China ‘ not to mention Congress ‘ is to look like America’s most dependent ally can push him around. And second, Israel needs a wake-up call. Continuing to build settlements in the West Bank, and even housing in disputed East Jerusalem, is sheer madness.
Så hur kommer den här krisen att sluta? Obama har nu bara ett val om man han väljer att inte kapitulera inför Natanyahus påtryckningar och det är att dra tillbaks USA:s ambassadör i Israel och vägra att släppa in Netanyahu till USA för att tala till AIPAC om ett par veckor.
Obamas problem är att Netanyahus uppträdande är så rent obegripligt kränkande och förnedrande att även om Obama själv kanske inte vågar gå till motattack så tvingas han nu att göra mer än bara prata. Om han kapitulerar för Netanyahu nu så ger han Kina, Iran och Ryssland en blank check att göra vad de vill var som helst i världen. Han kommer att bli ett åtlöje av historiska proportioner.
Han helt enkelt måste göra något annat än bara hålla ännu ett tal. Vi får se om han är så modig.
[tags]Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud, Obama Netanyahu, Israel USA, Netanyahu bosättningar[/tags
Detta har hänt: USA:s viceprecident Joe Biden har varit i Israel, som han kallar sitt andra hemland, för att prata gemensamma aktioner mot Iran och för att få de motsträviga palestinierna att gå med på förhandlingar med Israel.
Det sistnämnda är något som varken Biden eller Obama och minst av allt Netanyahu, är speciellt intresserade av, men för att blidka arabvärlden så vill man få det att se ut som om man brydde sig. Så är det ofta i politiken.
Vad som däremot inte är acceptabelt är att en av USA:s allra minsta klientstater, som är helt beroende av USA, efter Bidens gråtmilda utsvävningar om hur mycket han älskar Israel svarar med ett gigantisk snyting mitt i ansiktet inför alla världens medier i form av en gigantisk ny bosättning på 1600 bostäder precis under Bidens besök.
Det står nu helt klart att Obama och Biden fortfarande inte har den ringaste aning om vem de har att göra med. De är helt och totalt aningslösa. Men under fredagen har alla världens busar nu insett att om Netanyahu kan håna Obama på det här makalöst sättet utan ett pip från Obama då är det fritt fram för Kina, Ryssland, Iran och alla andra att ta för sig. Obama kommer bara att lägga sig platt så fort som han möter minsta motstånd. Obama är den nya Neville Chamberlain. Han vågar inte ens höja rösten oberoende av vad Netanyahu gör.
Den ineffektive Biden protesterade genom att låta Netanyahu vänta i 90 minuter under statsmiddagen, men trots att han sen även protesterade verbalt så vågade han inte be Israel att ställa in bosättningarna, och Netanyahu vägrade att stoppa dom.
Nu har Netanyahu bett om ursäkt, men han har inte backat om bosättningarna och Obama tvingas nu till en makalös reträtt inför världens alla medier med svansen mellan benen.
Vilket nu, som Mark Landler skriver i New York Times, har fått Hillary Clinton att ryta till: Clinton Rebukes Israel for Housing Announcement – NYTimes.com
WASHINGTON ‘ In a tense, 43-minute phone call on Friday morning, Secretary of State Hillary Rodham Clinton told Prime Minister Benjamin Netanyahu that Israel’s plans for new housing units for Jews in East Jerusalem sent a ‘deeply negative signal ‘ about Israel-American relations, and not just because it spoiled a visit by Vice President Joseph R. Biden Jr. … Mrs. Clinton went a good deal further in her conversation with Mr. Netanyahu, saying it had harmed ‘the bilateral relationship, ‘ according to the State Department spokesman, Philip J. Crowley. … But they place the administration in a delicate political position, two weeks before the most influential pro-Israel lobbying group, the American Israel Public Affairs Committee, holds its annual meeting in Washington. Both Mrs. Clinton and Mr. Netanyahu are scheduled to speak at the gathering.
Nu är det här till en stor del ett spel för kulisserna och speciellt för arabvärlden. Den tafatte och timide Obama måste skyddas. Presidenten må vara hur rädd för Netanyahu som helst, vilket han redan har visat, men en liten småbuse får inte hunsa med en sittande president som Netanyahu och den israeliska regeringen har gjort.
Det bryter mot alla diplomatiska konventioner. Så kanske man kan bete sig mot Sverige men så får man helt enkelt inte bete sig mot världens enda supermakt.
Det här är en gigantisk motgång för Obama som nu kommer att få republikanerna och hela den kristna Högern på halsen inför kongressvalen i november.
Axplock från den nordiska pressen:
Länkar:
[tags]Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud. Biden Israel [/tags]
Israel-muren som liksom Berlinmuren kommer att stå i tusen år.
Joe Bidens statsbesök i Israel hade mycket litet med palestinierna och allt med Iran att göra.
Bakgrunden är Israels enträgna begäran att USA ger Israel grönt ljus och militärt stöd för att bomba de iranska atomanläggningarna och den timide Obamas vägran att liksom George Bush gå till krig mot Iran.
Så Biden var i Israel för att övertyga Netanyahuregeringen att inte bryta med Obama utan ge USA ännu en chans att på ett eller annat sätt få Iran att avstå från att framställa atomvapen. Något som CIA f.ö. har sagt att man inte är säker på att Iran ens försöker göra.
Biden var INTE i Israel för att prata fred för palestinierna, det var mer ett spel för kulisserna. Det är viktigt att det verkar som om Obama är intresserad av fredsförhandlingar, det är betydligt mindre viktigt att sådana förhandlingar verkligen leder någonstans.
Marwan Bishara skriver på Al Jazeera om US in Middle East policy retreat | Al Jazeera Blogs
Clearly, the Obama administration feels that it has burnt its fingers, at least publicly, by giving the impression of seeking rapprochement with Iran and distancing itself from Israel. Although this might have been the right strategy or the necessary bold shift to reinvent the Middle East region, the Obama administration hasn’t been ready to pay the political price in terms of the Israeli lobby’s backlash domestically or the geopolitical costs in terms of accommodation with Iran.It’s in that sense that the speech at Tel Aviv University is the culmination of half a year of rethinking of US Middle East strategy and actual retreat from the ambitious plans at the outset. Facing several hot and cold fronts at home and in the Greater Middle East region, the Obama administration hopes to improve the atmosphere with Israel, put the heat on Tehran, and enlist the support of so-called moderate Arabs.
Obama är inte längre intresserad av att söka fred för palestinierna eftersom den amerikanska kongressen med överväldigande majoritet stöder fortsatta israeliska bosättningar på Västbanken. I Senaten är siffran 100%, i Representanthuset nära 90%.
Att Netanyahu trots Obamas alla försök att stödja Israel mot Iran inte kunna motstå frestelsen att ge Obama ett tjuvnyp genom att öppet håna honom med nya massiva bosättningar visar helt klart att det är Netanyahu och inte Obama som är huvudparten i den israelisk-amerikanska axeln mot Iran.
Juan Cole skriver om Netanyahus öppna hån av den timide Obama: Informed Comment: Abbas Reported to have Withdrawn from Israeli-Palestinian talks;
Obama Mideast Policy Sabotaged by Netany
Obama is in real danger of seeing his allies lose respect for the United States once they see that Israel can treat him in this humiliating way with impunity. The security implications for the US are enormous. Many European allies feel strongly that Israel is an aggressor state in the region, and when Obama asks them for help in the fight against al-Qaeda, they may feel that Washington’s coddling of Israeli colonialism produced much of the radicalism that they are now asked to spend blood and treasure combating. Moreover, many leaders may be emboldened to treat Obama and Biden just as Netanyahu did, if the latter faces no consequences for his impudence.
Dagens Nyheter skriver om de utökade bosättningarna på Västbanken: Palestinierna avvisar fredssamtal – DN.se
Den palestinske presidenten har beslutat att han inte vill gå in i förhandlingar nu. Den palestinska sidan är inte redo att förhandla under nuvarande omständigheter, säger Arabförbundets ordförande Amr Moussa. Enligt Arabförbundets delegater hänger återupptagandet av fredssamtalen på om Israel stoppar bosättarexpansionen i Östra Jerusalem och de ockuperade områdena.
Israel är inte längre Mellanösterns enda supermakt. Israels försök att få först Bush och nu Obama att gå med på krig mot Iran har misslyckats. USA kommer förr eller senare att tvingas att förhandla med mullorna i Iran, precis som man gjorde med Kina.
Det är den dagen som Netanyahu till varje pris vill skjuta på framtiden. Och som tack för att Netanyahu inte själv bombar Iran så ger Obama honom alltså grönt ljus att fortsätta ockupationen av Västbanken.
Vad Obama däremot inte hade väntar sig är att Netanyahu så öppet skulle håna honom med nya massiva bosättningar under Bidens besök i Israel.
Men det var bara ett litet tjuvnyp för att visa vem det är som verkligen bestämmer.
Det här är alltså början till en omfattande omorientering av USA:s utrikespolitik i Mellanöstern. En omorientering som förr eller senare kommer att leda till detente med Iran och en enstatslösning för vad som eufemistiskt kallas Mellanöstern.
Axplock från den nordiska pressen:
SvD – Senaste nytt,
Aftonbladet: Sveriges nyhetsport, Dagbladet.no – nyheter,
Dagbladet.no – nyheter,
Dagen.se – Stora nyheter,Dagen.se – Stora nyheter
[tags]Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud, Biden Israel [/tags]
[print_link]
Federleys Fallos.
En allt mer pressad Frederick Federley planerar, enligt rykten som sägs härstamma från Babsan, som borde veta, ett monumentalt medieevenemang av historiska för att inte säga histrioniska proportioner.
Babsan
Målet, att rädda Centern från att hamna under 4% riksdagsvalet, skall nås genom en kupp mot prinsessbröllopet den 19 juni i år. Federley skall, i direktsänd TV, låta sig omskäras helnaken högst upp i Turning Torso i Malmö till tonerna av Frank Sinatras I’ve Got You Under My Skin precis samtidigt som Viktoria och Daniel knyter banden i Storkyrkan.
“Vem fan vill se på Viktoria om de kan se på mig”, som Federley uttrycket det.
Omskärelsen sägs vara ett led i Federleys konvertering till judendomen, något som han ser som ett dråpslag mot “den där jävla Reepalu och socialdemokratin i Malmö”.
Federley hoppas sedan kunna bjuda in bosättarrörelsen Gush Emunim för att etablera bosättningar i Rosengård, som Federley säger sig kunna bevisa var judiskt redan tusen år före Ansgars första besök i Birka 829–30.
Riksantikvarieämbetet har hittills ställt sig något tveksam till Federleys och Centerns dokumentation, mest på grund av att originaldokumenten som sägs vara samtida med Dödahavsrullarna från Qumran, bär en klart synlig vattenstämpel med orden “Centerpartiets Riksdagskansli 2009”.
Men efter påtryckningar från Sveriges Israel-ambassadör Elisabet “Njuren” Borsiin Bonnier, Shin Bet och Mossad så sägs alla hinder för bosättningarna nu ha undanröjts.
Federley har, som bekant, redan donerat pengar till den israeliska armén och tänker nu finansiera evenemanget och de israeliska bosättningarna i Malmö med miljonbelopp från RFSL och LRF.
Federleys förhud, signerad av Federley själv, skall enligt uppgift doneras till Moderna Museet, Ilmar Reepalu fråntas sitt svenska medborgarskap och utvisas till Estland, “eller var fan han nu kommer nånstans ifrån” som Federley så poetiskt uttrycker det och Turning Torso döpas om till Fredricks Fallos.
Spännande dagar framöver m.a.o….
[tags]Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud, Federley Turning Torso, Mossad, Shin Bet[/tags]
[print_link]
´President Obamas goda rykte till trots så har han redan gjort klart att han inte är intresserad av att trycka på för demokrati i Egypten, ett land som får amerikanskt ekonomiskt stöd värd $1.6 miljarder per år helt utan några krav på demokratiska reformer som Paul Schemm skriver i San Francisco Chronicle：＜a href=”http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=/n/a/2009/03/31/international/i015334D06.DTL”>Analysis: Democracy in Egypt appears to wane
The Obama administration has already hinted it won’t hinge its relationship with Egypt on human rights demands, moving away from former President George W. Bush’s ambitious — or overreaching, as some in the region felt — claims to seek a democratic transformation in the region.
och medan Hillary Clinton talar sig varm om Internet/demokrati i Kina och Iran så säger hon inte ett knyst om det faktum att som Yasmine El Rafie skriver på DNEgyptens demokratibloggare tystnar
När, som AlJazeera nu uppmärksammar, Muhammad ElBaradei, den allmän respekterade just pensionerade chefen för FN:s atomenergikommission och tillika Nobelpristagare, som representant för IAEA, nu återvänder till Egypten så ställs Obama inför ett synnerligen allvarligt problem： Egyptians welcome ElBaradei home :
Ahead of his arrival, there were media speculation that the authorities could ban public receptions for him.
Two members of opposition group the April 6 Movement have already been arrested for organising a reception for ElBaradei and distributing leaflets encouraging people to attend, Egyptian media reported.
Amr El-Kahky, Al Jazeera’s correspondent in Cairo, said his return has caused a political stir in Egypt.
“Hundreds of people gathered at the airport … ElBaradei ins
Ska han stödja sin allierade Hosni Mubarak som nu, på Obamas begäran och med amerikansk militär och ekonomisk hjälp (ovanpå de årliga bidragen), se: Egypt building underground metal wall to curb smuggling into Gaza som Charles Levison skriver i Wall Street Journal, nu är i full fart med att stänga de sista hålen till det gigantiska utomhusfängelse som USA och dess allierade har upprättat för att kollektivt straffa befolkningen i Gaza :Egypt Tightens Gaza Barrier to Close Tunnels
Shutting Lifeline for Hamas Threatens Delicate Balance That Has Existed Since War With Israel Ended Early in 2009.
Eller kommer kanske Obama att bryta med den 81：årige Mubarak och hans diktatur som är minst lika brutal som den iranska, och stödja ElBaradei och demokrati även för Egypten?
De närmaste månaderna får utvisa men jag tror inte att vi bör hoppas alltför mycket.
Under tiden kan vi läsa Alaa al-Aswanys fina bok The Yacoubian Building., en författare som knappast kommer att bli inbjuden till Vita Huset. Det är nämligen han som har organiserad den Facebookgrupp för ElBaradei som redan har samlat 65000 medlemmar.
[tags]Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud,ElBaradei, Egypten och Obama, Egypten Israel, The Yacoubian Building, Alaa al-Aswanys[/tags]
[print_link]
Stormakter förblir inte stormakter om de inte kan göra skäl för sin maktposition.
USA:s vägran att sätta någon som helst press på den israeliska regeringen för att utrymma de ockuperade palestinska områdena och gå med på en varaktig fred, tär på USA:s rykte, inte minst i Mellanöstern och den muslimska världen.
Det här är ett pris som USA ännu så länge lätt kan betala och som man utan tvekan kommer att fortsätta att betala i decennier framöver. Men USA:s hegemoni i världen minskar steg för steg. Turkiet har börja föra sin egen utrikespolitik och Syrien moderniserar. Iran kommer att demokratiseras och växa till en regional stormakt.
Om ytterligare 50 år kommer det muslimska Mellanöstern att vara en viktig del av den globaliserade världen och om inte USA bryr sig så kommer andra aktörer att intervenera för att få slut på den israeliska ockupationen och de ständiga krigen i området.
Man kan tycka vad man vill om globaliseringen men den har i alla fall det goda med sig att den inte tycker om krig och ockupation.
Newsweek har arrangerat något så ovanligt som en debatt om USA:s speciella relationer med Israel Too Close For Comfort? Reassessing America’s special relationship with Israel. , vilket är något helt unikt för en ledande tidskrift i USA.
Eleven minutes after Israel announced its independence in 1948, President Harry Truman recognized the new state, and American support has been crucial to -Israel’s survival and a cornerstone of U.S. foreign policy ever since.
But as Washington’s focus has shifted toward Iraq and Afghanistan, and as President Obama has begun new overtures toward moderate Arab states such as Egypt, some are questioning whether that policy still serves the national interest. Should the U.S. step back from its special relationship with Israel? That was the topic of last week’s Intelligence Squared U.S. debate at New York University.
Roger Cohen, som är kolumnist på New York Times, är en av de två som för palestiniernas talan：
.. den amerikanska politiken gentemot Israel har misslyckats. …parterna är längre från varandra än någonsin. Vad som gör USA: s relation med Israel så unik är dess okritisk karaktär, även om det skadar USA: s intressen, liksom den otroliga generositet som USA har visat mot Israel under det senaste årtiondet, nästan 60 miljarder dollar.
Till vilket mål har dessa pengar används? Det israeliska bosättningarna på Västbanken har utökats till 450.000 israeler utanför 1967 års gränser med en repressiv apparat av nybyggare med reserverade motorvägar och militärområden och en mur. Israeler i sina snabba bilar kör i ilfart utefter motorvägarna medan palestinierna med sina åsnekärror ta sig fram på grusvägar till sina odlingar.
Nu har Obama redan gjort en kovändning från sin tidigare fredspolitik och står idag om något närmare den israeliska regeringen än George Bush.
Men på sikt måste USA välja mellan ett ökat inflytande i den allt viktigare muslimska världen och fortsatt ockupation av Palestina.
USA kan inte predika demokrati och frihet och samtidigt finansiera den Israeliska ockupationen av Palestina. Det går inte ihop längre.
Det kommer att ta ett par tre decennier, kanske fler, men trenden är omisskännlig. USA:s inflytande i Mellanöstern är på avtagande och det finns inte längre någon ursäkt för den Israeliska ockupationen.
På sikt kommer det 100% amerikanska stödet för Israel att långsamt avta om man inte ger Palestinierna dess frihet.
Det faktum att Newsweek vågar införa en sån här debatt är ett steg i rätt riktning. Jag tror knappast att t.ex. DN skulle våga ha en liknande debatt, men jag kan ha fel.
[tags] Mellanöstern, Palestina, Gaza, Israel, Västbanken, Syrien, Iran, Irak, Jerusalem, Middle East, West Bank, Hamas, Fatah, Likud[/tags]