Tag Archives: Israel Airstrikes Gaza

I sin bok om upprinnelsen till Andra Världskriget On Borrowed Time: How World War II Began skriver Leonard Mosley följande　om den franska regeringens ageranade när Hitler just hade angripit Polen, vars försvar Frankrike hade garanterat: (sid 454-455)：

To be sure the Chamber of Deputies was given a stirring speach by Edouard Daladier, insisting that France must honor her obligations. “Were France to admit of such aggression,” the French Pemier said, “it would earn her the contempt, isolation and discredit…At the price of our honor we would be purchasing a precarious and revokable peace and when the time came for us to fight, having lost the esteem of our allies and of other nations, we should be a wretched people, doomed to defeat and enslavement. ”

But the moment the speech was over, Daladier was back supporting (utrikesminister Georges) Bonnet to the hilt. He was in favor of delaying any ultimatum to the Germans for 24 to 48 hours – during which time something might turn up.

Politiker spelar ofta ett dubbelspel inför allmänheten. Den svenska regeringen har t.ex. med stor säkerhet känt till Israels mobilisering mot Gaza i flera veckor om inte månader utan att lyfta ett finger för att protestera.

Carl Bildt må skriva vad han vill på sin blogg men han har inte, vad jag vet, ens kallat upp Israels ambassadör till UD för att protestera. Det finns ett mycket väl utvecklat språk inom diplomatin och alla tecken tyder på att inte bara USA utan också EU och Sverige har gett Israel grönt ljus i Gaza.

Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarkozy har mycket goda underrättelsekällor i Mellanöstern och blev säkert tillfrågade av Israel om hur de skulle ställa sig om Israel bombade och invaderade Gaza. Vi får anta att de gav sitt godkännande.

Vi vet att Egyptens Hosni Mubarak och Västbankens Mahmoud Abbas stöder Israels offensiv och Hamas har anklagat Fatah-agenter i Gaza för att ha försett Israel med bombmål, vilket inte är omöjligt.

Vi vet också att EU fortfarande öppet stöder den israeliska invasionen av Gaza: EU presidency: Israel ground op in Gaza ‘defensive not offensive

the Czech Republic, said Saturday an Israeli ground offensive in Gaza was “defensive, not offensive” action.

“At the moment, from the perspective of the last days, we understand this step as a defensive, not offensive, action,” Czech EU presidency spokesman Jiri Potuznik said .

Czech Foreign Minister Karel Schwarzenberg is leading an EU delegation to the region Sunday, and Potuznik said the presidency will wait to see the results of that visit.

vilket är en öppen invit till Israel att fortsätta invasionen. Carl Bildt stöder också uppenbarligen den tolkningen av invasionen eftersom han är med i den delegation som efter en vecka nu kommer att resa till i alla fall Israel. Sedan kommer åtskilliga dagar antagligen att gå åt medan man analysera vad man lärde.

Det verkar som om EU och även den svenska regeringen har gett Israel grönt ljus fram till det israeliska valet den 10 Februari i år.

Vi vet bestämt som jag har skrivit att USA har skeppat Israel amerikanska GBU-39 smartbomber som nu sätts in mot Gaza och vi kan anta att även Tyskland, Frankrike och England kan ha skeppat vapen vi vet inte.

Det tragiska är att den svenska pressen har struntat i att ens försöka ta reda på vad som sker bakom kulisserna.

Den som har läst Larry Collins och Dominique LaPierres klassiska Is Paris Burning från 1965 vet att när den tyske befälhavaren i Paris general Dietrich von Choltitz i Augusti 1944 fick order om att rasera staden så vägrade han. Resultatet blev ett raseriutbrott från Hitler som halvt vansinnig skrek “Brinner Paris?????” Det finns inga tecken på att någon israelisk officer har vägrat rasera Gaza eller att den svenska regeringen ens kommer att bry sig.

Vi lever i en helt ny och oerhört brutal tidsålder. Det här är början till en hel serie allt våldsammare krig. Det är enkelt att hurra på den israeliska armén just nu men förr eller senare kommer vi alla att fö betala för de här krigsförbrytelserna.

Israels invasion av Gaza är nu i full gång efter grönt ljus från president Bush och man får anta, både Barack Obama och EU.

Målet verkar vara att för alltid krossa det civila samhället i Gaza som Hamas har byggt upp under de senaste fyra åren. Den växande palestinska medelklassen skall förintas och med den palestiniernas möjligheter att någonsin styra sig själva.

Sedan skall, som Steven Lee Myers i New York Times, (USA-tränade) Fatah trupper antagligen sättas in för att ta över makten från Hamas, som efter påtryckningar från USA och EU vann de demokratiska valen i Gaza för fyra år sedan.

Det kommer antagligen att bli ett mycket blodigt inbördeskrig som ytterligare kommer att föröda Gaza och döda tusentals människor.

Vad vi ser just ikväll svensk tid är ett klassiskt Blitzkrieg där befolkningen drivs ut från sina hem i natten och universitetet, moskéer, fabriker, skolor, affärer, bostäder allt jämnas med marken av avancerade stridsvagnskolonner understödda av bombplan. Hela det civila palestinska samhället bombas, allt förstörs, hela det civila samhället bombas tillbaks till stenåldern..

Steven Lee Myers skriver i New York Times om Barack Obamas långsiktiga mål i Palestina:

Then, as Martin S. Indyk, a former American ambassador to Israel, argued, an international peacekeeping force made up of Turkish and Arab troops could clear the way for a restoration of political control in Gaza by President Mahmoud Abbas, who heads the Fatah movement and is titular president of all Palestinians, but in reality is the weak leader of only the West Bank.

A two-state treaty could follow, and then perhaps peace between Israel and Syria, leaving Iran isolated behind the buffer of a newly democratic and peaceful, if not particularly friendly, Iraq.

Israels strategiska problem är att en långvarig fred med palestinierna inom några årtionden kommer att leda till en palestinsk majoritet. Det är med stor säkerhet för att förhindra det som man nu vill krossa Gaza och dess 1.5 miljoner innevånare.

Det här påminner mycket om den klassiska amerikanska strategin mot Viet Cong i Vietnam och kommer liksom den att leda till oerhörda civila lidanden.

Steven Lee Myers skriver att “de flesta analytiker tror att någon form av framförhandlade vapenvilan med Hamas är oundvikligt eftersom Israel varken verkar ha vilja eller möjlighet att återvända till Gaza och ersätta Hamas med sitt eget ledarskap. Det skulle betyda att Hamas fortfarande kommer att ha många anhängare i Gaza, även om motståndsrörelsen har lett förluster och dess ledare drivits under jorden och dess formella maktcentra, genom vilken det har kunnat leverera tjänster till invånarna, har förstörts av israeliska bomber.

“Hamas som en institution är inte skadat säger Ziad Asali, ordförande för den amerikanska arbetsgruppen för Palestina. “Det är folket i Gaza som betalar priset.”

Daniel Levy, en israelisk analytiker med Nya America Foundationr, säger att felet i den israeliska strategin är att tro att människor i Gaza kommer att skylla sin egen regering och inte israelerna, för den nya våldsvågen.

Israels offensiv mot Gaza är startskottet för ett tredje världskrig som startade i och med George Bushs invasion av Afghanistan och Irak och som nu har spritt sig från Pakistan till Gaza. I ena hörnet Israel som inte tänker tillåta någon annan stat att tävla med Israels ställning som Mellanösterns enda supermakt kosta vad det kosta vill. I det andra Iran och en växande islamsk medelklass som förr eller senare kommer att tvinga fram en enstatslösning i Israel efter Sydafrikansk modell.

Men det är flera decennier och flera hundra tusen människoliv kvar tills vi når så långt.

Axplock från den nordiska pressen:
Dagens Nyheter: Israel inleder markoffensiv

Dagens Nyheter: Israel: “Lämna era hem”

DN.se – Nyheter: Marktrupper inne i Gaza

DN.se – Nyheter: Tio döda i flygattack mot moské

SvD – Senaste nytt: Stor fredsdemonstration i Tel Aviv

SvD – Senaste nytt: Artilleribeskjutning mot Gaza

VG RSS: Nå går israelske bakkestyrker inn i Gaza

VG RSS: Ber amerikanere holde seg unna Israel-demonstrasjoner

Politiken.dk Seneste nyt: Ehud Barak: Vi søger fred

Politiken.dk Seneste nyt: Israel: Landoperation vil tage dage

Politiken.dk Seneste nyt: Israel indkalder reservetropper

Det verkar finnas massivt stöd i Sverige för fortsatt israeliska bombkrig mot befolkningen i Gaza.

Så här skriver t.ex. DN i en ledare: Ingen början i Gaza

Att kritiken mot insatsen är högljudd från flera håll är ingenting att förvånas över – det finns en reflexmässig reaktion varje gång Israel tar till militärt våld.

Den mer sansade kritiken tar fasta på att Israel, i likhet med alla andra stater, har en rätt att försvara sig. Självförsvarsrätten i FN-stadgans artikel 51 är rent av ett av få uttryckliga undantag från folkrättens våldsförbud. Det finns därtill en utbredd förståelse för att ingen regering stillatigande kan se på när dess civilbefolkning träffas av raketer.

Det är förunderligt hur DN och andra som borde veta bättre plötsligt reviderar historieskrivningen av de senaste årens händelser i Israel-Palestina och helt okritiskt anammar den israeliska regeringens krigskommunikéer.

En som vägrar att göra det är Daniel Levy och han är någon som inte ens DN kan anklaga för att vara antisemit och terroristkramare.

Daniel Levy var medlem av Ehud Baraks Laborregering där han arbetade i statsrådets kansli som särskild rådgivare och chef för Jerusalem frågor. Han har också arbetat som ledande politisk rådgivare till tidigare israeliska justitieminister Yossi Beilin. Han var medlem av den officiella israeliska delegationen till Taba förhandlingar med palestinierna i januari 2001, och tillhörde förhandlingsgruppen i “Oslo B avtalet från Maj till September 1995, under premiärminister Rabin.

Här är utdrag ur Daniel Levys analys: What next on Gaza/Israel and Why Americans Should Care

1) Never forget the basics – the core issue is still an unresolved conflict about ending an occupation and establishing an independent Palestinian state – everything has to start from here to be serious (this is true also for Hamas who continue to heavily hint that they will accept the 1967 borders).

(2) The immediate backdrop begins with the Israeli disengagement from Gaza of summer 2005, ostensibly a good move, except one that left more issues open than it resolved. …

(3) U.S., Israeli and international policy towards Hamas has greatly exacerbated the situation.

Levy skriver att “Hamas deltog i och vann demokratiska val till det palestinska lagstiftande rådet i januari 2006. Hellre än att testa Hamas förmåga att styra ansvarsfullt och vårda Hamas ytterligare på den politiska arenan och bort från väpnad kamp, beslöt den den USA-ledda internationella alliansen att hermetiskt isolera Hamas, belägra Gaza, och arbeta för att odemokratiskt störta Hamas-regeringen och därigenom skapa förutsättningar för Hamas att trovärdigt hävda att USA och omvärlden tillämpade en hycklande demokratisk standard .”

(4) Failure to build on the ceasefire……. there was never much Israeli military or government enthusiasm for a full-scale conflict or ground invasion and eventually a practical working solution was found when both sides agreed to a six-month ceasefire on June 19th 2008. ….. For Gaza the calm meant less of an ongoing military threat but supplies of basic necessities into Gaza were kept to a minimum – just above starvation and humanitarian crisis levels – an ongoing provocation to Hamas and collective punishment for Gazans. ..

(5) A disaster was waiting to happen, and no-one was doing much about it.

Levy skriver att “Israel gjorde en militär insats den 4 november ….. uppenbarligen för att förstöra en tunnel, Hamas svarade med raketeld…. Det inledde en period av intensiv dialog mellan Israel och Hamas, även om den var otraditionell med till stor del via ömsesidiga militära framstötar, …. När Hamas skickat iväg 60 raketer på en enda dag (24 december), men utan att orsakar några allvarliga skador , raketerna landade för det mesta landar i öppna fält (förmodligen avsiktligt), beslutade Israel att det var dags för en upptrappning. Detta pågår idag – i stor skala – med aldrig tidigare skådade dödssiffror”.

Det här är alltså vad som har hänt men det är ett händelseförlopp som censureras inte bara i USA utan även i Sverige.

Det är oerhört viktigt att ha händelseförloppet klart för sig. Att DN, SvD och andra svenska nyhetsmedier inte klarar av att föra fram sanningen är oroväckande för det betyder att svenska folket förs bakom ljuset om hur kriget startade.

Det är precis vad som hände i Tyskland under både första och andra världskriget och vi borde ha lärt oss av de båda katastroferna.

Axplock från den nordiska pressen:
Aftonbladet: Sveriges nyhetsport: Nya attacker mot Gaza på tisdagen – för fjärde dagen i rad

Senaste nyheterna från hd.se: EU-expedition för Gazavapenvila

Dagbladet.no – nyheter: Nye angrep på begge sider

Dagbladet.no – nyheter: Hamas-rakett traff langt inne i Israel

Dagbladet.no – nyheter: Norge gir 30 millioner i nødhjelp til Gazastripen

VG RSS: Hamas gjør alvor av rakett-trusler

Politiken.dk Seneste nyt: Hamas er velforberedt på israelsk invasion

Politiken.dk Seneste nyt: Hamas-raketter sætter længderekord

Det rådet inget tvivel om att Israel, om man vill och så länge som man har USA:s, EU:s och Egyptens stöd, vilket man har idag, kan krossa allt motstånd i Gazaremsan.

Det kan komma att ta ett par tre månader, kanske ett halvår och kommer säkert att kosta
tiotusentals palestinska liv, men militärt sätt är det helt möjligt. Det enda problemet är hur länge EU kommer att ge Israel en blank check.

Israels problem är att, som Margaret Coker och Jay Solomon skriver i dagens Wall Street Journal, Hamas har stärkt sin defensiva och offensiva kapacitet under de senaste månaderna.

Man har grävt dussintals kilometer med tunnlar mellan Gaza City och staden Khan Yunis mot gränsen till Israel i en klar parallell till Vietcong under Vietnamkriget. Det här underjordiska nätverket gör det möjligt för palestinierna att flytta trupper och raketer oupptäckta av Israel.

Det här betyder att en israelisk markinvasion förr eller senare kommer att bli nödvändigt, en offensiv som skulle utlösa ett aldrig tidigare skådat blodbad i Gaza.

Margaret Coker och Jay Solomon skriver i Wall Street Journal om det israeliska bombkriget i Gaza:
Israel Presses Gaza Attacks As Hamas Steps Up Response

Gazan militants managed to fire at least 60 rockets, some as deep as 15 miles into Israel, as many has they had fired in the previous two days combined, according to Israeli officials. Four Israeli civilians have been killed by rockets and mortars launched from Gaza since Saturday. The continued launches by Hamas raise questions over how much it is being subdued by the Israeli barrage — and pose concerns in the West that Israel could face a repeat of its 2006 war with Hezbollah in Lebanon, which withstood a month-long Israeli attack and emerged politically stronger.

“Jag tror vi måste inse att Hamas inte kan brytas”, säger Aaron David Miller, en forskare vid Washingtons Woodrow Wilson Center och en fd Mellanöstern-rådgivare vid State Department.

Vad vi ser just nu i Gaza är att precis som i Libanon år 2006 så har det ockuperade folket lyckas bygga upp en motståndsrörelse som inte kan knäckas annat än med ett regelrätt utplåningskrig.

Barack Obama har sagt att han kommer att stödja “Israels rätt att försvara sig” men kommer han också att gå med på ett regelrätt folkmord i Gaza? Och om han inte gör det och motståndsrörelsen i Gaza överlever, kan Israel på sikt överleva?

Det är frågan i Mellanöstern idag.

Palestinsk Qassam-raket.

Den Presussiska militärtänkaren Carl von Clausewitz, vars mastodontverk vom Kriege jag har på tyska i min bokhylla är känd för sin insikt att “Krig är blott en fortsättning på politiken med andra medel”.

Vilket leder till frågan: precis vad är Israels politiska mål med bombkriget i den tättbefolkade Gazaremsan? För att stoppa raketangrepp är inget politiskt mål, det är ett militärt mål.

Kommer man att upphäva Gazas isolering och stoppa massvälten? Kommer man att stoppa de ständigt växande kolonierna på Västbanken? Kommer man att öppna gränsen och erbjuda palestinierna jobb i Israel? Har man något intresse av en politisk lösning eller är det här enbart en straffexpedition, ett sätt att ge palestinierna så mycket spö att de aldrig någonsin vågar lyfta ett finger mot ockupanterna?

Irak och Melanöstern Juan Cole skriver så här på sin blogg: Sistani Calls for Action on Behalf of Gaza; Third Day of Bombardment; Gaza Hospitals Overwhelmed>

What I can’t understand is the end game here. The Israelis have pledged to continue their siege of the civilians of Gaza, and have threatened to resume assassinating Hamas political leaders, along with the bombardment. The campaign of brutal assassinations launched by Ariel Sharon earlier in this decade were, Sharon, promised us, guaranteed to wipe out Hamas altogether.

Do the Israelis expect the population at some point to turn against Hamas, blaming it for the blockade and the bombardment? But by destroying what was left of the Gaza middle class, surely they a throwing people into the arms of Hamas.

Carl Bildt ger sin och säkert också EU:s syn på kriget: Att få stopp på kriget

Jag utgår från att Israel under inledningsskedet av denna operation har attackerat alla de viktiga militära och politiska mål som man hade information om – allt annat vore dumt. Det gäller t ex all den infrastruktur som har med Hamas raketattacker att göra.

Men i detta konstaterande ligger också att utdragna fortsatta attacker ger allt mindre militär effekt samtidigt som antalet civila offer successivt ökar och det politiska priset blir allt högre i takt med att reaktionen i

Carl Bildt har dock fel när han talar om att man kan förstöra all den infrastruktur som har med palestiniernas raketteknologi att göra. För de palestinska qassam-raketerna är utvecklade med så enkel teknologi att man inte behöver någon formell infrastruktur. Hade man behövt det hade den för länge sedan varit förstörd.

Allt är tillverkat på platsen, med enkla komponenter som långsamt gör det möjligt för palestinierna att förbättra sin teknologi.

Så här skriver Janis Mackey Frayer på Israel-Palestina info om den palestinska raketteknologin eftet ett besök på platsen:
Inside the covert world of Gaza’s rocket factories

The making of a rocket appears disturbingly simple in its methodology and requirements. The only visible infrastructure as far as equipment goes is a modified Bunsen burner rigged to a propane tank to cook the chemicals. It means a rocket factory can be anywhere and everywhere. It can be loaded into a car or a taxi and easily relocated. It could even be carried on a donkey cart or a shoulder to a backroom or garden shed down the street.

People in this line of work are not really specialized either. They are drawn from the ranks of the faithful and exemplify Gaza’s militant culture which is to say nearly anybody can be one. The masked apprentices conducting the demonstration for us were a grade school teacher, an engineering student, and an auto mechanic.

Vad Israel borde göra är givetvis att börja investera i de ockuperade områdena, att erbjuda befolkningen jobb och en bättre levnadsstandard istället för isolation och massvält. Det är väldigt svårt att se hur palestinierna någonsin kommer att acceptera ett liv som undermänniskor hur många som än dödas. Det är därför som den senaste offensiven som helt verkar sakna ett politiskt mål också den kommer att misslyckas hur många palestinier som än dödas.

GBU-39 Small Diameter Bomb

Precis som under Spanska Inbördeskriget blir kriget i Gaza ett laboratorium för de senaste vapnen, i det här fallet de amerikanska GBU-39-bomberna som man nu kan utvärdera i den tättbefolkade Gazaremsan.

GBU-39-bomberna blev klara för litet mer än ett år sedan och det här är den första gången vapnet sätts in mot tättbefolkade civila områden. Pentagon kan nu utvärdera deras effektivitet och göra förändringar baserat på resultaten i Gaza.

Idén är att man skall kunna bomba sönder infrastruktur i tättbefolkade områden medan man håller de direkt civila förlusterna nere. Vapnen sägs ha en 50% chans att slå ner inom 5-8 meter av målet.

Yaakov Katz skriver i Jerusalem Post om hur Israel sätter i amerikanska smartbomber mot Gaza: IAF uses new US-supplied smart bomb

Israel received approval from Congress to purchase 1,000 units in September and defense officials said on Sunday that the first shipment had arrived earlier this month and was used successfully in penetrating underground Kassam launchers in the Gaza Strip during the heavy aerial bombardment of Hamas infrastructure on Saturday. It was also used in Sunday’s bombing of tunnels in Rafah.

The GPS-guided GBU-39 is said to be one of the most accurate bombs in the world. The 113-kg. bomb has the same penetration capabilities as a normal 900-kg. bomb, although it has only 22.7 kg. of explosives. At just 1.75 meters long, its small size increases the number of bombs an aircraft can carry and the number of targets it can attack in a sortie.

Det här visar hur beroende Israel är för vapenleveranser från USA och hur omöjligt det kommer att bli för Obama att skydda palestinierna från nya övergrepp när det är hans administration som kommer att förse Israel med de vapen som sätts in mot palestinierna.

Svenska pressreaktioner:

Anfallen skapar nya terrorister

Internationella samfundet måste vakna

Israel i fullt krig mot Hamas

Situationen desperat i bombat Gaza

Klicka på bilden.

Hur kommer Obama´s politik i Mellanöstern att skilja sig från George Bushs?

Med litet mer än tre veckor kvar till Barack Obama svärs in som USA:s 44:e president är det många i Europa som verkar tro att han, som “liberal”, f.ö. ett av de värsta skällsorden som finns här i USA, kommer att gripa in och försöka skapa fred.

Det är intressant att se hur olika man kan se på samme person beroende på var man befinner sig. Här i USA är det inte knappast någon som tvivlar på att om det skillnader mellan Bush och Obama när det gäller Israel så är de som bäst en fråga om retorik och inte innehåll. Om något är Barack Obama ännu mer pro-Isrsaelisk än George Bush.

Så här ser Obama t.ex. på Gaza enligt hans tal till AIPAC, den mäktiga Israeliska lobbygruppen den 4/6 i år:

Transcript: Obama’s Speech at AIPAC

Our alliance is based on shared interests and shared values. Those who threaten Israel threaten us. Israel has always faced these threats on the front lines. And I will bring to the White House an unshakeable commitment to Israel’s security.

That starts with ensuring Israel’s qualitative military advantage. I will ensure that Israel can defend itself from any threat — from Gaza to Tehran. Defense cooperation between the United States and Israel is a model of success, and must be deepened. As president, I will implement a Memorandum of Understanding that provides $30 billion in assistance to Israel over the next decade — investments to Israel’s security that will not be tied to any other nation.

I klartext säger Obama att hans regering inte kommer att tillåta någon annan stat i Mellanöstern inklusive Iran, att ha en starkare militärmakt än Israel. Dvs Obama lovar att Israel kommer att förbli Mellanösterns enda regionala supermakt.

Hans sympati för de ockuperade Palestinierna kan utläsas av dessa rader:

Not when there are maps across the Middle East that don’t even acknowledge Israel’s existence, and government-funded textbooks filled with hatred toward Jews. Not when there are rockets raining down on Sderot, and Israeli children have to take a deep breath and summon uncommon courage every time they board a bus or walk to school.

Lika intressant är ursprungsversionen av hans tal, som publicerades i Chicago Sun Times och som innehöll dessa rader:

Last summer, Hezbollah attacked Israel. By using Lebanon as an outpost for terrorism, and innocent people as shields, Hezbollah has also engulfed that entire nation in violence and conflict, and threatened the fledgling movement for democracy there.

Det här är taget direkt från den israeliska propagandan som sade att alla de civilpersoner som israel dödade i Libanon var “mänskliga sköldar”. Att Obama börjar sin presidentperiod med sådana föreställningar bör ge Palestinierna kalla kårar.

Obama har också visat tecken på en häpnadsväckande naivite och hubris efter sin makalösa seger i presidentvalet. Han verkar tro att han själv kan gå på vattnet och att han kan överbrygga alla politiska och religiösa klyftor. Hans val av den Kristna Högerns Rick Warren att spela en huvudroll vid insvärningsceremonin i Washington den 20:e Januari var hans största stora klavertramp på länge.

Frank Rich skriver i New York Times om Obamas hubris vad beträffar USA:s inrikespolitiska problem: You’re Likable Enough, Gay People

Obama

Obama may not only overestimate his ability to bridge some of our fundamental differences but also underestimate how persistent some of those differences are. The exhilaration of his decisive election victory and the deserved applause that has greeted his mostly glitch-free transition can’t entirely mask the tensions underneath. Before there is profound social change, there is always high anxiety.

Som Bush och de flesta amerikaner ser Obama Palestina och hela Melanöstern genom en Israelisk lins. Och eftersom Israel omedelbart terrorstämplar alla effektiva Palestinska organisationer eftersom de motstätter sig en utökning av de Israeliska kolonierna i Palestia, så har Palestinierna aldrig någon chans. Palestinerna måste villkorslöst erkänna Israels rätt att existera men Israel behöver inte erkänna Palestinas rätt att existera och man behöver inte stoppa utvidgningen av sina kolonier i Palestina.

Man får inte ens hålla fria val om fel parti är med på valsedlarna:

There is no room at the negotiating table for terrorist organizations. That is why I opposed holding elections in 2006 with Hamas on the ballot. The Israelis and the Palestinian Authority warned us at the time against holding these elections. But this administration pressed ahead, and the result is a Gaza controlled by Hamas, with rockets raining down on Israel.

Några liknande regler för extrema Israeliska partier existerar givetvis inte, i alla fall inte som Obama ser det.

Det mest troliga är därför att Obama kommer fortsätta president Bushs politik i Mellanöstern med en litet annat tonläge.