När man kommer in på en amerikansk restaurang oavsett vilken slags restaurang det är, eller om det är i New York eller San Francisco, så möter man en alldeles speciell värld. En värld med mat, menyer, uppassare och kockar.
Det är som kabukiteater, där alla vet vilken roll de spelar och hur man ska uppträda.
Läs fortsättningen här!
När man bloggar ett tag, och jag har faktiskt hållit på i tio år, så blir det snart rätt förutsägbart och tråkigt och innovationen tryter. Så döm om min förvåning och glädje när 2014 blev året när den mobila webben slutligen slog igenom och den amerikanska pressen övergick till att köra allt mer video på sina tidningssajter.
Den som inte har träffat Dana Goodyear kan göra det på den här videon.
Den amerikanska matkulturen är betydligt mer innovativ och varierande än vad man kanske skulle tro. Den tid när amerikanerna livnärde sig på fettdrypande och saltfyllda hamburgare och varmkorv är för länge sedan förbi. Speciellt här i Silicon Valley med omnejd så är man oerhört hälsomedveten och restaurangerna här visar vanligtvis antalet kalorier på menyerna.
Dana Goodyear är en amerikansk journalist som skriver på New Yorker och undervisar “Professional Writing” vid University of Southern California.
Hennes bok Anything That Moves: Renegade Chefs, Fearless Eaters, and the Making of a New American Food Culture har fått bra kritik och recenseras av Thomas McNamee i New York Times: Call of the Weird
Den amerikanske kulinariske journalisten Colman Andrews är mest känd för sin bok Reinventing Food – Ferran Adrià: The Man Who Changed the Way We Eat
Nu är han tillbaks med boken The Taste of America, om mat i alla dess former i det väldiga USA. Ett ämne som är betydligt mer intressant än den kristna högerns senaste vansinne.
Colman Andrews läser ur sin bok:
Aram Bakshian Jr. i Wall Street Journal recenserar Colman Andrews’ intressanta bok The Taste of America: Book Review: ‘The Taste of America’ by Colman Andrews What does America taste like? Candy corn, whoopie pie, root beer—but also knishes, chorizo and crab.
Jag har skrivit om den kaliforniska Yoghurt-kulturen, om nu ursäktar den något slitna vitsen och mer här som jag inte tror har någon motsvarighet i Sverige eller ens i Europa.
Det är något speciellt Kaliforniskt som jag tror också har spritt sig till Seattle och möjligen även till andra platser i USA.
Den här trenden går hand i hand med kinesiskt Pearl Tea och givetvis även med japanskt Sushi, som en del av den östasiatiska invandrarkulturen här i Silicon Valley. Precis varför det mest var koreanska invandrare som började med frusen yoghurt vet jag inte, kanske för att det var lätt att starta eget, man behövde små investeringar och unga invandrare kunde träffas på de här små ställena med sina mobiler och mingla.
Stephanie Strom skriver i New York Times om hur självaste Starbucks nu tänker börja sälja yoghurt tillsammans med Danon och franska Yoplait: Want a Yogurt With That Venti Latte? Starbucks and Danone to Join Forces
OBS: bilden har ingenting med artikeln att göra.
Om man går på restaurang för att äta grillar rödspätta och istället får kokt torsk, vändstekt hälleflundra, lutfisk, prinskorv eller böckling, som restauranger svär verkligen är grillad rödspätta, är inte det fusk? Visst, det kanske är tid att skaffa nya glasögon men vem sjutton kan inte se skillnad mellan böckling eller prinskorv och rödspätta?
Tydligen fuskas det rätt rejält på fiskrestaurangerna här i området för nu kommer fiskinspektörer beväpnade med DNA-tester för att kolla att den fisk man serverar verkligen är den man säger sig servera och inte resultatet av något fuskfiske. Tuffa tag i restaurangbranschen alltså.
Peter Fimrite skriver i San Francisco Chronicle om misstänkt fiskfusk på restaurangere i Silicon Valley och San Francisco: Oceana targets fishy labeling practices – SFGate
Den amerikanska dessert-pajen kom ursprungligen från Europa men utvecklades tidigt till något helt nytt, mest beroende på den rika tillgången till bär och andra ingredienser här i USA.
Idag kan man köpa såna här pajer på snabbköpet men många amerikaner gör fortfarande sina egna pajer, och det finns en stor skillnad mellan pajer från olika landsändar.
Nu har Adrienne Kane, som tidigare har skrivit boken Cooking and Screaming, se videon nedanför, skrivit en bok om amerikanska pajer och Aram Bakshian Jr. recenserar boken i Wall Street Journal om Book Review: United States of Pie | A Year of Pies – WSJ.com
Det finns människor som helt tappar fattningen om dom inte börjar dagen med kaffe. Andra, skåningar mest, går i självmordstankar om dom inte kan få sin dagliga fix av ål och spettekaka.
Ture Sventon kunde inte leva utan sina temlor från Rotas konditori och visa mig den norrlänning som kan leva utan renskav, surströmming och hembränt.
Själv kan jag inte leva utan kinesisk toufu, och här har vi mjuk toufu med morötter, selleri, rädisor, ostronsås och sesamolja.
Klicka på boken.
Vitt bröd, speciellt massfabricerat vitaminförstärkt vitt bröd inslaget i en en lufttät och färggrann plastförpackning med varje enskild skiva färdigskuren, representerade länge den amerikanska drömmen. Det hygieniska framtidssamhället som skulle ersätta det gamla bakåtsträvande och ohygieniska europeiska samhället med sina gamla seder och sitt handbakade ohygieniska bröd.
NU blev det inte så, det massproducerade billiga vita brödet, symbolen för det friska och hälsosamma framtidslandet USA, visade sig sent omsider vara näringsfattigt, de syntetiska vitaminerna som sprutades in rent hälsovådliga, och den bländande vita färgen visade sig komma från kemiska blekningsämnen.
Aaron Bobrow-Strain är lärare på Whitman College i delstaten Washington, med en doktorsgrad i Human Geography från Berkeley, så han är ingen dumbom.
Tamar Adler som har skrivit boken An Everlasting Meal: Cooking with Economy and Grace, recenserar Aaron Bobrow-Strains White Bread: A Social History of the Store-Bought Loaf i New York Times: White Bread, by Aaron Bobrow-Strain – NYTimes.com
Om det är något som de flesta utländska turister är överens om så är det att det fullkomligt svämmar över av feta människor i USA, de flesta av vilka dessutom är fattiga.-
Orsaken har alltid ansetts vara fastställt: i det ekonomiskt segregerade amerikanska samhället så har fattiga människor inte tillgång till frukt och grönsaker och tvingas leva på ohälsosam fet och söt mat.
Men som Gina Kolata skriver i New York Times så är det faktiskt inte sant, det är något som man alltid har tagit för givet men som ingen har brytt sig om att verfiera: Food Deserts and Obesity Role Challenged – NYTimes.com
Pappersboken är snabbt på väg till historiens skräphög. De är idag lika föråldrade som vinylplattor, myggjagare och de omänskliga golfbyxor som min sadistiska mamma en gång tvingade på mig på Luthagen i Uppsala när jag var för liten att göra motstånd. Jag har aldrig kommit över de psykologiska men jag fick den gången.
E-boken är här, e-böcker som vi kan ladda ner på några sekunder från vilken e-bokhandel som helst, t.o.,m. från andra sidan jorden.
Men det är inte bara en fråga om att e-boken är lättare, den väger ingenting, och smidigare än pappersboken, det är också det att man kan ändra textstorleken på en e-bok, att man kan söka i den, man kan ha med sig flera hundra på en läsplatta till kärlekssemestern till Pattaya i Thailand eller Kabul i Afghanistan, om man är Taliban, osv.
Framtidens böcker, i alla fall alla faktaböckerna, kommer att vara färggrant illustrerade interaktiva video-försedda e-böcker på iPad och andra surfplattor, som de kokböcker som nu håller på att ta alla som gillar att laga mat med med storm.
Julia Moskin skriver i New York Times om de nya iPad-baserade kokböckerna: Are Apps Making Cookbooks Obsolete? – NYTimes.com
Klicka på bilden.
Precis som Socialstyrelsen har försökt få oss att äta 6-8 brödskivor per dag så har också den amerikanska regeringen försökt påverka amerikanernas allt annat än hälsosamma matvanor under åren. (USA, världens friaste och därför lyckligaste land har idag uppåt hundra miljoner feta amerikaner, en tredjedel av hela befolkningen, som allt oftare lider av diabetes och andra besläktade kroniska sjukdomar och som alltmer tänjer på de redan otillräckliga amerikanska sjukvårdsresurserna och som nu hotar att störta hela det amerikanska sjukvårdssystemet i fördärvet. Som min läkarvän uttryckte det på ett möte om IT inom sjukvården här i Palo Alto för ett tag sen, “when age meets fat” någonstans kring 2020 så kommer USA att gå under. Åtminstone dör dom fria och lyckliga, fast däremot inte utan lidande.
National Archives i Washington har en intressant utställning om amerikanernas matvanor och hut centralregeringen i Washington har försökt få amerikanerna att anamma bättre kosthållning.
Time Magazine har ett bildreportage från utställningen: We Are What We Eat: Food and American Identity at the National Archives – Photo Essays – TIME
Baja Fresh är en lokal snabbatsrestaurant där man få billig mexikansk mat som på bilden ovan för $ 7. Kanske inte den mest högklassiska eller ens äkta mexikanska maten som finns, men för det inte alls dumt för det fantastiska priset.
Amerikanerna har alltmer övergivit de klassiska hamburgarna för Sushi och annan exotisk mat.
Från min Nexus One.
För några dagar sen skrev jag om amerikaner som väntar barn och tar ultraljudstester som sen ges till en bagare som bakar en stor tårta vars fyllning avslöjar barnets kön. Man skär upp tårtan, ser fyllningen, skär eller blå och alla gallskriker.
Men det finns också amerikaner som skippar det där med könstesten. De bakar tårtor som föreställer en hel bebis. Men strunt i könet och olika fyllningar.
Det enda som behövs är en stor vass kniv och the rest, som man säger, is history.
Fast skriken är ungefär desamma som i de s.k. gender reveal parties.
[tags]Gender Reveal Party, Mödrar i USA, Kvinnor i USA, Barn i USA, tårtor i USA [/tags]
Foto Det Progressiva USA. Klicka på bilden.
[print_link]
Silicon Valley med en befolkning på mellan två och tre miljoner och ännu mer, om man räknar in San Francisco, Santa Cruz och Berkeley, som man bör, är inte bara USA:s IT-huvudstad det är också en framstående kulinarisk knutpunkt mellan öst och väst, syd och nord.
Vi tycker själva om japansk, kinesisk och koreansk mat och det finns hur många restauranger som helst att välja bland.
Bl.a. den utmärkta Cherry Sushi på El Camino Real i Santa Clara där vi åt lunch med yngste sonen i helgen.
Vad som gör Silicon Valley så speciellt just vad gäller orientalisk mat är att det här finns en utbyggd infrastruktur med lokala kinesiska och japanska grönsaksodlingar som förser restaurangerna med äkta ingredienser.
Och eftersom vädret till skillnad från t.ex. New York är sydländskt, (kom ihåg det alla stackar vilseledda New York-turister) så borgar det för att maten här är superb.
Den som är intresserad av ordet makrills mycket ekivoka etymologi, och vem är inte det, bör definitivt kolla den här länken, men bara om ni inte tillhör den amerikanska Kristna Högern.
Axplock från den nordiska pressen:
[tags]Cherry Sushi, Santa Clara, Mat i USA, Japansk mat i Silicon Valley, Mat i Kalifornien[/tags]