Politik

Tag Archives: Palestine

Det nya Mellanöstern: Ebda2, IT-industrin frigörs i Egypten, Obama, EU och Palestina

Published by:

Det nu världsberömda Tahrirtorget under demonstrationerna i februari i år.

Efter att ha stått mer eller mindre stilla sedan Andra Världskrigets slut går utvecklingen i Mellanöstern nu i rasande fart. Vad som är på gång är att globaliseringen äntligen har gjort sitt intåg i Mellanöstern och när den en gång har fått sitt fotfäste någonstans så går den inte att hindra. För diktatorerna och deras hejdukar är det här en gigantisk katastrof, för alla andra den frigörelse de har väntat på så länge någon kan minnas.

Sara Hamdan skriver i New York Times om hur Google nu försöker ge draghjälp åt unga IT-entreprenörer i Egypten, ett mycket glädjande tecken på att Mubarrak-eran nu äntligen är över och en helt ny tidsålder är på intåg : All Aboard – Google Bus Seeks Start-Up Ideas – NYTimes.com

Continue reading

Rondo Alla Turca, Turkiet marscherar in i Mellanöstern

Published by:


Mozarts magnifika Alla Turca, turkisk marsch: Allegretto i A minor och major från hans.Piano Sonata No. 11

Under mina språkstudier i Sverige, USA och Taiwan så träffade jag en del märkliga språkmänniskor av den gamla stammen. Från den tiden när man kunde ligga hur länge som hrelst vid universitetet och studera vilka möjliga och omöjligt kombinationer av ämnen. Ett språk som de av någon underlig anledning hade gemensamt var turkiska. Vilket ledde mig till att intressera mig för språket även om jag aldrig gjorde mer än läste några nybörjarböcker. Men jag har fortfarande H.C. Honys utmärkta Turkish-English dictionary i bokhyllan och brukar bläddra litet i den då och då.

Nu när USA:s hegemoni i Mellanöstern allvarligt har försvagats tack vare den arabiska våren och Obamas pro-israeliska och anti-palestinska politik så är det inte så konstigt att det ekonomiskt framgångsrika Turkiets inflytande i området ökar. Det är hög tid och början till ett helt nytt Mellanöstern där USA kommer att spela en allt mer marginell roll.

Anthony Shahdid skriver i New York Times om In Mideast Riddle, Turkey Offers Itself as an Answer – NYTimes.com

Continue reading

FN, en ny värld: Obama i öppen kamp mot Palestinsk självständighet

Published by:

Vilken skillnad två år och tre månader gör! Då, den fjärde juni 2009 höll Barack Obama sitt historiska tal om en ny början för Mellanöstern. Ett tal som idag framstår som ett av historiens mest aningslösa tal. För Obama och alla hans olika spionorganisationer hade uppenbarligen inte den minsta aning om att Mellanöstern befann sig på tröskeln på en av världshistoriens stora revolutioner. Jasminrevolutionen, eller den arabiska våren, skulle bli en revolution som skulle komma att vända upp och ner på Mellanöstern, slänga ut USA-trogna diktatorer och med dom USA:s inflytande i området.

Ingenting visar bättre hur långt USA och Obama har fallit när han nu två år senare gör gemensam sak med Israels Netanyahu för att till varje pris förhindra att Palestina erkänns av FN. Så mycket för en ny början, för frihet och demokrati. Det blir alltid pinsamt när politiker tvingas visa var de verkligen står. Obama står nu framför världssamfundet som den hycklare han otvivelaktigt är, en man vars retorik maskerade en krass maktpolitik som saknar den minsta förankring i de hopp om en bättre värld som dagens unga människor i Mellanöstern har.


Ett FN-erkännande av Palestina som en självständig stat skulle ge palestinierna en chans att förhandla på något som mer skulle likna lika villkor än idag när de inte har några som helst rättigheter. Det är därför som både USA och även EU till varje pris vill förhindra att Palestina erkänns av FN, förhandlingarna skulle plötsligt bli svårare för USA att kontrollera.

Helene Cooper och Steven Lee Myers skriver i New York Times: Obama Rebuffed as Palestinians Pursue U.N. Seat
Continue reading

Jasminrevolutionen, FN och Palestina, historiskt kreschendo och amerikanskt veto i Mellanöstern

Published by:

När USA:s FN-ambassadör Susan Rice, på president Obamas direkta order och med Svenska DN:s och Folkpartiets fulla stöd, om någon vecka lägger in USA:s veto mot att FN erkänner Palestina som en fri stat har sanningen slutligen hunnit ifatt den man som lovade så mycket i sitt rungande tal i Kairo i juni för två år sen, bl.a. detta:

On the other hand, it is also undeniable that the Palestinian people — Muslims and Christians — have suffered in pursuit of a homeland. For more than 60 years they’ve endured the pain of dislocation. Many wait in refugee camps in the West Bank, Gaza, and neighboring lands for a life of peace and security that they have never been able to lead. They endure the daily humiliations — large and small — that come with occupation. So let there be no doubt: The situation for the Palestinian people is intolerable. And America will not turn our backs on the legitimate Palestinian aspiration for dignity, opportunity, and a state of their own. (Applause.)

Obamas veto kommer för alltid att besudla hans presidentperiod, och speciellt då det faktum att den kommer mitt i Jasminrevolutionen, en revolution som varken Obama eller hans utrikesminister Hillary Clinton har visat mer än en högst motvilligt stöd för.

Continue reading

Gästinlägg: Klas Sandberg om Obama och hur USA tappar inflytande i Mellanöstern

Published by:

Notis: Klas Sandbergs blog Vindskupan är den bästa svenska bloggen om Mellanöstern och USA:s säkerhetspolitik i allmänhet. Hans kommentarer här på bloggen är alltid intressanta och läsvärda. Jag tar mig friheten att uppgradera hans kommentar från igår till gästkommentar, med minimal redigering.

Obama har faktiskt försökt lägga om kursen. Stora delar av problemet ligger begravt i det amerikanska statsskicket.

Det amerikanska systemet består av ett sinnrikt system av balanserande maktcentra där ingen skall tillåtas växa sig för starkt.

Allt är gott och väl. Systemet har tjänat Amerika väl i tvåhundra år problemet är bara att det förutsätter att människorna som använder det är ansvarskännande och förståndiga.

Är de INTE det riskerar man istället den ena låsningen efter den andra.

Du har ett exempel på vad som hände när Obama försökte skärpa tonen mot Israel i början av sin presidentperiod.

Det KUNDE ha blivit vändpunkten. Det KUNDE ha varit den punkt när regeringen Netanyahu hade tvingats börja söka en överenskommelse med palestinierna på riktigt.

Continue reading

Down by the riverside, trots Jasminrevolutionen, DN och FP för fortsatt ockupation av Palestina

Published by:

Jasminrevolutionen kom oerhört olägligt för nästan alla, utom möjligtvis för de miljoner unga i Mellanöstern som nu kämpar för att få slippa leva under gamla brutala analfabetiska diktatorer. För president Obama och USA kom Jasminrevolutionen som en gigantisk katastrof som hotar USA:s hegemoni i Mellanöstern genom ett antal USA-vänliga diktatorer. I ett av historiens största underrättelsefiaskon så missade både CIA och NSA helt den arabiska våren, något som Obama gav rika bevis på i sitt nu farsartade tal i Kairo den fjärde juni 2009..

För Folkpartiet, Centern KD och resten av Alliansen kommer Jasminrevolutionen också som en kalldusch eftersom det betyder de bråkiga och obehagliga palestinierna förr eller senare också de kommer att kräva sin frihet.

Hittills har palestinierna kunnat avfärdas som terrorister och opålitliga och stökiga människor i största allmänhet, ungefär som svenskarna länge såg på zigenarna. Folkpartister som Per Ahlmark och speciellt Cecilia Wikström har försvarat successiva israeliska regeringar och deras ockupationspolitik med ett patos som sällan har synts i svensk politik.

Det är inte klart om Wikström, trots sin mångåriga och rätt besynnerliga post som Folkpartiets talesman i just Mellanösternfrågor, ens visste att det bodde muslimer i Mellanöstern eller att hon vid något enda tillfälle hade någon synpunkt på läget i Mellanöstern som på något minsta sätt skilde sig från den israeliska regeringens officiella pressmeddelanden. Hennes vanligast sätt att omedelbart få tyst på all svensk kritik av Israels ockupationspolitik var att säga att den hade publicerats på den eller den årsdagen av Förintelsen och därför var djupt opassande för att inte säga öppet antisemitisk.

Continue reading

Gaddafi störtas, Libyen befrias, nästa Assad, sen Iran och sist: Kina?

Published by:

Jubel i Bengazi

Amerikanska media har följt den dramatiska utvecklingen i Tripoli under söndagen. President Obamas återhållsamma strategi i Libyen visar sig ha varit den rätta och kommer att hjälpa honom i presidentvalet.

Viktigare är att Gaddafis fall nu riktar strålkastarljuset mot nästa diktator Syriens Assad.

Kareem Fahim och David D. Kirkpatrick skriver i New York Times om Little Resistance as Rebels Enter Tripoli – NYTimes.com

Continue reading

Jasminrevolutionen i dödsryckningar, Obamas roll, vinner Assad och Gaddafi?

Published by:

Den som minns massakern på den Himmelska Fridens Torg 1989 vet att om en diktatur bara sätter in överväldigande våld så kan man slå ner vilken revolution som helst, så länge som revolutionärerna är obeväpnade.

En av de många skurkarna i dramat kring Jasminrevolutionen, långt ifrån den ende, är president Obama och Hillary Clinton. De har aldrig insett att Jasminrevolutionen är en direkt parallell till sammetsrevolution i Östeuropa som fällde kommunismen. De har alltid varit djupt skeptiska till revolutionärerna som de ser som “islamister” i fårakläder. Det faktum att Obama är så kristen och så nära allierade med Israels Binjamin Netanyahu kan ha något att göra med detta djupt tragiska faktum. Men varken Obama eller Clinton har känt ett naturligt koppling till revolutionärerna. När Obama höll sitt uppmärksammade tal i Kairo i juni 2009 så hade han helt klart inte den minsta aning om hur de unga i Mellanöstern kände sig. Ingen aning.

Ända fram till idag har Obama och Clinton klamrat sig fast vid Syriens Assad i hopp om att han trots allt kommer att demokratisera Syrien!!!!!!! Det här är precis som Chamberlain och Hitler!!!

Continue reading

Stand by your man? Hillary Clinton och Bashar Assad Cli

Published by:

Av alla de katastrofala utrikesministrar som USA har haft, och namn som Ed Muskie, Alexander Haig, Colin Powell och Condi Rice kommer i tankarna, så är Hillary Clinton flera huvuden högre än dom allihop. Hennes översvallande hyllning av Binjamin Netanyahu som en fredsängel kommer att gå till historien, liksom hennes utspel under demonstrationerna på Tahrirtorget i kairo att Egyptens diktator´Hosni Mubarrak “sitter säkert”. Det var först när Mubarrak klart befann sig på fallrepet som Clinton och Obama tvingades överge sin gunstling och motvilligt göra gemensam sak med Jasminrevolutionärerna.

Hur många syrier som Bashar Assad än har mördat (nära 2000 + 3000 “försvunna” och förmodligen torterade till döds in fängelser i Syrien och Iran) sen den 26:a januari när Jasminrevolutionen bröt ut i Syrien så verkar både Clinton och Obama ha varit övertygade om att Assad är mannen som kommer att demokratisera Syrien om han bara får litet tid på sig och tillåts krossa demokratirörelsen.

Som alltid är Obama helt tondöv, förförd av senator John Kerrys Assad-propaganda (Assad odlade den inte alltför intelligente Kerry under flera år) , helt oförmögen att se tidens strömningar. Clinton, som får Carl Bildt att se ut som en utrikesexpert, är rent patetisk och pinsam.

Inte ens idag, som Nour Malas skriver i Wall Street Journal, verkar Clinton beredd att definitivt bryta med Assad: Syrian Raids Spur Resistance – WSJ.com

Continue reading

Put down the duckie, Obamas katastrofala Mellanösternpolitik

Published by:

DDoes Obama have a Grand Stratety frågar Daniel W Drezner i senaste numret av Foreign Affairs, USA:s mest prestigefyllda utrikespolitiska tidskrift.

Den kände och inte minst inflytelserike brittisk-amerikanske historikern Niall Fergusson är helt klar med sitt svar: Wanted: A Grand Strategy for America. NEWSWEEK’s new columnist on Obama’s Egypt debacle and the vacuum it exposes.

The wave Obama just missed—again—is the revolutionary wave of Middle Eastern democracy. It has surged through the region twice since he was elected: once in Iran in the summer of 2009, the second time right across North Africa…

… In the case of Iran, [Obama] did nothing, and the thugs of the Islamic Republic ruthlessly crushed the demonstrations. This time around, in Egypt, it was worse. He did both—some days exhorting Egyptian President Hosni Mubarak to leave, other days drawing back and recommending an “orderly transition.”

The result has been a foreign-policy debacle.

Mark Landler skriver om hur Obama nu öppet arbetar emot att FN tar upp frågan om ett fritt Palestina, något som USA kommer att få känna sviterna av i många decennier framöver: As U.S. Steps Back, Europe Takes Bigger Role in Mideast Peace Push

While the United States does not want to be isolated by vetoing a Palestinian resolution, which Mr. Obama has signaled he will do, the administration appears less agitated by this prospect than it was a few months ago.

“The U.S. is frustrated, but ultimately an outcome where it vetoes a resolution is not the end of the world,” said Robert Malley, the Middle East and North Africa program director at the International Crisis Group.

Nu senast beslöt sig Obama för att skicka diplomater för att prata med företrädare för Gadaffi-regimen och bara några dagar därefter, som Steven Erlanger berättar i New York Times, går Frankrike ut med eftergifter till Gadaffi som nu plötsligt får stanna i landet om han bara går med på ett vapenstillestånd!

Foreign Minister Alain Juppé of France said Wednesday that the Libyan leader Col. Muammar el-Qaddafi could remain in Libya so long as he completely gives up power, as part of a larger political deal, including a cease-fire, on the future of the country.

När USA ledde koalitionen mot Nazityskland så skickade man inga diplomater för hemliga förhandlingar med Hitler. Det enda som gällde var Ovillkorlig Kapitulation.

Obama har, precis som Niall Fergusson skriver, helt och hållet missat Jasminrevolutionen. Han håller fast vid Kriget mot Terrorismen och kommer att behålla trupper i Afghanistan i ytterligare tre och ett halvt år, lika länge som USA:s insats under hela Andra Världskriget. Plus Obama kommer inte att dra tillbaks de amerikanska trupperna från Irak som lovat i slutet av året.

Tim Arango skriver i New York Times om spelet bakom kulisserna i Irak: In Shadow of Death, Iraq and U.S. Tiptoe Around a Deadline – NYTimes.com

BAGHDAD — The government of Prime Minister Nuri Kamal al-Maliki is privately telling American officials that it wants their army to stay here after this year. The Americans are privately telling their Iraqi counterparts that they want to stay. But under what conditions, and at what price to the Americans who stay behind? American combat deaths are on the rise here, an ominous harbinger of what lies ahead if an agreement is reached to keep troops here after the withdrawal deadline set for the end of the year. For the same Iraqi government that wants the Americans to stay is also tacitly condoning attacks by Shiite militias on American troops, by failing to respond as aggressively to their attacks as it does to those of Sunni insurgent groups such as Al Qaeda in Iraq.

Obama saknar helt och totalt president de Gaulles strategiska vision som denne så mästerligt visade i Evianfreden 1962 som gav Algeriet dess självständighet.

Men Obama är helt och totalt tondöv i Mellanöstern och kommer inte ens att bli en fotnot när Mellanösterns post-Jasmin-historia en gång skrivs.

Han är helt och totalt oförmögen att lägga ner sin gummianka för att kunna fokusera på Mellanösterns demokratiska framtid.

Axplock från den nordiska pressen:

SvD – Senaste nytt,SvD – Senaste nytt, SvD – Senaste nytt, SvD – Utrikes, Dagen.se – kultur

[tags]Mellanöstern, Binjamin Netanyahu, Barack Obama , Benjamin Netanyahu , Israel , Israeli-Palestinian Conflict , Neoconservatives , Palestine , Zionism , World News, Israel USA, USA Israel, Gaza, Goldstonerapporten, Bosättningar på Västbanken, Egypt, Egypt News, Egypt Protests, Hosni Mubarak, Mohammed ElBaradei, Mubarak, Mubarak Announcement, Mubarak Reelection, Assad, Revolutionen i Syrien,Palestina FN,[/tags]

Historisk fredag i Mellanöstern, Jasminrevolutionen exploderar i Syrien, Jordanien – och Israel?

Published by:

Libyen först. Efter stor tvekan erkänner nu Obama-regeringen rebellerna i Libyen, ännu ett tecken på att Gadaffi-regimen är på fallrepet, även om det säker kommer att ta ytterligare ett halvår eller mer innan man slutligen kan arrestera den bisarre diktatorn och ställa honom inför rätta. USA kan nu börja föra över till rebellerna de miljarder man har beslagtagit från Gadaffiregimens amerikanska bankkonton.

Sebnem Arsu och Steven Erlanger skriver i New York Times om U.S. Recognizes Rebels in Libya – NYTimes.com

The United States formally recognized the rebel leadership in Libya as the country’s legitimate government on Friday. The move, made at an international gathering here to discuss the five-month-old conflict in Libya, ratcheted up the diplomatic pressure on Col. Muammar el-Qaddafi amid a continuing NATO-led bombing campaign to push him from power. At the meeting, Secretary of State Hillary Rodham Clinton said that Colonel Qaddafi?s government no longer had any legitimacy, and that the United States would join more than 30 countries in extending diplomatic recognition to the main opposition group, known as the Transitional National Council.

Continue reading

President Obamas generaloffensiv mot palestinsk självständighet

Published by:

President Obamas Mellanösternpolitik kan sammanfattas i några få ord: att göra allt han överhuvudtaget kan för att hjälpa Netanyahu behålla sitt strupgrepp över de ockuperade palestinska territorierna.

Vad som speciellt har oroat Vita Huset är palestiniernas hot om att ansöka om stöd för självständighet från FN, något som har fått Obama att se rött.

Ethan Bronner skriver i New York Times om hur USA nu använder all sin makt för att bygga upp en bred koalition mot Palestinsk självständighet och fortsatt Israelisk ockupation: Ahead of U.N. Vote, Effort to Restart Mideast Talks – NYTimes.com

Continue reading

Under tiden i Syrien, Hamza al Khatib, revolutionen och Bashir Assads barbari fortsätter

Published by:

Hamza al Khatib, 13 år, torterad till döds på order av Bashir Assad.

Mellanöstern kan mycket väl vara på väg mot en urladdning som lätt kan oanade konsekvenser.

Bashir Assad-regimens bestialiska barbari i Syrien har ännu inte lyckats kväsa demokratirörelsen som nu långsamt sprider sig till nya städer. Det är värt att sätta sig in i regimens metoder. När protester bryter ut i någon ny stad så svarar Assad först med att stänga av vatten- och mattillförseln. Sen beskjuts staden av artilleri, stridsvagnar skickas in och prickskyttar skickas upp på de högsta byggnaderna från vilka de urskiljningslöst beskjuter allt som rör sig.

Sen går man från dörr till dörr och arresterar alla demokratiaktivister (som man har identifierat genom massavlyssning). Sen följer tortyr och döden i fängelser över hela Syrien och tydligen också i Iran. En ny taktik är att arrestera barn till demokratiaktivisterna och sen i ett rent bestialiskt förfarande som skulle få gamla tyska SS-män att nicka gillande, långsamt tortera dom till döds.

Wall Street Journal rapporterar om Assads senaste blodbad: Syrian Forces Hit Protest Hub – WSJ.com

Continue reading

Bashar al-Assad, slaktaren i Damaskus, på väg till historiens skräphög

Published by:

Medan president Obama är på väg till Europa för att förhindra att FN erkänner Palestina i september så sker något historiskt och högst märkligt i Syrien, något som kommer att förändra Mellanöstern på ett sätt som ännu är helt oöverskådligt.

Trots omfattande stöd från Iran, trots det mest utstuderade bestialiska våld mot den syriska befolkningen som man kan tänka sig, så har Bashar al Assad inte lyckats kväsa Jasminrevolutionen.

Trots att Assad allmänt har ansetts som en “nydanare”, bl.a, av den alltid lika aningslösa Hillary Clinton och av den demokratiske senatorn John Kerry, ordförande i senatens mäktiga utrikesutskott, så har han, dvs Assad, varit en banbrytare när det gäller till våld mot den Syriska civilbefolkningen.

Han har skickat in prickskyttar med kraftiga gevär med en räckvidd på en och en halv kilometer, i städer som Homs och Daraa, som sedan urskiljningslöst har skjutit ihjäl vanliga människor på gatorna, enbart för att terrorisera befolkningen. Han has sedan skickar fram den fjärde syriska pansardivisionen för att beskjuta den obeväpnade civilbefolkningen med stridsvagnsartilleri, samtidigt som han har skurit av mattillförseln. Han gör ingen som helst skillnad på män, kvinnor och barn.

Han har han använd FRA-liknande massavlyssning för att gripa tusentals´demokratiaktivister och helt vanliga människor som sen har skickats till tortyrfängelser, bl.a. i Iran, där de har slagits blodiga. Hur många som har mördats i fängelserna vet vi givetvis inte. Han har genomfört regelrätta massakrer av civila och sedan släppt tortyroffer, nakna och blodiga som varning till befolkningen.

Det här är en strategi som skulle få gamla ärriga tyska SS-veteraner att le igenkännande.

Continue reading

President Obama och Mellanöstern: Dennis Ross, Netanyahus man i Vita Huset

Published by:

För den konservative och försiktige Barack Obama är Binjamin Netanyahu en mardröm från helvetet. Efter Obamas Kairo-tal för ett år sen som skulle sätta en ny, mer balanserad (mellan Israel och det muslimska Mellanöstern) kurs för USA:s politik i Mellanöstern så slog Netanyahu näven i bordet och en förskräckt Obama backade snabbt och svängde in bakom Netanyahus Israel-först politik.

När nu Obama ett år senare håller ett nytt tal där han begår det historiska misstaget att nämna Israels gränser från 1967 så går Netanyahu, republikanerna och en stor del av det demokratiska partiet återigen i taket och Obama står där som den just plockade kyckling han är.

Jay Solomon och Carol E. Lee skriver i Wall Street Journal om hur Netanyahu återigen har förutmjukat Obama inför världens och inte minst den muslimska världens ögon: Israeli Leader, Obama Clash Netanyahu Delivers Rare Public Rebuke to U.S. President Over Proposal to Restart Peace Talks. Speciellt intressant i sammanhanget är att Obama lät Netanyahu läsa sitt tal innan han höll det, något som palestinierna inte fick göra.

Continue reading