Madeleine Leijonhufvud är, enligt Wikipedian, juris doktor och professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet.
Efter en lång och man får anta rätt framgångsrik karriär så har hon bl.a. engagerat sig mot homosexuellas rätt att adoptera och mot religionskritiker som Richard Dawkins och Christer Sturmark.
Kanske inte direkt den mest upplysta dam, men i den svenska demokratin får alla vara med och bli hörda.
Ja enligt Madeleine Leijonhufvud kanske inte riktigt alla, i alla fall inte dom som kritiserar eller “vuxenmobbar” familjen Bernadotte, som Madeleine Leijonhufvud uttrycker det. Hon säger att hon “känner vämjelse för det som försiggår. Jag skäms att vara vuxen svensk under denna hetskampanj som har fått fortgå utan hinder vare sig från rättsligt håll eller från mediernas självsaneringssystem.”
Det är ord och inga visor det. Själv håller jag inte riktigt med henne. Men mer om det längre ner inlägget.
Vad som speciellt retar upp Madeleine Leijonhufvud är Elisabeth Ohlson Wallins bild av bland andra kungen och drottningen och Horkarlmynten : Kungabilden är vuxenmobbning
