De första lokala missnöjesyttringarna inleddes den 26 januari 2011 och eskalerade den 15 mars samma år till landsomfattande protester. Assad-regimen svarade med väpnat våld och även gasangrepp mot civilbefolkningen och idag, tre år senare, har över 100 000 människor dödats, mångdubbelt fler sårats och lemlästats och över två miljoner tvingats fly sina hem.
På grund av president Obamas vägran att bli indragen i ett nytt krig i Mellanöstern har en ohelig allians mellan Rysslands Putin, Iran och Hizbollah intervenerat på Assad-regimens sida och hållit regimen under armarna tills regimen nu sitter säkert i sadeln.
USA:s utrikesmister John Kerry har gjort vad han har kunnat med den svaga pokerhand som president Obama har gett honom. Han har lyckats få Ryssland att gå med på att tvinga regimen att avveckla sina kemiska vapen, och Kerry hoppas nu att en fredskonferens i Genève i veckan ska leda till, ja till vad är den stora frågan.
Nyckelspelaren Iran har inte inbjudits till konferensen, Obama har gång på gång gjort det klart att USA inte kommer att intervenera i Syrien och inte heller stödja rebellerna. Istället har röster höjts i Washington om att det bästa för USA är om Assad-regimen vinner. och här.
Som Patrick Cockburn skriver i brittiska Independent att det är uppenbart att USA och dess allierade är mer rädda för att Assad förlorar, vilket skulle kunna öppna dörren för ett sortiment av jihadister, än de är för att han kommer att vinna. Något som har har lett europeiska och kanske även CIA, att börja samarbeta med regimen i Damaskus.
Continue reading
